Född den 9 augusti 1932, yngst i en syskonskara av tolv. Hans far härstammar från Monfolket och hans mor har thai-kinesisk bakgrund (Hokkien). Han studerade på Dulwich Collage i London varefter han läste juridik vid Trinity College i Cambridge från vilket han fick sin examen med hedersbetygelser 1955. Han har spenderat 23 år av sitt liv i utrikestjänst bl.a. som ambassadör till FN, Kanada, USA och Västtyskland. I januari 1976 utsågs han till ständing sekreterare i utrikesdepartementet. Efter militärkuppen i Thailand 1976 blev han beskylld för att vara kommunist. Förmodligen berodde det på utrikesministeriets roll i att normalisera förbindelserna med Kina. Han frikändes från alla anklagelser av en speciell panel som satts upp enbart i syfte att undersöka hans bindningar till kommunisterna i Thailand.År 1979 lämnade han den statliga administrationen och började jobba för ett av Thailands största företag Saha-Union Group i vilket han valdes in i styrelsen 1991. Samtidigt var han också styrelsemedlem i Siam Commercial Bank. Vid militärkuppen den 23 februari 1991, fängslades den folkvalda premiärministern Chatchai Choonhavan och istället bildade kuppmakarna National Peace Keeping Council (NPKC) för att styra landet. För att förbättra sin image tillsatte NPKC Anand som interim premiärminister.
Generalerna hade dock inte räknat med att Anand, accepterad både av byråkratin och den privata sektorn, skulle deklarera att hans åsikter inte överensstämde med juntans. Han hade för avsikt att leda landet självständigt och krävde dessutom att Chatchai skulle friges och att ett kabinett av civila skulle bildas. Anand hade relativt fria händer att tillsätta de han ansåg bäst skickade på ministerposterna. Hans kabinett jobbade hårt och många reformer genomfördes under det dryga år de bildade regering. Vid en opinionsundersökning i juli 1991 tyckte 61% av de tillfrågade att Anands regering skötte sig alldeles utmärkt.
Reformer som genomfördes var bl.a en skolreform, förbättrad hälsovård, exportsektorn sågs över precis som industrin, miljön och en förbättring av levnadsbetingelserna för de fattigaste. Under den här perioden infördes också mervärdesskatt. Thailand hade haft ekonomisk tillväxt under ett antal år och Anand ansåg att förtjänsterna skulle spridas till fler. Statstjänstemän fick en löneförhöjning på 23%, övriga statsanställda med 20% och minimilönen för anställda i den privata sektorn höjdes med 15%.
Under Anands regering bildades också ASEAN Free Trade Area (AFTA), en mycket effektiv anti-AIDS kampanj genomfördes, eldistributionen förändrades med fler producenter på marknaden och Hopewells hopplösa järnvägsbygge ut till Don Muang avslutades. Anand motsatte sig också en ökning av försvarsbudgeten trots att det var en militärjunta som hade den egentliga makten. Han förargade NPKC genom att säga; - Militärmakt är ingen garanti för rikets säkerhet, ingen nation kan känna sig säker när medborgarna är fråntagna friheten att uttrycka politiska åsikter och möjligheterna till ett bättre och mer meningsfyllt liv.
Han var också motståndare till den konstitution som klubbades igenom i slutet på år 1991. I slutet på mars 1992 tilsatte den invalda koalitionregeringen general Suchinda Kraprayoon som premiärminister. Hans tid som PM blev kort, han tvingades avgå den 24 maj efter tumultartade protester. Efter några veckors chakrande bland koalitionsparterna bestämde de sig för att föreslå flygvapenchefen Somboon Rahong som ny premiärminister.
Riksdagens talesman Arthit Urairat väntade dock med att lämna hans namn till kungen för godkännande. Den 10 juni bestämde han sig för att istället föreslå Anand för en andra gång. Kungen godkände förstås Anand och den 14 juni 1992 formerade Anand en ny regering med gamla medlemmar från 1991. Anand var premiärminister tills den 22 september då han ersättas av Chuan Leekpai efter att Demokraterna vunnit valet.
År 1996 valdes han in som medlem i Constitution Drafting Assembly och blev ganska omgående ordförande i kommittéen som hade till uppgift att skriva en ny grundlag. År 1997 antogs den och kallas allmänt för ”folkets grundlag”. Den ligger till grund för den grundlag som det jobbas på just nu. Tyvärr skrotades den grundlagen 2006 efter ytterligare en militärkupp. Att grundlagarna upphävs beror på att det enligt grundlagen är straffbart att genomföra en militärkupp.
Anand sitter i en mängd styrelser och han har fått massor av utmärkelser av diverse slag. Han har blivit ombedd av FN:s förra generalsekreterare Kofi Annan att leda den prestigefyllda panelen som skulle utreda vilka hot som finns, vilken utmaningar världen kommer att ställas inför och vilka förändringar som behövs. I panelen ingår f.d. presidenter, premiärministrar och akademiker som har till uppgift att förbereda rekommendationer för möjliga reformer inom FN. Anand har alltid ansetts vara skarpsinnig och disciplinerad. Han har aldrig varit involverad i några politiska eller ekonomiska skandaler.