Politik

torsdag, 29 augusti 2013 17:28

Lösning till misshälligheter

Skrivet av

Under tiden Demokraterna bildade regering 2008-2011, tillsattes en utredning som gick under namnet the Truth for Reconciliation Comission förkortat till TRC. Som ordförande tillsattes Kanit na Nakorn som faktiskt var en av grundarna till Thai Rak Thai partiet, föregångaren till dagens regeringsparti Pheu Thai. Ett ovanligt val av Demokraterna kan tyckas.

Fortsatt arbete

När den nuvarande regeringen kom till makten efter valet i juli 2011 fick TRC fortsätta sitt påbörjade arbete och ett samarbete inleddes. Det har funnits ytterligare två rådsförsamlingar, en under ledning av en före detta premiärminister, Anand Panyarachun och en under ledning av Dr Prawase Wasi en man som alltid slagits för medborgares rätt i samhället. Samtliga dessa tre församlingar har kommit med väl genomtänkta förslag efter att ha kartlagt de meningsskiljaktigheter som lett till nuvarande konfliktsituation.

Följer rekommendation

En rekommendation från TRC var att involvera allmänheten genom att anordna forum över hela landet och låta människor få sin stämma hörd och åsikter ventilerade. Under juni och juli 2013 har mer än 100 000 människor deltagit i de forum som anordnats och närmare 60 000 människor har fyllt i ett frågeformulär som delats ut vid dessa forum. Med ganska stor sannolikhet har nuvarande regering redan kunskap om innehållet i kommande rapport eftersom de förslag som framkom från de ovannämnda råden alldeles säkert pekade i samma riktning.

Problemen punkt för punkt

Demokrati som företeelse tolkas på olika sätt. En politisk fraktion anser att demokratiska val leder till en majoritet i någon form och den majoriteten bör respekteras av valets förlorare. En annan politisk fraktion hänvisar till att demokrati också bör innehålla en viss mängd rättvisa. Att ett parti har majoritet i riksdagen innebär inte automatiskt att alla förslag ska klubbas igenom utan hänsyn taget till rättviseaspekten. En majoritetsregering bör alltså ge utrymme för oppostionen att verka i parlamentet.

Försök till kontroversiella förändringar i grundlagen, missbruk av maktställning och orättvis behandling i lagliga dispyter (dubbelmoral) är alla källor för misstroende bland politiska opponenter.

Rättsliga åtgärder utan klar grund och inblandning i frivilligorganisationers arbete leder ofta till dispyter.

Militärkupper leder nästan alltid till sociala och politiska konflikter även om det kallas ”militär intervention”.  

Bristande social och ekonomisk jämställdhet är en stor faktor.

Olika medias påverkan spelar en allt större roll p.g.a. osund, felaktig och bristfälligt underbyggd rapportering av politiska händelser. Ofta verklighetsförstärkt.

Att nämna eller hänvisa till den kungliga instutionen för politisk vinning bör i görligaste mån undvikas.

Bristande kunskap hos demonstranter att på ett fredligt sätt framföra sina åsikter utan att använda fysiskt våld och nedsättande språkbruk. Lagen måste följas.

Ovilja till kompromisser. Förmodligen beroende på att insatserna är så höga att ingen av de stridande parterna är villiga att ta ett steg tillbaka.

Att göra sig kvitt korruption och svågerpolitik måste ges högsta prioritet.

Lösning

Att hitta roten till politiska konflikter i Thailand är inte direkt någon raketvetenskap (rocket sience). Många kan säkert lista samma anledningar som ovan och även hitta fler. Det är lösningarna som behöver vetenskapsmän. Om regeringen bjuder in till ett försoningsforum utan krav och restriktioner kanske inte vissa inbjudna ska lova att delta om vissa krav från deras sida tillgodoses. Inte heller borde media och andra regeringsopponenter leta efter anledningar till att hålla ett försoningsforum. Det borde vara självklart. Att bjuda in gästtalare från utlandet kan med stor sannolikhet få några av deltagarna att tänka i andra banor. Om människor som Tony Blair och Martti Ahtisaari får göra sina stämmor hörda och dela med sig av sina erfarenheter så kan nog Uniting the future, learning from each other’s experience, namnet som forumet går under, bli en framgång. Många inbjudna har tackat ja, många visa kvinnor och män kommer att delta utan att ställa krav. Att ställa frågan vad som ska diskuteras, hur ser agendan ut är helt absurt. En inbjudan till ett förutsättningslöst försoningsforum har ingen agenda det är deltagarna som sätter den.

 

  

 

  

Läst 2342 gånger Senast ändrad torsdag, 12 september 2013 16:34
Logga in för att kunna kommentera