En viss oro har uppstått i världen i samband med att Trump blev vald till president i USA. America first har blivit Trumps slagord och han har hotat med att rätta till handelsbalansen mellan bl.a Thailand och USA. I skenet av Trumps utlåtanden uttryckte Somkid Jatusripitak, vice premiärminister och ansvarig för Thailands finanser, oro och kallade Trumps utspel ”policy disruption” kan väl översättas med ”politiska störningar”. Läs om Somkid Jatusripitak i artikeln Är börsens uppgång ett mått på god ekonomi.

Somkid ansåg att det var hög tid för de fem grannländerna att sluta med de politiska bråk som pågått de senaste femtio åren och istället börja samarbeta inom alla områden.

– Vi ska inte konkurrera om utländska investerare utan ge dem en bild av ett enat område som drar åt samma håll. Enade blir vi attraktiva rent av en världsattraktion, sa han.

Av Thailands totala export går cirka 25% till ASEAN-länderna varav lite drygt 10% går till CLMVT. Det ligger på samma nivå som Thailands export till USA och Japan. Alltså är redan grannländerna viktiga för Thailands ekonomiska tillväxt. Att CLMVT-länderna har en något större ekonomisk tillväxt än Kina kanske förvånar många, 6-8% jämfört med Kinas 6,5-6,8%.

Utländska investerare anses inte vara intresserade av CLMVT som individuella länder eftersom varje enskilt land är en relativt liten marknad. Hos många investerare ses däremot CLMVT som region, som en språngbräda för att nå södra Asien och Mellanöstern. CLMVT kan också bli en bro mellan ASEAN och Kina, Indien, Japan Sydkorea, Europa och även USA. Kina, Japan och USA har redan separata samarbeten i Mekongdeltat och Indien vill nå Sydostasien via Myanmar.

Det är inte bara Trumps ankomst och America First som skapat ett större behov av att samarbeta utan lika mycket den snabba teknologiska utvecklingen. Gemensamma strategier inom den digitala utvecklingen och hur bäst använda den stora mängden arbetskraft som finns i området behövs för att maximera synergieffekterna. Det finns en otrolig potential i alla fem länder med många duktiga unga entreprenörer inom den teknologiska sektorn. Thailändska studenter exempelvis visar ofta framfötterna inom den digitala utvecklingen när studenter från hela världen samlas för att jämföra sina uppfinningar.

Om CLMVT utvecklas i rätt riktning kan nog även ASEAN och det stagnerade AEC få nytt liv. AEC, ASEAN Economic Community är för tillfället bara en papperstiger. Från slutet av år 2015 var det meningen att ett mer utbrett samarbete mellan de tio länderna skulle ta fart. Planerna var lagda att länderna skulle samarbeta ekonomiskt, politiskt, socialt och kulturellt. Det var också meningen att varor och tjänster, arbetskraft och investeringar skulle kunna röra sig fritt mellan länderna. En globalt konkurrenskraftig gemensam marknad med samordnad produktion av en mängd varor var visionen.  

Allt samarbete bygger på tillit och det är hög tid att ländernas ledare och befolkning sluter samman och försöker skapa en gemensam utvecklingsplan så fort som möjligt. Vi tror att Somkid har förstått att de andra länderna i CLMVT ser Thailand som lite av en självutnämnd ledare. Det kanske var därför han nämnde premiärminister Prayuth Chan-ochas initiativ ”Strong Together and Nobody Left Behind”. Det framfördes också från regeringshåll att Thailand inte skulle försöka göra baht till en dominerande valuta utan självklart tillåta alla länder att använda sin egen.

Risken finns att Trump som president i USA kan splittra ASEAN p.g.a. att länder tvingas välja vem de ska stödja, USA eller Kina. Det finns definitivt olika meningar inom gruppen kanske mest med tanke på territoriala konflikter med Kina i Sydkinesiska havet*.

*Sydkinesiska havet är ett bihav till Stilla Havet och ligger mellan Folkrepubliken Kina, Taiwan, Filippinerna, Malaysia, Brunei, Indonesien, Singapore, Thailand och Vietnam. Det är ett av de mest trafikerade bihaven i världen med åtta av de tio största containerhamnarna. Vad konflikterna i grunden handlar om är tillgången till de resurser som finns i havet (fisket, en potentiellt stor resurs) och under havsbotten (främst olja och gas, men även diverse mineraler). Det finns en hel del olja i vissa områden av Sydkinesiska havet, men hur mycket som finns under de omstridda områdena är inte känt.