Politik (130)
Thailändsk politik har kallats ”musical chairs” med anledning av att den gamla stammen politiker bytte både parti och ministerposter regelbundet. Alla ville ju vara medlemmar av regeringspartiet utom Chuvit Kamolvisit som trots erbjudande valde att sitta i opposition. Det finns säkert någon mer men vi låter det stanna vid Chuvit (läs mer om honom i artikeln ”Politisk thaisoppa rena pyttipannan”). Kategorin Thailändsk politik innehåller bakgrunder som ser några år bakåt i tiden men utan bakgrund är det svårt att följa aktuell politik. Alla artiklar bör läsas med en turbulent period i thailändsk politik de senaste tio åren i åtanke. En pågående demokratiseringsprocess leder ibland till förtvivlan men inger också hopp.
2013/04/20
Det politiska systemet behöver utvecklas genom nya institutioner
Vi har tagit del av en artikel skriven av Daniel Lindvall doktor i sociologi. I artikeln framkommer det att det politiska systemet behöver utvecklas och det håller vi på vinklarna med om till hundra procent. Daniel Lindvall refererar till den belgiske författaren David van Reybrouch, som skrivit ett öppet brev till EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och den franska statsvetaren Hélène Landemores och hennes teorier om den representativa demokratins kris.
Daniel Lindvall föreslår att vi ska lyssna på statsvetaren Hélène Landemores idéer om en öppen demokrati.
För ett par år sedan publicerade den belgiske författaren David van Reybrouck boken ”Emot allmänna val”. Han beskrev en europeisk demokrati som led av olika utmattningssyndrom. Håglöst strävar demokratin framåt med krämpor som likgiltighet, misstro och politikerförakt, politisk maktlöshet och förlamning. Trots att vi lever i en tid med allvarliga och svårförutsägbara utmaningar visar politiker allt mindre flexibilitet. ”Varje parti vill ha ut det mesta av varje uppgörelse”, skrev van Reybrouck, och därför blir regeringsbildandet långdraget och regeringarna ineffektiva och instabila.
Det krävs inte någon särskilt ingående analys för att också se dessa utmattningssymptom hos den svenska demokratin. Trots att vi står inför en klimatkris och ännu inte är ute ur den mest allvarliga pandemin i modern tid kastar våra folkvalda lättvindigt landet in i en svår politisk kris. Ett utredningsförslag om hyresreglering som ännu inte remitterats ansågs tillräckligt provocerande för att Vänsterpartiet skulle hota med en misstroendeförklaring. De konservativa oppositionspartierna lockades in i leken och tryckte på knappen som fällde regeringen. Medan Centerpartiet och Liberalerna i sin vilja att vara principfasta mest framstod som ansvarslösa, sprang regeringen som kunde förutspått allt detta blint in i väggen. Utmattade gav vi oss in i ett politiskt renoveringsprojekt just när vi alla borde tagit semester.
För att rehabilitera demokratin ut ur denna utmattning kom van Reybrouck med ett anspråkslöst förslag. Han propagerade för att den representativa demokratin skulle kompletteras med medborgarråd vars medlemmar utses genom lottning. I sådana medborgarråd skulle enskilda samtala med varandra och komma med förlag till lösningar på aktuella samhällsutmaningar.
Denna idé har bland annat utvecklats av den amerikanske statsvetaren James S Fishkin. Han har genom experiment visat att människor som blir kallade att ägna tid åt politisk konsultation oftast ger sig hängivet an uppgiften och också är benägna att ändra sina politiska ståndpunkter under arbetets gång. Sådana lottade medborgarråd har tillsatts i flera länder och agerar ofta i en anda som inte avspeglar den polarisering som präglar politiken i övrigt. Genom att råden är slumpmässigt tillsatta blir de också representativa för hela samhället och därmed kan perspektiv från alla olika samhällsgrupper komma till tals.
Insatsen blir ju även tidsbegränsad red.anm.
I början av året publicerade den franske statsvetaren Hélène Landemore boken ”Open democracy”, ännu en bok om den representativa demokratins kris och om de välgörande slumpmässigt tillsatta medborgarråden. Hon ägnar sig främst åt det nationella forum av 950 framlottade islänningar som tog fram ett förslag till en ny grundlag på Island. Även det medborgarkonvent som tillsattes i Frankrike 2019 som ett svar på Gula västarnas protester mot bränsleskatter avhandlas. Detta konvent bestod av 150 slumpmässigt utvalda medborgare som fick i uppdrag att ta fram förslag för hur landet skulle kunna minska sina växthusutsläpp med 40 procent i jämförelse med 1990 års nivå, i en anda av social jämlikhet.
Hennes redogörelse av medborgarråden är något torr och analytisk, men också rörande. Hon beskriver hur en grupp främlingar sätts samman och tar sig an komplexa och stora samhällsutmaningar. Under ett antal tillfällen träffas de, diskuterar och tycks också lyssna till varandra. Personer utan vana att tala inför en stor grupp får göra sin röst hörd. De tar till sig fakta och information från experter och forskare som bjudits in. Och så presenterar de en rad nya och till viss del radikala politiska lösningar. Det isländska förslaget till ny grundlag innehöll idéer om utvidgade medborgliga rättigheter och möjligheter till demokratisk delaktighet. Landets naturresurser föreslogs vara kollektivt ägda, vilket den inflytelserika fiskeriindustrin var allt annat än positiv till.
Ett medborgarråd är ett betydligt bättre alternativ än att tillsätta en utredning bestående av politiskt allierade som efter år av utredning kommer med ett inaktuellt utlåtande som sällan leder någonstans red.anm.
Landemore menar att det inte är något fel på demokratins ideal, men att vi inte har rätt institutioner för att förverkliga den. Den representativa demokratin av i dag tenderar att polarisera det politiska landskapet, samtidigt som den realiserar en politik som i flera avgörande frågor inte avspeglar folkviljan i stort.
De slumpmässigt tillsatta medborgarråden visar enligt henne att en ny form av politik är möjlig. Det handlar inte om att ersätta den folkvalda församlingen utan, som hon uttrycker det i en intervju, ”poängen är att låta systemet andas”. Att vid avgörande tillfällen öppna upp för medborgarna att bidra till agendasättandet och beslutsfattandet.
Framlottade medborgarråd utgör troligen inte en magisk lösning på den utmattning som demokratin världen över anses befinna sig i, men det är tveklöst så att det politiska systemet bör utvecklas för att bättre fånga upp medborgarnas behov och intressen, bryta upp den politiska polariseringen och låta perspektiv från alla olika samhällsgrupper få komma till tals. Möjligen behövs inte ett nyval till hösten för att lösa sommaren regeringskris, men oavsett bör vi lyssna på Landemore och låta systemet få en stund att andas.
Av Daniel Lindvall
Daniel Lindvall är doktor i sociologi. Hans senaste bok är ”Upphettning” (Fri Tanke 2020).
Inslag från redaktören
För att rehabilitera demokratin kom David van Reybrouck med ett anspråkslöst förslag. Han propagerade för att den representativa demokratin skulle kompletteras med medborgarråd vars medlemmar utses genom lottning. Kanske ett fungerande alternativ när enskilda frågor ska lösas.
Ett lands senat som har till uppgift att kotrollera en regerings maktutövande kan kallas ett medborgarråd med ett större ansvarsområde och en mandatperiod.
Ett alternativ att tillsätta en senat är att samtliga medborgare i varje enskilt valdistrikt i ett land får en möjlighet att namnge en kandidat de anser kompetent. En kandidat som inte namnges genom en koppling till ett politiskt parti utan p.g.a. tillhörighet i någon av de 10 yrkeskategorier och sociala instanser som listas nedan. Varje medborgare kan namnge en kandidat i varje grupp men behöver inte nödvändigtsvis namnge 10 personer.
Medborgarna ska gå till en vallokal precis som vid allmänna demokratiska val och en valkommitte ska samordna valet av kandidater. I varje enskild yrkeskategori och social instans kommer det att bli ett stort antal namn. Samtliga namngivna, med ett satt minimum av röster, kommer i nästa steg att delta i ett internt val inom sin grupp och distrikt. Om vi tar Thailand som ett exempel så finns det 77 provinser och i varje provins finns ett stort antal valdistrikt. Samtliga valda i de olika distrikten i en provins kommer sedan att rösta fram en (1) kandidat i varje yrkeskategori och social instans.
Det innebär 10 kandidater från varje provins alltså 770 kandidater (77 inom varje kategori) som går till en slutlig omröstning för att utse 250 senatorer som för tillfället bildar den thailändska senaten. Från de kvarvarande 77 kandidaterna röstas 25 stycken fram internt i varje kategori, 25 som kommer att representera sin yrkesgrupp eller sin sociala instans i senaten. Vi har valt att kalla modellen för kompetent demokrati med tanke på att alla valda i senaten har kompetens inom sin kategori. Det räcker alltså inte, som kandidat, att ha kunskap enbart, kompetens är att kunna omsätta sin kunskap i handling.
De tio grupperna är indelade enligt följande kriterier
Offentlig förvaltning och säkerhet (tjänstemän, statstjänstemän, väpnade styrkor)
Juridiskt och rättsligt system (domare, åklagare, polis, jurister)
Utbildning och folkhälsa (lärare, forskare, läkare, apotekare, sjuksköterskor, utbildningsadministratörer)
Lantbruk och fisknäring
Den privata sektorn
Miljö, fastigheter, vetenskap, media, energi, allmännyttan
Små och medelstora företag
Kvinnor, äldre, funktionshindrade, etniska minoriteter
Kultur och konst
Övriga
Allmänna val av politiska partier och politiker är bara en av sju pelare för att ett land ska kunna kallas en demokrati. Väldigt ofta anses ett land vara demokratiskt just beroende på att allmänna val hålls regelbundet. Minst lika viktiga som demokratikriterier är yttrandefrihet, politisk tolerans, följa lagar och förordnngar, ansvar och öppenhet, decentralisering och ett aktivt civilt samhälle.
Varför demonstrerar studenter i Thailand
Det är inte ens fel att två träter sägs det och det är definitivt sant i pågående politiska klimat i Thailand. I valet den 24:e mars 2019 fick inget parti egen majoritet. En regeringskoalition bildades så småningom med Palang Pracharath, det militärstödda partiet, Bhum Jai Thai, Democrat och en stor mängd småpartier. Oppositionen bestod av Pheu Thai som fick flest mandat och Future Forward.
