Politik

lördag, 26 mars 2016 13:50

Strävan efter en ny ”normalitet” (del 1)

Skrivet av

thai future foundationVid en intervju gjord med Anand Panyarachun av Bangkok Post förträffliga politiska reportrar hade han en hel del att säga. Mycket kan kanske anses som självklart men med lite eftertanke inser vi att det självklara kan vara nog så svårt att uppnå. Thailand har gått igenom en mängd svårigheter de senaste tio åren. Vad det beror på framkommer i intervjun med Anand. Det finns också en presentation av Anand och hans gärningar som långt ifrån är avslutade. Han är fortfarande aktiv inom den sociopolitiska sfären. Artikeln publicerad i Bangkok Post 24/03/2016 är så lång att vi valt att återge den i två delar.

Inför ett vägskäl
Thailand står för tillfälet vid ett vägskäl. Stora förändringar är vid handen både när det gäller ekonomi och den sociopolitiska sfären. Förändringar som kommer att påverka landet långt in i framtiden. När landet påverkas av både inhemska och utländska krafter är frågan, vad kommer att betecknas som normalt. Det framgår klart att globalisering, överkonsumtion, extravagant beteende, ohederlighet och strävan efter ett liv i överflöd leder till ett misslyckande både hos regeringar och i affärsverksamheter.

Ändrat perspektiv 
Det är dags att se på den thailändska befolkningens beteende, de senaste tio åren, med andra ögon och hur det har lett till nuvarande situation i landet. Vi borde uppmärksamma den, av Kung Bhumibol Adulyadej formulerade, ”återhålls-ekonomin” (som vi vid tillfällen har kallat för lagomekonomi, red.anm.) och ta till oss de nyckelprinciper som finns inbakade i begreppet. Lev med måtta, handla rationellt och motstå lockelser. Med större förståelse för dessa principer är vi bättre skickade att lösa problem och att hitta lösningar även i krissituationer. Nedan följer en beskrivning av de fyra elementen som anses som viktiga ingredienser i den nya ”normaliteten”. Element som kommer att bidra till verkliga och varaktiga förändringar.

Element ett
För att nå en ny normalitet behövs fokus på hållbar och väl fördelad ekonomi. Ekonomisk tillväxt har varit allenarådande och därför har kvalitén på tillväxten negligerats. Inte heller har en rättvis fördelning av inkomst och möjligheter kommit in i ekvationen.

Den asiatiska finanskrisen 1997 och den nuvarande globala ekonomiska stagnationen illustrerar båda faran av okontrollerad ekonomisk tillväxt. Thailand har också påmints att tillväxt, driven av populistisk politik, som inte iakttar ekonomisk disciplin är ohållbar i längden och skapar mer problem än den gör nytta. Thailand har haft sin beskärda del av populism i form av rissubventioner (läs artikeln Pantsatt ris) och bidrag för första-bilen-köpet, båda exempel på kortvarig ekonomisk stimulans. Den här typen av populism är inte något unikt för Thailand, regeringar över hela världen, eller kanske det ska vara politiker över hela världen gör sammalunda. Det verkar som om ingen behöver ta ansvar för de ekonomiska konsekvenserna, ofta negativa.

Hållbar ekonomisk utveckling måste bygga på att stärka basen för ekonomisk tillväxt. För att höja den underliggande ekonomiska konkurrenskraften behövs en effektivare offentlig sektor, reformer i statsägda företag och välutbildad kvalificerad och flexibel arbetskraft. Det fås via ett förbättrat skolväsende hand i hand med mer forskning. Frukterna av den ekonomiska tillväxten måste spridas rättvist för att säkerställa social sammanhållning och fortsatt ekonomisk och politisk legitimitet. Många av de problem som landet haft, inkluderat sjudande politiska spänningar och sporadiska sammandrabbningar det senaste årtiondet, kan härledas till de orättvisor och den ojämlikhet som är ett arv från tidigare samhällsbyggnad. Stora inkomstskillnader och orättvis fördelning av landets rikedomar är i sig självt ett hinder för ekonomisk utveckling. Om inte åtgärdat, hämmar orättvisor och ojämlikhet i dess olika former, landets utveckling. Till följd får vi politisk omvälvning som även kan leda till våld.

Element två
Thailands nya ”normalitet” ska framhålla ett öppet och alla-inkluderade-samhälle. Dessutom behövs en rättvisare fördelning av rikedomar och en mer jämlik lönesättning. Självklart ingår mänskliga rättigheter för alla, frihet ur många aspekter och lika möjligheter för alla segment av samhället. Frihet i många olika former och jämlika rättigheter är ingen självklarhet och inte lika lätt att åstadkomma som rätten att rösta i ett val. Allas krav och synpunkter måste respekteras och bli hörda. Det får inte bli så att de som vinner ett val, kanske med egen majoritet, gör som de vill i en vinnare-tar-allt-stil. En sorts majoritetens diktatur. Som den amerikanska liberalen James Boyard påpekade. – Demokrati måste vara mer än två vargar och ett får som röstar om vad de ska äta till middag.

