Wallenius Vinklar

Politics is business
Under många år har det varit ett populärt yrkesval att bli politiker. Vägen till makten kunde gå via köpta röster, genom att utlova direkta allmosor till vissa väljargrupper och via en bra marknadsföringsstrategi. Att fara fram vårdslöst med sanningen var allmänt accepterat. För att kunna få avkastning på investerat kapital krävdes förstås att valet vanns. Oftast var de första åtgärderna, väl vid makten, att ändra på förutsättningar och t.o.m. lagar för att kunna sko sig. Allt det här pågick oavsett vilken politisk fraktion som satt vid makten. Få politiker tänkte på landet i första hand, avkastning på investerat kapital, en företagsekonomisk term var allenarådande. Politics is business.

Befolkning härmade
Eftersom politiker levde på ett sådant skrupelfritt sett ansågs sig befolkningen kunna göra likadant. Konsumera mera, var ledstjärnan. Mobiltelefoner, bilar, kläder och andra lyxprylar köptes och hela härligheten visades upp på sociala medier. Det skröts med bilder från extravaganta middagar. Ljuva livet med vin, whiskey och cigarrer. Problemet var att all konsumtion gjordes på kredit. Eller också med andras pengar ofta skattebetalarnas pengar när det gällde politiker.

Allt stod inte rätt till
Efter många års demonstrationer har många av landets innevånare förstått att inte allt står rätt till. Till och från under tio år har Bangkoks gator fyllts med demonstranter från olika fraktioner. Bombastiska talare har stått på scener och skrikit ut sitt budskap. Ofta i form av nedsättande omdömen om politiska motståndare. De flesta var så upptagna av sin egen förträfflighet och i sin egen retorik att de glömde bort att de var fäder, mödrar, arbetstagare, arbetsgivare och framför allt vanliga människor. De som förut tagit sopkvasten i handen och gjort rent i hemmet glömde bort att hålla rent framför sin egen dörr och inne i sitt eget hus. Smutsen samlades i hörnen. Det viktiga var att det skulle se bra ut utåt.

Behov att ta till kvasten
Den 22 maj 2014 förändrades allt drastiskt. Till makten kom en militärjunta som kände behovet av att ta till kvasten. Att städa upp, inte huset, men landet Thailand. Järnvägsnätet, flitigt använt i Thailand för att förflytta sig, hade av olika regeringar lovats en totalrenovering. Men inget hände. Det var tal om ”highspeed train” men inte behövde Thailand det. En tvåspårig järnväg dessutom bredspårig var vad som behövdes. För att transportera gods, för att spara vägarna. Tågen skulle bli bekvämare för den vanliga människan. Den renovering pågår nu.

Vägnätet fantastisk
Samma visa med vägnätet. Visserligen blev vägarna bättre i de regerandes hemprovinser men det är inte så det går till att förbättra hela vägnätet. Efter 250 mil på vägarna i norra Thailand kan vi konstatera att vägnätet i Thailand är magnifikt. Krafttag mot korruption tas dagligen och många har fått s.k. inaktiv tjänst som innebär att gå till jobbet varje dag utan att göra någonting alls. En del stora bluffare sitter i fängelse också. Varje fredag kväll berättar premiärminister Prayuth Chan – ocha, under ett entimmes-program på samtliga thaikanaler, översatt till engelska, om vad som gjorts och vad som ska göras.

Propaganda är öppenhet
Det här kallar utländska journalister för propaganda (därav huvudrubriken med anspelning på Nordkorea). De flesta vi känner kallar det transparent. Vad de utländska journalisterna inte vet är att just information via TV eller radio är vanligt förekommande i Thailand. På landsorten börjar ofta lördagsmorgonen med att bychefen informerar om det som gjorts och det som ska göras via byns högtalarnät. Det hela startar med lite musik och som vanligt spelas nationalsången klockan 08.00. Prayuth Chan – ocha är uppväxt på den thailändska landsbygden.

