I rätt riktning
Det känns i alla fall som om demonstrationerna går i rätt riktning. Nu har vi nämnligen två reformivrare Yingluck Shinawatra och Suthep Thaugsuban. Den elaka retoriken om landsförvisning av familjen Shinawatra har tonats ner och just nu handlar motsättningarna om expeditionsministärenYingluck Shinawatra ska avgå, som Suthep vill, men Yingluck vägrar eftersom det strider mot grundlagen. Den andra stötestenen är om reformerna ska genomföras före eller efter valet den 2 februari 2014. Man är i alla fall överens om att reformer behövs och reformarbetet har redan startat. Alla kloka människor från mängder av organisationer är ivriga att delta, en del bara i PDRCs forum, en del i exregeringens forum och en del vill delta i båda. Frågan om val eller inte lämnar vi därhän för val kommer det att bli.
Ge order inte rätt väg
Peoples Democratic Reform Committee (PDRC) som Sutheps grupp kallas har försökt med diverse strategier för att få Yingluck att avgå. Först gav han henne en order att avgå, sedan gav han alla statsanställda en order att rapportera till honom, men varken Yingluck eller de statsanställda ansåg att de behövde följa en order från Suthep. Två misslyckande alltså. Nu är PDRC på charmoffensiv och träffar ledare för militären, media- och affärsorganisationer för att förklara vad de vill med sitt People’s Council. Lite som att försöka hitta ett sätt att kringå lagen istället för att följa den. Militären accepterade att träffa PDRC men bjöd samtidigt in andra att delta. Tyvärr vägrade United Front for Democracy against Dictatorship (UDD-röda) att delta i mötet de var inbjudna till. Som ni märker är det fortfarande en massa vägrande. Vad vi kan förstå är samtliga ledare inom militären eniga om att val ska hållas den 2 februari, Suthep förnekar förstås att så är fallet, eftersom det redan är ett kungligt påbud.
Som hund och katt
En av ledarna för PDRC Suriyasai Katasila, en f.d. ledare för People’s Alliance för Democracy (PAD-gula) och partiledare för the Green Party inser att det inte kommer att gå att tvinga Yingluck att avgå. Det verkar som om han tycker att PDRC har kommit så långt det går att komma. Det är ju faktiskt en hel del de har åstadkommit. Den allmänna amnestin är död och begraven, förändrigar i sammansättningen av senaten är ogiltigförklarad och regeringen Yingluck är upplöst. Dessutom har Pheu Thais riksdagsmän fått sig en minnesbeta de sent kommer att glömma för att inte nämna en allmän reformiver. Kanske kan det räcka med dessa framgångar. Suriyasai har också åsikten att om Abhisit Vejjajiva skulle ta en paus från politiken kanske Thaksin Shinawatra också kan sluta att lägga sig i den thailändska politiken. Klokt tänkt. Jag vet inte vem som är hund och vem som är katt av Abhisit och Thaksin men de beter sig som sådana mot varandra. Suriyasais kommetarer är inte förstahands införskaffade utan hittade i diverse media. Vi har inte lyckats verifiera sanningshalten.
Gått bra utan hat
Allt de ovanstående hade Suthep kunnat åstadkomma utan att jaga upp en hatstämning mot familjen Shinawatra. Det hade varit betydligt mer konstruktivt och trovärdigt att peka på brister och komma med förslag till åtgärder mot regeringen. Att försöka avlägsna Thaksins inflytande på thailändsk politik genom demonstrationer är kontraproduktivt. Det leder till att Thaksins anhängare piskar upp en hatstämning mot familjen Thaugsuban och Demokraterna. Det leder knappast någonstans. Thaksin inflytande på thailändsk politik kan bara minskas om Yingluck får en möjlighet att bevisa att hon inte går i hans ledband. Vilket hon inte gör om någon form av neutral bedömning kan göras från oppositionen. Den andra möjligheten att minska Thaksins inflytande är att Demokraterna blir bättre på att vinna val genom egen styrka och inte på andras svagheter. Definitivt inte med hjälp av domstolar.
Reformer före eller efter valet
En reform som behöver genomföras före valet den 2 februari är just hur valet ska genomföras. Hur man ska kunna förhindra att röster köps eller säljs för den delen. En viktig fråga är om man ska tillåta partier att försöka vinna val genom att lova vittgående populism i form av allmosor till olika grupper av väljarkåren. Hur man ska kunna begränsa det utan att ge EC (valkommissionen) för stor makt är nöten som måste knäckas. Var går gränserna för populism och vem kommer klara av att sätta dem? Ska gränserna sättas i förhållande till vad vallöften kommer att kosta skattebetalarna? Det är också viktigt att inte ta bort möjligheten för ett parti att omfördela rikedomarna i Thailand genom subventioner, löneökningar och skattesäkningar / höjningar. Många frågor som kräver många kloka människors förslag. Om man kan enas kommer nästa val förmodligen bli det jämnaste på länge och det renaste. Det borde vara möjligt att nå en överenskommelse innan den 2 februari 2014. Det allra viktigaste dock är att reformerna inte gynnar något enskilt parti. En mängd reformförslag finns sedan länge i byrålådorna. En person en röst kan naturligtvis inte ändras.
