DN 7/8 2016. Militärjuntan i Thailand håller folkomröstning om en ny författning. Det handlar inte om demokrati, utan om att val ska ge rätt resultat och regeringar lyda order.

Det låter som demokrati men innebär motsatsen. Söndagens folkomröstning om en ny författning handlar om att säga ja eller ja till att militären fortsätter styra Thailand. Att propagera för nej har händelsevis varit belagt med fängelse i upp till tio år. Över hundra sådana ”provokatörer” har också landat bakom lås och bom. Censuren håller medierna i tukt och förmaning.

En folkomröstning har inget med demokrati att göra enligt den här ledaren. Vi ska tala om det för det thailändska folket och samtidigt säga att DN omyndigförklarar alla 50 miljoner människor som är röstberättigade och framförallt de som röstar ja till förslaget.

Den 2:a augusti klockan 12.00 svensk tid rapporterades det på svensk radio att 19 personer i oppositionen hade gripits. Information kom från en utsänd reporter i Bangkok. Sanningen var att 19 personer, medlemmar av UDD (United front för Democracy against Dictatorship), hade inställt sig självmant för att ta del av anklagelser från myndighetshåll rörande upprättandet av center som skulle hålla koll på eventuella bedrägerier under folkomröstningen den 7:e augusti.

Från regeringshåll ansågs det högst olämpligt att en politisk fraktion skulle öppna center eftersom det redan fanns center i regeringens regi. De 19 rapporterade in klockan 10.45 och släpptes två timmar senare, 12.45 utan att behöva betala borgen men med en förmaning att inte ställa till bråk på valdagen. Om just det fanns det inga rapporter från utsänd i Bangkok. Ingen av de 19 sitter alltså bakom lås och bom och det gör inga andra ”provokatörer” heller. Om den som skrivit den här ledaren hade bemödat sig om att läsa förslaget till en ny konstitution och försökt förstå, först bakgrunden till utformningen och möjligtvis efter det försökt förstå helheten i förslaget kanske den här ledaren aldrig blivit skriven.

Militären tog makten i en kupp 2014,kort efter att författningsdomstolen hade avsatt premiärminister Yingluck Shinawatra. Hon anklagades för att ha dränerat statskassan genom sina subventioner till risbönder, dessutom med baktanken att köpa deras röster. I fredags inleddes rättegången som kan sluta med lång tid i en cell.

Thailändsk politik har länge kretsat kring klanen Shinawatra. Yinglucks storebror Thaksin vann valet 2002, och sparkades av militären fyra år senare. Men de sex gånger Shinawatras har fått ställa upp i val har de vunnit, framför allt med röster från de fattiga i norr och nordöst.

Thaksin Shinawatra vann valet i januari 2001 och satt hela mandatperioden. Hans parti vann också valet 2005 men omfattande demonstrationer av Peoples Alliance for Democracy (PAD, allmänt kallade gulskjortor) ledde till en militärkupp den 19:e september 2006.

Något ärofullt styre utövades knappast. Rissubventionerna var dyra, liksom annat valfläsk. Visst fanns det korruption och röstköp, precis som under andra thailändska regeringar. Thaksin är miljardär och populist, Yingluck hans bulvan. Men de är ensamma om att ha ägnat en tanke åt massorna på landsbygden.

De rissubventioner som omnämns i den här artikeln härrör förmodligen från regeringen Yingluck Shinawatra, alltså inte under Thaksins tid vid makten. Att med tre ord utse Yingluck till Thaksins bulvan visar på stor okunnighet om thailändsk politik. Rissubventioner har för övrigt funnits i olika former sedan 1970 så Thaksin och Yingluck var knappast ensamma om att ägna en tanke åt de fattiga på landsbygden.

Det störde ritningarna för den traditionella eliten: aristokrater, officerare, rika affärsmän i Bangkok. De såg sin ställning och sina pengar hotade, och dömde ut valen eftersom folket röstade galet. Gång på gång lamslogs huvudstaden och landet av gatuprotester från ena eller andra sidan. Ibland gick armén in, som 2010 när 91 människor dödades medan de Thaksintrogna ”rödskjortornas” demonstrationer krossades.

2014 utbröt nytt kaos, iscensatt av elitens gulskjortor. Till slut satte armén ned klacken. Generalen Prayuth Chan-ocha bytte jobb till premiärminister.

Peoples Alliance for Democracy, PAD, gulskjortorna upphörde som politisk aktivistgrupp i juni 2009 när ett politiskt parti bildades under namnet New Politics Party. Det var alltså inte PAD som iscensatte demonstrationerna i slutet på 2013 och i början på 2014. Det var PDRC (Peoples Democratic Reform Commottee) en grupp under ledning av Suthep Thaugsuban, tidigare aktiv inom det Demokratiska partiet. Det är bra om den som skriver en ledare håller isär begreppen.