Av de partier vi nämnt finns inte Future Forward längre eftersom konstitutionsdomstolen upplöste partiet p.g.a. att ett otillåtet lån hade getts till partiet för att täcka kostnader förenade med valet. Lånet gavs av partiledaren Thanathorn Juangroongruangkit och summan överskred vida vad som är tillåtet att bidra med. Lånet bedömdes som en gåva. Många anser att upplösningen av partiet var politiskt betingad. När partiet löstes upp försvann hemvisten för 6,3 miljoner förstagångsväljare, alltså unga människor. Det är många som röstade på Future Forward som demonstrerar idag. Hade partiet fått fortsatt status som riksdagsparti hade den politiska debatten kunnat föras på parlamentarisk nivå istället för på gatorna. Där sköt etablissemanget sig själva i foten även om samtliga politiker av gamla stammen konsekvent förnekar inblandning i beslutsfattandet.
Med tanke på att regeringen har tagit en del illa sedda beslut när det gäller att hantera fredliga demonstrationer, användande av vattenkanoner med kemikalier och tårgas blandat med vattnet, har en del små koalitionspartier hotat att sluta stödja den nuvarande regeringen. Blir det många småpartier som hoppar av koalitionen blir majoriteten i riksdagen allt tunnare.
Samma gäller partiet Bhum Jai Thai som är lite kännt för att byta sida om det anses gynna partiet. Demokraterna är splittrade och har också vid tillfällen bytt sida. Den förra partiledaren Abhisit Vejjajiva avgick som ledare för partiet eftersom han inte kunde acceptera en ”militär” som premiärminister. En annan ”demokrat” Korn Chatikavanij f.d. finansminister i den av Demokraterna ledda regeringen mellan 2011-2014 är numer partiledare för Klapartiet som betyder djärv. Med kampanjen Khon Gen Kla (den djärva generationen) har han gett unga väljare en ny hemvist.
Det är lite uppförsbacke för Prayuth Chan-ocha därmed inte sagt att han kommer att avgå inom den närmaste framtiden. Demonstrationerna fortsätter och kraven kvarstår, premiärminister Prayuth ska avgå, kostitutionen ska skrivas om och kungahuset reformeras. Prayuth har hotat med att använda alla tillgängliga lagar för att stävja demonstranters olagliga agerande (märk väl olagliga). När det gäller konstitution har en mängd olika versioner skrivits och röstats om i riksdagen. En version som skrevs av en organisation från det civila samhället (folkets konstitution) och som stöttades av demonstranternas röstades ner. De två versionerna som blev kvar härstammar från regeringspartierna och oppositionen. Den nya konstitutionen ska innehålla reformer av kungahuset och begräsning av senatens makt för att accepteras av studentrörelsen.
Angående reformering av kungahuset har vi tagit del av en debatt mellan Asst.Dr.Anon Sakvorawit från NIDA (Faculty of Applied Statistics National Institute of Development Administration) och Panusaya Sithijirawattanakul en av ledarna för Thammasatstudenterna. Debatten leddes på ett utmärkt sätt av den mycket uppskattade journalisten Chom Khwan. Det hör till saken att Panusaya har utsetts till en av den hundra mest inflytelserika kvinnorna i världen av BBC. En anonym kommentar på den utmärkelsen är följande.
"Pity you. You cannot let you become a world-class puzzled influencer. This reflects that it confirms that you didn't think for yourself, recited the hypnotic script for 3-4 months, who wrote the script for you, should you be the one to sit and be good?”
Nu vill vi säga till Panusaya ”Rung” Sithijirawattanakuls försvar att hon inte bett om utmärkelsen.
Framför tusentals studenter krävde hon att den thailändska kungens makt och rikedom skulle begränsas hon utmanande en institution som är skyddad av en strikt lèse-majesté-lag. Dess budget bör minskas, kungens privata medel bör separeras från Crown Property Bureaus tillgångar. Kritik mot monarkin borde inte vara förbjuden, tillade hon.
Den nuvarande kungen har informerat de styrande i Thailand att undvika att använda lèse-majesté-lagen för att tysta studenter men det verkar inte som om delar av regeringen hörsammat uppmaningen. När det gäller budegeten som hon hänvisade till förmodar vi att hon anser att kungahusets underhåll är väl tilltaget och från skattemedel. Crown Property Bureau är ett vinstdrivande företag med stora tillgångar delade i tre delar Hans Majestäts tillgångar, kronans egendom (Crown Property Bureaus tillgångar) och allmän egendom. Vad Asst. Dr. Anon Sakvorawit förklarade för Khun Rung var att den nuvarande kungen följer kung RAMA VI vilja att fördela mark efter folkets vilja. Nyligen har kungen överlämnat lagfarter (mer än 100 rai) till fyra skolor utefter Ratchawiti Road i Bangkok, två universitet, en grundskola och en sekundärskola. Universiteten är Suan Sunandha Rajabaht och Suan Dusit (med 8000 studenter och 2000 anställda), grundskolan heter Rachawinit (har 2400 elever) och Rajavinit Mathayom är sekundärskolan som numera äger marken de är byggda på.
I debatten mellan NIDA-professor och ungdomsrörelserepresentant Rung om kungens tillgångar inkl. Crown Property Bureau visar det sig att Rung är illa påläst om lagen som reglerar tillgångarna och om historiken. När studenterna skanderar ”mina skattepengar” som slöseri gäller det inte Crown Property Bureau, bara den budget som anslås av staten till hovets underhåll. Crown Property Bureau drivs av egna medel och intäkter, t ex markhyror och aktieutdelningar. För de av våra läsare som förstår thailändska och vill veta mer om Crown Property Bureau finns programmet vi hänvisar till på https://youtu.be/MpfJh4AWSCk. Vi kan också rekommendera boken A Life’s Work i vilken extensiv information om Crown Property Bureau finns.
Inte ens bildandet av en försoningspanel är enkelt (Uppdaterad)
Om någon mot förmodan tror att det är enkelt att följa riksdagens beslut att organisera en försoningspanel så ska vi på vinklarna förklara svårigheterna. Efter att förslaget att bilda en kommitté med alla inblandade i den politiska konflikten som deltagare har följande framkommit.
Från ingenstans föreslår Sondhi Limthongkul, ledaren för PAD (People’s Alliance for Democracy), gulskjortorna, som stängde flygplatsen att en militärkupp bör genomföras. En FB-sida med namnet ”Sondhi Talk” publicerade ett klipp av Sondhi som uttryckte sin åsikt om den politiska situationen. Han tyckte att en miltärkupp skulle genomföras för att bana väg för inrättande av en nationell enhetsregering för att desarmera den politiska konflikten.
"För mig är en kupp inte av ondo. Om konstitutionen ska ändras måste alla inblandade komma till tals för att se till att det blir en rättvis grundlag. En nationell enhetsregering måste inrättas och den måste vara oberoende. De som utför en kupp får inte göra om samma misstag som NCPO [National Council for Peace and Order], som tog makten och utvidgade den. De måste gå in och för att skapa lugn och ro i landet genom att ge makten till hans majestät kungen. Jag tror att hans majestät inte kommer att utöva sina maktbefogenheter och kommer att inrätta en nationell regering omedelbart”, sa han.
Vice premiärminister Prawit Wongsuwan hade bara en kommentar till det förslaget. "There won't be any coup".
Sondhi Limthongkul är alltså ingen förespråkare för inrättandet av en försoningskommitté och kanske har han rätt om andras svar på kallelse till en panel ska tas i beaktning.
Peu Thai det största oppositionspartiet har sagt blankt nej till att delta utan någon motivering och utan några krav som ska tillgodoses för att de ska delta. Det näst största oppositionspartiet Move Forward Party (MFP ett nybildat parti för riksdagsmän som tidigare ingick i det upplösta partiet Future Forward) ställde krav. Om inte Prayuth Chan-ocha avgår och om inte reformer gällande kungahuset diskuteras i paneldebatten så vägrar MFP att sända några representanter.
Studenterna förtsätter att demonstrera med samma krav som innan de extraordinära dagarna för riksdagssammanträden den 26:e och den 27:e oktober. De höll demonstrationer på tre platser i Bangkok under torsdagen den 29:e oktober.
Den första var framför det hinduiska templet på Silom Road, ett centralt affärsområde, där de visade politiska teckningar.
Den andra var på Sky Walk vid Pathumwan-korsningen, arrangerad av en grupp studenter vid Chulalongkorn University.
Den tredje var framför Nation Multimedia Groups kontorsbyggnader på Bang Na Trat.
Chuan Leekpai riksdagens talesman och en f.d. premiärminister och partiledare för demokratiska partiet anser att riksdagen ska ha en nyckelroll under diskussionerna. Eftersom i stort sett alla riksdagsmän var överens om att en panel skulle bildas rekommenderade Chuan att inte bara oppositions- och regeringspartier skulle delta i diskussionen, självklart bordealla intressenter, senatorer, protestledare, royalister, representanter från allmänheten och politiskt sakkunniga delta.
Däremot avsade Chuan sig rollen som ordförande i paneldebatten med motivering att han är riksdagens talesman och att det finns andra skickliga människor som kan ta sig an ordförandeskapet.
Vi vet inte varför bildandet av en kommitté för att lösa den politiska konflikten börjar med krav för att delta, ett nej utan orsak, förslag till militärkupp och andra mer eller mindre märkliga orsaker för att avstå. Vi tror att det är av största vikt att en försoningspanel kommer till stånd men det verkar inte de inblandade tycka. Det är tydligen viktigare att inte förlora ansikten i en kompromiss än att delta. Det är inget bra sätt att få igång en diskussion om krav på deltagande ställs innan ens en kommitté har bildats.
Varför inte komma till King Prajadhipoks institutet utan ställda krav och låta diskussionerna leda till en försoning via kompromisser. Inga konflikter har någonsin hitta lösningar utan kompromisser. Sluta tänk på ”loosing face”, det är bättre att förlora ansiktet än att förlora möjligheten till en lösning på en infekterad politisk situation. Lösa problem i demokratisk ordning var det någon som sa men inte då. Att vara sig själv närmast verkar vara ordningen för dagen.
