Ge aromen en chans
Det började med att vi beställde en ”latte” och kände oss som en del av den växande lattegenerationen. Men vi vägrar att dricka kaffe genom ett platt sugrör trätt igenom ett plastlock. Kaffet ska få avge sin arom rakt upp i näsborrarna och dessutom glänsa för ögonen. Känslan att hålla en kopp av kraftigt porslin i händerna ger kaffedrickandet en extra dimension. Smaken ska sakta få rulla runt i munnen och tillfredsställa både tunga och gom. Om man lyssnar riktigt noga går det att höra kaffebönor i harmoni. Inte går det att lägga ett lock på och blockera sina sinnens njutning av en kopp kaffe. Det är att häda.

Inledde ett samtal
Khun Bang-orn, en dam i sina bästa år kunde säkert se att vi njöt av kaffet. Hon insåg att vi var mottagliga för en kaffelektion. Varligt inledde hon ett samtal med frågan. – Hur smakar mitt kaffe. Svaret kom omgående; himmelskt. Khun Bang-orn är en kvinna som har ett förhållande med sitt kaffe och hon ville visa oss varför. Det började med en rundvandring upp till huset som stod högst upp på höjden, caféet är ett annex. I huset finns det fyra rum för uthyrning med namn som Espresso, Americano, Cappucino och mitt i huset ett ”state of the art” karaokerum. Huset omges av en optimalt ansad trädgård som sköts dagligen av de tjugo trädgårdsmästarna som finns på ”godset”.

Rengörning med stil
Fyra rum är ju inte mycket, för de många besökare villiga att övernatta, så Khun Bang-orn har avdelat grönområden för människor som vill uppleva kylan i tält. Khao Kho, påstås det, har en mycket behaglig temperatur året om. Lite småkallt på kvällar och nätter och förstås varmt i solen på dagarna. Det finns olika sätt att campa på i världen. Sixty-Five Hill har ett ”hemlighus” avsett för rengöring av din egen kropp både ut och invändigt, diskning och laddning av mobilen i eget fack med eluttag. Varmvattenberedare i varje duschbås förstås och separata avdelningar för kvinnor och män. En toalett för två miljoner baht, sa Khun Bang-orn.

Försköning
Det finns mängder av vattentankar i området och just det förskönar inte direkt miljön. Men vattentankar kan ju också betyda tankar om vatten och då går det att dekorera en cementtank med påmurade blomhyllor. De går också att kamoflagemåla i naturens nyanser. Pålar av bambu kan ställas i raka led men så ser det inte ut i naturen, inte heller på Sixty-Five Hills café. Lite vinklat, lite snett och olika kraftiga står bambukäpparna i caféet.

Bananparaply
Nästa anhalt för heldagsupplevelsen var bananodlingarna. Mängder av bananträd växte i området och visst hade det blivit en ganska rejäl skörd det här året. Det hade sålts bananer för drygt hundratusen baht. Men någon bananfarm är det inte meningen att vara. Bananträden användes som paraply för kaffebusken. Det finns bara två sorters kaffe i världen, robusta med bitter smak och arabica med mildare smak. Hos Khun Bang-orn fanns det bara arabica mycket beroende på hennes milda sätt. Ett av de vackraste orden i svenska språket får nog givmild anses som. Kullarna som kaffebuskarna växte på var precis det, givmilda, precis som Khun Bang-orn.

From stress to less
Vi fick lära oss att om buskarna ska förbli hälsosamma ska de ges tillräckligt med utrymme. De ska vattnas och klippas ner. Bönorna som växer på buskarna är omgivna av ett skal med fruktkött innanför. De delar på sig automatiskt när skyddshöljet avlägsnas och blir till den kaffeböna vi normalt ser, alltså en halva. Just den här arabicabusken har smak av körsbär. Kaffeodling och tillverkning är en konst. Allt tar sin tid och tålamod är en bra egenskap hos odlare. Skörda, rensa, rena, soltorka, rosta försiktigt och mala, också försiktigt, är tillvägagångssättet. Vi pratar länge om kaffet som hjälpt Khun Bang-orn till ett bättre liv. ”From stress in Bangkok to less in Khao Kho” är hennes levnadsregel. Besök www.65hill.com.

