Precis som vanligt är alla de vanliga motionärerna på plats, mest thailändare som nickar och ler glatt mot oss. Efter många promenader börjar vi känna varandra. Vi pratar sällan, men leende och nickar säger mer än ord. Just idag kommer dock några försiktiga kommentarer om de senaste dagarnas explosioner. Ingen kommer dock med några lösningar och svar. Om man inte vet håller man artigt tyst för att inte oroa. Det är ovanligt många munkar på stranden idag. Kanske är de där för att trösta människor som ser ledsna ut, även Hua Hin har utsatts för någon sorts markering.

En familj samlas framför en munk, barnen står på knä med händerna i en wai, de vuxna står upp med händerna i samma position och lyssnar till munkens tröstande och hoppfulla ord. Vi inser att rädslan går in när hoppet går ut. Den här morgonen, dagen efter, är glömskan prioriterad. Inget analyserande, det som har hänt har hänt nu går vi vidare mot ett bättre Thailand. Idag ska vi gå ut och äta tillsammans, vi ska göra allt det vi inte kunde göra igår. Vi kom alla till Hua Hin för att fira Mors Dag, drottningens födelsedag, säger thailändarna.

De små strandrestaurangerna börjar så småningom öppna. Den som ligger till höger där vi går ner på stranden är redan öppen. Han som har placerat ut rader av solstolar borrar ivrigt hål i sanden för att solparasollerna ska stå stadigt. Han väntar på att turisterna ska komma och njuta av Hua Hins magnifika strand. Försiktigt börjar Hua Hin återgå till normalitet. Idag har butiker och varuhus öppet som vanligt. Människor återgår till sitt vanliga leverne. Igår var en dag för kontemplation, för eftertanke. Idag är en dag för nya tag, en dag för att föra landet framåt.

Det var ingen kaos igår heller. Militär och polis finkammade gator och torg metodiskt, lugnade ner människor som pekade ut bomber som inte fanns i misstänkta påsar och väskor. Män klädda i skyddsutrustning närmade sig bomber som inte exploderat och desarmerade dem med stoiskt lugn. Kaoset i Hua Hin fanns bara i svensk radio och på vissa TV-kanaler. Vi förstår människors rädsla men inte rapporteringen. Ständiga försök att verklighetsförstärka. Vi förstår heller inte varför hot och hat och ett ytterligare ord på h, hån, ska vara nödvändigt på sociala medier. Varför ska man kalla Thailands premiärminister för ”Prutten”, han heter Prayuth Chan-ocha. Varför ska man förlöjliga kommentarer genom att skriva 55555+. En imponerande kunskap om Thailand att veta att det står istället för hahahahaha, plusset kom till, får vi förmoda när skrattet satte sig i halsen.

Det finns många som bor i Thailand och har svenska som modersmål. De som bor här är naturligtvis en källa till kunskap och därför är det ännu viktigare att just de fastboende behåller sitt lugn, utan sensationsutlåtanden, hot, hat och hån. De turister som finns i Hua Hin är redan oroade av explosioner, strö inte salt i såren. Dessa ständiga påståenden att thailändsk polis ljuger, att premiärminister Prayuth Chan-ocha inte får något gjort och allt han fått gjort är i egenintresse. När polisen säger att bombdåden inte var av terroristkaraktär uttalar sig en svensk expert på Thailand och säger raka motsatsen. Han har talat med underrättelsetjänsten och experter på konflikter i södra Thailand och de har bekräftat att det ser kopplingar till den separistiska konflikten i södra Thailand?

Att så många på sociala medier anser sig vara bättre skickade att leda Thailand och lösa alla politiska problem än den nuvarande regeringen är sensationellt. Var finns självkritiken? Att yttra sig generellt om läget i landet och hänvisa till brist på demokrati leder till att vi måste använda ett ord myntat av en svensk skribent, demokratifundamentalist. I stort sett alla politiska fraktioner ligger enligt sociala medier bakom bombdåden. Den ena spekulationen avlöser den andra. Alla vet mest och bäst. Det är skillnad på att vara nyfiken, att vilja veta, mot att konstatera fakta och peka i olika riktningar. Vi på vinklarna har bott tillräckligt länge i Thailand för att förstå att inget är svart eller vitt.

Det finns alldeles för många faktorer, som vi icke-thailändare inte känner till, som inte ens thailändare i gemen känner till. Tro inte för ett ögonblick att de styrande i landet är korkade, polis- och militärledningen är välutbildad, många i regeringen har stort förstånd. Det finns också många intelligenta politiker men de håller för tillfället tand för tunga. Tids nog kommer all politisk aktivitet igång igen. Och enligt Prayuths utlåtande är alla redan idag tillåtna att konstruktivt kritisera regeringen men utan att anstränga sig för att ställa till oreda och konflikter. Men det han säger är förstås lögn alla förståsigpåare vet ju mycket bättre.