Stolta att lystra till nationalsången
I artikeln ”Måste åka till Nordkorea... påstås det att det är straffbart med fängelse att inte lystra till det dagliga spelningar av nationalsången. Samma gäller om man inte reser sig när kungasången spelas på biografer före filmvisningen. I Thailand är man stolt över att vara thailändare därför är det naturligt att man tar en paus i sitt görande för att visa respekt för sitt land och sin kung. Det är ingen börda och så vitt vi vet sitter ingen i fängelse för att inte lystrat till musiken. Lite svårt att kontrollera kanske?

Följa lagar
Att städa upp som militärjuntan gör innebär också att lagar och förordningar bör följas. När utländska turister modell ”partypeople” kommer till Thailand tycker de att stängningstider på etablissemang som säljer alkoholhaltiga drycker (inte sällan andra droger också) inte behöver efterlevas. När polisen slår till och hittar mängder av icke tilllåtna substanser i ”partyhuset” kallas Thailand polisstat. Och hur, kan polisen begära att alla partymänniskor ska kunna visa en legitimation. Usch och fy. Det gäller i hela världen dock. Staffan Lindberg som skrev om ”Thailand förbjuder ölselfies” anser att Thailand som problemfritt partyland inte finns längre. Det tackar vi för.

New democracy movement
Studentaktivister som nämns i SVD-artikeln visar om något att Thailand inte är någon totalitär militärstat. NDM (New Democracy Movement) får finnas men för tillfället försöker regeringen ena landet och få slut på tröjfärgspolitik som ställt till mycket bråk i landet, med många onödiga dödsfall och skadade. Men det ska också nämnas att många thailändare inte vill ha någon utpräglad västerländsk demokrati. Det finns fel och brister i den också. Det känns lite som bäst före datum när det gäller den västerländska demokratin och många länder fösöker i dagsläget hitta andra former av statsskick. Det borde ses som innovativt och inte bakåtsträvande. I Thailand kallas ofta västerländsk demokrati för demo-crazy. Och varför ska en grupp studenter från Thammasat University ha ensamrätt på ordet demokrati i Thailand.

Demokratins pelare
Demokrati bygger på sju pelare. Val är den första, men är det demokratiskt om röster köps, populism utlovas och om de politiska partiernas lokala bundsförvanter ”ser till” att landsortsbor väljer ”rätt”. Politisk tolerans har ju varit obefintlig i landet vilket ju då direkt diskvalificerar Thailand som en demokrati, märk väl toleransen fanns inte före den militära interventionen heller. Att följa lagen var lika obefintligt som den politiska toleransen. Vid demonstrationer bröts det mot hundratals lagar dagligen. Yttrandefrihet anses vara en av de viktigaste pelarna i en demokrati. Men innebär yttrandefrihet att man kan slänga ur sig allt dumt som dyker upp i huvudet (att jämföra Thailand med Nordkorea är ett bra exempel). Att tvåårsdagen sedan Thailands senaste miltärkupp, den 22 maj 1914, närmar sig, får vi skylla på obefintlig korrekturläsning. Men när så flagranta fel får stå otillrättade kan vän av ordning undra om det finns andra faktafel i artikeln, vilket det gör.

Andra fel i artikeln
”Konstitutionen håller på att skrivas om så att folkvalda ledare inte ska kunna utmana militären och hovet i framtiden” är ett sådant faktafel. Kanske anser inte Per Liljas att det är fakta utan ett tyckande, spekulation kallar vi det för. Konstitutionen skrivs om för att få ett bättre politiskt klimat i framtiden. Rättvisare val bl.a. Att påbörjade reformer bör genomföras av en nyvald regering kommer också att skrivas in. Reformer som påbörjats är inga tokerier. De pågår inom politik, nationell administration, lag och rättsväsende, lokal administration, utbildning, ekonomin, energi, hälsa och miljö, massmedia (reformen innebär inte att kritiska röster ska tystas), sociala frågor och övrigt. Artikeln påstår också att det inte är tillåtet att äta smörgåsar och att boken 1984 av Georg Orwell är förbjuden. Osanning igen, precis som kommentarerna om Hunger Games. Västerländskt tjafs. Den bittra maktkampen som artikeln slutar med väljer vi att inte kommentera av den anledning att det stycket saknar substans.

