Att beskriva bärbranschen är ingen lätt uppgift. Den är oerhört dynamisk och i ständig rörelse precis som entreprenörerna som har tagit på sig att få ut bären ur skogarna. Björnen äter en del, på hösten kan den på en dag äta bär i så stora mängder att det motsvarar en tredjedel av dess vikt (vikten för en hanne är normalt 100–300 kg, för en hona 60–200 kg). Många bär blir ingrediens i kosmetika. Sedan blir stora mängder kvar i skogen och ännu fler skulle bli kvar om det inte vore för thailändska plockare som i år uppgår till cirka 6000 personer. Vi ska i en serie artiklar på vinklarna försöka redogöra för bärbranschens väl och ve.
Vi på vinklarna har befunnit oss i Västernorrlands län de senaste månaderna. Närmare bestämt i Junsele en liten ort i Sollefteå kommun. Där har vi hamnat på grund av vår bekantskap med Bo Axelsson och Lars Antonsson. Det började med att vi träffade Bosse i Thailand när han var där för att träffa bemanningsföretag. Säsongen 2018 skulle bli någonting alldeles speciellt. Totalt skulle cirka 660 plockare från Thailand förse Bäruppköpet i Söderhamn med skogsbär; blåbär, lingon och hjortron.
Föga anade Bosse att vädrets makter skulle ställa till förtret. Att maj, juni och juli månad skulle bli utan regn och med tropisk värme är inte optimalt för skogsbär. Det blev torrt i markerna, så här rapporterade tidningar:
Under juli 2018 drabbades Gävleborgs, Jämtlands och Dalarnas län av stora och svårsläckta skogsbränder. Flera byar fick utrymmas i samband med bränderna. Under sommaren var temperaturen på många håll i Sverige väldigt hög under lång tid. Det förekom väldigt lite nederbörd i stora delar av Sverige. Det gjorde att brandrisken tidvis nådde rekordhöga nivåer på många håll. Ett stort antal myndigheter, räddningspersonal och frivilliga arbetade intensivt under flera veckor för att få bränder under kontroll. Sverige tog även hjälp av internationella resurser i form av brandflyg, helikoptrar och markpersonal. På grund av risken för nya skogsbränder rådde eldningsförbud i nästan hela Sverige. Det var förbjudet att elda och grilla utomhus. Länsstyrelsen i Gävleborgs, Jämtlands och Dalarnas län utfärdade förbud mot att vistas i brandskadade områden. Områden där det har brunnit kan vara livsfarliga att beträda. Träd kan när som helst falla omkull och dessutom kan gamla bränder blossa upp igen. Dessutom infördes eldningsförbud i hela Västernorrlands län den 2:a juni 2018.
Värt att notera; Söderhamn ligger i Gävleborgs län och Junsele i Västernorrlands län. De två orter där drygt 660 plockare skulle stationeras och plocka bär.
Trots torkan, brandvarningar och eldningsförbud fortskred förberedelserna. Förutom en ständig jakt på bärlådor, ständig tillverkning likaså, behövdes bra boende för 660 människor. Söderhamn hade närliggande Moheds camping och ett f.d. asylboende i Vannsätter som alternativ. Bergviks gamla skola med matsal, lärarbostäder och slöjdsal (där tillverkades bärlådor snudd på dygnet runt) fanns redan i Tälje Invests ägo. Bäruppköpet i Söderhamn är intimt förknippat med Tälje Invest AB och Blommor och Bär i Söderhamn AB.
