En aktuell rapport som cirkulerar i pressen och på sociala medier har höjt ett par ögonbryn, inte bara thailändska, utan också utlänningars som är väl bekanta med Thailand. Det är en artikel som publicerades i Credit Suisse Global Wealth Report 2018 som hävdar att Thailand är det land i världen som har störst skillnad mellan rika och fattiga, alltså världens mest ojämlika land.
Medan det inte finns någon förnekelse till att fattigdom fortfarande existerar i Thailand och att en ojämlik fördelning av förmögenhet fortfarande är ett problem känns inte ”världens mest ojämlika land” som en riktig beskrivning av Thailand. Låt oss ta en närmare titt hur Credit Suisse Global Wealth Report har kommit fram till den slutsatsen.
Byrån för National Economic and Social Development Board (NESDB), den thailändska nationella byrån som huvudsakligen ansvarar för att övervaka regeringens framsteg när det gäller att minska ojämlikheten har varit snabba att gå i svaromål. De har tagit på sig rollen att klargöra fakta och ge en tydligare bild av situationen.
Till att börja med påpekade NESDB att den information som samlades in i Thailand är från 2006. Däremot baserades rapporten, när det gäller andra länder, sina antagande på betydligt aktuellare information. Därför är det svårt att göra en exakt jämförelse mellan länder, eftersom uppgifterna kommer från olika tidsramar. Om mer aktuell information hade använts skulle resultatet ha varit rejält annorlunda. Det finns med andra ord anledning att ifrågasätta om rapporten verkligen återspeglar verkligheten i landet.
En annan viktig invändning mot mätmetoden är att rapporten bygger på länders statistik för fördelning av förmögenhet trots att av de 168 undersökta länderna endast de 35 mest utvecklade länder har någon omfattande statistik om fördelning av välstånd. Thailand och många andra utvecklingsländer har ingen möjlighet att samla in nödvändig information beroende på tekniska svårigheter i sökandet efter adekvata källor när det gäller att identifiera vem som äger vad.
Vad som också måste understrykas är att rapporten använder ekonometri* för att uppskatta ojämlikhet, vilket förutsätter att inkomstfördelningen korrelerar med förmögenhetsfördelning. Med tanke på att endast 20% av de undersökta länderna har omfattande förmögenhetsfördelningsregister, kan en eventuell slutsats om ojämlikhetstalet för de återstående 133 länderna i bästa fall endast vara en grov uppskattning. Som tidigare sagt är Thailand ett av de länder där information om enskilda människors tillgångar inte är tillgänglig, det finns bara information om inkomstfördelning.
Självklart tas problemen kring fördelning av förmögenhet och ojämlikhet i landet på fullaste allvar av den thailändska regeringen. Regeringen är fast besluten att se till att när landets ekonomi förbättras bör ingen lämnas utanför och en omfördelning av rikedomarna bör finnas med i utvecklingen. Det är därför NESDB fått till uppgift att övervaka regeringens ansträngningar att minska ojämlikheten.
Den metod som används av den thailändska byrån skiljer sig från Credit Suisse. NESDBD använder Gini-koefficientindexet**, en universellt accepterad standard, som också används av Världsbanken. För att mäta ojämlikhet bland länder världen över, fokuserar Gini-metoden på två nyckelfaktorer, intäkter och utgifter.
Genom att titta på siffror från 2017, vilka är de senaste siffrorna som finns tillgängliga, kan man se att ojämlikheten i Thailand faktiskt har minskat under de senaste 10 åren.
Indikatorerna visar att inkomstskillnaden mellan den högsta och den lägsta inkomstgruppen i landet gradvis sjunker. På samma sätt har utgiftsskiktet mellan de två grupperna också minskat. En slutsats som inte bara bygger på den thailändska regeringens bedömningar, den är också bekräftad av Världsbanken.