Uppdatering av Inte ens bildandet av en försoningspanel är enkelt
Panelen som ska ha till uppgift att försöka hitta en lösning på de nuvarande politiska missnöjet från studenthåll är fortfarande på tapeten. Någon kan säkert tycka att det tar lång tid att få till stånd en grupp som kan lösa problemen men idén är långt ifrån lagd på hyllan. Riksdagens talesman Chuan Leekpai har bett om en hjälpande hand från f.d. premiärministrarna Anand Panyarachun, Chavalit Yongchaiyudh och Abhisith Vejjajiva. Eftersom Chuan Leekpai inte vill vara ordförande i panelen har han bett tre rutinerade politiker om råd och kanske är någon av dem villig att agera ordförande.
Ledare för proteströrelsen visar inget större intresse av att delta och har fortsatt att demonstrera och ställt samma tre krav som förut. Skriva om eller rent av en ny konstitution, reformering av kungahuset och premiärminister Prayuths resignation. Studentrörelsen anser att panelen bara har till uppgift att ge premiärministern mer tid att trötta ut demonstranterna. Innan proteströrelsens ledare överhuvudtaget kan tänka sig att delta kräver det att Prayuth avgår. Det andra kravet är att reformering av kungahuset ska diskuteras.
Lite hopp finns det ändå p.g.a. att ”pro-democracy activist” Sombat Boonngam-anong öppnade dörren på glänt genom att medge ”idén om en försoningskommitté är inte irrelevant”.
Sondhi Limtongkuls förslag om en militärkupp för att bana väg för en ”nationell” regering är lite märklig. År 2014, innan den militära interventionen, föreslog den dåvarande arméchefen Prayuth Chan-ocha just det, att bilda en ”nationell” regering med deltagande av alla politiska fraktioner. PAD (People’s Alliance for Democracy) som Sondhi var ledare för var en av fraktionerna som tackade blankt nej till förslaget.
Chuan Leekpai har sagt att det inte är något krav att alla intressenter i konflikten deltar, panelen kommer att bildas av de som vill vara med och förslag från panelen beaktas förhoppningsvis av alla involverade.
Hörsammas råd från två dagars riksdagsdebatt
Under den extraordinära riksdagssammankomsten oktober 26 och 27 år 2020 har beslut tagits om att genomföra förändringar i konstitutionen som kan påbörjas i december 2020 om allt går enligt ritningarna. Regeringen kommer att föreslå en folkomröstning angående förändringar i grundlagen och behöver godkännande av riksdagen eftersom en folkomröstning är förenat med stora kostnader. Den nuvarande grundlagen fick ett ja vid en folkomröstning så därför måste också förändringar godkännas på samma sätt.
Oppositionsledaren Sompong Amorvivat, Peu Thai, ansåg att Prayuth ska avgå för att få slut på det politiska kaoset och på så vis ta ansvar för sitt misslyckande. Nu är det inte så lätt som att bara lämna posten som premiärminister. Enligt artikel 167 i den nuvarande konstitutionen (och det är den som gäller tills en ny vunnit laga kraft via en folkomröstning) ska hela regeringen avgå. Den kommer dock att sitta kvar som en interimsregering tills en ny är svuren in. Det är också så att om Prayuth Chan-ocha avgår med omedelbar verkan måste en ny premiärminister utses och det finns endast fem kandidater att välja bland eftersom de sju som nominerats efter valet är decimerade p.g.a. att namnen Prayuth Chan-ocha och Thanathorn Juangroongruangkit (av konstitutionsdomstolen förbjuden att delta i politik de närmaste 10 åren) tas bort.
Nästa kandidat för premiärministerposten måste få en majoritet vid en omröstning i parlamentet som för närvarande består av 732 ledamöter (250 senatorer, 500 riksdagsmän minus 18 från Future Forward som inte ersatts genom nyval efter att partiet upplöstes). Det innebär fler än 366 av 732 röster på en enskild kandidat. Om det blir som demonstranterna vill att senatorer stoppas från att rösta (helt enkelt lägger ner sin röst) ska en kandidat få 366 av 482 röster bland riksdagsmännen. Med tanke på att regerinspartierna har majoritet även utan senatorerna är det knappast troligt att någon kandidat når siffran 366. Ett förslag från oppositionshåll är att regeringspartiets parlamentsledamöter (Palang Pracharat) röstar på någon av de fem kvarvarande på kandidatlistan. Det är förstås en möjlighet men det som måste tas med i beräkningen är att en stor del av ledamöterna i riksdagen vill att Prayuth Chan-ocha ska sitta kvar som premiärminister.
Det känns som om att kravet på Prayuths avgång är lätt att ställa men svårt att genomföra även om Prayuth beslutar sig för att avgå. En grundlag finns oavsett om den anses ha kommit till på rätta premisser eller inte och en grundlag är till för att följas. Kravet på att skriva om grundlagen till vissa väsentliga delar känns som ett bättre krav eftersom det måste till förändringar i grundlagen för att underlätta premiärminsterns och regeringens avgång. Sedan vill studenterna reformera kungahuset och även den delen i grundlagen som behandlar kungahuset måste i så fall ändras och godkännas via en folkomröstning. Med tanke på att en stor del av befolkningen i Thailand högaktar de kungliga är det ingen självklar utgång av folkomröstningen att en omskriven grundlag accepteras.
För att få till en förlikning mellan sittande regering och stundenter som demonstrerar känns det som om kravspecifikationen får justeras något. Skriva om grundlagen till vissa delar, släppa alla protestledare, få slut på intimideringen från regeringshåll och få till ett konstruktivt samtalsklimat är krav som båda parter kan acceptera. Parlamentets talesman Chuan Leekpai var tvungen att påminna ivriga debattörer att använda tiden konstruktivt. Att skålla studenters åsikter och synpunkter är inte konstruktivt i rådande läge. Demokraternas ledare Jurin Laksanawisit föreslog att en panel skulle formas där alla inblandade i den politiska konflikten får komma till tals.
Det som framkommit (sant eller inte) är att vissa politiker har lyckats få royalister klädda i gult att motdemonstrera med bl.a. tidigare medlemmar i PDRC (Sutheps ”stänga ner Bangkok” grupp) som deltagare. Om det är spontana motdemonstrationer har förstås royalister lika stor rätt att demonstrera som ”pro-democracy” studenter. Att skapa motsättningar mellan olika grupper är dock kontraproduktivt för att lösa en konflikt. Mogna övervägande och seriösa försök att hitta lösningar från båda sidorna är ett måste och det vill vi tro på.
Med största sannolikhet kommer en omskrivning av konstitutionen ta tid, att organisera en folkomröstning kommer att ta tid för att inte tala om ett eventuellt nyval som kanske måste till om ingen ny premiärminister kan röstas fram i parlamentet. Det leder till att Thailand kommer att ha den sittande regeringen som en interimsregering tills efter ett nyval och den nuvarande konstitutionen kommer att gälla tills en ny är accepterad.
Den djärva generationen demonstrerar (uppdaterad)
”If you can’t beat them join them” känns som en korrekt uppmaning, både till den thailändska regeringen med Prayuth Chan-ocha som premiärminister och de studenter som demonstrerar med tre huvudkrav. Den nuvarande regeringen ska avgå, delar av konstitutionen ska skrivas om och så måste makthavare sluta att intimidera oliktänkande. Som extra tillägg på de här tre kraven finns ett tiopunktsförslag till reformeringen av kungahuset.
Vi på vinklarna vill uppmana regeringen att göra ett allvarligt försök till försoning som naturligtvis måste ske från båda kombattanters håll. Försoning kan bara ske om båda parter är villiga till att föra en dialog. Tyvärr ser det ut som om försoning har blivit ett skällsord. Redan efter Peu Thais valseger 2011 bjöd den dåvarande premiärministern Yingluck Shinawatra in alla politiska fraktioner till försoningssamtal och till svar fick hon att ”jodå vi ställer upp på samtal om våra krav tillgodoses”. Det är inte riktigt så försoningssamtal kommer till stånd men det är så bångstyriga motparter agerar när försoning kommer på tal.
Yingluck har för övrigt påmint premiärminister Prayuth om vad som hände för sex år sedan;
"I do not know if everyone still remembers? Six years ago, a group of people called themselves the People's Democratic Reform Committee (PDRC) demanded my resignation. And the army chief, Prayuth Chan-o-cha, asked if I could continue leading the government. In the end, I decided to announce the dissolution of Parliament to pave the way for new elections so that the people could determine the future of the country for themselves in keeping with democratic principles."
"Jag vet inte om alla fortfarande kommer ihåg det? För sex år sedan kallade en grupp människor sig folkets demokratiska reformkommitté (PDRC) och krävde min avgång. Arméchefen, Prayut Chan-o-cha, frågade om jag kunde fortsätta leda regeringen. Till slut bestämde jag mig för att tillkännage parlamentets upplösning för att bana väg för nyval så att folket kunde bestämma landets framtid i enlighet med demokratiska principer”.
Vi är säkra på att det finns förnuftiga människor bland studenterna. Istället för att fängsla ledarna, lyssna på dem och försök förstå vad de vill. Premiärminister Prayuth frågade för några dagar sedan ”vad har jag gjort för fel”. Uppenbarligen tycker inte han att något fel begåtts. I svensk press står det att han kom till makten genom en militärkupp år 2014 och det är sant. Vad som inte är sant är att han fortfarande sitter kvar efter militärkuppen, det har varit ett val i Thailand den 24:e mars 2019 där Prayuth Chan-ocha röstades fram till premiärminister.
Det är en av anledningarna till att det demonstreras på många håll i Thailand. Det första felet som begåtts enligt studenterna är att en ny konstitution vann laga kraft via en folkomröstning den 7:e augusti 2016, enligt kritiker ett framtvingat ja till acceptans av den nya grundlagen. De som skrev den och genomförde folkomröstningen anser förstås att allt gick rätt och riktigt till. I den grundlagen skrevs det in att 250 senatorer skulle tillsättas. En del av de som skrev grundlgen hade andra åsikter och många idéer stöttes och blöttes innan det blev ”fel”.
I den första skrivningen av den nya grundlagen angavs att senatorer ska väljas från tjugo yrkesrelaterade och sociala grupper. Där föreslogs att röstningsförfarandet skulle ske korsvis mellan de olika grupperna. Som exempel kan nämnas att gruppen som bestod av människor med utbildningsrelaterade yrken skulle rösta om vilka från gruppen stora och småskaliga jordbrukare skulle hamna i senaten.