Lära sig att demonstrera
En annan viktig reform före valet är regler för demonstrationer. I många länder finns de rekommendationer om att hålla sig till sakfrågor och undvika personangrepp. I Thailand räcker det inte med rekommendationer de bör skrivas in som en paragraf i grundlagen. Klara regler. Det måste bli ett slut på intagandet av regeringsbyggnader och flygplatser. Inte heller ska riksdagshuset omringas och trafiken lamslås. Och framförallt inget inkräktande på andras människors rättigheter. Det har också visats sig att vissa ministerier har plundrats och viss fysisk skadegörelse på kontorsmateriel och möbler gjorts under PDRCs ockupation. All retorik från demostrationsledare ska hållas inom anständighetens ramar. Piska upp hat mot enskilda människor eller grupper är fascism. Den har ingen plats i en demokrati. Att uppmuntra till att förstöra och sätta eld på byggnader ska heller inte få förekomma. Allt sådant ska bestraffas. Bevis för att regeringen Yingluck har lärt sig hur man hanterar demonstranter fick vi åtskilliga av under november början december 2013. Beteendet från båda håll ska om möjligt regleras i grundlagen.
Respektera valutgången
Alla som säger att ett val inte kan minska motsättningarna och få till försoning kan betecknas som dåliga förlorare. I ett val finns det en vinnare som bildar regering. De som inte vinner är inte förlorare utan hamnar i opposition till nästa val. Politiska diskussioner ska tas i riksdagen, inte på gatorna och inte i domstolarna. Man måste reglera oppositionens möjligheter att göra sin stämma hörd även om den har få mandat i riksdagen. Det gäller att se till att talmannen är neutral. Majoritetens diktatur (ett arrogant regeringsparti med för stor majoritet) och minoritetens diktatur (de pågående demonstrationerna) är lika illa. En del människor i Bangkok vill begränsa rösträtten, underförstått att landsortsbor inte begriper sig på politik och inte har tillräcklig utbildning. Man skulle också kunna hävda motsatsen, i alla fall att döma av en del människor vi träffat och pratat med som deltar i de pågående demonstrationerna, de förstår absolut inte politik och definitivt inte demokrati. Det är dags att bangkokborna accepterar valutgången och respekterar landsortsbornas val. I Thailand säger man att landsortsborna röstar in och bangkokborna kör ut regeringar.
Reflektioner
Har Suthep redan accepterat att Demokraterna kommer att förlora valet? Annars kunde partiet genomföra reformerna efter valet. Det kan bara tolkas som om de redan bestämt sig för att inte ställa upp i valet den 2 februari 2014. Ett i alla stycken felaktigt beslut i så fall.
Varför står Suthep och predikar för redan övertygade istället för att försöka nå de som inte röstar på Demokraterna. Han gör ett försök att nå landsortsbefolkningen genom landsortsdoktorernas förbund. En god idé eftersom de thailändska folket på landsorten litar på sin läkare, kanske har nästa valrörelse startat ändå.
Kan vi lita på att politikerna i Pheu Thai, om de vinner valet, kommer att genomföra de reformer som man kommer överens om innan valet. Man kanske kan ge den regering som väljs två år att genomföra reformerna och sedan utvärdera och eventuellt utlysa nyval. Bara en tanke.
Alla demonstrationer är utveckling men också utbildning, vare sig man håller med eller är emot den som talar. De som lyssnar lär sig.
Varför är inte Suthep och PDRC nöjda med framgångarna? Allt han gör just nu är inte till gagn för en eventuell valseger. Märkligt att ett parti som kallar sig Demokraterna är emot val (i alla fall innan People's Council genomfört reformer som ingen vet hur lång tid det kan ta) och för ett tillsättande av en icke vald regering.
Tror verkligen Suthep att han har ”folkets” stöd om frågan kommer till att rösta eller inte rösta, att delta i ett av grundlagen påkallat val eller inte ha något val.
Är det reformer alla vill genomföra, vill man minska korruption drastiskt eller är det makten alla vill åt. Det är förmodligen inte lika eftersträvansvärt att bli politiker om man inte kan sko sig och i så fall kanske politik kan bygga på ideologi istället. Nya unga fräscha politiker kanske?
Demokratins pelare
1. VAL 2. Politisk tolerans 3. Följa lagen 4. Yttrandefrihet 5. Ansvar och öppenhet 6. Decentralisering 7. Det civila samhället
Avgör själva vilka av demokratins pelare som efterlevs i Thailand just nu och av vem.
*Civil Society kan betecknas som utrymmet mellan stadsapparaten, marknadskrafterna och de enskilda hushållen där medborgare kan debattera och agera. Som exempel när människor från alla delar av världen hjälper till vid en naturkatastrof eller när lokala grupper protesterar mot ett dammbygge.