Västernorrlands län är normalt ett bärrikt område. Att Bäruppköpet i Söderhamn har valt att inkvartera 380 plockare i Junsele och Para är alltså en vettig plan. Normalt är inte ordet som beskriver vädret år 2018. Sol och åter sol men inget regn. Bärriset hade blommor i massor som aldrig blev bär, riset och blommorna behövde regn. Vi befarade att blåbärssäsongen skulle vara över innan den ens börjat.

Som tur var hade många av plockarna varit i Sverige och plockat bär förut. De hade sina smultronställen om det går att säga så om blåbärstät skog. Från mitten av juli började förpatrullen sondera terrängen för att hitta bär. Det gick trögt och om det fanns ont om blåbär var tillgången på hjortron ännu sämre. Det visade sig att det fanns bär i Gävleborgs län. De av våra plockare som var stationerade där lyckades plocka nästan dubbelt så mycket bär per dag jämfört med västernorrlänningarna.

Med totalt 630 plockare i skogarna vore det närmast ett mirakel om inget inträffar i form av sjukdom och/eller trafikolycka. I Para hade en plockare ramlat och skurit sig på en vass sten. Det blev ett djupt jack i höger knä men blödningen lyckades kamraterna i minibussen få stopp på med en gasbinda. Han såg lite blek ut när de kom tillbaka till campen tidigare än beräknat. Vi rekommenderade ett besök på Sollefteå sjukhus där han syddes med åtta stygn. Dagen därpå var han åter ute i bärskogen.

För att få ordning på vokabulären kallas boendet för plockarna en camp och invägningstället depå. Varje camp har en campleader som också håller i invägningen i en depå. En campleader ser också till att det hålls rent och snyggt på campen, lättare sagt än gjort vill vi tillägga. Oftast får campleader städa tillsammans med kökspersonalen när tid finns. Vi vill påstå att få rökare att kasta fimpen i därför avsedd hink är svårt även om, som vi gjorde, flyttade hinken till området där de satt och rökte. Samma gäller i princip alla typer av sopor, plastpåsar, papplådor, gamla strumpor med hål etc. Thailändska bärplockare cirka 60% sköter sig hyfsat, 20% med beröm godkänt och den sista 20% är helt hopplösa.

Från Söderhamn, Camp Moheden fick vi information om en trafikolycka som kunnat sluta riktigt illa. På en smal skogsväg kom en hjullastare körande med en gigantisk kabelrulle upplastad på gafflarna framtill. Föraren såg med andra ord knappt vägen framför sig. Kanske förväntade han sig inget mötande fordon. Den thailändska chauffören körde så långt till höger som möjligt och stannade, lite längre till höger och minibussen had rullat ner i diket. Han som körde hjullastaren såg uppenbarligen inget framåt. Han hade ingen aning om att de stod en minibuss med thailändska plockare på höger sida av vägen. Hjullastaren fortsatte framåt i samma fart och den ena gaffel skar rakt in i motorrummet igenom all plåt och stannade en decimeter från förarens mage. Det var förstås en skräckupplevelse för alla i bilen och mest för chauffören. Vi lät honom bearbeta det som hänt kanske på ett buddhistiskt sätt. Det tog ett par dagar innan han kunde fortsätta att jobba.  

Den 23:e juli var den första plockardagen för våra plockare. Det var hjortron och blåbär som skulle plockas. För blåbär var delmålet 50 kilo per dag per plockare.för hjortron betydligt lägre. Beror på tillgången förstås men också på priset som skiljer sig markant. Blåbär från 17 kr per kilo, hjortron 90 kr per kilo. På 50 kilo blåbär per dag nådde plockarna minimilönen med ett litet plus, så blev det om en plockare hittade tio kilo hjortron också. Med tanke på rådande väderomständigheter  fick vi vara glada att det fanns bär överhuvudtaget. Vi fick dock rapporter om områden som haft lokala regnskurar även under det tre månader långa högtrycket.

Vi började förstå att när plockare sa 60 så menades ett snitt på 60 kilo blåbär per dag och 20 var helt sonika 20 kilo hjortron per dag. Hela bärbranschen bygger på statistik på ett genomsnitt både per plockare och per bil (bestående av 7-8 personer). Vi blev också på det klara med att i en bil fanns en homogen grupp som höll ihop och helst bodde ihop. Naturligtvis lades planer upp för morgondagens plockning kvällen innan och det var mycket tisslande och tasslande. Konkurrensen om bären var stenhård och kanske var det därför de flesta minibussar var på väg ut i bärskogen redan klockan 05.30-06.00. Ibland kunde det vara en timmes körning innan plockarna hade nått bärstället som diskuterats fram. Det fanns dock olika lösningar på fördelningen mellan medlemmarna i gruppen, en del delade helt sonika lika, mängden bär som vägdes in delat med antalet personer i bilen.

Säsongen 2017 hade varit lysande för plockarna, massor av hjortron framför allt men även blåbär fanns i riklig mängd. Våtmarker hade lyst oranga och plockning gick lätt, 40-50 kilo hjotron per dag och väldigt ofta 100 kilo blåbär.  Hjortron plockas för hand, blåbär och lingon med bärplockare ofta personligt modifierade. Vissa plockare använder en borste med skaft för att sopa ner bären i 30-litershinken, då går det undan. Det är naturligt att ett bra bärår leder till att fler plockare vill komma till Sverige och tjäna pengar. Precis som ett dåligt bärår minskar intresset. Dessutom jämförs förstås plockad snittmängd med förra året, många plockare har kommit till Sverige många år i rad. I alla led pratades det om en halvering från 2017 till 2018. Superbäret lingon skulle visa sig bli räddningsplankan 2018.