Sedan föreslogs det att antalet grupper skulle reduceras från 20 till 10 och att röstningen ska ske inom den homogena gruppen, alltså inte korsvis mellan de olika grupperna. Det tredje förslaget bestämde att antal medlemmar i senaten skulle vara 250 varav 50 utses av den dåvarande regeringen ledd av Prayuth (NCPO). Alltså inte samtliga 250 som NCPO fick kritik för att de skulle se till att senaten fylldes med militärer.
Vi tycker nog att den nuvarande regeringen borde vara medveten om att utse 250 senatorer som alla röstade på Prayuth Chan-ocha som blivande premiärminister av förståeliga skäl har lett till att studenter demonstrerar på gatorna. Det har också lett till de övriga kraven att regeringen med Prayuth borde avgå eftersom den kommit till makten p.g.a. tillsatta senatorer. Att de rätmätiga kraven har lett till att oppositionella fängslas och att fredliga demonstrationer stoppas via undantagstillstånd har självklart lett till det tredje kravet, sluta injaga fruktan (tre krav tre fingrar i luften).
Vi vill uppmana studenterna att ändra kravlistans prioritet. Skriva om grundlagen i vissa delar bör vara nummer 1. Som nummer 2 anser vi att krav på samtal bör komma. Utse en grupp kloka studenter och tvinga fram samtal (försoningssamtal) med representanter för regeringen (Pryuth Chan-ocha bör ingå). Kravet om regeringens avgång är ett sätt att visa på ytterligheter men knappast ett troligt scenario. Till sist och syvende är det ändå slutprodukten som räknas.
Om den sittande regeringen accepterar att sektionen om senatorer skrivs om i grundlagen, om alla fängslade ledare för demonstranterna frisläpps och om en seriös diskussion om yttrandfrihet och minskat inflytande för armén bär frukt är mycket vunnet. Det vore oklokt från regeringshåll att inte inleda samtal med företrädare för studenterna. Det finns en välargumenterande oppsition i riksdagen som definitivt kommer att rösta för samtalsscenariot.
Det behövs med största sannolikhet en moderator och vi föreslår Korn Chatikavanij f.d. finansminister i den av Demokraterna ledda regeringen mellan 2011 och 2014. Numer ledare för det nya partiet Kla som betyder djärv och med kampanjen Khon Gen Kla (den djärva generationen) borde han vara accepterad både bland studenter och veteranpolitiker. Kampanjen vill skapa en plattform för den nya generationen i Thailand att diskutera och förbättra det politiska landskapet vid föreläsningar där deltagarna uppmanas till kreativt tänkande.
Att diskussioner om en extrainkallad riksdagsdebatt angående protesterna i landet tagit fart tyder på att demonstrationerna nått resultat. Dessutom har tonen blivit mildare från regeringshåll och någon utvidgning av undantagstillstånd till övriga delar av Thailand (förutom Bangkok) finns inte planerad enligt premiärministern. De riksdagsmän som deltog i ett möte under måndagen (oktober 19) var alla positiva till ett extraordinärt återöppnande av riksdagen (för tillfället vilande) för diskussioner hur att mildra den politiska spänningen.
Uppdaterad 20-10-25
Undantagstillståndet är upphävt sedan torsdagen den 22:a oktober eftersom demonstrationerna är ansedda att vara fredliga i sin karaktär. Måndagen den 26:e oktober startar en diskussion i parlamentet om hur bäst hantera de politiska motsättningarna. Från regeringshåll anses att meningsskiljaktigheter ska löses i riksdagen, inte på gatorna. Det är två dagar avsatta för diskussioner. Riksdagsarbetet är vilande fram till den första november därav kallas riksdagsmän in till extraordinära diskussioner. Det verkar finnas en vilja till samtal som förhoppningsvis bär frukt.
Vi på vinklarna vill också delge att på sociala media sprids en hel del osanningar från studenthåll. Bl.a. ett rykte om att militären kommer att använda skarp ammunition vid behov. Det finns ingen som helst sanning i det påståendet och från regeringshåll har det ryktet förstås dementerats.
Demonstrationerna handlar om gamla och nya värderingar
Är Thailand på väg mot stora förändringar frågar sig många. Studentdemonstrationerna främst vid politiska fakulteter som Thammasat universitetet har fått uppmärksamhet utomlands. Även svensk press har kommenterat och kanske fått lite fakta fel. Vi på vinklarna ska försöka bena isär en del missuppfattningar. Tre fingrar i luften symboliserar de tre grundkraven från demonstranterna. Skriva om delar av konstitutionen och det är paragraferna 270 och 272 som kritiseras mest. Paragraf 270 ger de tillsatta senatorerna rätt att blanda sig i utformningen av reformer och hur de ska implementeras. Paragraf 272 ger senatorerna rätten att rösta vid tillsättandet av premiärminister. Om senatorerna hade varit valda istället för tillsatta hade det varit svårt att kritisera både paragraf 270 och 272. Även paragraf 256 måste ändras för att en kommitté som har till uppgift att ändra delar av konstitution ska kunna tillsättas. Det andra kravet är upplösandet av parlamentet vilket förstås inkluderar att premiärminister Prayuth Chan-ocha avgår. Det tredje kravet är att sluta intimidera människor med avvikande politiska åsikter. De tre kraven är förmodligen den ytliga delen av demonstrationerna.
Många anser att de pågående ungdomsledda protesterna har stora konsekvenser för landet och det har lämnat många, särskilt de från den gamla generationen, chockade. Det kan ha utlösts av politik, men i takt med att protesterna för demokrati utvecklas har det utvidgats till att också påverka kärnvärdena i det thailändska samhället. Genom att uttrycka sin åsikt om monarkins roll har de senaste protesterna berört en känslig fråga som alltid har varit ett tabu i det thailändska samhället.
Det kan tyckas att det inte finns någon enighet bland demonstranter därför att många använder kodspråk vid kommunikation. Andra får fram sitt budskap med hjälp av kryptiska meddelanden på sina protestbanderoller för att uttrycka åsikter om monarkin. Premiärminister Prayut Chan-o-cha och arméchefen General Apirat Kongsompong har uttryckt oro över att kritisera en institution som anses oangriplig.
Den militärstödda regeringen under ledning av Prayut lanserade efter den militära interventionen år 2014, 12 kärnvärden för thailändare, som till stor del uppmanade människor att följa auktoritetsstyret, upprätthålla traditionella institutioner och vad som uppfattas som thailändsk kultur. Liberaler har kritiserat de tolv värdena som ett militärverktyg för att hjärntvätta människor eller helt enkelt ett försök att behålla status quo. Vi återger de kärnvärden som den nuvarande regeringen vill att landets befolkning ska hålla sig till.
- Upprätthålla de tre huvudpelarna: nationen, religionen och monarkin;
- Att vara ärlig, uppoffrande och tålmodig, med en positiv inställning till allmänhetens bästa;
- Att vara tacksam mot föräldrar, vårdnadshavare och lärare;
- Söka efter kunskap och utbildning direkt och indirekt;
- Att värna omhuldade thailändska traditioner;
- Att upprätthålla moral, integritet, andrs välmående såväl som att vara generös och dela med sig;
- Förstå, lära sig den verkliga essensen av demokratiska ideal, med Hans Majestät kungen som statschef;
- Att upprätthålla disciplin, respektera lagar, äldre och livserfarenhet;
- Att vara medveten och handla i linje med Hans Majestät Konungens uttalanden;
- Tillämpa Hans Majestät Konungen, Rama IX, Bhumibol Aduljadets Setakit Popien (Wallenius Vinklar Ekonomisk hållbarhet), spara pengar för nödsituationer, vara måttlig vid delandet av överskott, vid expansion av affärsverksamhet och samtidigt värna om sin integritet;
- Att upprätthålla både fysisk och psykisk hälsa och ha känsla av skam över skuld och synder i enlighet med de religiösa principerna;
- Att sätta allmänhetens och det nationella intresset framför personligt intresse.
Studenter ifrågasätter skoldisciplin om frisyr och motsätter sig traditionella värderingar som att eleverna måste respektera lärare. Universitetsstudenter har ställt frågor om hur landet drivs och motsätter sig värdet av att visa respekt för traditionella institutioner. Det thailändska akademiska nätverket för medborgerliga rättigheter, som ser potentiella hot mot studenter som deltar i protesterna, uttryckte nyligen sitt stöd för fredliga demonstrationer och yttrandefrihet. Nätverket har uppmanat föräldrar och lärare att stödja studenternas medborgerliga rättigheter.
Nya värderingar har nu uppenbarligen slagit rot. Yttrandefrihet har blivit ett kärnvärde som studenter och demokratiska grupper värdesätter. Yttrandefriheten motsätter sig värdet av blind lydnad, som är djupt rotad i den thailändska hierarkiska sociala miljön. Tolerans är ett annat värde i ett demokratiskt system som knappast finns i en auktoritär kultur. Det hierarkiska systemet tolererar inte eller har låg tolerans för dem som har olika åsikter eller de som väcker frågor om thailändska traditionella institutioner.
Premiärminister Prayuth Chan-ocha brusar ofta upp när reportrar eller oppositionspolitiker ställer svåra frågor i parlamentariska debatter. Bland allmänheten, särskilt bland den gamla generationen, tenderar thailändare att undvika kraftfulla personliga argument. De är helt enkelt tysta eller skämtar om diskussionsämnet som ett försök att undvika konfrontation.
Transparens behövs i ett demokratiskt system men det finns allvarliga brister i ett rättsväsende som straffar dem som kämpar för öppenhet. Trötta på dubbelmoral och nepotismpraxis från den nuvarande regeringen och statliga myndigheter, har demonstranter från andra samhällsskikt gått med i de ungdomsledda protesterna. Ungdoms- och demokratigrupper har ställt frågor om hur skattepengarna används. Enligt deras uppfattning är de thailändska lagarna och det nuvarande politiska systemet föråldrat, vilket leder till maktmissbruk.
Värre är att rättsväsendet inte står på folkets sida, enligt demokratiska grupper. Brist på integritet hos höga thailändska tjänstemän är ett allvarligt problem som plågar landet. Ett exempel på bristfällig ansvarsskyldighet är det uppmärksammade fallet om hur vice premiärminister Prawit Wongsuwan gick fri från klockskandalen (ifrågasättandet av hur han hade haft råd att köpa en stor mängd dyra armbandsur), människor ifrågasatte hanteringen av denna skandal av National Anti-Corruption Commission. Hit-and-run-målet mot Vorayuth Yoovidhya, arvinge till en thailändsk superrik familj, förstärker de offentliga klagomålen att thailändska myndigheter saknar integritet. Att alla anklagelser mot Vorayuth plötsligt avskrevs har diskuterats flitigt i thailändsk press (går att läsa spaltmeter om fallet i både The Nation och Bangkok Post).