Varje grupp, varje religion, varje region och varje människa oavsett samhällsklass måste tillåtas att delta som kollektiv när Thailands nya riktning utvecklas. Om alla deltar, kommer känslan av att kunna påverka och att ha en ägardel i Thailands utveckling att växa fram. Det kommer också att leda till att alla medlemmar av samhället ständigt kontrollerar makthavarnas göranden och låtande. Kraven och åsikter från alla grupper, inte bara de som för tillfället sitter vid makten, måste tas i beaktning och respekteras. Det finns en tendens att se allt i svart eller vitt, rätt eller fel. Så ser det inte ut i det verkliga livet, det finns sällan ett absolut rätt eller fel, bara olika perspekiv och bedömningar.

Medias roll ska vara en neutral och objektiv plattform som uttrycker olika synpunkter och olika perspektiv på ett balanserat sätt i både tal och skrift. Den moderna teknologin har öppnat upp nya kanaler med obegränsat utrymme för varje enskild individ att göra sin stämma hörd. Det är en tummelplats för åsikter och synpunkter, kanske med något lägre informationsvärde. Om thailändska institutioner ser till att människor lär sig att hantera alla idéer som framförs på rätt sätt och föredrar det rigorösa och väl genomtänkta framför det usla kommer demokratin att frodas.

Eftersom Thailand närmar sig ett val är det nödvändigt för de som vinner valet att se sig själva som representanter för hela landet, inte bara för de som röstade på dem. De har en skyldighet att lindra alla intressegruppers oro och främja samförstånd i samhället. Att klara av den balansen kan vara en svår konst. Alla politiska partier borde tagit lärdom från det smärtsamma förflutna och förhoppningsvis göra allt som står i deras makt för att inte göra om samma misstag. Att tillgodose eller åtmistone beakta alla intressegruppers önskan är en vital del och borde vara en principsak i en regerings sätt att styra landet.

Element tre
I den nya normaliteten är det viktigt att alla har respekt för landets lagar. Det är inte bara den direkta tillämpningen av lagar, det gäller att förstå lagens andemening och de underliggande moraliska principerna. The World Justice Project har försökt göra en global jämförelse av hur lagar efterlevs i olika länder. I statistiken från 2015 ligger de fyra nordiska länderna i topp, först Danmark, följt av Norge, Sverige och Finland. Thailand kommer på plats 56 av 102 länder och nummer 11 utav de 15 länderna i regionen som listats. Den låga rankingen indikerar att landet har en lång väg att vandra när det gäller att följa lagar och förordningar.

Varje enskild organisation, privat eller allmän, t.o.m. regeringen själv måste agera under landets lagar. Det lagstiftande och tillämpningsprocesserna måste vara transparenta och korrekta. Det juridiska systemet måste vara neutralt, självständigt och effektivt, dessutom ha integritet. Det är väldigt viktigt att lagen inte används för att nå politiska mål. Statliga åtgärder får inte vara godtyckliga och baserade på infall. Oliktänkade ska inte bli åtalade för sina åsikter eller berövade sina lagliga rättigheter. De mänskliga rättigheterna för varje enskild individ måste upprätthållas över hela linjen.

Laglig styrning innebär inte att använda lagen att styra människor eller att påtvinga människor statens vilja. Thailand ska styras av lagar inte med lagar. I skenet av lugn och stabilitet glöms lätt att det finns motsättningar under ytan. Ett samhälle kan inte frodas i ett längre perspektiv om anledningen till stabilitet ligger i åtgärder som hindrar människor från att tala öppet. När lagar och stabilitet är framtvingat istället för att uppstå på en naturlig väg, i samklang med regler och normer i samhället, finns ingen transperans. När rättsstaten är svag frodas korruption. Demokratin blir dysfunktionell när politiker, statstjänstemän, den privata sektorn, rättsväsendet, polismyndigheten och miltären använder sin makt för att berika sig själva på bekostnad av det civila samhället.

Varje dag står det i tidningar om hur de rika och mäktiga klarar sig från straff. Ett självständigt och neutralt rättsväsende är fundamentalt för en rättsstat. Om domare använder en lag för de mäktiga och en annan för de utan makt, äventyras hela det politiska och rättsliga systemet. Det leder också till att människors tro på en rättvis behandling bryts ned. Självklart blir också tilltron till den sittande regeringen lidande.

En rättsstat kräver en ansvarskännande allmänhet och samtidigt transparens hos statliga insitutioner och dess personal. En regering som inte kan hållas ansvarig, som inte behöver besvara besvärliga frågor och vilkens göranden och låtanden inte granskas av allmänheten, är mer benägen att missbruka sin makt och negligera allmänhetens intressen.

Element fyra
Att styra ett land med hjälp av landets regelverk, med offentligt ansvar och transparens är grundkriterier för en regering som tar sitt mandat seriöst. En ansvarsfull regering är kärnan i en demokrati. Demokratin frodas om en “verklig” decentralisering av makten till lokala institutioner sker. Ju närmare folket en regering är ju mer lyhörd är den för folkets åsikter. Thailand måste återfå maktbalansen mellan staten och landets innevånare.

