Ett rop på hjälp
På Bangkok Remand Prison kan man inte äta regelbundet och sova i mörker. Lampan ska alltid vara tänd i cellen nattetid. Fysisk och psykisk misshandel, antingen från andra fångar eller direkt från vakterna, sker dagligen. Politiska fångar sänds till den del av fängelset där de grövsta och farligaste brottslingarna befinner sig. Det är vardagen för 2-300 rödskjortor av lägre rang, människor som deltog passivt i demonstrationerna mellan mars-maj 2010. I fängelset finns några av ledarna från UDD också men de lever under betydligt bättre förhållanden med en ström av besökare med presenter av diverse slag.
Stort antal människor
UDDs gatuprotester 2010 fick till följd att 1800 människor anklagdes och stämningsansökan inlämnades. Utav 1800 fall har 1644 gått till domstol och i fem fall har det utmätts en dom. Av 150 fall fortfarande under prövning är 137 frigivna mot borgen men 13 av fallen vägrades borgen. Hundratals demonstranter ute i provinserna är efterlysta. Även de som blivit friade i en rättegång går en osäker framtid till mötes eftersom åklagare har överklagat besluten.
Kvarn som mal långsamt
PAD (gulskjortorna) har inte deltagit i de senaste protesterna med anledning att många av dem är fria mot borgen med tuffa restriktioner. Många sitter också i fängelse, anklagade för diverse kriminella handlingar under protesterna 2008 (193 dagar som kulminerade i december) där bl.a. de två flygplatserna i Bangkok stängdes och riksdagshuset ockuperades. Mängder av rättsfall har fastnat i den juridiska kvarnen som mal långsamt.
Protester men mot vad
Det är mot bakgrund av de ovanstående som Pheu Thais Worachai Hema kom upp med ett förslag till amnesti. Enligt honom ska förslaget ge amnesti till de som råkade var på fel plats vid fel tillfälle, de som visserligen använde våld men utan egen förskyllan (i självförsvar får man anta) och de som deltog i demonstrationerna men inte i någon ledarroll, oavsett politisk åskådning. Däremot ska inga som hade en ledarroll varken bland demonstranterna eller militären ingå i amnestin. Det är mot det förslaget som Demokraterna och Pefot (People’s Democratic Force to Overthrow Thaksinism) demonstrerar på gatorna. Båda grupperna hävdar att förslaget är diffust och att alldeles för vid amnesti föreslås. Naturligtvis påstår båda grupperna att Pheu Thai ligger bakom förslaget och den egentliga avsikten är att låta Thaksin Shinawatra komma tillbaka till Thailand som en fri man d.v.s. inbegripas i amnestin. Förslaget har passerat första omröstningen i riksdagen och kommer att innehållsgranskas och förmodligen ändras och bli mer specifikt om vilka som ska ingå i amnestin, kanske rent utav namnges. Amnestiförslagets innehåll kommer att debatteras i både riksdagen och senaten. Frågan är alltså om Demokraterna och Pefot protesterar mot amnestiförslaget eller Thaksin Shinawatra. Åtminstone Demokraterna kan göra sin stämma hörd i diskussionerna runt förslaget i riksdagen.
Många förslag
Totalt finns det sju förslag rörande amnesti med olika innehåll allt från amnesti till några få till en amnesti som täcker alla rättsfall efter militärkuppen 2006. Däremot finns inget förslag från varken Demokraterna eller Pefot. Ett fall av att protestera mot och kritisera andras förslag men inte ha något eget. Man kan undra varför inte Thailands äldsta och näststörsta parti och oppositionsledare inte kan formulera ett eget amnestiförslag. Man behöver ju bara ha stöd från 20 MPs (Members of Parliament) för att förslaget ska antas. Demokraterna är uppenbarligen inte emot en amnesti. Abhisit Vejjajiva, partiledare och Suthep Thaugsuban är anklagade för mord i samband med att UDD-protesterna fick ett våldsamt avslut i maj 2010.