Det sägs att förslagettill ny författning är modellen för en riktig demokrati. I själva verket är det en ordning där generalerna styr politikerna. Framför allt är den specialdesignad för att hålla Thaksin och eventuella efterföljare i schack, och därmed garantera att makten stannar hos de skikt som alltid har haft den.

Val ska hållas, men enskilda partiers inflytande begränsas genom tak för antalet parlamentsplatser. Ett överhus, en senat där militären utser samtliga ledamöter, rycker in om premiärministern inte uppför sig. Juntan tillhandahåller också en 20-årig nationell utvecklingsplan som ger ramar att hålla sig till. Inte ens det gamla elitpartiet tycker att idén är särskilt bra.

Anledningen till att det införts tak för antalet parlamentsplatser är att det i en demokrati bör finnas balans mellan styrande och opposition. Om ett parti får en överväldigande majoritet uppstår ”majoritetens diktatur” vilket skett efter tidigare val. Att skapa en ”majoritetens diktatur” strider mot en av demokratins pelare, nämligen politisk tolerans. Därför har antalet parlamentsplatser begränsats (ett liknade system finns i Tyskland).

En annan anledning är att det ska vara lättare för småpartier och lokala politiker att komma in i regering och/eller riksdag. Ett försök att decentralisera makten (också det en av demokratins pelare). Men vill man tolka grundlagen ur politikers synvinkel går det säkert att få den till att vara ett sätt för generalerna att styra politiken och specialdesignad för att hålla Thaksin och eventuella efterförljare i schack.

Att senaten har till uppgift att kontrollera regeringen och premiärministerns arbete är ju knappast något nytt, det har alltid varit senatens uppgift. Om en premiärminister inte sköter sig är det väl knappast förenat med god demokrati att han/hon får fortsätta att missköta sig utan att någon försöker få stopp på oegentligheterna. I Thailand har nästan samtliga valda regeringar utlovat reformer, behövliga reformer, men inget har hänt.

Straxt efter den militära intervention den 22 maj 2014 bildades National Reform Committé förkortat NRC. Den fick till uppgift att reformera elva sektorer som ansågs i stort behov av reformer.Politik, nationell administration, lag och rättsväsende, lokal administration, utbildning, ekonomi, energi, hälsa och miljö, massmedia, sociala frågor och övrigt som skulle innefatta reformer som inte passade in i någon annan kategori. Reformer har påbörjats inom samtliga områden och bör fortsätta efter nästa val. Därav en tillsatt femårssenat som alltså ska kontrollera att reformarbetet fortsätter. Det kommer att ta tid och därför har en tjugoårsplan upprättats. Samtliga politiska partier har också påtalat att det kommer att ta tid att genomföra reformerna så att få en färdig plan kan väl knappast vara negativt.

Ett ja verkar sannolikt. Oberoende observatörer göre sig icke besvär. Skulle det trots allt bli nej skrivs säkert ett annat förslag i samma stil. I vilket fall slår militären vakt om rollen som samhällets överdomare, men vill slippa hålla på med kupper hela tiden. Val ska ge rätt resultat, regeringar lyda order.

Generalerna gömmer sig ofta bakom monarkin. Så är institutionernas intressen, inte minst ekonomiska, också sammanflätade. Att hålla sig väl med kungahuset är vägen till framgång för åtskilliga företagare. När eliten talar om att göra upp med korruptionen är det bara Thaksins mutor det gäller.

Lagarna om majestätsbrott är hopplöst förlegade. Det är förbjudet att förolämpa eller klanka på kungen, liksom att kritisera förbudet i sig. Tillämpningen har bara hårdnat sedan juntan tog makten. Några ord på sociala medier som tolkas som nedsättande om Bhumibol kan rendera fängelse i 30 år. Samtidigt har gränsen mellan ifrågasättande av kungen och armén blivit flytande.

Kungen är högt aktadmen 88 år och döende. Det har tidigare spekulerats i om militären vill manipulera tronföljden, men nu verkar det som att kronprins Vajiralongkorn blir nästa regent. Han anses dekadent och oberäknelig, men kan duga som juntans marionett. Utan Bhumibols moraliska resning går ändå ett av maktens stödjeben förlorat.

Hela textmassan från ”Ett ja verkar sannolikt” till ...”stödjeben förlorat” är så enfaldigt skrivet och så fyllt med ogrundade antagande och hörsägen att det inte är värda att kommentera. Det borde finnas ledarskribenter på DN som kan komma upp med något bättre än den här delen. En regering ska lyda order, ingenstans i den nya grundlagen finns den meningen. Däremot står det att en regering ska följa lagen, det gäller landets alla medborgare, (följa lagen är ytterligare en av demokratins pelare, de övriga ska vi upplysa ledarskribenten om i slutet på artikeln).

Thailands politiker må vara en sorglig samling. Men folkomröstningen är ett försök att permanenta militärens diktatur, och utan yttrandefrihet förtvinar alla samhällen. Huruvida generalerna kan få ekonomin att blomstra är tveksamt, vid sidan av turistbranschen är tillväxten knappt mätbar. Och om Thaksins metod var dålig måste någon annan sökas för att utjämna de väldiga sociala skillnaderna.

