Fel begågna av PDRC
Vi kan konstatera att det inte var någon bra idé att försöka tvinga igenom en allmän amnesti i vilken alla typer av brott med politisk anknytning från 2006 och framåt skulle annuleras. Protesterna mot det förslaget var berättigade och väl genomförda i en anda av enighet och utan våld. När förslaget röstades ner i senaten borde protesterna upphört. Regeringen fick en knäpp på näsan och med största sannolikhet en minnesbeta som regeringens representanter aldrig kommer att glömma. Att efter det börja med en retorik med nationalistisk underton, krav om att landsförvisa familjen Shinawatra och allmänt sexistiska påhopp på en kvinnlig premiärminister från PDRCs sida ledde till att hatet växte. Det var helt lagvridigt men uppenbarligen en bra strategi att hindra kandidater att registrera sig som valbara kandidater och människor från att rösta vid valet den 2 februari 2014. Valet som sedermera blev ogiltigtförklarat (kommentarer om det finns att läsa i artikeln Valet ogiltigförklarat). Att inta regeringsbyggnader och hindra statsanställda från att arbeta har heller inget med en fredlig demonstration att göra.

Fel begångna av regeringen
Att vinna ett val med hjälp av populistsik valpropaganda kan rättfärdigas om de populistiska utfästelserna gagnar befolkningen. Att genomföra en hälsovårdsreform så även fattiga människor har råd till sjukvård är en riktig och vettig reform (läs gärna artikeln Sjukförsäkringar i Thailand under kategorin Mat och Hälsa). Att ge alla möjlighet att studera genom att införa gratis skolgång upp till 12 år likaså. Det är heller inget fel att ge varje by som tillverkar produkter en större möjlighet att sälja dem genom att få varje by att tillverka en produkt. OTOP (One Tambon One Product) är genialt i sin enkelhet och har fått människor att känna stolthet. Om man ska genomföra något så komplext som rispantsättning måste man däremot tänka igenom projektet mer grundligt än vad som skett. För många möjligheter för alldeles för många människor att sko sig utan att bli upptäckta. När en och en halv miljon risbönder pantsätter 11,6 miljoner ton ris med ett totalt värde av 190 miljarder baht bör kontrollen vara minituös. Det går inte att hoppas på att alla mellanhänder är ärliga (läs gärna artikeln Pantsatt ris under kategorin Jordbruk och Industri). Att ge en skatteåterbäring på 100 000 baht till förstagångsköpare av en ny miljövänlig bil låter som en bra idé vid en första anblick. Problemet är att de som köper bilen skuldsätter sig och har ett billån som hindrar huslån eller ännu värre lån för att odla grödor som genererar inkomster. I eftertankens kranka blekhet inte heller det ett väl genomtänkt projekt.

Nyval
Valet 2 februari är ett minne blott och ett nyval ska genomföras någon gång inom de närmaste tre månaderna. PDRC har hotat med att också det valet kommer att störas på samma sätt som valet den 2 februari. Demonstranter kommer att hindra människor från att rösta och kandidater från att registrera sig. Inget val ska genomföras före reformer har genomförts och någon kompromiss kommer inte att accepteras. Expeditionsministären vill att valet genomförs först och reformerna ska genomföras i laglig ordning av en nyvald riksdag. Reformer före eller efter valet är i princip oviktig och dessutom är det oviktig vem som genomför reformerna. Det viktiga är att bestämma vilka reformer som ska genomföras.

Börja med ett val
Radera ut fattigdom (omfördelning av rikedomar genom subventioner red.anm.) och genomföra jämställdhet (lagstifta om människor lika värde oavsett kön och yrke red.anm.) är en bra början. Förebygga korruption (en svår nöt att knäcka och kan definitivt inte genomföras före ett val red.anm.) och decentralisera polisväsendet, landets administration och politik är andra viktiga reformer som finns i många reformivrares tankebanor. Låt oss lägga till en omfattande reform av skolväsendet, börja med att utbilda 10 000 nya lärare och bygga 1000 nya skolor. Reformera hur en demonstration ska genomföras, alla bör tvingas att följa lagarna som finns i landet och att bryta så flagrant mot lagar som PDRC har gjort måste definitivt beivras. För att få slut på konstitutionsdomstolens ständiga inblandning när det gäller att förändra grundlagen bör samma princip som finns i många länder bl.a. Sverige införas. En konstitution eller delar därav kan bara ändras av att två sittande regeringar tillsatta vid två val är överens om ändringarna. Som det ser ut i Thailand idag känns det som om varje nytillsatt regering vill ändra grundlagen så att den passar den sittande regeringen. Med införande av ovanstående princip tar det minst fem år att göra ändringar i grundlagen.

Vad behöver Thailand
Ytterligare en reform som kan genomföras när som helst och helst före valet är en reform av det Demokratiska partiet. Om det är den reformen före valet Suthep pratar om håller vi med honom till hundra procent. I alla marknadsföringssammanhang är det förbjudet att klaga och klanka ner på konkurrerande produkter. Demokratiska partiet har snarare gjort det till regel än undantag att genomföra ett val med ett program som enbart kritiserar andra partier istället för att tala om vad man själv är bra på. Partiets medlemmar lämnar ständigt in petitioner till allehanda rättsinstanser i vilka man beskriver de fel som begåtts, framför allt av regeringspartiet, med krav på rättsliga åtgärder och helst en upplösning av motståndspartier. Det var länge sedan det gjordes en intervju med partiledaren Abhisit Vejjajiva i vilken han inte nämner Thaksin Shinawatra. Problemet i Thailand är inte att det finns ett starkt regeringsparti, problemet är att oppositionen är svag. Förhållandet mellan regering och oppositionen bör vara så nära 50-50 som möjligt. Då blir både regeringen och oppositionen starkare. Regeringens förslag måste vara väl genomtänkta och vettiga annars finns risken att förslaget skjuts i sank av en stark opposition i riksdagen och senare i senaten. Det är också mindre risk att regeringen hänfaller till majoritetens diktatur. Om alla partier går till val med ett vettigt partiprogram och mindre populism är det lättare för väljarna att rösta fram en duglig regering. Alla demonstrationer under de senaste 10 åren har lett till en politisk medvetenhet hos den thailändska befolkningen. Hur svårt kan det vara att enas runt det ovanstående.