Demonstranterna vill ha ett samhälle som styrs av lagen (Rule of Law) inte med lagen (Rule by Law). De säger att de kämpar för folkets suveränitet som landets härskare mot auktoritärt styre. En rad åtgärder från viktiga institutioner ledde till inrättandet av den nuvarande koalitionsregeringen efter valet i mars 2019, åtgärder som av demokratiska aktivister betraktas som härskarteknik.
Jämställdhet är ett annat grundvärde som de unga demonstranterna stöder. Det befintliga politiska systemet i kombination med en hierarkisk social miljö har skyllts för den ökande klyftan mellan rika och fattiga. Thailand är bland de länder som har den största ojämlikheten i världen enligt demonstranterna. Traditionella värden associerade med buddhismen motiverar den stora klyftan mellan rika och fattiga genom att hänvisa till meriteringsskapande i det förflutna livet (Karma). I den meningen motiverar gamla värden den nuvarande ekonomiska, politiska och sociala inställningen. Den unga generationen betraktar gamla värden som korrupta och orättfärdiga.
Mot studenternas kampanj för en förändring organiserade (ultra)royalister en protest den 30:e juli 2020 och hävdade att deras handlingar syftade till att skydda monarkin som hotades av studentprotester. Observatörer sa att de flesta av deltagarna i den royalistiska sammankomsten var äldre människor, vilket motsäger organisatörernas påstående om att det var studenter från yrkesinriktad utbildning som hade samlats.
Märk väl att demonstranterna inte vill avskaffa kungahuset bara reformera delar av institutionen. Vi vill också påpeka att hitills har demonstrationerna varit av fredlig karaktär. De tillåtna platserna för demonstrationer från myndighetshåll har respekterats. Den politiska polemiken har hållits inom lagens råmärken och de av demokratins grundpelare som förts fram är yttrandefrihet, ansvar och öppenhet, politisk tolerans, följa lag och ordning och allmänna och fria val. Jämställdhet är förstås viktigt, att människor behandlas jämställt när det gäller att utmäta straff, lika inför lagen är ingen självklarhet enligt demonstranterna.
Var kommer de nya värderingarna leda landet?
- Jag tror att traditionalister och de konservativa har inkräktat för mycket på liberalernas utrymme, ge utrymme för alla genom att skriva om konstitutionen, föreslår Gothom Arya, rådgivare till Mahidol Universitetes Institut för mänskliga rättigheter och fredsstudier.
Tillsättandet av senatorer blev inte som kommitteén som skrev grundlagen ville
I den första skrivningen av den nya grundlagen anges att senatorer ska väljas från tjugo yrkesrelaterade och sociala grupper. Där föreslogs att röstningsförfarandet skulle ske korsvis mellan de olika grupperna. Som exempel kan nämnas att gruppen som bestod av människor med utbildningsrelaterade yrken skulle rösta om vilka från gruppen stora och småskaliga jordbrukare skulle hamna i senaten.
I nästa skrivning föreslogs att antalet grupper ska reduceras från 20 till 10 och att röstningen ska ske inom den homogena gruppen, alltså inte korsvis mellan de olika grupperna.
Bland de 220 medlemmarna i den nationella lagstiftande församlingen som sammanträdde fanns det olika åsikter. Av de 220 röstade 196 för de föreslagna ändringarna till grundlagen, 7 röstade emot och 7 lade ner sina röster, vad de övriga 10 befann sig finns det inga uppgifter om.
Antal medlemmar i senaten har bestämts till 250 varav 50 utses av den nu sittande regeringen. Alltså inte samtliga 250 som ofta återgetts i pressen och från politikerhåll. Det är ju oftast det som NCPO fått kritik för att de skulle se till att senaten fylldes med militärer. En del av senatorers arbete går ut på att kontrollera regering och riksdagens arbete och nagelfara förslag som det ska röstas om i riksdagen.
...och hur blev det, alla 250 senatorerna tillsattes av den dåvarande regeringen (NCPO).
Senaten under belägring men premiärministern kanske gillar det
Ingen som är intresserad av thailändsk politik kan ha undgått att det har varit och är demonstrationer bland Bangkoks studenter. Demonstranterna har tre krav som drivs hårt som symboliseras med tre-finger-hälsning. De krav som ställs är att skriva om grundlagen i vissa väsentliga delar enligt studenter på de politiska fakulteterna. Det andra kravet är att upplösa parlamentet och det tredje är att sluta intimidera människor som har olika politiska åsikter. Tre krav som väl får anses som rimliga. Att senaten hamnar i blåsväder beror på att de 250 senatorerna som bland annat hade rösträtt vid tillsättandet av premiärministern Prayuth Chan-ocha trots att senatorerna i princip var tillsatta av just Prayuth och hans associerade.
Det innebär att för tillfället är premiärminister Prayuth Chan-o-cha hårt ansatt för att godkänna och eventuellt tillsätta en grupp människor som ska börja arbeta med att ”förbättra” den nuvarande grundlagen som godkändes via en folkomröstning. Det jobbet anses vara vikt för parlamentet och borde tas fram genom parlamentariska diskussioner anser naturligtvis alla parlamentariker (riksdag och senat). Det allra bästa vore om det thailändska folket blir representerat i en charterskrivande församling. Den högt aktade grundlagen från 1997, anses vara ”folkets konstitution”, ligger till grund för den nuvarande men med viktiga undantag som anses nödvändiga att rätta till. Bland annat sektionen som reglerar politiska partier och valprocesser. I den sektionen finns bland annat hur senatorer tillsätts.
För några veckor sedan ansågs idén att inrätta ett charterförberedande församling, för att göra det som skulle vara parlamentets exklusiva jobb, omöjlig. Men med koalitionspartier öppna för det, unga demonstranter osannolikt att motsätta sig det och en opposition som velat ändra konstitutionen från dag ett efter valet finns det bara senaten kvar som kan tänkas motsätta sig en omarbetning av grundlagen.
Saken är att det kommer att kräva avsevärda eftergifter av senaten för att initiera en charterskrivande församling som består av en bred representation. Det är lite som att förbereda en församling som har till uppgift att förneka senatorernas existens eftersom omskrivningen av just den sektionen är det som det demonstreras mest emot.
För Prayuth’s del kan tillsättande av en författningsförsamling ses som att han gör demonstranterna till viljes. Processen kommer att ta tid vilket gör att han kan bida sin tid när det gäller de andra kraven om upplösandet av parlamentet och sluta antasta människor med olika politiska åsikter. Han har också andra huvudbry som framkallats av Covid-19 och studenternas krav om reformering av kungahuset.
Huvudfrågan är, vad kommer senaten att göra? Ändra grundlagen via parlamentariska diskussioner och behålla status quo eftersom senatorerna då skulle vara en del av processen. Att ge jobbet till en charterskrivande församling kan vara lika med att senatorerna accepterar en långsam död.
Sentimentet mot senaten är så starkt att när Pheu Thai vägrade att kräva en konstitutionell förändring som skulle upplösa riksdagen omedelbart, helt och permanent, fördömde demonstranternas Facebook-sida det största oppositionspartiet.
Prayuth’s situation är bara lite bättre. Och för att få andningsrum måste en annan sak hända till hans fördel. Kravet på en parlamentarisk upplösning och hans avgång får inte växa i styrka. Om eller när en förberedande charterförsamling är redo att börja sitt arbete måste tillsättandet av församlingen godkännas av en vald riksdag.
Ett skräckscenario är om riksdagen p.g.a. av påtryckningar från olika håll tvingas avskaffa senaten i dess nuvarande form innan riksdagen godkänner och accepterar en förberedande charterförsamling (vilket senaten om den finns kvar kan motsätta sig). Det hör också till saken att regeringskritiker anser att både Prayut och senaten representerar "odemokratiska" element i den nuvarande thailändska politiken. Uppenbarligen vill de som opponerar sig få bort de ”odemokratiska”, desto tidigare desto bättre. En konspirationsteori är att i den nuvarande grundlagen skrevs det in sektioner och paragrafer med vetet som vid kritik enkelt skulle accepteras för omskrivning för att tillgodose kritikers krav. Men som alla konspirationsteorier är det upp till var och en att tro på.
Det leder till den gamla devisen, var försiktig med vad du önskar dig det kan bli verklighet. Vore det bra med ett upplöst parlament just nu och ett nyval? Vem ska leda landet istället för Paryuth, inga förslag har framkommit från studenthåll. Vad ska offras, senaten, regeringen, riksdagen, premiärministern? Försöker demonstranter gapa över för mycket och mista hela stycket? Och sist men inte minst uppstår frågan hur kan det säkerställas och av vem/vilka att de nuvarande problemen och de som föregick dem inte kommer att upprepas? Vi får hoppas att beslut tas i god demokratisk ordning i riksdagen.
Vi på vinklarna har alltid varit av den åsikten att kritisera om kritik är nödvändig men tala också om hur det ska se ut istället, vilka bättre alternativ finns.
Anmodan om hjälp (Uppdaterad)
Följande är en översättning av premiärminister Prayut Chan-o-chas försändelse till Thailands 20 rikaste familjer den 20:e april 2020 (ett ur asiatiskt perspektiv viktigt sammanträffande med siffran 20 red.anm.). Förfrågan om hjälp riktades till samma grupp i ett speciellt 10-minuters tal som sändes på nationell TV klockan 18.00 fredagen den 17:e april.
