På Rawaistranden, Phuket fångades mer fisk än vad områdets innevånare behövde och uppe i norr hade bergsfolken fått en lyckad skörd av ris. Därför fylldes en lastbil med ett ton ris och kördes till Phuket och hem igen var bilen lastad med torkad fisk. Det är så affärer görs i Thailand i Covid-19 tider. Varför fiskfångsten och risskörden blev större än väntat finns det inget svar på. Kanske har miljön för både fiskar och ris blivit bättre när människor tagit foten från gaspedalen.
Kung Bhumibol Aduljadet predikade alltid om Setakit Popien som låg honom varmt om hjärtat. Det går i princip ut på att vara självförsörjande om ”munnen rättas efter massäcken”. Filosofin, för det bör Setakit Popien betraktas som, vill få människor att sluta vara giriga och slösaktiga. Det är inget fel i att ha ekonomisk tillväxt men kanske kan den vara lite mer återhållsam.
För jordbruket bygger Kung Bhumibol Aduljadets teorier på indelningen 30:30:30:10. Av den totala mängden mark som avsatts för jordbruk ska alltså 30% användas för att lagra vatten, 30% ska bestå av risfält som ska ge två skördar per år, fruktträd och grönsaker ska odlas på ytterligare 30% och de sista 10% ska avsättas för djurbestånd och skogsbruk. Ekonomiskt hållbart, sociala aspekter så väl som miljötänkande är huvudinriktningen. Om den hållbara lagomekonomin är implementerad klarar människan sig igenom den nuvarande coronakrisen.
Det finns förstås en stor mängd människor i Thailand som lever ur hand i mun och för dem är det i stort en katastrof när inte den dagliga pengen kommer in. För dem är ett nedstängt samhälle allvarligt. Det finns också en snabbt växande medelklass som anammat den västerländska konsumtionsivern och de lider inte lika mycket av stängda varuhus och restauranger. För dem kan det rent av vara nyttigt att hamna i en konsolideringsperiod med tid till eftertanke.
Behöver jag verkligen en ny telefon, nya kläder, ny väska, nya skor eller har jag redan tillräckligt. Det handlar om att köpa kvalitet i stället för kvantitet, att laga och återanvända, välja begagnat och kanske kan ett nyinköpt plagg användas fler än sju gånger (statistik från Sverige) innan det åker i soporna. Ekonomisk tillväxt bygger på konsumtion för att inte säga överkonsumtion men det behöver inte vara på det viset. De allra rikaste i Thailand för att inte tala om hela världen har förmodligen inte ändrat sin livsstil överhuvudtaget.
Vi förstår att balansen mellan att stänga ner ett samhälle och värna om människors hälsa är en svår ekvation att få ihop. Det krävs att regeringstjänstemän tar ett stort ansvar för att de mindre bemedlade inte ska drabbas oförskyllt hårt. Den negativa sidan av ett stängt samhälle är uppenbara, arbetslöshet och en inkomskälla som sinat. Det är därför som behovet av att gradvis öppna samhället igen måste tillgodoses.
Att Thailand inte tillåter turister komma in i landet förrän tidigast den första juni slår förstås hårt mot alla som har sin utkomst från turistnäringen. Vi lider med alla restauranger, massageställen, hela transportsektorn m.fl. som drabbas. Även under normala tider, utan Corona-virus, är april och maj relativt lugna turistmånader . Problemet är att inte heller det första kvartalet av 2020 var månader med hög inkomst som kunde bygga upp en buffert för ”lågsäsongen”. Som det ser ut har tusentals företag gått i konkurs och förmodligen kan arbetslösa räknas i miljoner.
För tillfället finns heller inte någon inhemsk turism eftersom resor mellan provinser har begränsats. Från första maj kommer vissa lättnader tillåtas. Uteserveringar (al fresco) är tillåtna att servera mat igen med social distansering implementerad i form av att endast varannat bord får ha matgäster och inga stora sällskap tillåts. Andra näringar som frisersalonger och massageställen kommer också att öppnas igen med begränsat antal kunder.
Det strypgrepp som konsumtionssamhället haft på jorden har nästan lett till kvävning. Att ha lättat på greppet när mänskligheten tvingats till isolering har visat klara tecken på att jorden har börjat andas igen. En rejäl minskning i utsläppen av kvävedioxid i Kina, Chiang Mai i norra Thailand som tidvis haft sämst luftkvalitet i världen har plötsligt hamnat på en nivå där människor kan gå ut utan munskydd, i Indien, Punjab , har för första gången på årtionden bergskedjan Himalaya kunnat ses.
Coronavirusets eventuella effekter på miljön riskerar dock att bli kortvariga. Li Shuo, en rådgivare för Greenpeace Asia, säger till New York Times att kinesiska bolag vid tidigare nedgångar tenderat att öka produktionen för att ta igen det som gått förlorat. Något som Li Shuo kallar för ”klimathämnd”. Vi får hoppas att Li Shuo har fel och att konsumenter inte omedelbart återgår till gamla vanor. Det är dock tyvärr verklighet att för att människor ska få sin utkomst måste ”skräpprodukter med kort livslängd” tillverkas.
Vi tror att många människor, som har ekonomisk möjlighet, behövde dra ner på takten. Hitta en inre frid och inte drabbas av stressrelaterade sjukdomar. Kan Covid-19 vara en sådan? Kanske behöver den digitala nutidsmänniskan umgås med familjemedlemmar ansikte mot ansikte. Men förmodligen är det viktigare än någonsin att vara uppkopplad och få sina ”likes” så inte de digitala vännerna blir så diffusa som de i själva verket är. Vi vill tro att med tid till eftertanke kommer företeelser såsom vänskap, kärlek, hälsa, tid och inre frid, som inte går att mäta i kronor och ören, värderas högre.