Thailand har fått tonvis med beröm över sättet att minimera spridningen av Covid-19. Med färre än 4000 smittade och endast 60 dödsfall härledda till corona-viruset. WHO har berömt och t.o.m. pekat ut Thailand som ett land att följa. För 40 år sedan påbörjades byggandet av en hälsovård med en stor insats från volontärer. Idag finns det över en miljon (1 000 000) volontärer arbetande i anslutning till kliniker som finns i varje tambon (kommun). Spårningen av smitta, tester, bevakning av sjuktillstånd bland de tio familjer varje enskild volontär har hand om, att snabbt få smittade till vårdcentraler, allt har lett till enastående resultat. Hålla avstånd, tvätta händerna ofta och använda munskydd är en självklarhet i Thailand. Dessutom hälsar thailändare på ett mycket vettigt sätt (genom en wai) i epidemitider.
Ekonomin har blivit lidande och framför allt inom turistnäringen. Därför har regeringen satt ihop olika hjälppaket för att stimulera inhemsk turism. Begreppet pao-tang som är en sammansättning av kapao (ficka) och satang (pengar) är ihopkopplat med kolla-krueng, kan översättas med hälften var. Det fungerar så att regeringen har lanserat en applikation som enskilda innevånare får ansöka om (för tillfället cirka en miljon användare). De som blir antagna i systemet får öppna en g-wallet i vilken en summa pengar sätts in. Det tillåtna beloppet för användande är 3000 baht. Små entreprenörer ansöker också om att delta i pao-tang systemet och får en QR-kod. När ett köp görs betalar kunden hälften via sin g-wallet och staten skjuter till den andra hälften. Alla transaktioner sker digitalt och utan dröjesmål.
För att få igång den inhemska turismen, för att få thailändare att resa, har regeringen sjösatt ett system som ger upp till 40% rabatt vid boende på hotell som registrerat sig. Samma applikation som vid pao-tang används med en ytterligare funktion. Hotellens rabatt på 40% ersätts av den thailändska staten.
Vi har precis varit på resande fot i norra delarna av landet och har med egna ögon sett att den inhemska turismen fungerar. Självklart är det inte samma summor pengar som kommer turistnäringen tillgodo men hjälppaketen gör sitt till för att minska förlusterna. Som sig bör började vår ”pai teao” redan när resväskan packades och de nödvändiga bekvämlighetsprylarna lastades in i bilen, kuddar, filtar, kylbag m.m. Resan skulle göras utan förbokningar, resa dit näsan pekade. Från Hua Hin pekade den mot Kanchanaburi och vi valde också att undvika de normala turiststråken som går i nord-sydlig riktning. Vi följde gränsen mot Myanmar norrut tills vi nådde Chalerm Rattanakosin National Park som ligger i provinsen Kanchanaburi. Den går också under namnet Tham Than Lot National Park och ligger cirka 10 mil norr om tätorten Kanchanaburi.
Nationalparken anses vara en av de undangömda, glömda pärlorna på turismens topplistor. Det var inte många besökare och vi hyrde ett hus med två sovrum för 1300 baht. Sevärdeheten i den här nationalparken är naturstigen som börjar med en trång passage genom en grotta (Tham Than Lot Noi) kanske för trång för storväxta och klaustrofobiska människor. Grottöppningen är inbjudande och när den trånga passagen är passerad blir utrymmet väl tilltaget. Stalagmiter växer upp ur grottgolvet och stalaktiter hänger ner från grottaket. En liten porlande underjordisk bäck löper bredvid. Stigen fortsätter genom en vildvuxen djungel utan nivåskillnader, de kommer senare. Som alltid i Thailand görs det enkelt för besökare genom att stigen har träspänger utlagda. För att komma upp till Trai Trueng vattenfallet behövs lite klättring uppför trätrappor som stundtals saknar räcken men eftersom besökare är här för att ta det lungt så är det precis så som trapporna och avsatserna passeras. Vid vattenfallet är det passande att ta en rast och inmundiga medtagen kost (eventuella sopor bärs förstås med).
Det är efter vattenfallet som öppningen till Tham Than Lot Yai nås, alltså den stora grottan, som är en öppen grotta, det finns ändå mängder av stalagmiter och stalaktiter. Bäcken är fortfarande med och det porlande ljudet är så fridfullt. Med lite tur kan en flygande ödla ses i sin flykt från ena till den andra sidan av grottan. Förutom ett litet Buddha-altare med Buddhas fotavtryck bevarade finns också slingrande anteckningar med åtskilliga år på nacken. För de som fortfarande har ork för ytterligare fyrhundra meter är belöningen slutdestination i ett tempel byggt i och omgiven av prunkande vegitation.
Om möjligt börja utforskningen av naturstigen tidigt, ta det med ro och vila ofta. Det är viktigt att vara tillbaks i Tham Than Lot Noi innan belysningen i grottan släcks vid 16.00.
Nationalparken ligger i Si Sawat distriktet och har en area av 59 km². Latitud 14,658294 Longitud 99.304968 följ väg 3086 från Kanchanaburi och väg 3480 mot Chalerm Rattanakosin National Park.
På väg till grottöppning fanns en mynttelefon med tillhörande vindskydd, en sån där som stålmannen bytt om i.