Annat vi upplevde
På vägen norrut stannade vi till när skylten ThinThai Coffee dök upp på en gammal arméjeep. Det är inte ofta hästskor randar entrén upptill på porten, dessutom rättvända ur svensk tursynpunkt. Kombinationen nudlar och kaffe kändes också annorlunda så en timmes rast var på sin plats. Det fanns dessutom rättvända hästskor lite varstans i den gamla träbyggnaden. Fantastisk inredning, fantastiska rum att tvätta händerna i och riktigt gott smakade både kaffet och nudlarna. Vid ingången stod en person som sålde i trä utkarvade djurfigurer och ett underligt verktyg, såg det ut som. Det var en uråldrig modell på egenhändigt skött ryggmassör med en kula i ena änden och ett handtag i den andra förbundna av en fjädrande metallstav. Fäst kulan där det ömmar och dra i handtaget. Försäljaren bedyrade att det fungerar. - Tar bort anspänning, sa han.

Mitt i en cykeltävling
Det har blivit oerhört populärt att cykla i Thailand och det är Bike for Mom och Bike for Dad som startat frenesin. Det första stora cykelarrangemanget var den 12 augusti 2015 på drottningens födelsedag tillika mors dag i Thailand. Den andra tilldragelsen skedde den 5 december, kungens födelsedag, tillika fars dag. Nu tävlas det i alla provinser och vi hamnade mitt i en tävling. Men vi hade semester och ingen brådska. Grimaserna talade sitt tydliga språk, vi hade hamnat i slutklämmen av loppet. Alla åldrar, män och kvinnor om vartannat och fullt polispådrag. Precis som en cykeltävling ska vara.

Rationalisering i praktiken
Vi stannade och köpte äpplen i ett varuhus och fick se rationalisering i praktiken. Efter att ha limmat på ett litet ok-märke på alla äpplen i förpackningen i många år hade någon beslutat sig för att sätta alla märken på ett äpple. Utan att tveka ger vi det thailändska vägnätet ett stort plus. Vägen mellan Phitsanulok och Petchabun går över och mellan berg men är ändå fyrfilig med nylagd asfalt. En väg för foton. Vi valde ofta småvägar för att få se mer av landsbygden och också de vägarna var väl underhållna.

Paradis
Khao Kho var vårt andra huvudmål och där stannade vi tre nätter. Vi bodde med magnifik utsikt på en bergssluttning med den bebyggda dalen nedanför, husen väl synliga under dagen men dolda i dimma tidig morgon. Det sägs att bergsfolket Hmong odlar sitt ris med hjälp av försynen, det kallas khaw Thevada (Thevadaris) på thailändska. Det något kortare och tjockare riskornen växer förmodligen av den kondens som vattenångan i luften bildar vid temperaturväxlingar. Men det är den tråkiga förklaringen. En liten sägen gör riset godare. För att komma till Khao Kho bär vägen mot himlen, väl framme har paradiset nåtts. Prefixet para kan ju i vissa fall betyda oförklariga fenomen (parapsykologi) så kanske bevattnas Hmongfolkets ris av just (para)dis.

Där vill vi bo
Vi rekommenderar Khao Kho varje dag i veckan och dessutom varje dag på året. Vi har funnit Guds gåva till mänskligheten. Det är ett Jordgubbsland, ett Kaffedöme och nattlogi för Kung Bore. Människorna är givmilda (det vackra ordet igen) och vänliga. I det här området behövs inga djai yen, djai yen, människor är ”coola” av naturen. Restaurangen där somtam stöttes ihop och khanom djeen förädlades hade en utsikt som fick nackhåren att resa sig.