Nästan samma mening
Vi får börja med att bena ut de thailändska uttryck som kan kopplas till ”up to you”. På thailändska heter ”upp till dig” lääo tää khun, alai kadai (ungefär vad som passar dig) kan ersätta läo tää i vissa sammanhang. Om någon klippt gräsmattan så besvaras frågan, hur mycket kostar det, med lääo tää khun. Alai kadai används när någon är hembjuden på mat och värden frågar vad du vill äta. Båda gångerna i betydelsen ”upp till dig”. Det kan också komma ett tao rai kadai (så mycket som passar dig) som ett tredje alternativ, däremot används inte alai kadai som svarar på hur mycket. En fjärde uttryck som också tangerar betydelsen är mai pen rai. Det kan bli svaret om den som betalar undrar om betalningen är tillräcklig.

Inneboende försiktighet
Att överlåta beslutet om betalningens storlek till betalaren är väldigt vanligt i Thailand, också bland thailändare. Kanske beroende på en inneboende försiktighet att inte stöta sig med någon, kanske beroende på ödmjukhet. ”Inte ska väl jag bestämma hur mycket du ska betala, det är upp till dig”. Så hur mycket ska man betala? Att som en del utlänningar försöka räkna fram priset genom att utgå från minimilönen 300 baht per dag är inget bra alternativ. Om det tar två timmar att tvätta en bil in- och utvändigt skulle det i så fall betinga ett pris på 75 baht, kanske så lite som 60 baht, beroende på hur många timmar en arbetsdag anses vara, åtta eller tio. Om den som utfört tjänsten blir erbjuden 60-75 baht blir nog den som vill betala kallad khii niau, snål. Minimilön kan inte tillämpas på hantverkare och de som jobbar inom turistindustrin.

Vad är det värt
En bra utgångspunkt för en prisbild, är vad den som får en tjänst utförd, tycker att den är värd, hur mycket är man villig att betala för att slippa göra det själv. Man kan ju också fråga sig hur mycket man själv skulle vilja ha för att utföra jobbet. Anledningen till att Thailand är ett bra turistland är just det faktum att prisbilden är lägre i Thailand än i många andra turistländer. Det kan man ju också ta med i beräkningen. Det är väldigt få nordiska besökare som skulle tvätta en bil in- och utvändigt för 60 baht. Snarare ligger någonstans mellan 150-200 baht i rätt nivå. I Sverige är det väl 200-250 kronor som gäller?

Kompisar gör tjänster
Det är av stor betydelse om personerna känner varandra. Om man umgås kan man ju byta tjänster och gentjänster istället för att byta pengar. Det vanligaste är att en thailändsk nära bekant vägrar ta emot ersättning för en utförd tjänst eller någon produkt (frukt, bakverk, etc.). Även om thailändaren lagt ut pengar. Det enda sättet är att betala tillbaka på samma sätt. Att kompisar gör varandra tjänster utan att begära betalt är precis som överallt i världen.

Iaktta kroppsspråk
Sedan kommer vi till kroppsspråket. Det är lätt att se om någon är missnöjd med ersättningen. Ett bra sätt är att ställa en motfråga efter att betalning skett; är betalningen tillräcklig (phoo mai på thailändska)? Då överlåter man beslutet och svaret på frågan ”up to you” till mottagaren. Det finns fyra reaktioner på den frågan. Om mottagaren är nöjd är svaret phoo krap. Någorlunda nöjd kommer uttrycket mai pen rai till pass, sagt antingen med ögonkontakt (mer nöjd) eller med att titta ner i golvet (mindre nöjd). Märk väl att när uttrycket mai pen rai används finns det en önskan om lite mer betalt. Om missnöjd, kommer förmodligen en förfrågan om ytterligare betalning att framställas på ett artigt sätt. På det viset går beslutet om summan tillbaks till betalaren.

Gör upp i förskott
Att lite lekfullt diskutera summans storlek är vanligt förekommande, får alla att känna sig som affärsmän. Det kan ofta skilja på så lite som tio baht och då är det som ni förstår mer ett spel än en allvarlig diskussion. En tumregel som bör användas är att göra upp om priset i förskott, märk väl inte betala i förskott. Om båda är överens om priset kan det ändå hända att den som utför tjänsten vill ha lite mer betalt när jobbet är klart. Det kan bero på en felkalkylering av hur lång tid det tar att utföra tjänsten. Därför är det också viktigt att försöka komma överens om tidsåtgången, inte bara priset. Det är ofta lite ge och ta i diskussionen.

En extra dusör
Det som uppskattas av thailändare är att få en liten extra dusör om jobbet är väl utfört. Behöver inte alltid vara pengar. Om inte jobbet är väl utfört, kompromissa, vägra aldrig att betala något överhuvudtaget. Det kan vara så att den som utför jobbet gjort sitt bästa men inte riktigt klarat av det fullt ut. En bra kompromiss leder ofta till att den som inte klarade av jobbet hittar någon annan som gör det klart. Då gäller det att försöka undvika ”up to you” från den nya personen. Det fungerar oftast att betala mellanskillnaden från det första priset minus den framkompromissade betalningen, plus något lite extra.  Med lite menas i storleksordningen 100 baht, det är gesten inte beloppet som räknas. Betala helst inte med mynt.

Språkförbistring orsaken
För det mesta beror dispyter på språkförbistringar. Det går inte att förutsätta att den thailändare man diskuterar med förstår engelska bara för att ett okey uttalas. De allra flesta som arbetar inom turistsektorn kan lite engelska men oftast inte tillräckligt för att slutföra en prisdiskussion. Handen på hjärtat så är också mången nordbos engelska lite bristfällig. Därför kommer alltid ett visst missnöje finnas med i bilden. För att minimera problemen använd alla tillgängliga medel, teckenspråk, ordbok, vänner, andra thailändare som kan lite mer engelska etc. Språk är kommunikation och det gäller att göra sig förstådd. I grunden är thailändare tjänstvilliga personer och vill hjälpa till i mån av tid och möjlighet kunskapsmässigt. Det är inte så märkvärdigt med att göra upp ett pris, kommunicera mera och det går att komma fram till en överenskommelse i nästan varje enskilt fall. Det finns inga prislistor en överenskommelse är mellan två personer. Det är trots allt skönt att få hjälp med saker man inte vill göra själv, visst är just det värt en slant.