Arbetslöshet
Det andra kvartalet i Thailand är fler människor arbetslösa än tidigare beroende på att den ekonomiska tillväxten stagnerat och att regnet uteblivit i många områden och således lett till sämre skördar. Thailand är ett agrarsamhälle och beroende av goda skördar för inkomster till människor på landsbygden. Torkan har lett till att köpkraften minskat väsentligt hos gemene man och som följd en stagnation i den ekonomiska tillväxten. Att Thailands ekonomi är avhängig av bra skördar är lätt att förstå eftersom 39,6 % av den arbetsföra befolkningen jobbar inom jordbruket. De totala antalet arbetande människor är 38.4 miljoner ner från siffran 39,5 miljoner i början på året. Av den totala arbetsföra befolkning är 1% arbetslös en ökning från årets början då siffran var 0,74%. En siffra som kan vara av intresse är att antalet arbetade timmar per vecka i genomsnitt är 44.3 per person. Ekonomer förutspår att antalet arbetslösa kommer att minska radikalt i slutet av året. Att räkna bort säsongsbetonade jobb är i princip omöjligt eftersom många jobbar inom jordbruket under skördemånaderna och inom turistindustrin under högsäsongen från november till mars. Arbetsstyrkan i Thailand är väldigt rörlig och arbetar där och när arbete finns. Alltså inte särskilt bekymrade över att behöva flytta till arbetsplatsen.

Miljö
Om siffran som framkommit att varje thailändare (i genomsnitt) dagligen slänger åtta plastpåsar per person blir antalet astronomiskt på ett år. Vid den senaste befolkningsräkningen fanns det 67,3 miljoner människor i landet, det skulle bli ytterligare cirka 20 miljarder plastpåsar till soptipparna varje år. Det finns också siffror som nämner att varje person bidrar med 1.15 kg sopor varje dag. Det kanske kan anses som en droppe i havet men Tesco Lotus som har drygt 1400 butiker i Thailand har sakta men säkert börjat introducera plastpåsfria butiker i många delar av landet. År 2013 användes 14 miljoner färre plastpåsar totalt i butikerna och i år vill man minska användandet ytterligare och nå summan 20 miljoner. Målet är att halvera användandet år 2020. Butikskedjan har en avdelning som kallas Enviromental Quality Promotion Department vilket är ganska unikt i sig. Ett departement som har till uppgift att främja och förbättra kvaliteten på miljö har gett Tesco Lotus mycket gott renomé och det anses allmänt att thailändska kunder sakta men säkert börjar säga nej till en plastpåse för varje liten produkt de handlar. Kanske kan Tesco Lotus stå som ett lysande exempel och följas av andra butikskedjor inte minst sju/elva med sina drygt 7000 butiker.

Risexport
Thailändskt ris har under många år ansetts som kvalitetsmässigt bäst och Thailand har därför varit världens största risexportör. Det var innan den thailändska regeringen under Yingluck Shinawatra försökte manipulera rismarknaden genom att köpa upp allt ris som producerades i landet, till som det visade sig ett alltför högt pris. Om man bortser från den politiska delen i subventionssyfte kan man konstatera att det thailändska riset blev kvar i lagerlokalerna och det vietnamesiska och indiska riset tog över som världsledande. Plötsligt hamnade Thailand på tredje plats efter Indien och Vietnam. Det första två månaderna 2014 exporterades 1.5 miljoner ton ris från Thailand och bara 1 miljon ton från Indien och 800 000 ton från Vietnam. Det betyder att Thailand återtagit första platsen och är allmänt tippade att förbli världens ledande risexportör 2014 och den troliga totala mängden för året beräknas bli 8.5 miljoner ton.