Ett centraliserat system kan inte hålla sig ajour med den ständigt växande komplexiteten i dagens samhälle. Decentralisering ger en möjlighet för flera olika intressegrupper att känna sig delaktiga och samtidigt hindra en koncentration av makt och inflytande som ofta utövas av politiska maktsfärer.

Med decentralisering menas inte att makten utövas av en, av regeringen tillsatt lokal avdelning, som enbart rapporterar till en central myndighet. Makten ska spridas direkt till folket och deras representanter. Redan tidigare har det funnits lokala institutioner skapade av regeringar som dock alltid har behållit kontrollen. För att utvecklas måste de lokala avdelningarna bli ansvariga gentemot lokalbefolkning inte gentemot den centrala regeringen.

Ärlig och uppriktig demokati kan bara skapas om alla innevånare deltar genom att utöva sina rättigheter i fall som direkt påverkar deras dagliga liv. För att utöva rättigheterna måste varje individ vara påläst och kunnig om varje enskilt fall de vill hitta en lösning på. Varje by, varje provins och region har olika krav och lösningar på diverse utmaningar som ibland kan vara likartade och ibland helt olika. Därför måste utformningen av lokalpolitik ta stor hänsyn till synpunkter från de lokala samhället.

För att nå en framgångsrik decentralisering behövs en balanserad och diversifierad ström av information. Ett aktivt civilt samhälle skapar en mekanism där medborgares kollektiva åsikter kan påverka en regerings politik. Genom att föra fram argument och information till olika mediakanaler kan en regerings politik bli undersökt och utmanad. En genuin demokratisk regering kommer att känna sig skyldig att presentera motargument eller helt enkelt ändra sin ståndpunkt. Den typen av ömsesidig påverkan är hälsosam för en demokrati och förbättrar processen för beslutsfattande.

Ett civilt samhälle som sjuder av liv bygger på visdomen hos befolkningen och deras förmåga att ta rationella beslut som blir riktig p.g.a. att de är välinformerade. Demokrati blir ett kraftfullt hjälpmedel för meningsfull utveckling när de som röstar inte enbart ser ytligt på den fråga som finns till hands för tillfället. Att vara medvetna om frågans innehåll, veta vilka alternativ som finns tillgängliga och ta sitt ansvar som en demokratisk sinnad medborgare är lika viktigt. Därför är det av största vikt att Thailand så snart som möjligt reformerar skolväsendet, från ett som bara producerar studenter med ett avgångsbetyg, till ett som sörjer för en människas förmåga att tänka kritiskt och klarar av att göra konstruktiva förändringar i samhället.

Det har varit många och långa diskussioner gällande skolreformer utan att några resultat om förbättringar har kunnat redovisats. Det är dags att ta ett steg tillbaka och noggrant ompröva den grundläggande strategin. Ingen kan förutse med tillförsikt hur världen kommer att se ut om fem år. Trots det, har skolan till uppgift att förbereda barn för den världen. Det gäller också att ge barnen tillräcklig kunskap för att kunna lösa samtida problem.

Istället för att fokusera på att memorera fakta och baskunskap, ska skolan vårda kreativitet och anpassningsförmåga. Lärarna ska ”predika” mindre och istället uppmana studenter att läsa mer varierat material, dessutom bör lärarna delta i diskussioner med studenter. Att enbart försöka få rätt svar på frågar ska inte vara det viktigaste. Det gäller att ingjuta förtroende hos elever, de ska känna att de kan tänka igenom ett problem. Efter att de tänkt klart ska de klara av att utrrycka en åsikt och formulera sin ståndpunkt med underbyggda argument.

I en tidsålder när en stor mängd information kan fås genom att trycka på en knapp eller att svepa med fingret över en mobiltelefon är att lära viktigare än att veta. Om thailändska barn ska ha en möjlighet att lösa komplexa problem i framtiden krävs ett större mått av kreativitet, något som negligerats i utbildningen hitills. Kreativitetens fiende är rädslan att göra fel eller göra ett misstag. Alla barn är födda med en stor dos kreativitet och med kapacitet att förnya. Ett skolsystem som stigmatiserar misstag, fokuserar på rätt och bestraffar fel svar, tjänar enbart till att hindra kreativitet . När ett barn når vuxen ålder har det berövats sin kreativa impuls av rädsla för att göra fel.

Innovationer skapas inte ur rädslan att göra fel. Det är modet att göra fel, den obevekliga processen av försök och misstag och förmåga att komma igen efter upprepade misslyckande som sår fröet till innovationer och utveckling. Ett bra exempel är den iPhone de flesta har idag. Att den blev en succé berodde på Steve Jobs accepterande av att göra fel utan rädsla att inte göra rätt.

Ett skolsystem som förespråkar en ny typ av inlärning kommer att bidra till att Thailand får medbogare som är kapabla att greppa frågor som berör och sätta in dem i rätt sammanhang. Det bidrar till välinformerade medborgare, rationell beslutsfattning och att samhällsansvaret, inom ramen av ett demokratisk styre, blir tillgodosett.

Läst 1667 gånger Senast ändrad torsdag, 31 mars 2016 21:45
Logga in för att kunna kommentera