Senaste dagarnas händelser
Armechefen Prayuth Chan-ocha försökte förgäves medla genom att leda diskussioner mellan sju olika grupper involverade i det låsta läget. Representanter för expeditionsministären, ledare för regeringspartiet Pheu Thai och Demokraterna, ledare för demonstranter från både PDRC (märk väl att de inte är PAD, gulskjortorna som är upplöst) och UDD. Deltog i diskussionerna gjorde också valkommissionen och representanter från senaten.
Efter två dagars diskussioner ville ingen ge avkall på sina krav så enkelt uttryck tappade armechefen tålamodet och tog över makten. Ur västerländsk synpunkt är en militärkupp ett bevis på att demokratisk mognad saknas. Det är nog nära sanningen men de som saknar demokratisk mognad är politiker inte befolkningen. De senaste tio åren har en politisk medvetenhet växt fram hos den thailändska befolkningen och allt fler förstår ordet demokrati.
Vad är det som är fel
Det stora misstagen som skett i den här omgången av demonstrationer precis som under demonstrationerna 2010 är retoriken från självutnämnda demagoger som Jatuporn Prompan och Suthep Thaugsuban. Att så frö av hat hos människor som sitter dag ut och dag in och lyssnar kan jämföras med ensidig propaganda i eget syfte. TV-kanalerna ASTV (gulskjortornas kanal som fortfarande finns), Blue Sky (Demokratiska partiets kanal) och Asia Update (UDD, rödskjortornas kanal) hamrar in ocensurerad propaganda dygnet runt. Självklart är det direktsändningar från demonstrationsplatser. Det är väldig ovanligt att den vanliga thailändare uttrycker sig så hatiskt om andra thailändare oavsett åsiktsskillnader.
Om människor som klättrar upp på en scen och spyr galla över politiska motståndare hade lite förståelse för kausalitet (orsakssammanhang) skulle de med största sannolikhet hyfsa språket. Det leder knappast till någon politisk stabilitet att så frö av hat utan bara till en oändlig cykel av demonstrationer och en delning av landets befolkning. Thailändare vill leva i harmoni och enighet som de allra flesta människor i världen. Att en del ledare försöker ändra på den grundläggande faktorn borde ses som landsförräderi.
Vad behöver Thailand
Det är av största vikt att militären så fort som möjligt tillsätter en civil regering som genomför de reformer som är möjliga att genomföra före ett val och sedan håller ett val inom en tidsram av sex månader. Reformer som hur ett val ska genomföras på ett transparent sätt utan köpta röster, striktare regler för demonstrationer och stärka demokratin genom att klart stipulera jämställdhet i alla led kan relativt snabbt genomföras. Självklart ska alla politiska partier delta i valet och inga demonstranter ska hindra kandidater att registrera sig eller människor från att rösta. Svårare reformer som decentralisering av makten, skolreformer, jordbruksreformer genom omfördelning av markägande, skatt på fastigheter, kontrollera ägandet av naturtillgångar, underlätta för små och medelstora företag, se över den sociala välfärden och hälsovården i hela landet inte bara i Bangkok, se över de juridiska systemet, balansera makten mellan lagstiftande, verkställande och det juridiska, listan kan göras lång, kommer att ta tid.
De svårare reformerna kan bara genomföras av en nyvald riksdag. Att försöka komma åt korruptionen är den populäraste reformen men ingen har kommit med någon lösning hur det ska gå till. Det är i lag förbjudet både att ge och ta emot mutor med hårda straffpåföljder om det uppdagas. Reformen borde därför fokusera på efterlevande av de lagar som finns.
Reformer före val en omöjlighet
Hur någon människa i det här fallet Suthep Thaugsuban kan insistera att reformer ska genomföras innan ett val kan hållas är en gåta. Enligt den devisen kan nog inget val hållas inom de närmaste 5-6 åren. Sedan behöver Demokratiska partiet reformeras.
Ledarna i partiet måste sluta skylla sin egen oförmåga att presentera ett attraktivt alternativ på motståndarna. Man kan inte vinna val via domstolar och genom att peka på vad andra gör fel. Gör rätt istället. Det är av största vikt för en fungerande demokrati att regeringsbildande partier och oppositionen är någorlunda lika starka. Om de som har makten lätt kan få igenom vilka tokiga förslag som helst är det lätt att arrogans blir rådande. Eftersom senaten ska kontrollera representanthusets förslag till lagändringar kan inte senaten bestå av 77 valda och 73 tillsatta senatorer. I en demokrati kan en situation där tillsatta senatorer försöker tillsätta en interimregering aldrig mer uppstå. Det var scenariet när senatens nyvalda talesman Surachai Liengboonlertchai tillsammans med andra tillsatta senatorer försökte få expeditionsministären att avgå och tillsätta en interimsregering. Alla senatorer ska väljas och gå till val på absolut neutralitet utan politiska bindningar. Man måste lita på den thailändska väljarkåren som definitivt blivit mer politiskt medveten.
Det finns naturligtvis motstånd i Thailand mot den genomförda militärkuppen. En grupp av prominenta lektörer vid Thammasat universitetet uttryckte sitt missnöje på följande sätt. ”Åk hem alla modiga soldater det thailändska folket ska gå till val, soldater är staketet runt huset men försök inte intala oss att ni äger huset”.
Värt att notera: Det är inte så att den thailändska befolkningen är delad i 50% för Thaksin och 50% för Suthep. De som valt sida har gjort det i viss mån p.g.a. tillhörighet i det ena eller det andra lägret. De politiskt medvetna väntar med att göra sin stämma hörd efter att moget övervägt alternativen i nästa val och det är trots allt majoriteten av befolkningen.