Återigen nämns den ”heliga” yttrandefriheten men det är ytterst sällan att det samtidigt påpekas att yttrandefrihet kommer med ett ansvar. Hot, hat, lögner, förtal, personliga påhopp är väl knappast ansvarsfull yttrandefrihet. Det finns ju en hel del sådant på sociala medier över hela världen. Är det avsaknaden av den typ av yttrandefrihet som förtvinar alla samhällen. Nej, det är oinskränkt yttrandefrihet utan ansvar som förtvinar samhällen, vilket ledarskribenten blivit varse om ett eller annat besök till Thailand hade gjorts under de senaste tio åren. Ständiga tal från demonstrationscener fyllda av just hat, hot, lögner, förtal och personliga påhopp var gängse norm.

Om skribenten bemödat sig om att ta reda på vilka som sköter Thailands ekonomi för tillfället kanske inte ”huruvida generalerna kan få ekonomin att blomstra är tveksamt” finnas med i ledaren.

Låt oss introducera Somkid Jatusripitak. Han var med och grundade Thai Rak Thai partiet 1998 tillsammans med partiledare Thaksin Shinawatra. Han anses vara mannen bakom begreppet ”Thaksinomics” (bl.a. en fyraårig frist för bönder med återbetalning av lån, endast 30 baht per sjukhusvistelse, OTOP en by en produkt, privatisering av statsägda företag, genomförandet av megaprojekt som vägbyggen, allmänna transporter och ny flygplats, subventioner på drivmedel, skapa karteller och konsortium för högre priser vid export av gummi och ris).

Vid ombildningen av regeringen den 19 augusti 2015 utsågs Somkid till ställföreträdande premiärminister med ansvar för landets finanser. Han följer sina tidigare idéer när det gäller megaprojekt för att få fart på landets ekonomi. Tre skytrain-linjer och ett sophanterings- och ett kraftverksprojekt ska sättas igång så fort som möjligt. Genom att staten och privata firmor samarbetar under begreppet PPP (Public-Private Partnership) ska projekten kunna finansieras utan att tära för hårt på statsfinanserna. Budget för den rosa linjen från Khae Rai till Min Buri, den gula linjen från Lat Phrao till Samrong och förlängningen på den blå linjen till Bang Sue-Tha Phra- Hua Lamphong-Bang Khae-Phuttamonton Sai 4 kommer med största sannolikhet att godkännas före årsskiftet. Det gäller också sophanteringen i Nonthaburi och ett kraftverk i Nakhon Ratchasima. Totalt är det en investering på 200 miljarder baht. Att få privata firmor att investera gör att statsskulden kan hållas under 50-60% av BNP.

Solen kommer att fortsätta skina över turisterna på Thailands vackra stränder. Där lyser också de politiska fångarna med sin frånvaro.

De politiska fångarna lyser också med sin frånvaro i fängelserna.

Vi har ju nämnt Val, Politisk tolerans, Yttrandefrihet, Decentralisering och Följa lagen i artikeln. Det är fem av grundpelarna i ett demokratiideal. De övriga två är Ansvar och öppenhet och Det civila samhället. De som har läst igenom den nya grundlagen kommer att hitta samtlig sju pelare omnämnda i den. Det är alltså demokratins sju grundpelare vi beskriver.

Alla i Thailand är medvetna om att landet för tillfället styrs av en militärregering, det behöver ingen västerländsk journalist skriva thailändare på näsan med. Men tänk om det är så att den thailändska befolkningen accepterar den nuvarande situationen och anser att den sittande regeringen är bäst skickad att genomföra reformer, att bibehålla lugn och ro, att kontrollera vidlyftiga politiker. Stabilitet är för tillfället prioriterat.

Tänk om det är så att thailändare också inser att Thailand för tillfället inte är någon demokrati men tycker att det behövs en ”uppstädning” i landet. De flesta vi pratar med säger att de inte kommer att acceptera en militärledd regering för evigt men just nu fungerar det.

Tänk om det är så att de militärer som sitter vid makten idag också inser att det thailändska folket inte kommer att acceptera att de sitter kvar. Varför tror en svensk ledarskribent att han vet bättre än de thailändare som lever i landet Thailand. Nej varken den thailändska befolkningen eller de generaler som leder landet för tillfället är dumma i huvudet. Det kallas perception, varseblivningsförmåga på svenska. Thailändare och regeringen är varse om att landet befinner sig i en övergångsperiod. Så sluta vara papegojor som precis lärt sig ordet demokrati, de vet inte heller vad ordet betyder.

När 94 procent av röstsedlarna räknats har 61 procent röstat ja till den nya grundlagen och 58 procent röstat ja på frågan om en tillsatt senat ska få delta i omröstning gällande tillsättandet av en ny premiärminister. Tänk vad oansvariga thailändare är. Hur kunde de rösta ja när DN ledaren har förklarat att det inte handlar om demokrati. Hoppas ironin gick fram.