Valkommissionen (EC) hade till uppgift att informera de politiska partierna om att det finns förordningar som hindrar dem från att ta lån. Antingen glömdes eller kanske gömdes den information före valet 24:e mars 2019.
Kanske beror det på att det inte finns några sådana regler. Åtminstone 32 partier, inklusive Future Forward Party (FFP), har sökt lån för att finansiera sin verksamhet under de senaste åren. Ändå beslutade EC att endast vidta åtgärder mot FFP och uppmanade konstitutionsdomstolen att få partiet upplöst över ett lån på 191 miljoner baht som det tog från partiledaren Thanathorn Juangrongruangkit. Att uppmana konstitutionsdomstolen strider mot en lag som säger att ingen yttre påverkan på ett domstolsbeslut får ske. EC skulle ha lämnat över ärendet utan rekommendation.
När EC listade vad som kunde göras och inte göras till partier som riktlinje före valet förra året, nämndes inget om att lån var förbjudna.
Tidigare EC-kommissionär Somchai Srisutthiyakorn (som blev utbytt mot sin vilja) vittnade om att åtminstone fyra partier hade tagit lån 2013. Till och med en läckt rapport om EC: s utredning av FFP-lånet avslöjade att tjänstemän hade meddelat kommissionen att ta ut lån inte var olagligt eftersom det gjordes av andra partier och hade tillåtits ske tidigare.
Eftersom EC anser att partier inte bör tillåtas att ta lån, borde det framförts klart till samtliga partier och dessutom borde efterlevnad säkerställts. Om valkommissionen anser att ta lån är olagligt, bör den hållas ansvarig för vårdslöshet och för att tillåta det att hända.
I konstitutionen från 2017 finns inga bestämmelse som förbjuder partier att ta lån. Många partier har sökt lån eftersom de betraktar sig som en juridisk person inte en offentlig organisation. Alltså bör regeln "allt som inte är förbjudet är tillåtet" till skillnad från begreppet "allt som inte är tillåtet är förbjudet", som är tillämpligt på offentliga myndigheter, gälla.
Valkommissionen har anklagat partiet för att acceptera ett lån i strid mot konstitutionens andemening, vilken är att förhindra att olagligt förvärvade medel eller medel från olagliga källor ges som lån. Det är knappast fallet med partiledare Thanathorns lån till FFP eftersom olagligt förvärvade medel anses av många vara medel från rån, narkotikahandel, människosmuggling och andra kriminelle aktiviteter. Att EC uppmanade domstolen att upplösa partiet i enlighet med konstitutionens avsnitt 92 kan därför anses som en misstolkning av lagens andemening.
Att EC beslutade att lämna över ärendet till konstitutionsdomstolen och rekommendera en upplösning av partiet trots att lånet togs upp på ett öppet sätt känns påtvingat. Thanathorn berättade själv för allmänheten om lånet under en presskonferens förra året.
Med sina kommissionärer som utsetts av den tidigare militära regimen verkar EC istället se till att starka oppositionspartier som FFP inte kan fullfölja 6 miljoner väljares vilja. Som jämförelse vidtogs inga åtgärder när det nuvarande regeringspartiet Palang Pracharath höll en bankett före valet och samlade in 600 miljoner baht. Inget ifrågasättande om vissa statliga myndigheter och statliga tjänstemän hade donerat till partiet och i vilken storleksordning.
Vän av ordning kan säkert hävda att FFP faktiskt har gett EC möjligheten att agera genom att acceptera ett lån på 191 miljoner baht. I konstitutionsdomstolen ansågs det inte vara ett lån utan en donation (endast 10 miljoner baht kan doneras per annum). Lagen har tillkommit för att hindra välbärgade personer att genom stora donationer ta kontrollen över ett politiskt parti.
Det är på sin plats att också återge konstitutionsdomstolens motivering till beslutet.