”Thailand och världen i stort har drabbats hårt av en pandemi i form av ett Corona-virus som leder till sjukdomen Covid-19. Vi står inför en av de allvarligaste kriser som landet och världen har skådat. Sjukdomen har påverkat sociala relationer och skadat ekonomin på en aldrig tidigare skådad nivå. Nu är det tid för thailändska människor att samarbeta och hjälpas åt på alla nivåer. Jag ber särskilt er som har stor kunskap, förmåga att lösa problem och ekonomiska resurser. Det är därför jag vänder mig till er som av många anses vara de äldre och visare i samhället (relaterar till begreppet ”byäldste”red.anm.). Jag värdesätter väldigt stort att många av er redan hjälpt människor i många aspekter, men jag måste be er göra mer. Använd er förmåga och resurser för att hjälpa thailändska människor som står inför stora svårigheter i sina liv, på snabbast och mest effektiva sätt. Jag ber inte om donationer eller gåvor, allt jag ber om är att ge mig information om projekt som ni är redo att genomföra. Jag ber er också att se till att projekten ni har i era tankar når alla grupper av thailändare och alla delar av landet, att projekten hjälper thailändare i alla aspekter av deras liv på ett konkret sätt. Jag välkomnar förslag om hur regeringen kan hjälpa till och underlätta för att göra projekten framgångsrika. Om ni kan skicka förslag och information om tänkta projekt till mig inom en veckas tid vore jag mycket tacksam. Vänligen överväg min förfrågan, jag tackar i förväg”. Underskrivet med;
Prayut Chan-o-cha Prime Minister
Från premiärminister Prayuth Chan-o-chas belackare anses försändelsen vara ett ”tiggarbrev” och ovärdigt en regering. Det finns också ett öppet brev från akademikerhåll till samma tjugo familjer i vilket de ombeds att ställa motkrav.
”Be premiärministern som också är försvarsminister att avstå från alla vapenköp de närmaste tre åren och se till att få bukt med korruptionen så behövs inga allmosor” står det bl.a.
Åtminstone finns konkreta förslag från akademikerhåll vilket inte kan sägas om läsarkommentarer till artikeln i både Bangkok Post och The Nation. Att kritisera utan att komma med egna förslag anser vi på vinklarna vara kontraproduktivt och meningslöst. Kommentarer för kommenterandet skull. Vi anser att det är bättra att göra någonting än ingenting. Vi är säkra på att det bland de tjugo rikaste familjerna i Thailand finns idéer och lösningar, precis som bland många andra tänkande individer i Thailand.
Svar från några som fått försändelsen
Suphachai Chearavanont, verkställande direktör för Charoen Pokphand (CP) Group,tillika styrelseordförande för True Corporation, hyllade premiärministerns initiativ. Alla stora företag har leveranskedjor och handelsnätverk med små och medelstora affärspartners såväl som stora medinvesterare och har på så vis en mängd kunniga människor att diskutera projekt med. De här företagen är stora skattebetalande institutioner och experter inom sina branscher för lokala och globala marknader och den ekonomiska nedgången har påverkat dem också. Alla har ett gemensamt intresse av att stötta ekonomin under Covid-19 pandemin.
"Var och en av företagen är som ett ministerium. De kommer från den verkliga sektorn och driver sin egen mikroekonomi. Om de arbetar under regeringen kommer premiärministern automatiskt att ha tjugo fler ministerier som arbetar för administrationen," sa Khun Suphachai
CP är ett av företgen som Prayuth Chan-o-cha sände försändelsen till. Bröderna Chearavanont med ett nettovärde på 27,3 miljarder US-dollar, cirka 888 miljarder baht har definitivt de ekonomiska resurser som ska till för att starta projekt för att hjälpa de behövande i Thailand. De är dessutom villiga att spendera pengar.
"Jag tror att premiärministern kommer att få positiva svar från många av de tjugo som mottagit försändelsen. De stora företagens intressen är helt i linje med landets. Genom att få företagare att känna sig hedrade och behövda är det lättare att få dem engagerade. Att dra nytta av deras erfarenheter kommer i hög grad stödja sysselsättningen och gynna återhämtningen av den thailändska ekonomin".
"Initiativet att lyssna på åsikter från alla sidor är en mycket bra idé", avslutar Khun Suphachai.
Somphote Ahunai, grundaren av Energy Absolute Pcl, en Bangkok-baserad biodieselproducent och solpanelstillverkare, sa att han hade fått brevet från premiärministern och kände sig hedrad. Han samtyckte med premiärministerns idé att bjuda in företagsledare som har lyckats inom sina branscher Att ”brainstorma” idéer är en bra väg att gå för att hantera landets problem.
"Just nu måste regeringen tänka nytt och agera nytt eftersom vi i det närmaste är i ett överlevnadsläge. Vi måste balansera tre saker, förhindra att viruset når nästa stadium, hjälpa fattiga människor som drabbats av krisen och förhindra att ekonomin försämras ytterligare".
Harald Link, ordförande för B.Grimm bekräftade att brevet nått fram till honom och att han har för avsikt att svara inom önskad tidsfrist.
Premiärministern kommer också att träffa representanter från industrisektorn, små och medelstora företag och akademiker för att samla in åsikter och fatta ett beslut om den bästa handlingsplanen för att styra landet genom krisen.
Ett exempel på ett konkret hjälpprojekt
Dr Prasert Prasattong-Osoth, grundare av Bangkok Dusit Medical Service, planerar att spendera 100 miljoner baht för att hjälpa lokala tjänstemän att förbättra befintliga och gräva nya resrvoarer, öppna vattenvägar och artesiska brunnar˟, för att bekämpa torka efter Covid -19 pandemin.
”Vi måste hitta lösningar på befintliga problem som kommer att finnas kvar även efter att pandemin är över. Jag har en stor maskinpark lämpad för uppgiften och jag tror att projektet kommer att leverera vatten inom tio dagar. Bönderna kan fånga planterad fisk i reservoarerna och dessutom få tillräckligt med vatten för att odla ris”.
˟En artesisk brunn är en borrbrunn (rörbrunn) i vilken vattnet stiger upp över jordytan. Detta beror på att det vattenförande jordlagret är inneslutet mellan för vatten ogenomträngliga ler- eller berglager och står i förbindelse med högre belägna underjordiska vattensamlingar. Naturligt förekommande kallas en sådan artesisk källa och då tränger grundvatten genom en svag punkt i jordarten.
Thailändska affärsmagnater öppnar plånboken
Nio av landets rikaste affärsmagnater har lovat att starta projekt värda miljarder baht som svar på premiärminister Prayut Chan-o-chas vädjan till dem om bidrag för att återuppbygga ekonomin efter Covid-19 negativa påverkan .
Dhanin Chearavanont, grundare av CP Group, har donerat 700 miljoner baht till regeringen och Chalerm Yoovidhya från Red Bull har donerat 300 miljoner baht till den organisation som upprättats för att hjälpa allmänheten. Prasarttong-Osoth, VD för Bangkok Airways, har erbjudit 100 miljoner baht till ministeriet för folkhälsan.
Andra har valt olika tillvägagångssätt för att hjälpa regeringen. Till exempel kommer Prayudh Mahagitsiri, ordförande för PM Group, att köpa jordbruksprodukter från Lamphun-provinsen under sex månader och Petch Osathanugrah, VD för Osotspa, kommer att lägga in 100 miljoner baht i ett nytt projekt som hjälper människor som drabbas av Covid-19.
Chuchat Petaumpai, ordföranden i Muangthai Capital Pcl, diskuterar bistånd i liknande storleksordning men har inte filat klart på detaljer än. Keeree Kanjanapas, ordförande för BTS Group Holdings Pcl, förbereder ett stort stödprojekt.
Chatchai Kaewbootta, VD på Srisawad Corp Pcl, kommer att hjälpa till att lösa lån givna till människor med få alternativ.” Lånehajar” ger kortfristiga lån med hög ränta och tar ofta en lagfart på den lilla markbit låntagaren äger som säkerhet för lånet. De människor som hamnar i klorna på ”lånehajar” har inga andra möjligheter att låna pengar eftersom bankerna helst vill undvika lagfarter på små markbitar som säkerhet.
Aiyawatt Srivaddhanaprabha, VD och ordförande för King Power, planerar att starta ett projekt med en budget på 1,5 miljarder Bt för att stödja medicinska, sociala, ungdoms- och turismområden.
WV kommer att följa utvecklingen av projekten.
Mer ...
Valkommissionens trovärdighet ifrågasatt
Valkommissionen (EC) hade till uppgift att informera de politiska partierna om att det finns förordningar som hindrar dem från att ta lån. Antingen glömdes eller kanske gömdes den information före valet 24:e mars 2019.
Kanske beror det på att det inte finns några sådana regler. Åtminstone 32 partier, inklusive Future Forward Party (FFP), har sökt lån för att finansiera sin verksamhet under de senaste åren. Ändå beslutade EC att endast vidta åtgärder mot FFP och uppmanade konstitutionsdomstolen att få partiet upplöst över ett lån på 191 miljoner baht som det tog från partiledaren Thanathorn Juangrongruangkit. Att uppmana konstitutionsdomstolen strider mot en lag som säger att ingen yttre påverkan på ett domstolsbeslut får ske. EC skulle ha lämnat över ärendet utan rekommendation.
När EC listade vad som kunde göras och inte göras till partier som riktlinje före valet förra året, nämndes inget om att lån var förbjudna.
Tidigare EC-kommissionär Somchai Srisutthiyakorn (som blev utbytt mot sin vilja) vittnade om att åtminstone fyra partier hade tagit lån 2013. Till och med en läckt rapport om EC: s utredning av FFP-lånet avslöjade att tjänstemän hade meddelat kommissionen att ta ut lån inte var olagligt eftersom det gjordes av andra partier och hade tillåtits ske tidigare.
Eftersom EC anser att partier inte bör tillåtas att ta lån, borde det framförts klart till samtliga partier och dessutom borde efterlevnad säkerställts. Om valkommissionen anser att ta lån är olagligt, bör den hållas ansvarig för vårdslöshet och för att tillåta det att hända.
I konstitutionen från 2017 finns inga bestämmelse som förbjuder partier att ta lån. Många partier har sökt lån eftersom de betraktar sig som en juridisk person inte en offentlig organisation. Alltså bör regeln "allt som inte är förbjudet är tillåtet" till skillnad från begreppet "allt som inte är tillåtet är förbjudet", som är tillämpligt på offentliga myndigheter, gälla.
Valkommissionen har anklagat partiet för att acceptera ett lån i strid mot konstitutionens andemening, vilken är att förhindra att olagligt förvärvade medel eller medel från olagliga källor ges som lån. Det är knappast fallet med partiledare Thanathorns lån till FFP eftersom olagligt förvärvade medel anses av många vara medel från rån, narkotikahandel, människosmuggling och andra kriminelle aktiviteter. Att EC uppmanade domstolen att upplösa partiet i enlighet med konstitutionens avsnitt 92 kan därför anses som en misstolkning av lagens andemening.
