BNP är summan av alla varor och tjänster som produceras i ett land under ett år. Att jämföra olika länders BNP är i det närmaste omöjligt. I Sverige är nog beräkningarna någorlunda adekvata men det finns med största sannolikhet en ”svart” ekonomi i Svedala också. I Thailand däremot är de varor och tjänster som produceras utanför den officiella BNP- beräkningen förmodligen lika stor. Så startade artikeln ”Bruttonationalprodukten genomskådad” publicerad på ”vinklarna” tisdagen den 27 juni 2017.

Artikeln beskrev också att ekonomisk tillväxt anses som ett mått på hur bra ett lands innevånare mår. Den ekonomiska tillväxten mäts alltså i BNP (GDP) precis som den gjorts sedan 1934 när Simon Kuznets först rapporterade ekonomisk tillväxt i den amerikanska kongressen i GDP-termer. Han varnade redan då för användandet av GDP som ett mått på ett lands ”välfärd”. Men inte brydde sig ekonomer om Simon Kuznets varning, från Bretton Woods conference 1944 har GDP varit allenarådande som ”välfärdsmått”, tills nu vill säga.

Redan 2017 ansåg Sveriges finansminister Magdalena Andersson att det behövdes en bredare bild med många fler dimensioner. Sammanlagt rör det sig om femton indikatorer som ska komplettera BNP-måttet.

Fem är ekonomiska; BNP per capita (vilket borde vara självklart vid all jämförelse mellan länder), sysselsättningsgrad, arbetslöshet, hushållens skuldsättning och den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld.

Fem är miljömässiga; luftkvalitet, vattenkvalitet, skyddad natur, kemikaliebelastning och utsläpp av växthusgaser. Angående miljönfinns det människor som hävdar att utan ekonomisk tillväxt skulle vi inte har råd med miljövårdande insatser. Vi på vinklarna anser att om vi som lever på jorden slutade tänka i växande BNP-termer skulle en miljövårdande insats redan existera.

Fem är sociala; låg ekonomisk standard, självskattad allmän hälsa, utbildningsnivå, mellanmänsklig tillit och om innevånarna är nöjda med livet.

De femton måtten ansågs noggrant utvalda och skulle bli underlag för diskussion om kommande vägval. De skulle bli viktiga för regeringens ekonomiska politik och för utvärderingar om vilka reformer som behövde genomföras.

  - Det är meningen att dagens och förhoppningsvis kommande regeringar ska följa de ovannämnda indikatorerna i budgetarbetet och beskriva hur de utvecklas. Men det är inte aktuellt att försöka skapa något nytt sammanhängande mått som alternativ till BNP (vilket borde göras, red.anm.), sas det.

Många länder i Asien bl.a Bhutan men även Thailand har sedan länge använt ovanstående indikatorer, framför allt de fem sociala. Nu läser vi att Nya Zeeland tar steget fullt ut, något som Sverige också borde ta till praktisk handling inte bara teorisera om.

Det är med glädje vi återge nedanstående artikel. Jacinda Ardern är världens yngsta kvinnliga premiärminister och månar uppenbarligen om sitt lands befolkning och deras välbefinnande. (Veckans Affärer 2019-02-19)

Världens yngsta kvinnliga premiärminister, Jacinda Ardern, har infört ett nytt sätt att mäta utvecklingen i Nya Zeeland som inte bara handlar om ekonomisk tillväxt.

Många har ifrågasatt BNP-måttet som det bästa sättet att mäta ett lands välmående och tillväxt, men få har tagit det till praktisk handling.

Nu har världens yngsta kvinnliga premiärminister, Jacinda Ardern, infört ett nytt sätt att se på tillväxt i Nya Zeeland. Från och med i år kommer Nya Zeelands regering att presentera en ”välmående-budget” för att mäta vilken effekt långsiktiga politiska beslut för på människors liv.

”I Nya Zeeland har vi ungefär 3 procents tillväxt och 3,9 procents arbetslöshet. Med traditionella mått mätt hade folk tittat på oss och sagt ’det går bra för er’. Men vi har en svindlande hög andel hemlösa och bland den högsta självmordsstatistiken bland unga i OECD-länderna. Vår psykiska hälsa och vårt välbefinnande är inte vad det borde vara”, sade hon i samband med toppmötet i Davos.

Jacinda Ardern menar att handelskrig och Brexit är symptom på att människor känner frustration över att det politiska och ekonomiska systemet glömt bort dem. Därför menar hon att politiken måste vara mer altruistisk och mer långsiktig för att adressera de djupt rotade utmaningarna vi står inför när ekonomierna förändras.

För att adressera problemen har hon tagit fram ”the living standards framework”, ett slags mätverktyg som politikerna måste förhålla sig till i sitt beslutsfattande. Verktyget mäter och jämför fyra olika indikatorer på välmående: socialt kapital, mänskligt kapital, naturligt kapital och finansiellt kapital. Bara genom att se till alla fyra kan man mäta nationens välmående som helhet menar beslutsfattarna.

Rent konkret kommer statistik över barnfattigdom att presenteras i varje budget. Dessutom måste varje minister som vill spendera pengar visa hur det ska främja landet på en nivå som spänner över flera generationer.

”En del av det arbete vi gör nu kommer inte att ge resultat förrän om 20 år. Men om man tittar på politik genom en lins av vänlighet, empati och välbefinnande så spelar det egentligen ingen roll vad som händer över årtionden”, sade hon i samband med Davos.

Vad hände med Magdalena Anderssons uttalande om att ytterligare femton indikatorer som behövdes för att mäta ett lands välstånd. Kanske var hennes reservation  ”det är inte aktuellt att försöka skapa något nytt sammanhängande mått som alternativ till BNP” viktigare än indikatorerna.

Vi avslutar också den här artikeln på precis samma sätt som vi avslutade artikeln vi publicerade 2017 (Bruttonationalprodukten genomskådad).

En bättre miljö är så mycket mer än naturens välmående. Människors välmående borde beaktas i lika hög grad. Umgänget med andra människor, äta god mat tillsammans, äldreomsorg, närhet och enkelhet till friskvård, alternativa mediciner, respekt för medmänniskor (äldre) och inte minst mellanmänsklig tillit som nämndes bland de fem sociala indikatorerna. Kanske ska ett lands välstånd reflektera förbättringar i människors och naturens välmående i framtiden. Förkortningen GEG, Gross Environment Growth skulle ju påvisa länders förbättringar av människors och naturens välmående i miljöhänseende. Det är en växande skara människor som har lämnat konsumtionssamhället och insett att det knappast är lycka att konsumera mera. Mer går åt men mindre räcker till sa min mor för femtio år sedan, så sant så sant. Less is more, mindre är mer, är den nya levnadsregeln.