Domstolen började med att besluta att valkommissionen hade befogenhet att vidta åtgärder, när ett brott kan anses som flagrant, utan att vänta på att åtgärden begärs av annan person. Valkommissionen behöver heller inte delge FFP anklagelsens vidd eftersom EC:s förfaranden skiljer sig från en domstols. Förklaringen avfärdade partiets tidigare argument att det inte hade informerats om att EC skulle referera till avsnitt 92 i grundlagen som behandlar erhållna lån från olagliga källor, med partiupplösning som följd.
Domstolen insisterade på att det tog 71 dagar att behandla ärendet, vilket innebar att ett domslut inte forcerats fram. Det förklarades att avsikten med flera lagar som begränsar inkomstkällorna till ett parti är att förhindra att någon med stora ekonomiska tillgångar får inflytande över eller kontrollerar ett parti.
I frågan om lånet är en donation, sade domstolen att ett parti är en offentlig organisation så vad som inte är tillåtet i lagen var förbjudet (partiföreträdare hade alltså en annan åsikt).
Eftersom partiet accepterade en inkomst från en annan källa än de som anges under avsnitt 66 om donationer, borde partiledarna ha insett att lånet var en inkomst som kan påverka ett partis styre vilket går emot avsikten med lagen.
Domstolen noterade också oegentligheter i lånen. Det påpekades att räntan som specificerats på lånet var lägre än marknadsräntorna och lånet förlängdes trots att partiet inte hade betalat tillbaka den första delen. Dessutom tog partiet det andra lånet trots att det bara var 1 miljon baht i rött i sina balansräkningar och det ovanliga skedde att delar av lånet återbetalades av partiet, 14 miljoner baht, till långivaren inom två dagar.
Enligt domstolens uppfattning tillåts långivaren att ha inflytande över partiet handlingarna indikerar att det inte var normal upplåning utan mer ett försök att undvika gränserna för donationer (10 miljoner baht årligen) enligt avsnitt 66 i grundlagen.
Sedan Thailands första politiska partilag antogs 1998 har konstitutionella domstolen upplöst 110 partier, inklusive FFP. Under de första nio åren konstaterades att upplösta parter bröt mot lagen om tekniska frågor. Det första stora fallet som hade politiska följder var upplösningen av Thai Rak Thai-partiet som leddes av Thaksin Shinawatra 2007.
I fallet med Future Forward-partiet kanske andra hänsyn borde tagits.Plötsligt blev sex miljoner röster värdelösa. Att ett så allvarligt straff som upplösning av ett parti och förbud för 15 av partiets ledare att utöva politik de närmaste 10 åren blev en tolkningsfråga är olyckligt. Var det ett lån eller en donation, kom pengarna från en ”olaglig källa”, är ett politiskt parti en juridisk person eller offentlig organisation, uppenbarligen tolkat olika. Borde att många partier tidigare tagit lån vara prejudicerande? Dessutom var det en stor mängd förstagångsväljare som röstade på Future Forward, har deras tro på ett rättvist samhälle, att alla behandlas lika inför lagen, fått sig en törn. Vem representerar de här sex miljonerna och var kan de hitta en ny hemvist? Kanske är inte sista ordet sagt än i det här fallet.
USA:s ambassad utfärdade följande:
”Förenta staterna stöder starkt demokratiskt styre runt om i världen och uppskattar att Thailand nyligen tillsatt en demokratiskt vald regering. USA föredrar eller stöder inte något särskilt politiskt parti i Thailand. Mer än sex miljoner väljare röstade på Future Forward i valet den 24 mars. Beslutet att upplösa partiet riskerar att alienera dem och dessutom har de förlorat sina representanter inom Thailands valsystem”.
Från EU-håll kom följande uttalande:
Att lösa upp politiska partier eller förbjuda parlamentsledamöter strider mot processen för att återställa pluralismen som inleddes förra året. Det politiska utrymmet i Thailand bör förbli öppet. Det är viktigt att myndigheterna säkerställer att alla lagligt valda parlamentsledamöter kan fullfölja sina parlamentariska mandat, oavsett vilken partilista de valts från.