Vi kallar det BNP och på engelska blir det GDP. Bruttonationalprodukt eller Gross Domestic Production är ett mått som räknar ihop summan av alla varor och tjänster som produceras i ett land under ett år. För länder i Europa och Amerika stämmer GDP hyggligt bra överens med de faktiska utfallet. I Thailand däremot beräknas summan av varor och tjänster som produceras ”utanför” GDP vara minst lika stor om inte större. Som exempel kan vi nämna i stort sett alla som säljer nudelsoppor, i princip alla damfriseringar, massor med små massageställen och de allra flesta korta transporter i form av mc-taxi.
Mindre är en procent
Vad har allt det här med låg arbetslöshet att göra kanske någon undrar. Siffran 0,56 % av befolkningen nämns i rapporter från både relevanta departement och fristående undersökningar. Det är ju en fenomenal siffra i jämförelse med t.ex. Sverige. Arbetslöshetssiffror från december 2014 är 7% utav den svenska befolkning och den s.k. säsongsjusterade siffran är 7,6 %. När det gäller arbetslösa ungdomar mellan 15-24 år är procentsatsen skrämmande hög, hela 18,6 och säsongsjusterad hela 22,5.
Thailändare flyttar dit jobben finns
Säsongjusterad är en intressant siffra som innebär att om man räknar bort säsongsrelaterade jobb blir arbetslösheten betydligt högre. Förmodar att säsongsrelaterade jobb inte anses som riktiga jobb. Restaurangjobb på Gotland på sommaren och liftskötare i Åre på vintern är väl två exempel. I Thailand är massor av arbetstillfällen säsongsrelaterade och ingen myndighet skulle komma på idén att räkna turistrelaterade jobb och jobb med risskörden som tillfälliga eller säsongsrelaterade, något som de förvisso är. Den låga arbetslösheten i Thailand får nog i stor utsträckning tillskrivas just säsongsrelaterade jobb. Den thailändska arbetsstyrkan åker dit där jobben finns helt enkelt. År efter år.
Egenföretagarementalitet
Sedan kan nog den låga arbetslösheten bero på thailändares entreprenöranda. När vi träffade thailändare som bor i norra Sverige förvånades vi över hur många som var egna företagare. När vi frågade om det hade några bidrag från svenska staten fick vi svaret. –Bidrag vad är det? I Thailand finns inga arbetslöshetsbidrag vill man tjäna pengar får man skaffa ett jobb eller starta eget. Därav frisersalonger på rad på samma gata, nudelsoppkök i mängder på samma torg och massor av motorcyklar körda av människor i väst. Just inom serviceyrken, som i stort sett saknas i Sverige, jobbar en stor mängd thailändska människor. Dessutom behöver Thailand ytterligare cirka 2,3 miljoner människor i form av arbetskraftsinvandring från grannländerna Myanmar, Laos och Kambodja. (Läs Arbetskraftsinvandring i samma kategori)
Vikten av kassaflöde
Den ekonomi som finns utanför GDP- beräkningarna är mer signifikant än vad man kan tro vid en första anblick. Den genererar nämligen det minst sagt viktiga kassaflödet. Bland ekonomer som sysslar med beräkning av vinstmarginaler i procent är kassaflöde ofta negligerat. I Thailand bygger kanske så mycket som 50% av all produktion av varor och tjänster på just kassaflöde. Med kontanter som byter händer utanför ”systemet” kan lätt nya råvaror köpas varje dag och förädlas till inkomstbringande produkter. Tänk bara på alla smårestauranger av diverse slag. Det läggs inte på någon moms eller serviceavgift när de thailändska småföretagarna, ofta en familj, säljer sina produkter. Man räknar inte i procent, man räknar i baht. På ett besök i China Town, Bangkok, där få rörelseidkare är inberäknade i Thailands GDP, fick vi en snabblektion. Vi köper produkter för en baht och säljer den för två hur många procent vi tjänar är irrelevant.