Under många år har svenska banker bit för bit tvingat den svenska människan att använda bankkort. Syftet sägs vara att komma åt ”svarta pengar”, men det är nog inte hela sanningen. Anledningen är snarare att sko sig på varje penningtransaktion via avgifter vid användandet av bankkort. Om man vill komma åt svarta pengar borde det vara en uppgift för polismyndigheterna eftersom det anses vara en olaglig handling. Det är väl knappast bankernas uppgift. Gemene man i Sverige säger –vad kan vi göra vi är beroende av och i händerna på bankerna. Ställ krav på bankerna, demonstrera, ställ krav på politiker men gör ”något”. Ett bra inlägg i debatten anser vi artikeln Bank utan kontanter som en mack utan bensin publicerad i VLT den 31 mars 2015 vara. Den är skriven av Bank utan kontanter som mack utan bensin
Småföretagaren får inte sätta in dagskassan, mormor får åka fem mil med bussen för att komma till en bankomat och klassföräldern som kommer till banken med en påse guldtior från loppisförsäljningen betraktas som en ovälkommen gäst som banken inte vill ha.
Vad var det som hände med bankerna? Skulle de inte vara till för oss, istället för tvärtom?
Bankernas kontantvägran ställer till rejält besvär i människors liv.
Trots att inget politiskt beslut kommer att fattas om att avskaffa kontanter i samhället håller det på att ske via storbankernas agerande och makt.
De har på eget bevåg bestämt sig för att det är för dyrt att hålla och ta emot kontanter för och från sina kunder. De vet att det är lättare att tjäna pengar på våra kontokort.
Vi har alltså fått ett samhälle där bankerna bestämmer över om vi ska ha tillgång till kontanter eller inte. Banker som gör svindlande vinster, 80 miljarder kronor i de fyra storbankerna förra året.
Sedan 2010 har det blivit drygt 500 färre bankkontor som hanterar kontanter hos Swedbank, Nordea och SEB. Sverige ligger också i EU:s bottenliga vad gäller tillgången till bankomater samtidigt som möjligheterna att ta ut kontanter ur dessa har sänkts kraftigt.
Detta får konsekvenser. Småföretag tvingas förvara kontanterna på mer osäkra ställen eftersom bankerna vägrar ta emot dem.
När de väl kan sätta in dem får de göra det till höga avgifter. Även äldre, asylsökande och personer med funktionsnedsättningar drabbas hårt, likaså föreningar som bedriver verksamheter som bingo, lotteriförsäljning och annan försäljning.
Lägg därtill människor som av integritetsskäl inte vill använda kort. Tillgången till kontanter har också blivit en skillnad mellan stad och land.
I dag har mer än 130 000 människor mer än två mil till sin närmaste bankomat och av dessa är 40 000 personer 65 år eller äldre.
Vänsterpartiet har länge drivit på i frågan om samhällets ansvar för en kontanthantering tillgänglig för alla. Tyvärr verkar den nuvarande regeringen inte ha några andra konkreta förslag än att uppmana kunderna att byta bank.
Denna regering ser alltså på frågan på samma sätt som den borgerliga, det är bankkundernas fel och ansvar.
Men vilka valmöjligheter har den enskilda människan när det bara finns en bank på orten eller om man har skrivit på helhetspaket, där lån och alla ekonomiska transaktioner ska gå genom en bank?
Låt oss påminna om att det inte finns någon fungerande bankkonkurrens i Sverige.
Det är hög tid att ta samhällsansvar för denna centrala demokratifråga. En bank utan kontanter är som en mack utan bensin.
Politiken behöver överta kontrollen över situationen och bestämma reglerna i stället för att låta bankerna göra det. Det brådskar, Bolund. Vänsterpartiet menar att bankerna inte ska ges tillstånd att bedriva verksamhet alls om de inte upprätthåller kontant- hanteringen.
För detta krävs en lagändring så snart som möjligt. Det är dags att ta ansvar och låta demokratin styra utvecklingen – inte bankerna.
Vikten av kassaflöde
Gross Domestic Produktion (GDP) eller som det heter i Sverige, Brutto National Produkten (BNP) anger summan av alla varor och tjänster som produceras i ett land under ett år. I Thailand är förmodligen summan av varor och tjänster som produceras utanför GDP-beräkningar lika stor som landets GDP.
MC-taxi, smårestauranger av diverse slag, damfriseringar, människor som tar hand om ditt bagage när du kliver av tåget allt bidrar till låg arbetslöshet. Arbetstillfällen som uppstår p.g.a. kontanthantering.I s.k. utvecklingsländer förstår man vikten av kassaflöde d.v.s. kontanthantering. I Thailand kallas det inte ”svarta pengar” eftersom människor som tjänar under 120 000 baht om året inte betalar någon skatt. De flesta småföretag drivs som enskild firma och beskattas således som privatperson. I de närmaste 100% av alla inom ovannämnda servicesektor använder kontanter.
Med kontanter som byter händer utanför ”systemet” kan lätt nya råvaror köpas varje dag och förädlas till inkomstbringande produkter. Det läggs inte på någon moms eller serviceavgift när de thailändska småföretagarna, ofta en familj, säljer sina produkter. Man räknar inte i procent, man räknar i baht. Det är lätt att förstå att kontanthantering skapar arbetstillfällen.
Bland ekonomer som sysslar med beräkning av vinstmarginaler i procent är kassaflöde ofta negligerat. På ett besök i China Town, Bangkok, där få rörelseidkare är inberäknade i Thailands GDP, fick vi en snabblektion. Vi köper produkter för en baht och säljer den för två hur många procent vi tjänar är irrelevant. I Thailand är det otroligt lätt att hitta en ATM-maskin, alltså en bankomat och samtliga banker tar emot kontanter.
Till sist en enkel fråga. Varför ska en bank tjäna pengar på att en människa köper en tågbiljett mellan Stockholm och Göteborg med ett kort.