Om ni har för avsikt att lämna Thailand för hemlandet och komma tillbaks eller om ni har för avsikt att resa till Thailand inom en snar framtid är den här artikeln ett bra sätt att förbereda sig mentalt. Theo från Nederländerna har på ett utmärkt sätt återgett sina strapatser och funderingar för en FB-grupp från vilken vi fått hans berättelse.

Mitt namn är "Theo" från Nederländerna, jag är 44 år, gift med min thailändska hustru i över fem år och vi har två barn tillsammans. Jag har bott permanent i Thailand sedan 26 juni 2014. Det här är berättelsen om hur jag lyckades återvända till Thailand nyligen, allt jag var tvungen att göra och alla kostnader förknippade med återresan. Jag vill dela med mig av min erfarenhet att flyga tillbaka till Nederländerna för att ordna ett nytt visum och sedan stanna på ett alternativt karantänhotell i Bangkok.

När jag gav upp mina andelar i min Chiang Rai-verksamhet på grund av "utbrändhet" i oktober förra året (2019), en verksamhet som jag hade grundat år 2014, gick jag från arbetstillstånd och ett NON-B visum till ett turistvisum. Jag bestämde mig för att ta en kort paus innan jag gjorde något åt ​​situationen och besökte Sydafrika i  tio veckor för att få tillbaka min energi.

När jag återvände till Thailand i februari 2020, började jag processen att få ett NON-O visum eftersom jag var gift och hade en thailändsk familj. Planen var och är fortfarande, att öppna ett rehabiliteringscenter i Phuket i juli 2020 - The Diamond Rehab Thailand. Min intention är att söka ett NON-B visum och arbetstillstånd igen.

  - Jag var på väg att få mitt NON-O-visum, då Thailand stängde gränserna till följd av Covid-19-utbrottet, och hade fortfarande turistvisum. Lyckligtvis för mig och många andra förlängde den thailändska regeringen alla visum fram till slutet av juli (det har sedan förlängts till 26 september).

Jag läste i nyheterna den tredje veckan i juni att vissa utlänningar fick resa in i kungariket under specifika kategorier och begränsningar; att ha familj i Thailand, medicinsk turism etc. Med den kunskapen lämnade jag kungariket den 2:a juli och flög till Holland.

 - Jag reste till Holland omgående för kanske kommer reglerna att ändras snart igen.

Planen var att åka direkt till den thailändska ambassaden i Haag, tillbringa tio dagar med min familj i Holland och återvända till Thailand med mitt nya NON-O visum i början av augusti.

Hela 95% av alla flygningarna, samma kväll, hade ställts in men KLM flög fortfarande. (De flesta schemalagda flygningar listades på ankomst- och avgångsskärmarna med ordet inställt). Jag flög ekonomiklass och var tvungen att bära munskydd under hela flygresan (11 timmar). Framför mig låg en plastpåse med vatten och kakor, ost och en smörgås, ingen annan mat eller dryck serverades. Utan att veta om det hade jag hamnat på ett ”repatrieringsflyg”. Det var inte den trevligaste flygningen jag haft, men "det är som det är i coronatider”.

Jag anlände till Schiphols flygplats och hyrde en bil, körde direkt till den thailändska ambassaden i Haag och där fick jag veta att jag var tvungen att boka tid; nya regler p.g.a. coronaviruset. För att boka ett möte var jag tvungen att skicka e-post till ambassaden, vilket jag gjorde omgående med min mobil med min begäran om att återvända till Thailand ASAP på ett NON-O visum. Samma fredag ​​eftermiddag svarade de mig med en lista över nödvändig  dokumentation och hur jag skulle förfara för att kunna flyga tillbaka till Thailand (steg 1-3). Påföljande tisdag var jag välkommen till ambassaden med mina ifyllda och nödvändiga dokument.

1. Ett följebrev som indikerar att det är nödvändigt och brådskande för mig att återvända till Thailand.
2. En kopia av vårt äktenskapsintyg.
3. En kopia av mitt pass.
4. En kopia av födelsecertifikaten för mina två barn tillsammans med en kopia av deras pass.
5. En giltig sjukförsäkring som täcker alla utgifter för medicinsk behandling, inklusive Covid-19, värd minst 100 000 USD (ett uttalande på engelska).
6. Ett deklarationsformulär som bifogades i svarsmailet.

Lyckligtvis hade jag alla dokument, väl förberedda i Thailand, med mig. Jag visste att för att söka ett NON-O visum behövdes också ett kontoutdrag som visade att jag hade mer än 400 000 baht på ett konto i mitt namn och om kontot hade både mitt och min frus namn skulle det finnas 800 000 baht.