Alla vill försonas
Amnestiförslag är en del av den försoning alla politiska partier gick till val på i juli 2011, alla 40. Pheu Thai försöker på sitt sätt, Demokraterna vill inte delta på Pheu Thais villkor, UDD och PAD har sin agenda och är för och emot. Så ser det ut och ingen försoning verkar finnas i sikte. Om den pågående uppdelningen i, för och emot Thaksin Shinawatra fortsätter, måste man nog anse att de thailändska politikerna har stagnerat. Kanske är det inte en amnesti som behövs, det kanske är en total politikeramnesi. Glöm och gå vidare. Det kan ju inte vara så att en person som inte ens befinner sig i Thailand ska styra hela den politiska debatten. En väldigt bra artikel publicerades i Bangkok Post den 6 augusti 2013 under rubriken Don’t let the ”Thaksin ghost” haunt our reconciliation skriven av Achara Ashayagachat, hennes kolumn heter Fairly Speaking. Alla vill tydligen försonas men bara på egna villkor.
Amnesti den snabbaste lösningen
En amnesti är till för människor som sitter i fängelse och inte har råd med borgenssummor. Diskussionen om amnesti bör fokuseras på ”gräsrötterna” som deltog och utövade begränsade våldshandlingar under demonstrationerna. Den juridiska processen är för långsam beroende på att det är ett alldeles för stort antal människor anklagade och åtalade. Den snabbaste lösningen är en amnesti i acceptabel form. I den dagliga debatten glöms ofta de personer en amnesti egentligen handlar om, bort.
Ytterligare sex förslag till amnesti
Gen. Sonthi Boonyaratglins förslag. En allmän amnesti till alla som varit inblandade i olika demonstrationer och militärkuppen 2006, som Gen. Sonthi var ledare för. Förslaget framlades i slutet på 2012.
Biträdande riksdagstalman Samart Kaewmeechais förslag. Liknar Sonthis förslag i mångt och mycket men är mer specificerat och detaljerat. Ett försök att definiera uttrycket politiskt motiverad aktion (t.ex trots och förhindrande av myndighetsutövning).
Niyom Worapanyas förslag. Ett väldigt vitt förslag som inkluderar amnesti för ledarna för militärkuppen 19 september 2006, de som blev dömda av Asset Scrutiny Committe (ASC) som bildades av de som ledde militärkuppen och alla i säkerhetsdetaljen vid upplösandet av demonstrationer efter militärkuppen.
Nattawut Saikuars (en av ledarna för UDD) förslag. Undantar ledare oavsett om det gäller medlemmar av Abhisit Vejjajiva regering, UDD (United Front for Democcracy against Dictatorship, rödskjortor) eller PAD (Peoples Alliance for Democracy, gulskjortor). Heller inga som är åtalade för terrorism och mord ska inkluderas i amnestin.
Chalerm Yubamrungs förslag. En bred allmän amnesti för samtliga berörda från militärkuppen 2006 och framåt.
People’s Amnesty Bill ett förslag från släkt till de som dog i samband med protesterna 2010. Inkluderar bl.a Payao Akkahad mamma till Kamolkate, som dödades när hon utförde frivillig medicinsk hjälp för skadade i Wat Pathum Wanaram den 19 maj 2010. Bara människor från allmänheten, oavsett politisk åskådning och de som utförde mindre allvarliga icke straffbara regelbrott skall ingå i amnestin. Det här förslaget stöttas helhjärtat av Demokraterna.
Ordföklaring
En amnesti (av gr. amnēsti, glömska) är ett beslut av regering eller annan civil myndighet där straff eller annan rättsverkan av brott helt bortdöms eller lindras för en kategori människor (jämför med nåd). Amnesti kan också innebära frihet från åtal. Det krävs ingen ansökan från den eller de personer som berörs. Amnesti används ofta vid politiskt känsliga brott.
Amnesi är en medicinsk term som innebär en sjuklig oförmåga att komma ihåg eller att skapa minnen.