Politiskt moratorium
Vidare står det i artikeln:”Benhårda metoder håller kritiker i schack. Studenter, professorer, skribenter och andra aktivister har ställts inför militärrättegångar, fängslats och satts i läger för ”attitydsjustering”. "Många har flytt landet”. Just det här stycket är knappast värt att kommentera men vi gör det ändå. För tillfället befinner sig Thailand i en övergångsperiod från militärstyre till civilt styre, via ett val. De flesta politiska fraktionerna har accepterat ett politiskt moratorium för att behålla en konstruktiv reformmiljö. Vad är det då, utom själviskhet, att vissa professorer vill få sin stämma hörd, att vissa studenter måste visa sig på styva linan. Självklart kommer alla att få delta i den politiska debatten när tiden för det är mogen. Det finns en ”roadmap” till civilt styre som alla inom de politiska fakulteterna känner till. Varför tror professorer, skribenter, studenter att de är undantagna, från den av det thailändska folket accepterade, övergångsperioden av politiskt lugn. De ovan nämnda sitter heller inte i något ”läger” för ”attitydjustering”. De som har svårt att visa tålamod kallas in för att fås att visa just tålamod. Samtalen brukar ta två timmar.

Sista tre pelarna
Ansvar och öppenhet kommer som nummer fem på pelarlistan och vi tycker nog att det svenska journalister kallar propaganda (Prayuths fredagsinformation) istället är öppenhet. När det gäller ansvar var det länge sedan någon premiärminister i Thailand tog lika mycket ansvar som Prayuth gör för tillfället. Då syftar vi på ansvar för att reformer genomförs. Om decentralisering finns det mycket att säga men ingen regering under de senaste 30 åren vi bott här har gjort mycket för att decentralisera. Innan den militära interventionen var ju ändå Thailand en demokrai i västerländska ögon. Den sista punkten, det civila samhället, innebär att det finns intresseorganisationer som är aktiva. Det finns i Thailand för tillfället. Det s.k utrymmet mellan statsapparaten, marknadskrafterna och de enskilda hushållen där enskilda medborgare kan debattera och agera är levande. Det diskuteras politik i alla stugor i Thailand för tillfället. Det finns inget utbrett angiverisystem som för övrigt heller inte behövs. Thailand är ingen polisstat och det finns heller inget totalitär militärstyre. Läs Militär motsats till civil.

Nytt statsskick
Det diskuteras redan andra statsskick, förutom västerländsk demokrati, där samtliga sju demokratipelare får existera. En blandning av valda och tillsatta representanter i både regeringen och senaten kan visa sig vara lösningen på många av de problem som uppstår i en demokrati (i Sverige och USA bl.a). Stötestenen är hur den kommitté som ska tillsätta representanter ska vara sammansatt. För tillfället pågår en debatt i Thailand där många förslag på sammansättningen har framkommit. Medlemmarna i kommittén ska inte vara personbunden utan positionsbunden. Det ska finnas en bred representation från olika organisationer och institutioner i samhället. Den ska bestå av ett ganska stort antal människor med en fläckfri bakgrund. Vi vet inte, men tror att Thailand är på rätt väg och sticker ut hakan genom att förespråka Thailands politiska framtid som harmonisk och homogen. Och handen på hjärtat i hur många stater som ståtar med ordet demokrati efterlevs de sju pelarna.

För allas bästa
Det bör tilläggas att det finns vissa rykten om övernitiska soldater och regeringstjänstemän som inte riktigt förstått ordet försoning. Om rapporter från olika håll om skrämseltaktik från myndighetspersoner är sanna, är det allvarligt, det måste naturligtvis upphöra omedelbart. Det finns ju ingen anledning att förstöra gillandegraden för premiärminister Prayuth Chan-ocha genom att bete sig klumpigt och göra märkliga uttalanden vid intervjuer. Låt politiker, akademiker och studenter vara ifred så länge de håller sig inom lagens råmärken. Även som militär bör man ha självkritik. Vi hoppas att de kloka i regeringen ser om sitt hus och tar ett attitydjusteringssnack med de egna som inte beter sig korrekt. Det är också klart att när helst det finns en möjlighet att förstora upp separata incidenter så görs det stor affär av små misstag.