Omfördelning av rikedomar
År 2002 fanns det 20 miljoner människor i Thailand som hade en inkomst under existensminimum det var 35,4 % av befolkningen, jämförbara siffror från år 2012 är 8,4 miljoner människor, 12.6 %. Existensminimum beräknas ligga på nivån 30 000 baht per år och det finns cirka 5 miljoner anställda människor i Thailand som tjänar mindre. Mellan 30 001- 80 000 baht i inkomst finns det 13.5 miljoner. Sammantaget blir det 25% (18,5 miljoner) av den arbetsföra befolkningen som tjänar mindre än 6600 baht i månaden. Att 40% av landets totala inkomster går till endast 10% av landets arbetskraft och att de under existensminimum bara får 1,6 % av inkomsterna talar sitt tydliga språk. Att något måste göras är alla överens om men vad, är frågan. Populism för att politiska partier ska infria sina vallöften har visat sig gå till fel personer. Rissubventioner nådde aldrig bönderna och skattereduceringar för förstagångsköpare av en miljövänlig bil eller ett hus nådde för det mesta medelklassen och entreprenörer som inte levde under existensminimum. Inte heller den universiella hälso- och välfärdssatsningen, studielån med låg ränta och statliga stipendium nådde de allra fattigaste. Enligt en ekonom som är knuten till Thailands utvecklings- och forskningsinstitut (TDRI-Thailand Development and Research Institute) är populism demokrati utan ansvar. Det beräknas att 144 miljarder baht kommer att spenderas på infrianden av vallöften år 2014.

Negativ inkomstskatt
Tjänstemän som jobbar på FPO (Fiscal Policy Office – kontoret för skattepolitik) studerar för tillfälligt möjligheten att införa begreppet NIT (Negative Income Taxes) i Thailand. Det innebär i princip kontantutbetalningar till behövande. De som lever på mindre än 30 000 baht om året ska få en ersättning på 20% av inkomsten på årsbasis (vid en inkomst av 20 000 skulle alltså staten bidra med 4000 baht årligen). Uppåt i skalan ska de som har inkomster mellan 40 000 – 80 000 baht få 12% i rent bidrag. Märk väl att utbetalningar bara görs till människor som har en lön, d.v.s. arbetar. Det skulle kosta staten cirka 55,6 miljarder baht att jämföra med 144 miljarder baht som populistiska utfästelser kostar landet år 2014. Det bästa med NIT är att även de informella arbetarna i landet kan delta i systemet. Till den kategorin räknas alla som säljer nudelsoppa, gårdfarihandlare, herr- och damfriseringar, gatustånd m.m. ekonomiska transaktioner i kategorin informella beräknas utgöra 57,2 % av landets BNP (GDP).  

Svårt att kartlägga
Svårigheterna består i att kartlägga var de allra fattigaste bor och att identifiera vilka som verkligen lever under existensminimum. Som exempel kan nämnas den informella arbetskraften som inte har en löneutbetalning som bevis på hur mycket de tjänar. Här får man helt enkelt lita på människors ärlighet. Alla som inkluderas i systemet kommer också att ombedjas lämna en form av skriftlig försäkran (självdeklaration) i vilken ingår personliga data och information om inkomstens förvärvande. Det kommer att bli enkla blanketter eftersom de flesta som ingår i systemet inte har någon vana att fylla i dokument. När förslaget väl antagits i riksdagen måste en rejäl marknadsföringskampanj genomföras för att nå alla som är berättigade till den negativa inkomstskatten. Det verkar som det största jobbet och problemet med att genomföra projektet är att täppa till alla luckor i systemet så ingen ska kunna utnyttja det, bara nyttja det på rätt sätt. Att lära av tidigare misstag och kanske andra länders misstag som använder systemet. För tillfället verkar det bara vara utvecklade länder som England, Nya Zeeland, Australien, Sydkorea, Kanada och Singapore som har satt NIT i system men med vissa lokala avvikelser. Som avslutning medger de som för tillfället arbetar för att förbereda införandet av systemet att när det väl realiseras kommer det att behövas betydligt fler människor som jobbar med projektet. Både vid genomförandet men kanske framför allt i en kontrollunktion för att hålla allt transparent. Det får absolut inte förekomma någon korruption, får bli slutordet.