Staffan Nordstrand skriver om Staffan kallar sig författare, entreprenör och debattör. Hur Staffan har läst en rapport från Human Rights Watch är på precis samma sätt som andra journalister har gjort före honom. Riktiga journalister besöker landet som kritiseras, de läser inte rapporter. Mänskliga rättigheter och yttrandefrihet är till för alla människor i ett land inte bara för regimkritiker, en liten detalj som ofta glöms bort. I rapporten står det inget om hur de tre miljoner arbetskraftsinvandrare hade det i sina hemländer. Det måste finnas ett skäl till att de vill komma till Thailand och arbeta. Staffan citerar eller kanske har han varit i Thailand och sett med egna ögon hur arbetarna utnyttjas och tvingas leva under katastrofala förhållanden. Inte nog med det, de utsätts för förföljelse av Thailands makthavare, enligt debattartikeln.
Att den nuvarande regeringen har inlett ett samarbete med sina grannländer Laos, Kambodja och Myanmar (den mesta arbetskraftsinvandringen kommer från Myanmar följt av lika många från Laos och Kambodja) för att förbättra arbetsförhållanden för den invandrande arbetskraften nämns varken i Staffans artikel eller i rapporten från HRW. Det finns alldeles säkert misär och utnyttjande av invandrande arbetskraft men det är inget som ”militärjuntan” sanktionerar. De flesta arbetskraftsinvandrare som arbetar i Thailand lagligt skyddas av arbetsskyddslagarna som finns och används i Thailand. Det innebär att de ska betalas med minimilöner eller mer, de ska ha en sjukförsäkring, reglerade arbetstider och behandlas väl. De som arbetar i Thailand illegalt är det svårt för regeringen att hjälpa.
Vi bor i provinsen som heter Prachuab Khirikhan och fruktfabriken som Staffan nämner i artikeln är Natural Fruit Co., Ltd som ligger i Hua Hin. Just människorättsaktvisten Andy Hall, som gör ett fantastiskt arbete för att förbättra villkoren för invandrande arbetskraft dömdes till fängelse därför att rätten inte kunde fastställa att missförhållanden och barnarbete fanns i fabriken som konserverar annanas. Det skrevs åtsilliga spaltmeter i tidningarna om ärendet under februari månad 2017 trots att pressfriheten inte finns i Thailand enligt Staffan. Finnwatch gjorde ett fantastiskt arbete för att sprida information om rättegången. De fyra års fängelse som Staffan relaterar till är också felaktigt. Han dömdes till tre års fängelse suspenderat med två och 150 000 baht i böter för förtal.
Böterna betalades av Thai Tuna Industry Association, Thai Union Group och Finnwatch vilket ledde till att Andy släpptes fri. Premiärminister Prayuth Chan-ocha mottog en skrivelse undertecknad av medlemmar från Europaparlamentet, handelsunioner och en mängd intresseorganisationer och lovade att se över arbetskraftsinvandrares arbetsförhållande. Därför har förhållanden förbättras. Det är inte så som det beskrivs i artikeln att ”militärjuntan” inte bryr sig och förföljer invandrare. Det är precis tvärtom, tidigare regeringar har inte brytt sig. Andy Halls artikel om missförhållanden och barnarbete publicerades av Finnwatch år 2013 ett år innan den militära interventionen. Det kallas källkritik när fakta letas upp. Det vi vill säga alla kritiska journalister. Kritisera gärna Thailand men ta reda på åtminstone lite basfakta först.
De som väcker ont blod hos landets styrande kan hamna i ett av landets ökända fängelser där både dömda brottslingar och oskyldiga människor som väntar på rättegång sitter. I väntan på rättegång sitter inte oskyldiga människor i fängelse, de kan möjligtvis hindras från att resa utomlands beroende på vad de är anklagade för. Även i Thailand är människor oskyldiga tills annat bevisats. Att framföra opassande politiska åsikter kan leda till förföljelse och trakasserier eller att man dras inför en militärdomstol, skriver Staffan vidare. Att bli kallad till ett attitydjusteringssamtal kan nog betecknas som förföljelse och trakasserier men det är attityden som justeras inte åsikten. Vi undrar vad en opassande politisk åsikt är. Att vara kritisk till att landet för närvarande styrs av en militärledd regering är inte en anledning att bli straffad. Sedan avgörs de allra flesta rättsfall i en civil domstol.
De flesta thailändare vi känner är positivt inställda till den sittande regeringen därför att den får saker och ting gjorda. Både militären och thailändare i gemen är fullt medvetna om att en militärregering inte kommer att vara för evigt och militärregeringen vill heller inte vara för evigt. Det finns en utstakad väg till val men många thailändska medborgare vill se en rad reformer genomförda innan dess. Ett tiotal organiska lagar måste röstas igenom i nationalförsamlingen, lagar som ska reglera formerna för politiska partier och valkommissionens arbetssätt i framtiden. Allt bygger på att försöka eliminera tidigare politisk tumult.
Det fanns en period direkt efter den militära interventionen när de styrande försökte få alla som deltagit i det politiska kaoset som rådde att tillfälligt avstå från politiska aktiviteter. Vid tillfället ett klokt beslut och dessutom accepterat av de olika politiska fraktionerna i Thailand. Att under den perioden ständigt vilja få sin stämma hörd är mer att söka popularitet än att delta i en allmän anda av återhållssamhet. Få allt som behövs på plats och om kritik ska framföras ska den vara konstruktiv. Inte som den personen som klagde på att yttrandefriheten begränsats och när han fick chansen att prata hade han inget att säga. Det är att kritisera för kritiserandets skull.
Absolut, Thailand är ingen demokrati för tillfället men det finns trots allt en plan att nå dit. Men innan ett val kan hållas måste många saker vara på plats. Det de flesta svenska journalister och i det här fallet Staffan Nordstrand inte vill förstå är att majoriteten av den thailändska befolkningen är tillfreds med situationen för tillfället och ser lugnet, den låga arbetslösheten och låg inflation som viktigare än yttrandefrihet. Att enstaka rättsaktivister ständigt ska göra sin stämma hörd och saknar tålamod är för många thailändare väldigt irriterande. Det är en liten grupp människor som har svårt att acceptera dagens militärledda regering men samma grupp människor hade svårt att acceptera en demokratiskt vald regering också. Att svenska journalister fortsätter att tala om för thailändare hur de ska tycka är för oss en gåta. Oavsett vad Staffan och hans gelikar tycker finns en hög gillandegrad för den nuvarande regeringen bland en stor majoritet av thailändska medborgare. Det finns också en stor gillandegrad för den nuvarande regering bland både turister och fast boende skandinaver, ofta människor med stor kunskap om Thailand. Thailändare i gemen har en positiv syn på militären därför att det är soldater som hjälper till vid naturkatastrofer, både stora och små.
Vi får avsluta med att nämna det hårt kritiserade förslaget att reglera mediaindustrin, ett förslag framtaget av National Reform Steering Assembly (NRSA). Det anses att media har svårt att självcensurera (framför allt social media). Obefintlig källkritik, alternativa sanningar eller ska vi säga lögner är rådande. Allt har lett till att ett förslag med tuffa regleringar anses behövas, med viss rätt. Förslaget imponerade dock inte på en f.d. militär som är premiärminister i landet som förföljer och trakasserar människor med opassande politiska åsikter. Premiärminister Prayuth Chan-ocha samtycker inte och inte heller tiger han.
- Jag vill veta vad allmänheten och media har för åsikter innan något beslut kan tas, sa han.