Enligt Världsbanken har Thailand fortsatt att förbättras när det gäller ojämlikhet i fördelningen av förmögenhet och inkomst. År 2013 rankades Thailand på plats 46 av 73 länder. Bara två år senare år 2015 flyttades landet upp till plats 39. Faktum är att Thailands Gini-koefficient i själva verket, baserat på de senaste siffrorna från Världsbanken, för närvarande står på 0,36 - vilket inte ligger långt ifrån Storbritannien (0.33) och USA (0,41).
De ständiga förbättringarna iinebär inte att Thailand kan vila på lagrarna. Medan mycket har gjorts under det senaste årtiondet, kvarstår mycket mer att uppnå. Siffrorna kan visa att ojämlikheten i Thailand minskar, men att minska skillnaderna mellan det rikaste och fattigaste samhällssegmentet måste förbli en av den nuvarande och framtida regeringars topprioriteringar.
Det är uppmuntrande att olika åtgärder vidtagits för att uppnå en mer rättvis fördelning av inkomst och rikedom under de senaste fyra åren. Regeringsledda projekt och samarbete mellan privatägda och statsägda företag har skapat fler arbetstillfällen, många infrastruktursprojekt har startats upp. Ett antal initiativ har lanserats för att öka inkomsterna i låg- och medelinkomstgrupper. Åtgärder som syftar till att omfördela rikedomar från höginkomstgrupper till andra segment av befolkningen har implementerats.
Slutligen har regeringen initierat ett antal sociala välfärdssystem inom nyckelområden som utbildning, boende och vård. Målet är att uppnå en allt större jämlikhet i förmögenhetsfördelningen fram till år 2037. Då ska klyftan mellan landets rikaste och fattigaste (10% av befolkningen) inte vara större än 15 gånger, ner från den nuvarande siffran 22 gånger. Målet är att bli ett av de mer rättvisa länderna i världen.
Vi förstår av den här artikeln att det är svårt att jämföra länder när det gäller människors inkomst och förmögenhet. Det är förstås lika svårt att jämföra länders BNP. Inte sällan jämförs äpplen och päron och det är nog fallet när ett Schweiziskt finansinstitut ska försöka hitta information om Thailands ekonomi. Men att helt krasst kalla Thailand för ”världens mest ojämlika land” när insamlandet av information haltar borde nog undvikas.
*Användning av statistiska och liknande metoder vid studier av nationalekonomiska företeelser i syfte att empiriskt analysera och utveckla ekonomiska teorier. Ekonometrin analyserar ekonomiska samband som används för att göra ekonomiska prognoser. Sådan information används ibland av regeringar för att fatta ekonomiska beslut om skattesatser, bidragsnivåer eller andra subventioner. Den används främst av nationalekonomer för att studera samband mellan olika ekonomiska variabler, exempelvis förhållandet mellan inkomst och konsumtion. Det som skiljer ekonometri från andra statistiska metoder är karaktären av ekonomiska data. Ekonomiska data är generellt sett observerade och kommer sällan från kontrollerade experiment. Eftersom individer i en ekonomi påverkar varandra tenderar observerade data att återspegla ekonomiska jämviktsvillkor istället för enkla beteenderelationer baserade på preferenser eller teknik.
** En ekonomiskt måttenhet på ojämlikheten, till exempel i inkomstfördelning, hos en befolkning. Måttet bygger på Lorenzkurvan och visar hur inkomsterna är fördelade i en viss population. Ginikoefficienten har ett värde mellan noll (0) och hundra procent (1). 0 innebär att alla individer har exakt lika stora tillgångar (dvs total jämlikhet) medan 1 innebär total ojämlikhet. Ju lägre ginikoefficient för inkomster, desto mer jämlikt fördelas löner, vinster, bidrag, och andra ersättningar inom ett land. Till exempel Norge är ett av de länder som har låga ginikoeffcienter för inkomster, och har därmed en jämn inkomstfördelning. Flera länder i Sydamerika har mycket höga ginikoefficienter (jämfört med världens genomsnitt) och har därmed mycket ojämlika inkomstfördelningar. År 2009 var Sveriges ginikoefficient 0,32, och år 2011 var den 0,27 (nionde lägst i världen). År 2017 var den 0.28