Att EC beslutade att lämna över ärendet till konstitutionsdomstolen och rekommendera en upplösning av partiet trots att lånet togs upp på ett öppet sätt känns påtvingat. Thanathorn berättade själv för allmänheten om lånet under en presskonferens förra året.
Med sina kommissionärer som utsetts av den tidigare militära regimen verkar EC istället se till att starka oppositionspartier som FFP inte kan fullfölja 6 miljoner väljares vilja. Som jämförelse vidtogs inga åtgärder när det nuvarande regeringspartiet Palang Pracharath höll en bankett före valet och samlade in 600 miljoner baht. Inget ifrågasättande om vissa statliga myndigheter och statliga tjänstemän hade donerat till partiet och i vilken storleksordning.
Vän av ordning kan säkert hävda att FFP faktiskt har gett EC möjligheten att agera genom att acceptera ett lån på 191 miljoner baht. I konstitutionsdomstolen ansågs det inte vara ett lån utan en donation (endast 10 miljoner baht kan doneras per annum). Lagen har tillkommit för att hindra välbärgade personer att genom stora donationer ta kontrollen över ett politiskt parti.
Det är på sin plats att också återge konstitutionsdomstolens motivering till beslutet.
Domstolen började med att besluta att valkommissionen hade befogenhet att vidta åtgärder, när ett brott kan anses som flagrant, utan att vänta på att åtgärden begärs av annan person. Valkommissionen behöver heller inte delge FFP anklagelsens vidd eftersom EC:s förfaranden skiljer sig från en domstols. Förklaringen avfärdade partiets tidigare argument att det inte hade informerats om att EC skulle referera till avsnitt 92 i grundlagen som behandlar erhållna lån från olagliga källor, med partiupplösning som följd.
Domstolen insisterade på att det tog 71 dagar att behandla ärendet, vilket innebar att ett domslut inte forcerats fram. Det förklarades att avsikten med flera lagar som begränsar inkomstkällorna till ett parti är att förhindra att någon med stora ekonomiska tillgångar får inflytande över eller kontrollerar ett parti.
I frågan om lånet är en donation, sade domstolen att ett parti är en offentlig organisation så vad som inte är tillåtet i lagen var förbjudet (partiföreträdare hade alltså en annan åsikt).
Eftersom partiet accepterade en inkomst från en annan källa än de som anges under avsnitt 66 om donationer, borde partiledarna ha insett att lånet var en inkomst som kan påverka ett partis styre vilket går emot avsikten med lagen.
Domstolen noterade också oegentligheter i lånen. Det påpekades att räntan som specificerats på lånet var lägre än marknadsräntorna och lånet förlängdes trots att partiet inte hade betalat tillbaka den första delen. Dessutom tog partiet det andra lånet trots att det bara var 1 miljon baht i rött i sina balansräkningar och det ovanliga skedde att delar av lånet återbetalades av partiet, 14 miljoner baht, till långivaren inom två dagar.
Enligt domstolens uppfattning tillåts långivaren att ha inflytande över partiet handlingarna indikerar att det inte var normal upplåning utan mer ett försök att undvika gränserna för donationer (10 miljoner baht årligen) enligt avsnitt 66 i grundlagen.
Sedan Thailands första politiska partilag antogs 1998 har konstitutionella domstolen upplöst 110 partier, inklusive FFP. Under de första nio åren konstaterades att upplösta parter bröt mot lagen om tekniska frågor. Det första stora fallet som hade politiska följder var upplösningen av Thai Rak Thai-partiet som leddes av Thaksin Shinawatra 2007.
I fallet med Future Forward-partiet kanske andra hänsyn borde tagits.Plötsligt blev sex miljoner röster värdelösa. Att ett så allvarligt straff som upplösning av ett parti och förbud för 15 av partiets ledare att utöva politik de närmaste 10 åren blev en tolkningsfråga är olyckligt. Var det ett lån eller en donation, kom pengarna från en ”olaglig källa”, är ett politiskt parti en juridisk person eller offentlig organisation, uppenbarligen tolkat olika. Borde att många partier tidigare tagit lån vara prejudicerande? Dessutom var det en stor mängd förstagångsväljare som röstade på Future Forward, har deras tro på ett rättvist samhälle, att alla behandlas lika inför lagen, fått sig en törn. Vem representerar de här sex miljonerna och var kan de hitta en ny hemvist? Kanske är inte sista ordet sagt än i det här fallet.
USA:s ambassad utfärdade följande:
”Förenta staterna stöder starkt demokratiskt styre runt om i världen och uppskattar att Thailand nyligen tillsatt en demokratiskt vald regering. USA föredrar eller stöder inte något särskilt politiskt parti i Thailand. Mer än sex miljoner väljare röstade på Future Forward i valet den 24 mars. Beslutet att upplösa partiet riskerar att alienera dem och dessutom har de förlorat sina representanter inom Thailands valsystem”.
Från EU-håll kom följande uttalande:
Att lösa upp politiska partier eller förbjuda parlamentsledamöter strider mot processen för att återställa pluralismen som inleddes förra året. Det politiska utrymmet i Thailand bör förbli öppet. Det är viktigt att myndigheterna säkerställer att alla lagligt valda parlamentsledamöter kan fullfölja sina parlamentariska mandat, oavsett vilken partilista de valts från.
Regeringsmedlemmar då och nu
Thaksin Shinawatra var Thailands premiärminister mellan åren 2001-2006. Han är den enda premiärministern som suttit vid makten en hel mandatperiod mellan 2001-2005. Han blev omvald 2005 men avsattes via en militär intervention år 2006. Före dess hade han haft ministerposter i diverse regeringsbildningar. Bl.a var han utrikesminister mellan åren 1994-1995 under dåvarande premiärminister Chuan Leekpai, Demokraternas partiledare (idag riksdagens talesman). När Banharn Silpa-archa, Chart Thai, var premiärminister under åren 1995-1997 var Thaksin vice premiärminister. Han bildade sedermera partiet Thai Rak Thai 1998 och var partiledare fram tills den militära interventionen 2006 då partiet upplöstes. Thaksin är född 1949.
Prayuth Chan-ocha var arméchef från 2010-2014. Den 22:a maj 2014 ledde han den militära interventionen som ersatte interimsregeringen ledd av Yingluck Shinawatra. Efter den militära interventionen bildades NCPO, National Council for Peace and Order och Prayuth Chan-ocha var självskriven ledare. Det nybildade partiet Phalang Prachachart, som stödde Prayuth, vann valet 2019 med väldigt liten marginal och var tvungen att bilda en koalition med 18 (ibland sägs det 17) andra partier för att få majoritet i riksdagen (för tillfället 254 mot 246 mandat för oppositionen). Att Praytuth utsågs till premiärminister beror till stor del på att även 250 senatorer (utsedda av en kommitté nära knuten till NCPO) fck delta i valet av premiärminister. Med senatorernas röster vann Prayuth Chan-ocha omröstningen med solklara siffror. Prayuth är född 1954.
Vilka politiker litade Thaksin Shinawatra på som sina närmaste män och vilka litar Prayuth Chan-ocha på. Det finns människor som påstår att ekonomin var mycket bättre under Thaksins tid som premiärminister. En sanning med modifikation med tanke på vem som har hand om finanserna idag. Listan här nedan, sex betrodda män, av både Thaksin och Pryuth, leder tankarna till ett uttryck ofta använt i thailändsk politik, samma gamla vin i nya buteljer.
- Somkid Jatusripitak ; Vice premiärminister 2001-2006, Finansminister åren 2001-2005, Handelsminister åren 2005-2006 i Thaksin Shinawatras regering.
Vice premiärminister och ansvarig för landets finanser från augusti 2015 med samma position efter valet 2019 i nuvarande regering under Prayuth Chan-ocha som premiärminister. Född 1953
- Suriya Jungrungreangkit; Transportminister åren 2002-2005, Industriminister åren 2005-2006, Vice premiärminister 2005-2006 under Thaksin Shinawatras regeringsperioder.
Idag industriminister i Prayuth Chan-ochas regering, tillträdde efter valet 2019. Född 1954
- Wissanu Krea-ngam; Vice premiärminister mellan 2002-2006 i Thaksin Shinawatras regering .
Fortfarande vice premiärminister efter valet 2019 och under de fem år från 2014 som landet styrdes av en militärregering. Född 1951
- Somsak Thepsutin; Minister i regeringskansliet från 2001-2005, Turism och sportminister under Thaksin Shinawatra från 2005 tills militär intervention 2006.
Nuvarande Justitieminister i Prayuth Chan-ochas regering. Född 1955
- Sontaya Kunplome; Minister för Naturvetenskap och teknologi mellan åren 2001-2002 och Turist och sportminister 2002-2004 i Thaksin Shinawatras regering. År 2012 blev han utsedd till Kulurminister
Utsedd som politisk rådgivare till Prayuth Chan-ocha i april 2018. Född 1963
- Anutin Charnvirakul; Vice Handelsminister år 2004 och Vice Folkhälsominister mellan 2004-2005 då i Thaksin Shinawatras regering.
Nuvarande vice premiärminister och Folkhälsominister under Prayuth Chan-ocha som premiärminister. Född 1966
En i sanning intressant jämförelse mellan då och nu. Märkligt nog är inte Prayuth Chan-ocha någon anhängare av den s.k. Thaksinomics som för övrigt Somkid Jatusripitak grundade. En formel som bygger på att ständigt förbättra Thailands infrastruktur.
Pajkastning i parlamentet döms ut som redundant retorik
I dagarna två, 25:e och 26:e juli 2019, pågick en politisk debatt med den nya regeringens politiska manifest som grund. Det var både senaten och riksdagen som deltog i debatten och förstås blev regeringen ”grillad” av oppositionen. Redan innan debatten satte igång varnade både senatens talesman Pornpetch Wichitcholachai och riksdagens talesman Chuan Leekpai ledamöterna i båda kamrarna att inte göra parlamentet till en lekplats. Av gammal tradition brukar de sluga gamla politikerna göra sig lustiga på andras bekostnad för att leende se på när de som utsätts för påhoppen har svårt att tygla sitt humör.
