Efter fem månader i Sverige finns det anledning att försöka förstå varför människor kallas för rasister så fort någon form av kritik uttalas om den misslyckade integrationen bland Sveriges mångfald av immigranter. Ordet rasism/rasist har förlorat sin grundmening och om vi slänger ur oss ordet till höger och vänster vad ska vi då kalla riktiga rasister. Det finns säkert fler ord som överanvänds därför att människor inte orkar ta en faktabaserad diskussion. Det är lättare att avfärda personer med ett enda felanvänt ord. Vi börjar med att söka förklaring i två ofta använda källor nämligen Wikipedia och SAOL.
Från Wikipedia (något modifierad text)
Rasism definieras i allmänhet som system av föreställningar, tro och förfaranden som baseras på en världsbild eller ideologi där människan anses kunna delas upp i raser. I en snävare bemärkelse kan det definieras som fördomar, diskriminering eller antagonism riktad mot någon av en annan ras baserat på tron att en egen ras är överlägsen. Den biologiska rasismens ideologi innebär en tro att individer i en ras delar en uppsättning av karaktäristiska egenskaper, förmågor eller färdigheter. Att drag av personlighet, intellekt, moral och kulturella beteenden ärvs. Arvet innebär att raser kan rankas som medfött överlägsna eller underlägsna andra. Med denna tro som utgångspunkt kan skillnaderna mellan mänskliga raser påpekas och användas för att rättfärdiga diskriminering.
Från SAOL (Svenska Akademins Ordlista)
RASISM rasism, r.; best. –en
Etymologi
Politisk, social åskådning som i enlighet med vissa utrerade rasteorier kraftigt betonar rasens betydelse för samhället; strävan att hålla den engna rasen fri från främmande raselement GHT 1938, nr 163,s,3. (ordet utrerad betyder extrem, överdriven)
Då har vi en grund för vad rasism anses vara från de källorna. För att försöka förstå varifrån missanvändningen av ordet rasism kommer ifrån bör vi åskådliggöra problematiken med några exempel.
I en park i Örebro står en grupp invandrare och pratar på den asfalterade gången som är omgiven av grus. En äldre kvinna med rullator närmar sig gruppen och iakttagare anser att hon ser besvärad ut. Gruppen invandrare tar till en början ingen notis om kvinnan. En man med civilkurage ser scenariot och går helt sonika fram till gruppen, i vilken några förstår svenska, frågar på ett artigt sätt om de kan tänkas flytta på sig så den äldre kvinnan slipper gå ner i gruset med rullatorn. Först finns en viss avoghet i gruppen, kanske väntade de sig en uppsträckning för at de inte flyttade på sig självmant. Just den här gruppen inser dock snabbt att mannen med civilkurage säkert hade bett också ett ”svenskt” ungdomsgäng att flytta på sig och har inget emot att låta kvinnan passera på asfaltsgången. Kommentarerna som hörs är en del av problematiken och visar också på att människor har förutfattade åsikter om invandrare.
- Hur tordes han gå fram, han kunde ju ha blivit nerslagen. Vilket språk använde han. Konstigt att de flyttade på sig.
Först och främst är det nog viktigt att språket var svenska. För det andra var sättet han tilltalade gruppen viktigt, artigt och vänligt. För det tredje framkom det efter samtal med mannen att han också hade påpekat att det är så här vi gör i Sverige för att underlätta för äldre och jag är säker på att ni skulle göra det för äldre människor i era hemländer. Alltså följa normalbeteende.
Ett annat exempel som vi fått oss berättat avser de unga FN-soldaterna iklädda kamouflageuniformer med en relativt stor svensk flagga fastsydd på ärmen, de var dessutom snaggade. Där de stod kanske stolta för att gjort en humanitär insats i någon oroshärd kommer plötsligt några ilskna män (kanske utlandsfödda men pratande svenska om än med brytning) och beskyller dem för att vara rasister med tanke på deras klädsel. De unga FN-soldaterna blir helt perplexa av kritiken och kan inte forma ett korrekt svar. I det här fallet ansågs svenskhet i form av den svenska nationalsymbolen, blå flagga med gult kors, vara ett uttryck för rasism.
Till en ort norrut i Sverige hade asylsökande sänts med buss. Chauffören hade inte fått någon direkt adress till något asylboende han släppte helt sonika av dem på ortens torg utanför ICA-butiken. Det var sen kväll och mörkt, kanske också lite kallt. Vilsenheten var total i gruppen asylsökande som släppts av på ett torg i en norrländsk by. Ingen fanns där för att ta emot dem och visa var de skulle bo. Situationen uppfattades av några ortsbor som försökte kommunicera med gruppen utan att lyckas. Det var ett sjuttiotiotal personer så förmodligen skulle de bo på många olika platser men som sagt, de hade ingen adresslapp med sig. Ortsborna hjälpte dem att komma in under tak men hade förstås inte sovplatser för sjuttio personer. Det blev en lång söndagsnatt men eftersom orten är liten kom informationen om att de asylsökande hade anlänt fram till den ansvarige för asylboendet tidigt på måndag morgon. Det här scenariot kan om det vrids och vänds kallas för rasism för att det inte fanns någon person som tog emot gruppen.