Tisdagen den 7 juli åkte jag till den thailändska ambassaden, gav dem alla mina dokument, steg 1 var officiellt färdig. Steg 2 innebar att alla dokument skulle läsas och övervägas. Jag kunde inte göra någonting förutom att vänta. Jag lämnade mitt pass och fick veta att det kunde ta 2-3 veckor för beslutsfattande och att ambassaden skulle kontakta mig. Jag var redan lite chockad över 2-3 veckors tidsram eftersom jag planerade att bara stanna högst 10 dagar, mitt tidschema var kullkastat.

Två veckor och två dagar senare ringde ambassaden till mig och frågade om jag skulle vara tillgänglig för en flygning med KLM tillbaka till Bangkok den 7 augusti. Samma dag fick jag ett e-postmeddelande om att flygningen den 7 augusti bekräftats.  För steg 3 behövdes fler dokument för att förbereda flygningen.

ASQ (Alternative State Quarantine) hotellbokning var satt till den 8:e augusti. Ambassaden skulle kontakta mig senare om biljetten, visum, "fit to fly-dokumentation” och covid-19-test.

Jag mailade alla 26 ASQ-kvalificerade (vid den tiden, nu finns det fler) hotell omedelbart och 24 av dem var redan fullbokade. Av de två kvarvarande alternativen blev ett bokat innan jag bestämt mig så det fick bli det enda kvarvarande alternativet, Anantara Riverside Bangkok. Jag betalade 77 000 baht omgående och fick bokningen bekräftad. Jag visste innan jag lämnade Thailand denn 2:a juli att jag var tvungen att bo på ett ASQ-hotell när och om jag kunde återkomma till Thailand. Nu såg jag verkligen fram emot två veckors egentid. Jag mailade ambassaden att jag hade en ASQ bokad och bekräftad och ombads vänta för ytterligare besked.

Jag tillbringade tid med min familj i Holland och började bli lite orolig.  Tänk om jag har Covid-19, det betyder att jag inte kan flyga tillbaka.  Ungefär samtidigt fick jag veta att den thailändska regeringen beslutat att förlänga visumamnestin till den 26:e september. Jag började tvivla på mitt beslut att flyga hela vägen till Holland för ett NON-O visum för att inte tala om alla kostnader.  Jag kunde ha stannat kvar i Thailand fram till slutet av september och kanske skulle nya direktiv komma från regeringshåll.

För steg 3 krävdes följande dokument:

1. En bekräftelse av att en ASQ (Alternativ State Quarantine) har ordnats.
2. En bekräftad flygbiljett (om din flygning avbryts, behöver du ett nytt COE (Certificate of Entrance) du kan behöva ett nytt Fit-to-Fly-hälsointyg om det du har inte längre uppfyller 72 timmarskravet.)
3. Ett fit-to-fly-hälsointyg utfärdat högst 72 timmar före avgång.
4. Ett Covid-Free Health Certificate utfärdas högst 72 timmar före avgång.

Det är här som allt blev lite knepigt. Jag hade betalat ASQ-hotellet i förväg och ingen återbetalning skulle ske om jag avbokade mindre än 72 timmar före ankomst. Covid-testet och Fit-to-Fly-testet måste göras inom 72 timmar före avresan så om jag testades positiv skulle jag förlora mina pengar som jag betalade till ASQ och måste dessutom gå igenom hela proceduren igen, med alla extrakostnader.

Jag ringde den nederländska regeringen för ett gratis Covid-19-test, men de skulle inte ge mig resultatet via e-post, bara via telefonen, det innebar att jag var tvungen att göra testet på KLM Health Services för Euro 149 (4,5450 baht ). Jag hade ingen läkare i Holland som kunde ge mig ett Fit-to-Fly-dokument så jag ringde mina föräldrars läkare och hon var vänlig nog att utfärda dokumentet gratis!

De 72 timmarna före avresan var hektiska, jag var tvungen att åka till Amsterdam för att göra ett Covid-19 test, jag var tvungen att åka till Haag för att få mitt pass tillbaka med min nya NON-O-stämpel, med endast singel entry inga multiple entries utfärdades i corona-tider. Jag var också tvungen att besöka läkaren för Fit-to-Fly-dokumentet och jag var tvungen att boka min biljett via en resebyrå som godkänts av den thailändska ambassaden. Det var nervöst att vänta på resultatet av KLM Covid-testet och värre blev det av att en kvinna ringde och berättade att mitt prov hade kommit bort bara 36 timmar före avresan, men att de skulle fortsätta att leta. Efter två timmars väntan ringde hon; ”vi hittade ditt test och du är negativ”

Jag skickade alla dokument till den thailändska ambassaden och de svarade via en sista e-post inkluderat en bilaga "Certificate of Entrance" och att jag behövde ta följande dokument till flygplatsen:

• Certificate of Entrance
• Resultatet av Covid-19 testet (engelska)
• Fit to Fly dokument från läkaren (engelska)
• Försäkringsbrev som anger att Covid-19 också är täckt
• Min ASQ (boende i Bangkok) bekräftelse

Jag skrev ut allt och den 7 augusti tog min far mig till Schiphols flygplats för att ta flyget tillbaka till Bangkok, tillbaka till Holland skulle jag inte komma inom minst sex månader.

