Nu är det inte bara i svensk TV hon fått utstå spott och spe. I Thailand ifrågasätter hennes motståndare i princip allt hon står för. Åtminstone gjorde. Hon ansågs ha dåliga kunskaper i både engelska och hör och häpna, thailändska. En del människor säger saker som ”hon är inte direkt smart” det har jag läst någonstans. På en direkt fråga om personen som uttalar sig har gjort eller sett resultatet av en IQ-test på henne får man inget svar. Allt hon säger och gör är det ändå hennes storebror, som befinner sig i Dubai, som bestämmer. Nominee heter det visst på engelska när man inte själv är kapabel att ta beslut. Marionett, nickedocka m.m. allt har hon tagit och vänt andra kinden till. Till skillnad från sin bror och många andra manliga politiker behåller hon sitt lugn trots alla dumma frågor. En gång dock tröttnade hon. ”Om du hade haft en storebror som haft samma jobb som du har idag hade du då inte frågat om råd” ställde hon som motfråga till en reporter. ”Jag är tillräckligt ödmjuk inför min arbetsuppgift att leda Thailand för att fråga om råd, inte bara av min bror, utan också av andra jag respekterar och litar på”, fortsatte hon. ”Jag följer goda råd det tycker jag att alla ska göra men det är skillnad på order och råd”, avslutade hon med. Tystnad rådde bland journalistkåren. 

Valkampanjen byggde på utfästelser om nationell försoning (ytterligare 40 partier som deltog i valet hade samma utfästelse), att radera ut fattigdom och att sänka företagsbeskattningen. Tillkom gjorde100 000 baht i skatteåterbäring för förstagångsköpare av en miljövänlig ny bil och garanterat pris per ton, betalt i förskott, på odlat ris (15 000 baht/ton för vanligt vitt ris och 20 000 baht/ton för Hom Mali/jasminris). Populism och kontroversiellt förstås enligt politiska motståndare. 

Det har snart gått två år sedan valet, nästan halva mandatperioden således. Med facit i hand kan man konstatera att Yingluck Shinawatra inte bara suttit som premiärminister i två år utan ständigt förkovrat sig och använt sin kvinnliga intuition. Om vi börjar med att försöka bena isär begreppet nationell försoning, något som Democrat Party misslyckades radikalt med under de fem åren mellan militärkuppen i september 2006 och valet i juli 2011. För att förstå de små stegen på väg till försoning måste man förstå varför Phua Thai valde Yingluck som premiärminister. Efter alla turer med upplösning av två partibildningar (Thai Rak Thai och People Powers Party) och tillika förbud för partitoppen i båda partierna att delta i politik under fem år, saknade helt enkelt reinkarnationen av båda partierna, Phua Thai, ledare. Yingluck Shinawatra kanske var ett oprövat kort men hon var inte förbjuden att delta i politik, hon hade inga politiska kvarnstenar hängande runt halsen och hon var kvinna. Hon blev snabbt den enande symbolen för alla sympatisatörer av Shinawatra-politik. Hon accepterades av UDD (United Front for Democracy/rödskjortorna), hon gratulerades till valvinsten av avgående premiärminister Abhisit Vejjajiva som utan omsvep erkände sig besegrad och hon inledde snabbt en charmoffensiv mot generalerna i den thailändska armén. Arméchefen, General Prayuth Chan-ocha kommer aldrig att bli ett instrument för någon politisk riktning men han välkomnade Yingluck för samtal och en överenskommelse om att militären skulle undvika att lägga sig i politiken accepterades. Privy Council President (ordförande i kungens råd) och före detta premiärminister General Prem Tinsulanonda, av många Thaksinanhängare ansedd som den person som låg bakom den genomförda militärkuppen 2006 (Prem förnekar all inblandning), välkomnade också samtal med Yingluck och bilderna som florerat i thailändsk press med en leende ordförande och premiärminister bådar gott för en framtid i försoningens tecken. Försoning innebär att förlorarna i valet ges möjlighet att acceptera förlusten och bli övertygade om att samarbete är viktig under rådande förhållanden. Efter ett val i ett demokratiskt samhälle måste ju någon bilda regering och någon sitta i opposition. Yingluck kan förhandla och har förmågan att få förlorare att känna sig som en viktig del i försoningsarbetet. Det kallas intelligens. 