Det var naturligtvis premiärminister Prayuth Chan-ocha, känd för sin korta stubin, som skulle häcklas. Särskilt av Seri Ruam Thai partiets ledare Sereepisuth Temeeyaves känd som en mycket verbal motståndare till Prayuth. Det var hela tillvägagångssättet med att riva upp den gamla grundlagen och få en ny godkänd genom en folkomröstning till tillsättande av senatorer via en kommitté ledd av Prayuths närmaste man Prawit Wongsuwan som kritiserades i bryska ordalag. Det blev så hätsk stämning mellan de båda att de i princip sa upp bekantskapen. För att förklara det med thailändska termer så bestämde sig Prayuth att inte längre anse Sereepisuth som sin ”roonpee” (äldre klasskamrat i militärutbildning). Sereepisuth uttryckte sitt förakt genom att påstå att den nuvarande regeringen hade ”fuskat” sig till makten och han ansåg att Prayuth helt skamlöst klamrade sig fast vid positionen som premiärminister. Till svar sa Prayuth;
- Vi har känt varandra i många år, du var min ”roonpee”, vi gifte oss samma datum, men från och med idag betecknar jag dig inte längre som min ”roonpee” för du behandlar inte mig med ett uns av respekt.
Pol Gen Sereepisuth blev tillsagd av riksdagens talman Chuan Leekpai att lämna rummet och han fick inte använda den tid han hade till förfogande. Dessutom blev han tillsagd att dra tillbaka sina anklagelser mot premiärministern för stöld och bedrägeri. Det gick Sereepisuths ära för när och han hotade med väcka åtal mot talmannen. Det hela slutade med att Sereepisuth fick komma tillbaks till debatten efter att ha gett en motvillig och vag ursäkt.
Trots varning alltså, blev det lite lekstuga under debatten. Många veteranpolitiker verkade ha en fem års uppdämnd sarkasm som nödvändigtvis måste ut. Det blev väldigt lite sakpolitik och mycket pajkastning. Vi har redan nämnt om kritiken mot Pannika Wanichs (Future Forwards talesperson) klädsel som blev till en följetong på sociala medier med hjälp av Parina Kraikups (MP för Phalang Pracharath) dagliga inlägg. Prayuth blev uppläxad av New Economics f.d. partiledare Mingkwan Sangsuwan som sa att Prayuth inte följde de parlamentariska regelverket eftersom han glömde att presentera sig som av kungen utsedd premiärminister innan han började gå igenom regeringens politiska manifest.
Wan Muhamad Noor Matha, Prachacharts partiledare kallade regeringens politiska agenda för ”önskelista” utan förankring i verkligheten och omöjlig att implementera. Han påstod också att Prayuth hade planerat militärkuppen tre år innan den genomfördes, alltså under tiden en vald regering fanns.
- Hur kan en kuppmakare uppräthålla en demokratisk ordning, frågade Wan Muhamad Noor Matha.
Sompong Amornviat, ny partiledare för Pheu Thai ansåg att de senaste fem åren under militärstyre hade varit ”disastrous” Thailands ekonomi har stagnerat och ligger efter övriga ASEAN-länder.
- Det här är falsk demokrati mer liknande en femtioprocentig diktatur, sa han
Så här gick tongångarna för det mesta. Nästan ingen konstruktiv kritik. Trots allt accepterade nästan alla parlamentsledamöter, även premiärministern, en tillsägelse från talmannen. De bad om ursäkt för sina utlåtande när de bedömdes som förolämpande eller olämpliga. Kort sagt följde de reglerna för det politiska spelet i parlamentet.
Lämpligt nog gjordes en opinionsundersökning någon dag efter debatten. Resultatet visar att över 70% av de svarande medgav att de inte hade lärt sig något av debatten. Efter 30-timmars retorik som mestadels avvikit från politiska frågor bedömdes retoriken som redundant (onödig). Det två dagar långa politiska dramat visade att många av veteranparlamentarikerna är oförändrade efter fem års frånvaro av politisk debatt. De är fortfarande hopplöst fast i s.k. rännstenspolitik.
Men det finns hopp. Ett debattinlägg från en av den nya generationens parlamentsledamöter Pita Limjaroenrat (Future Forward – Anakot Mai), var fullt av innehåll. Han fick t.o.m. en stilla applåd av vice premiärminister tillika ansvarig för finanserna Somkid Jatusripitak och även inrikesminister Anupong Paojinda berömde. Pitas anförande återspeglade tydligt de aktuella frågorna inom jordbrukssektorn och hans förslag kan förhoppningsvis leda till kollektiva lösningar på jordbrukares problem.
- Det största hindret för jordbrukare är markägande, en grundläggande mänsklig rättighet. Eftersom de flesta jordbrukare inte lagligt äger sin mark kan de inte få formella lån och måste därför vända sig till informella långivare och slutligen hamna i en skuldfälla. De har varken kunskap eller råd till ny teknik och hamnar efter i utvecklingen inom jordbrukssektorn. I ärlighetens namn har regeringen under de senaste fem åren huvudsakligen fokuserat på megaprojekt som rör landets infrastruktur (Somkids skötebarn) och stöttat storföretag. Litet eller inget intresse har visats för att lösa bönders grundproblem som är markägande eller brist på markägande för att vara korrekt. Det är dags att regeringens ekonomiska team skiftar fokus till de minst bemedlade i samhället.
- Pita Limjaroenrat exemplifierar den typ av politiker som vi skulle vilja se i parlamentet, inte lustigkurrarna, inte de billiga underhållarna, inte de som bara sitter tyst hela tiden, inte heller de som mestadels hoppar över möten och bara dyker upp för att räcka upp sina händer när de blir tillsagda att göra så, skrev Veera Prateepchaikul tidigare redaktör, Bangkok Post. Vi kan lägga till, att döma av bilder från riksdagen, inte de som nickar till heller.
Thailands nya regering
Vi har sökt och letat, skrivit in och raderat. Det har varit ett evigt chakrande om ministerposter men nu ser det ut som om PM Prayuth Chan-ocha har fått ihop en regering. Av de 19 (ibland nämns 18) partier som ingår i regeringskoalitionen är det bara partierna Phalang Prachachart, Demokraterna, Bhumjaithai, Chartpattana och Chartthaipattana som fått ledande roller i ministerierna, antingen som minister eller vice. Nu är det tänkt att ministrarna och viceministrarna ska börja jobba så fort det svurit lydnad till sitt ämbete, mitten av juli är det tänkt. Tyvärr finns det bara tre kvinnor bland farbröderna varav två är viceministrar i utbildningsministeriet och den tredje viceminister i ministeriet för jordbruk och kooperativ.
Det finns faktiskt nio länder i världen som har fler kvinnor än män på ministerposter. Det är Spanien (64,7%), Nicaragua (55,6%), Sverige (54,4%), Albanien (53,3%), Colombia (52,9%), Costa Rica (51,9%), Rwanda (51,9%), Kanada (50%) och Frankrike (50%). Om vi läser FN:s / Inter-Parliamentary Unions statistik så befinner sig Thailand på listan över de 11 länder som inte har någon kvinnlig representation när det gäller ministerposter. Jo det finns tre kvinnor bland de 36 nämnda nedan men ingen av de tre är minister, samtliga är viceministrar i s.k. ”soft ministeries”. Något att fundera över för farbröderna i regeringsställning. Inte kan det väl vara så att det inte finns några dugliga kvinnliga politiker i Thailand för tillfället.
Vi förstår om namnen inte är bekanta och att de flesta som läser vinklarna inte vet något om de ministrar som valts att sitta i regeringen. Vi rekommenderar att Googla och läsa dagstidningar och på så vis skapa er en bild av ministrarnas kompetens. Vad vi vet är de kommer att ”grillas” av oppositionspolitiker från Pheu Thai och Future Forward. Majoriteten är tunn, regeringspartierna har 254 mandat och oppositionen 246 mandat i riksdagen.
Regeringskansliet
Premiärminister: Prayuth Chan-ocha (PPRP), Vice: Prawit Wongsuwon (PPRP, ansvarig för rikets säkerhet), Somkid Jatusripitak (PPRP, vice premiärminister med ansvar för landets ekonomi), Wissanu Krea-ngam (PPRP, vice premiärminister och juridiskt ansvarig ), Vice: Anutin Charnvirakul (Bhumjaithai), Vice: Jurin Laksanavisit (Demokrat), Tewan Liptapanlop (Chartpattana)
Finansministeriet
Minister: Uttama Savanayana (PPRP) Vice: Santi Promphat
Utrikesministeriet
Minister: Don Pramudwinal (PPRP)
Turist och Sportministeriet
Minister: Pipat Rachakitprakan (Bhumjaithai)
Ministeriet för social utveckling och mänsklig säkerhet
Minister: Chuti Krairiksh (Demokrat)
Ministeriet för högre utbildning, vetenskap, forskning och innovation
Minister: Suvit Maesincee (PPRP)
Ministeriet för jordbruk och kooperativ
Minister: Chalermchai Sri-on (Demokrat) Vice: Mananya Thaiset (Bhumjaithai) Vice: Praphat Pothasuthon (Chartthaipattana), Thammanat Prompao (PPRP)
Transportministeriet
Saksayam Chidchob (Bhumjaithai) Vice: Athirat Rattanaset (PPRP) Vice: Thaworn Senneam (Demokrat)
Ministeriet för digital ekonomi och samhälle
Minister: Buddhipongse Punnakanta (PPRP)
Ministeriet för naturresurser och miljö
Minister: Varawut Silpa-archa (Chartthaipattana)
Energiministeriet
Minister: Sontirat Sontijirawong (PPRP)
Handelsministeriet
Minister: Jurin Laksanavisit (Demokrat) (också vice premiärminister) Vice: Weerasak Wangsupakitkosol (Bhumjaithai)
Inrikesministeriet
Minister: Anupong Paojinda (PPRP) Vice: Niphon Bunyamanee (Demokrat) Vice: Songsak Thongsri (Bhumjaithai)
Justitieministeriet
Minister: Somsak Thepsuthin (PPRP)
Industriministeriet
Minister: Suriya Jungrungreangkit (PPRP)
Arbetsmarknadsministeriet
Minister: Chatumonkol Sonakul (PPRP)
Kulturministeriet
Minister: Itthiphol Khunplome (PPRP)
Folkhälsoministeriet
Minister: Anutin Charnvirakul (Bhumjaithai) Vice: Sathit Pitutecha (Demokrat)
Försvarsministeriet
Minister: Prayuth Chan-ocha (PPRP) Vice: Chaicharn Changmonkol (PPRP)
Utbildningsministeriet
Minister: Nataphol Teepsuwan (PPRP) Vice: Kalaya Sophonpanich (Demokrat) Vice: Kanokwan Vilawan (Bhumjaithai)