Flygplanet anlände till Suvarnabhumi flygplats runt klockan 12,00 den 8:e augusti. Jag hade turen att kunna stiga av planet i den första gruppen. Jag gick ut ur planet och det jag såg var surrealistiskt, som att vara med i en katastroffilm. Män och kvinnor i heltäckande vita hazmatdräkter˟. Över 300 stolar stod en bit isär för passagerare som väntade på sin tur att få sina dokument synade för att komma in i landet.

Jag satt i främre raden, en kvinna, tror jag (i full skyddsutrustning), kom fram till mig och bad mig om mina dokument. Jag förflyttades till ytterligare en ankomsthall där vi blev ombedda att sitta i rader om endast fem personer med behörigt avstånd. Det var dags för pass- och dokumentkontroll som utfördes av två tjänstemän. Med godkända dokument var det dags att hämta resväskan på bagagebandet och endast åtta minuter senare transporterades jag till hotellet i en sjuktransport med förare, också de iklädda hazmatdräkter.

När vi anlände till hotellet var det samma historia. Allt var som i en film, sjuksköterskor kontrollerade min temperatur, receptionen tog mitt kreditkort, dörrvakten rengorde min resväska och jag var tvungen att skydda mina skor med plastöverdrag. Väl i mitt rum tog tog jag en lång dusch för att tvätta bort all stress från resan och ankomsten. Liggande på sängen med utsikt över floden Chao Phraya insåg jag effekterna av det "nya normala". De totala kostnaderna för min strävan att återvända till Thailand med ett nytt visum blev mer än 300.000 baht. Dessutom hade jag varit borta i nästan åtta veckor istället för de planerade fyra veckorna. Jag saknar mina barn och min fru.

Den tredje dagen togs ett Covid-test på hotellet och det var negativt. Nu kunde jag tillbringa en och en halv timme varje dag i hotellets rekreationsfaciliteter. Jag går en timme på rullband för att få blodet att cirkulera och dricker mycket sodavatten. Jag har inte druckit alkohol på många år och enligt den thailändska lagen är det förbjudet att dricka alkohol på ett ASQ-hotell. Jag får tre måltider om dagen och kan beställa extra rumservice om jag vill. Mitt rum städas var tredje dag av en städerska också hon iförd en helt vit hazmatdräkt, känns som om jag ligger på intensiven.

Jag läser böcker, ser lite på Netflix och ringer min fru och familjen för att hålla mig upptagen. Det var utmanande, men jag märkte att när jag väl accepterade det faktum att det inte fanns något annat sätt, blev det lättare att vara i ett 35 kvadratmeter stort rum 22,5 timmar per dag. Jag hade också mycket tid att tänka på framtiden. Å ena sidan är jag väldigt stolt över att Thailand håller Covid utanför landet, å andra sidan hade jag planerat att öppna mitt rehabiliteringscenter i juli, sedan blev det september, nu kommer det definitivt inte att vara före januari nästa år, eller kanske till och med ännu senare. Jag är ju helt beroende av utländska patienter som kommer till Thailand och Phuket för att behandlas i mitt rehabiliteringscenter.

Hur kommer framtiden att se ut när Thailand öppnar gränserna igen? Jag märkte att jag som flyger ofta inte kunde njuta av flygresan som jag normalt gör. Vi kan inte förvänta oss att turister är beredda att genomgå samma process som jag gjorde för att komma in i Thailand. Jag tror inte att de kommer om vi ber dem gå igenom allt pappersarbete, allt krångel och att välkomnas av personer iklädda hazmatdräkter.  Jag kan definitivt inte be mina patienter att gå igenom en sådan procedur eftersom de ska bemästra den personliga rädslan att konfrontera detox och rehabilitering.

Jag är lyckligt lottad att ha min fru, mina barn, lite pengar på banken för att överleva, ett nytt visum, ett nytt företag som öppnar i framtiden, att vara frisk och jag är säker på att i slutändan kommer allt att vara OK.

Det är så här det är för tillfället men vi vet inte för hur länge. Om inga lättnader görs av de nuvarande restriktionerna är det svårt att se en turisttillströmmning till Thailand även om landet anses som ett av världens säkraste länder att resa till. Det finns många starka krafter inom turistsektorn som för tillfället gör sitt yttersta för att få regeringen och Covid-centret att lätta på restriktionerna. Det är många skribenter som anser att de beslutande är i det närmaste paniskt förskräckta för nya utbrott av Covid-19.

˟En Hazmat dräkt är ett fullkroppsplagg för att skydda bäraren från farliga material, biologiska ämnen eller strålning. Den innehåller vanligtvis en andningsapparat för att förse bäraren med ren, frisk luft.