Att radera ut fattigdom är om möjligt ännu svårare än att nå försoning. Till att börja med måste man ta reda på vilka behov som behöver tillgodoses. Att äga en bil är viktigt för många men för fattiga människor är ändå en stadig inkomst viktigare. Minimilönen har höjts till 300 baht/dag, en behövlig reform som för tillfället genomförs i hela landet. För bönderna behövdes bättre betalt för riset. Därför infördes ett garantipris per ton. Att det sedan finns en mängd oegentligheter i systemet beror mer på människors girighet än felaktigheter i idén att förbättra böndernas levnadsvillkor. Landreformer är en annan viktig del i omfördelningen av rikedomar. Yingluck anklagas ofta för brist på visat intresse i parlamentariska diskussioner. Hon är sällan närvarande och när hon deltar kan hon inte svara på kritik och komma med lösningar på problem sägs det. Dessutom är hon ju jämt på resande fot. Återigen kan kanske kritiken tystna om man inser hur viktigt det är för människorna på landsbygden att få besök av en närvarande premiärminister. Glöm inte symbolvärdet som en enande faktor. Kanske är det viktigare i nuläget för Yingluck att ha närhet till folket, politikerna i parlamentet verkar klara sig alldeles utmärkt utan hennes närvaro. Att hon är omtyckt och accepterad av folket kanske bäst kan illustreras av texten på de röda tröjorna fritt översatt ”YINGLUCK, YINGLIKE, YINGLOVE”. 

Med take på att hennes engelska kunskaper är så dåliga enligt kritiker är det märkligt att hon inte bara tar emot en massa ledare från hela världen utan också gör statsbesök. Sedan hon tillträdde som statsminister i augusti 2011 har hon besökt 30 länder och den 18 november 2012 kom Barack Obama på besök och två dagar senare Kinas avgånde premiärminister Wen Jiabao, två av många besökare under 2012 och början av 2013. Thailands kvinnliga premiärminister verkar vara välkommen i hela världen för hon kan ju faktiskt ståta med att hon är en demokratiskt vald statsminister, dessutom via en ganska övertygande valseger. Vid ett tal hon höll på FCCT (Foreign Correspodent Club Thailand) fick vi följande information av en närvarande journalist. ”Hennes engelska kan nog sägas vara i det närmaste felfri i uttalet, hon klarade av att skämta på det engelska språket och hon talade utan att staka sig. Ändå började hon talet med att be om förståelse för hennes något begränsade språkkunskaper och ovana att hålla tal”. Ödmjukhet borde finnas hos fler politiker. 

På tal om att fråga om råd. Efter översvämningarna i Thailand i slutet på 2011 fanns en viss handlingsförlamning bland alla olika institutioner som skulle lösa problemen. Yingluck frågade Kung Bhumibol Aduljadet om råd. Hon som många andra visste att kungen på eget bevåg rådfrågat en mängd experter från hela världen hur Thailand skulle handskas med ständig torka/översvämningar. En befintlig plan med detaljerade lösningar, provins för provins, fanns i det kungliga palatset. Planen hade också funnits ute i provinserna i många år men inga åtgärder hade vidtagits. Yingluck fick med glädje ta del av den uppgjorda planen. Hon besökte provinserna och undrade om någon inom administrationen sett planen förut. Motvilligt erkändes att både planen och medel för genomförande hade kommit provinsens ledning till del. Nästa fråga var självklar. Varför har inga åtgärder vidtagits? De många undanflykterna och dåliga förklaringar ledde till att en stor mängd av provinsherrarna fick se sig om efter ett nytt jobb. Efter att regeringen klubbat igenom en budget på 350 miljarder baht för genomförande av en nationell bevattningsplan besökte återigen Yingluck, tillsammans med berörda administratörer, den thailändska kungen onsdagen den 3 april 2013 och fick yterligare råd och behövlig information om genomförandet av planen som till del redan påbörjats i många provinser. 

Man får tycka vad man vill om Yinglucks språkkunskaper och intelligens, man kan tycka vad man vill om den politik hon och partiet Phua Thai står för. Men om man kritiserar och fördömer bör man åtminstone ha bättre lösningar till hands. Att tala om hur saker och ting bör göras är lätt om man inte behöver ta ansvaret för genomförandet. Yingluck jobbar enligt principen delegering. Hon ser till att de involverade ministrarna, de involverade administratörena och byråkraterna får klart för sig vad som ska göras. Sedan förväntar hon sig en automatisk avrapportering om gjorda framsteg. Vem som styr ett land kan alltid diskuteras. Är det de folkvalda politikerna, är det finansvärlden som ger ekonomiskt stöd under kostsamma valkampanjer? En sak vet vi i alla fall om Yingluck Shinawatra. Innan hon blev politiker var hon en mycket framgångsrik affärskvinna och den erfarenheten har visats sig vara av stor nytta när hon handskas med både politiker och människor från finansvärlden som försöker utöva påtryckningar.