På Moheds camping fanns sängar, madrasser, sänglinne och kokmöjligheter. På asylboendet i Vannsätter borde det ha funnits sängar och madrasser enkelt tillgängliga. Det visade sig vara önsketänkande att asylboendet skulle vara inflyttningsfärdigt. Jodå visst fanns det sängar och madrasser någonstans men ingen visste riktigt var. I mitten av juni påbörjades pusselarbetet. När vi väl hittade tvåvåningssängar av märket Svärta var de inte ihopskruvade (tur var väl det för sängen Svärta i hopskruvat skick gick varken in eller ut genom lägenhetsdörrarna). De skulle ju vara enkla att sätta ihop om skruvar och bultar hade lagts undan på ett ställe lätta att hitta. Så var inte fallet. Samma problem gällde madrasserna. Renovering av lägenheter var ett måste dessutom. De cirka 60 plockare som skulle bo i Vannsätter skulle landa den 13 juli. Vi var ändå ganska säkra på att allt skulle stå färdigt, vi hade ju nästan en månad på oss. Allt kom på plats fem dagar innan plockarna anlände. De cirka 250 plockare som skulle dammsuga skogarna runt Söderhamn hade nu ett bra boende. Plockarna i Bergvik och Vannsätter åt i gamla Bergviksskolans matsal.
Det var dock fortfarande torrt i markerna och blommor som skulle bli bär torkade bort och eldningsförbud var fortsatt aktuellt. Dessutom blossade det upp 100-tals bränder i de svenska skogarna. Många hade uppstått genom rent slarv och anledningen var förstås svenska människors grilliver när vädret tillät. Det skulle kunna sägas att i just det här fallet tillät inte vädret grillning.
När antalet lägenheter och den rätta mängden sängar och madrasser fanns tillgängliga i Söderhamn med omnejd åkte vi till Junsele och inledde samma procedur där.
Junsele, kan nog många tänka, var ligger det? För att precisera någorlunda så ligger Junsele i Västernorrlands län inte långt ifrån Jämtlands län och heller inte långt ifrån Gävleborgs län. Närmaste stora stad är Sollefteå. Andra närliggande ”städer” är Dorotea, Vilhelmina, Hoting, Ramsele och Örnsköldsvik för att nämna några. Närliggande i den här delen av världen är inom en radie av 150-200 kilometer. En lördagkväll i juli blev Junsele världens centrum. Ett stort eritreanskt bröllop gick av stapeln med 300-350 gäster samtidigt skedde invägning av bär som plockats av 100 thailändska plockare och ett 40-50-tal ukrainska. Avståndet mellan grupperna var cirka 100 meter. En veritabel smältdegel av kultur, tradition och sedvänjor. Eritreanerna var uppklädda i folkdräkter med tillhörande smycken, mest på kvinnorna som var granna i all sin prakt. De thailändska bärplockarna hade sin bärplockarklädsel, stövlar, långbyxor oftast av träningsoverallmodell och färggrann sweatshirt för att synas i skogen.Ukrainarna klädde sig som folk gör mest i sommarsverige, trekvartsbyxor, t-shirt och foppatofflor.
Det är Junsele som beskrivs och det bor cirka 800 fast boende också, många av svensk härkomst. Junsele fungerar i all sin kulturella glans. Eftersom så många orter i området slutar på ”sele”, Osele, Resele, Åsele, Långsele, Ramsele, Lycksele, Junsele etc. krävs kanske en förklaring till ordet ”sele”. Ett sel är ett lugnt strömmande vattenparti mellan två forsar och intilliggande landområde får då oftast sele som en efterstavelse i ortnamnet. Vi har sökt och hittat en förklaring till just ortnamnet Junsele, lyder som följer.
Namnet stavades Juensell år 1531 och (aff) Jönssijldh Sokne år 1535. Efterleden är en böjd form av sel ”lugnvatten i å eller älv”. Namnet har ursprungligen betecknat lugnvattnet vid centrum av Junsele, som sträcker sig från Edsforsen till Långbjörnforsen. Förleden, är svårtydd, förslagsvis hänger den samman med ettdera av ånamnen Juvanån eller Uman (där J- i så fall tillkommit genom sammansmältning av prepositionen i med namnet). Juvanån är namnet på ån från Juvansjön till Ysjön, sista delen av ån från sjön Gösingen till lugnvattnet vid Junsele kyrka heter Uman. Tolkningen av namnet Junsele (Iwnsel) är möjligen ett sel där det finns iglar. En annan forskare tycker att namnet består av Öden (det äldre namnet på grannbyn Eden) och "selet" syftande på selet vid Eden.