Kanske kan det tilläggas att flyktingar, alltså människor som flyr från sina hemländer p.g.a. etnicitet, politisk eller religiös förföljelse, inte har något boende eller jobb ordnat i landet de flyr till. De är i behov av all hjälp de kan få. Det går kanske att anta att flyktingar gärna flyttar ”hem” igen om läget i deras hemland förändras till det bättre. Immigranter däremot flyttar från sitt hemland av fri vilja och kommer till Sverige för att få ett bättre liv. Det finns alltså olika skäl till att komma till Sverige.
Vi vill berätta om ytterligare ett exempel. En äldre man som har så dåliga tänder att han knappt kan tugga maten för att det gör ont tycker att det är konstigt att inte han kan få i princip fri tandvård när asylsökande har det. Är han rasist för att han tycker det? Han har inget emot att asylsökande får ”fri” tandvård men vill också ha det. För övrigt är det många äldre som tycker att tandvård borde vara en del av sjukvården och där håller vi nog med de äldre.
Om någon får för sig att fråga hur stor del av Sveriges budget går till migrationen blir denna någon omedelbart stämplad som rasist. Det går inte att sätta ett pris på humanitär hjälp sägs det. Om nästa fråga är hur mycket av budgeten avsatts till åldringsvård och pension blir kommentaren det går inte att jämföra kostnaderna för migration och åldringsvård. Varför går inte det? Jämförelsen är inte till för att neka människor humanitär hjälp varken immigranter eller svenskfödda. Den är heller inte till för att skapa en vi och de situation.
Vi nämnde tidigare normalbeteende och vill därför återge ordväxlingen mellan Jimmy Åkesson och Annie Lööf i SVT:s slutdebatt.
– Integrationspolitiken har handlat om att bara invandrarna får jobb löser sig allt. Det händer ju inte, det blir inte så. Man måste ställa sig frågan varför är det så svårt för de här människorna att få jobb, jo för de är inte svenskar, för de passar inte in i Sverige och då är det svårt att få jobb, sa Åkesson.
– Hur uttrycker du dig, frågade Annie Lööf som dessutom slog näven i bordet.
– Du är alltid så arg Annie Lööf, sluta gapa och skrika i varje debatt, svarade Jimmie Åkesson.
I eftersnacket till slutdebatten valde SVT att gå ut och ta avstånd från SD-ledarens kommentar.
– Vi ska börja med att säga att Jimmie Åkessons uttalande här i inledningen var grovt generaliserande och SVT tar avstånd från det, säger programledaren Martina Nord.
Om Jimmy Åkesson istället sagt ”det är svårt för invandrare att få jobb därför att de kommer från andra kulturer och traditioner, många kan inte prata svenska och har därför svårt att kommunicera med potentiella arbetsgivare” hade inte reaktionen från varken Annie Lööf eller SVT blivit så stark. Och tänk om någon annan av partiledarna sagt samma sak!
Dessutom är det ju så att många invandrare har jobb därför att de lärt sig svenska och följer svenskt normalbeteende. Om någon vill veta vad som får göras och vad som är förbjudet slås sällan en lagbok upp. Det går helt enkelt att få kunskap om vad som är tillåtet genom att titta hur landets befolkning beter sig. Det kan väl knappast anses rasistiskt att påtala att det är lättare att få jobb om svenska språket talas och att svenska normer följs.
Det får ju aldrig bli så att immigranter tar efter ”svenska” människor som konstant använder ordet rasist om andra som är kritiska till hur integrationen sköts. Det får heller aldrig bli så att ordet rasist används av immigranter för att rättfärdiga ett felaktigt beteende och med felaktigt menas ett beteende som strider mot svensk lag. Vi har svårt att förstå att människor måste känna rädsla att bli kallad rasist bara för att fakta söks om kostnader för immigrationen. Om någon vill veta hur många som lär sig svenska på SFI och hur många invandrare som faktiskt nyttjar möjligheten att lära sig svenska hamnar denna någon i rasistfacket. Är rädslan sprungen ur en hotbild och om så är fallet från vilka?
