“ Tvärtom! Margits Boströms inslag rör mycket relevanta frågor. Thailand svajar, det som pågår är en maktkamp med flera dimensioner. Svallvågorna kommer att ta generationer att rida ut. En förutsättning är att militären tar, och tillåts ta, ett steg tillbaka.
Enligt Bangkok Post just idag 3/11 blockerade regeringen 200 websidor i oktober utan att blanda in civil domstol. Vidare: 700 sidor har blockerats efter domstolsbeslut och 450 sidor väntar på domstolsbehandling. Orsaken är "illegalt innehåll" dvs förolämpande av monarkin, enligt Deputy PM Pralin Juntong. Som jämförelse, Laila Freivalds tvingades gå för att hon låtit släcka ned en SD-sida i efterdyningarna av Mohammedteckningarna. Frivalds gjorde helt klart ett misstag.
Det drakoniska med majestätslagen är just detta att den inte kan granskas, värderas eller diskuteras. Rättegångarna genomförs utan allmänhetens insyn. Det blir en grogrund för relativ maktfullkomlighet, godtycke och rättslöshet.
Bangkok Post, för att nämna en, rapporterar om självutnämnda rättsmakare, det är inget som Boström hittar på. Regeringen uppmanar medborgarna att de agerar om de ser något som antyder majestätsbrott. En brutalare variant på samma tema pågår i Philippinerna där Duterte har gett polis och allmänhet ett carte blanche att döda droglangare.
Skvallerbyttor är en sak. Systematiskt angiveri och privat rättsutövning ligger på en helt annan nivå. Sådant uppstår lätt på platser där man inte vill vara (historiskt Nazityskland, DDR, Sovjet, Kambodja under Pol Pot) liksom i tider med växande totalitarism (Josehp McCarthy). Angiveriets väsen är mästerligt beskrivet i 1984. Det stannar sällan inom geografiska gränser. Nu sätter Thailands regim press på Facebook, Youtube och Googles för att de ska "samarbeta". Även Interpol har dragits in. Internationell kriminalitet är ett reellt hot och just därför ska Interpol inte tvingas ägna tid åt efterlysningar av det här slaget.
En av Boströms styrkor är faktiskt att hon håller igen i sin nyhetsrapportering. Hennes reflexion var en krönika som till form är friare än vanliga nyhetsinslag. Det står fritt att tycka till. Syftet borde vara att skapa debatt. Jag tycker just nu till om Wallenius vinkel, som jag tycker andas förnekelse och till viss del återvändsgränd. Och det är också viktigt att diskutera. För det finns många skäl att diskutera Thailand.
Medan vi ändå diskuterar publiceringsregler, Wallenius har för vana att lägga upp en bild på den som för stunden skall sågas. Det är ett obehagligt grepp, påminner om skampålen, det är svårt att förstå något annat syfte. Sedan finns det en copyright aspekt på nätpublicering, är fotograferna ö.h.t tillfrågade? ”