Mot Östersund eller som de heter på thailändska Khao Kho. Det är småvägar tvärs över landet som vi färdas på. En mycket bahaglig temperatur för en bilfärd, tidigt på morgonen runt 16-17 grader celsius. Tanken med att börja dagen tidigt var att äntligen försöka bryta den mångmångåriga vanan att komma i säng efter midnatt och vakna runt 09.00, av många med andra vanor ansett som förmiddag, inte morgon. Jag är född klockan 23.00 och hävdar att jag började min sovcykel på kvällen och kunde därför ogärna gå och lägga mig när jag precis blivit född till världen. Det finns ingen statistik angående födelsetid och sovvanor men det går att använda som kognitiv bias för att stanna uppe efter midnatt.
All ni som läser vinklarna vet förmodligen att Khao Kho i Petchabun provinsen är ett favoritmål för oss. Det är jordgubbslanden och kaffeodlingarna som drar och förstås vädret från slutet av november till ända in i slutet på februari. För att komma till Phetchabun från Kamphaengphet passerade vi Phitsanulok och i den provinsen ligger Kaeng Sopha Waterfall (orkar ni med ett till) och ytterligare en nationalpark Thung Salaeng Luang och det är Wang Thong floden som bidrar med vattnet. Cirka 70 km från Phitsanulok på landsvägsnummer 12.
Vattenfallet är spektakulärt med sina många nivåer, fallhöjden är svindlande och fallet består av klippformationer som har gett fallet epitetet Thailands Niagara. Men något Niagara är det inte och vilket vattenfall kan jämföras med det? Det är värt att besöka och kanske framförallt för att det finns mängder av platser att campa och gott om soptunnor (i olika färger för sopsortering tror vi). För att hitta det här fallet frågade vi google map men blev vilseledda. Som genom ett under dök infarten till vattenfallet upp och efter en två kilometers grusvägskörning var vi framme. Medhavd färdkost konsumerades med vattenfallets brus som bakgrundsmusik för själen.
Vi befann oss lite norr om dagens slutmål och förvånades åter över de fantastiska vägarna med tre filer över bergskammarna. Den här gången hade vi för avsikt att få svar på några frågor som rör vindkraft i området Khao Kho. Thailand försöker att hitta andra energikällor än vattenkraft och att elda fossila bränslen. En högplatå med ständig vind är ett bra ställe att försöka förbättra miljön genom att producera förnybar och ”ren” energi. Det finns många vindkraftverk i Thailand och många av dem är ett samarbete mellan stat och den privata sektorn. De 24 vindturbinerna i Khao Kho är placerade 1 050 meter över havet och producerar 2.5 Mw per turbin. Det är General Electric som finansierat bygget och för tillfället tillgodoser Khao Khos vindkraft cirka 20% av provinsen elbehov. Det är mäktiga ”väderkvarnar” med en höjd av 110 meter och ett vingspann på 59 meter. Don Quijote hade nog avstått från att försöka vinna över de här jättarna, även med vapendragare Sancho Panza vid sin sida.
Vid vattenfall bildas byar bestående av salustånd och det sker naturligtvis också runt de välbesökta vindturbinerna. Eftersom 24 vindturbiner står på rad blir ytan med salustånd vidsträckt men ändå fungerande som en enhet. Vi reser ju gärna till Khao Kho för jordgubbarna och kaffet och det fick vi i stora doser i år också. November är lite tidigt för rödmogna jordgubbar i mängder men det finns, cirka 100-120 baht per kilo vid vårt besök. Avocado är en annan produkt som säljs i massor och går alldeles utmärkt att äta, itudelad på mitten, med sked.
Vi har förstått nu att tiden mellan november och februari är campingmånader då thailändare äntligen får använda sina vinterkläder, i alla fall norrut och på högplatåer. Det ser ut som en igloo men är ett tält det finns ingen duschmöjlighet inne i tältet men märkligt nog finns ett luftkonditioneringsaggregat. Allt nytt måste ha ett namn och ”tältet” kallas ”bubble-igloo”. Finns i olika utföranden och för de som vill sova under en stjärnhimmel finns en transparent version. Som vanemänniskor valde vi att bo på vår vanliga resort i ett traditionellt rum med badrum och sängar. Balkongen vätte ut mot en liten fiskdamm och det hände att de som försökte fiska fick napp. Vi ska inte trötta ut våra läsare med att åter prisa Khao Kho, för de som vill läsa mer om området rekommenderar vi att söka på artiklarna i tre delar På jakt efter kyla och jordgubbar från 2016.
”Ni måste åka till Loei, sa han vi hyrde utav. Det kändes väl som ett bra tips så varför inte. Vi vaknade tidigt och näsan pekade nu lite åt nordost. Det skulle ta lite drygt tre timmar att komma till Loei på landsväg nummer 12 som så smånigom kastade om siffrorna till 21. Vi färdades fortfarande på bra vägar men hade lämnat Phetchabuns högplatå. Väl framme i Loei frågade chauffören ”ska vi stanna i Loei eller åka vidare till Chiang Khan det tar bara en timme och vi kan bo vid Mekong-floden”. Efter en kort diskussion blev det Chiang Khan och kanske var vi lite sent ute för att få ett bra hotell. Nej vi använder ingen boknings-site utan kör på känsla. Från Loei till Chiang Khan använde vi väg 201.
Om ni inte vill köra själva och ordna boendet dag för dag kan vi rekommendera att ta kontakt med CK:s Resor, klicka på bannern.