Tro inget annat än att svenska människor i allmänhet är positiva till att hjälpa människor i nöd. Uttrycket mänskliga rättigheter används ofta i samband med asylsökande. Det får däremot inte bli så att de mänskliga rättigheterna för asylsökande tullar på de mänskliga rättigheterna för den inhemska befolkningen. Det är självklart skillnad på rättigheten att få fortsätta att leva och att kunna få tänderna fixade så att det går att äta utan att det gör ont. Det ena kanske inte behöver förta det andra. I människors sinnesvärld är mänskliga rättigheter subjektiva. För en svensk är rätten att leva utan att bli förföljd p.g.a. etnicitet, politisk åskådning eller religiös tro självklar. Däremot verkar inte rätten till ett problemfritt åldrande vara en prioriterad mänsklig rättighet. Vi får passa oss så att inte krav på mänskliga rättigheter för den inhemska befolkningen blir kallad rasism. Vi är ganska säkra på att äldre människors önskemål om en väl fungerande åldringsvård inte är ett utslag av rasism
Vi vill poängtera att självklart ska rasism inte förekomma någonstans i världen och vi på vinklarna är så klart motståndare till rasism som företeelse. Det är när ordet rasist används i tid och otid vi reagerar. Låt oss därför använda ordet rasist om rasister för det finns sådana också. Läs Från Aftonbladet Lördag 22 september 2018.
Vi vill avsluta med en reflektion av företrädare för SKPF (Svenska Kommunal Pensionärernas Förbund) i Gävleborg med ordförande Lars Johansson som återgivare av pensionärers synpunkter.
Att åldras är som att bestiga berg, man blir lite andfådd men man får mycket bättre utsikt”, så uttryckte sig Ingrid Bergman.
I olika sammanhang och situationer har företrädare för SKPF mötts av berättelser om och av äldre. Finns förutsättning för ett värdigt åldrande, vill vi bli gamla är frågeställningar som ofta kommer fram i samtal. Hur ser vår vardag ut, hur ser vårt samhälle ut och hur mår vi människor, ung som äldre?
Situationen för många äldre har försämrats på flera sätt. De anställda inom vård och omsorg blir färre medan antalet äldre ökar, vi lever längre och behoven är fler, verkligheten motsvarar definitivt inte behoven. Att bli gammal innebär för många känslan av att inte räknas, inte bli sedd och inte i något avseende vara behövd, ”inte så viktig att kosta på”. Vårt samhälle är byggt av dem som i dag får uppleva att deras berättigade krav på rättvist och värdigt bemötande, inte på något sätt är en självklarhet.
Något som också bekymrar är den snabbhetskultur som finns i samhället. Allt ska gå så fort, det verkar vara det som är viktigast, inte vilka behov som finns. Tid för reflektion och eftertanke finns inte. Hemtjänstpersonal och de äldre vittnar om snabba besök, exakta tidsangivelser, inget utrymme för flexibilitet och social samvaro. På vems mandat och med vilken rätt får detta ske? Vi vet att det kommer att behövas hundratusentals människor inom äldreomsorgen, men var finns de?
Varje dag gör de anställda ett enastående arbete, men hur ska de anställda kunna vidareutveckla, göra det som var bra ännu bättre i morgon och ta tag i det som inte var bra. Hjärtat är fyllt av otillfredsställelse efter en arbetsdag. Påståenden som att personalen är tärande och inte kostnadseffektiv, trots att de är behövda i stora mått, dag som natt måste vara nedslående.
En meningsfull vardag fylld av stimulans och möjlighet att få ta del av och själv utföra, utifrån det man klarar av, inom kulturens område är också en rättighet för äldre. Det måste till kunskap och det måste till tid för reflektion och eftertanke, för att se och förstå. Beslutsfattare i olika beslutsled har ett mycket stort ansvar. De positiva exemplen finns också och måste lyftas fram och synliggöras.
I den bästa av världar, kan den tredje och fjärde fasen i livet ha förutsättningar att bli en fascinerade resa, med nya perspektiv och nya utmaningar. Men då måste insikter och politiskt mod till, att få åldras med värdighet är självklart en mänsklig rättighet.
De mänskliga rättigheterna reglerar i grunden förhållandet mellan staten och individen. De utgör en begränsning av statens makt över individen och slår samtidigt fast vissa skyldigheter för staten. Ett exempel är att staten är skyldig att skydda individens rättigheter från att kränkas av andra enskilda. Några rättigheter som har en tydlig koppling till det demokratiska beslutsfattandet är åsikts- och yttrandefriheten, mötes- och föreningsfriheten samt den allmänna rösträtten. Även andra rättigheter har betydelse för demokratin. Ett tydligt exempel är rätten till utbildning. Ett annat är att det krävs en viss basnivå av materiell standard för att den enskilde ska ha kraft och råd att utöva sina mänskliga rättigheter. Även rätten till sjukvård (åldringsvård) fnns med i konventionen.