Av Del 1 har nog alla läsare förstått att säsongen 2018 inte kommer att bli något lysande bärår. Eftersom 660 thailändare redan köpt biljett, tur och retur, annars fås inget bärplockarvisum, är det bara att fortsätta med förberedelserna. Boende i Junsele blev det enklaste hitills. Tre hus som varit asylboende togs över av thailändska bärplockare inalles 100 personer. Korridorboende godkänt av alla kommunala instanser som har något att säga till om. Regionalt skyddsombud (Kommunal), Brandinspektionen och certifieringsorganet KRAV (mer om det senare).

Det gäller alltså att ha godkänd ventilation, temperatur, brandskydd, livsmedelshantering, utrymningsvägar, brandlarm, uppfylla miljöbalkens krav, avfallshantering, arbetsmiljö, listan är hur lång som helst och något är säkert glömt i uppräkningen. Däremot finns det ingen chans att glömma någon åtgärd för inspektörer kommer på besök med jämna mellanrum. Tjänstemannasamtal är en del av det dagliga arbetet. Eftersom boendet i just Junsele precis varit asylboende så var allt på plats.

Cirka sju mil från Junsele ligger Sollefteå och cirka 15 kilometer från Sollefteå ligger Paras gamla nedlagda skola. Eftersom Bergviks gamla skola blev till ett bra boende bestämde sig Tälje Invest AB att införliva Paraskolan i fastighetsportföljen. Den hade varit ur bruk ett antal år så det var att väcka liv i den ståtliga byggnaden med rejäla betongväggar. Vi vet för vi var tvungna att slå hål i väggen för att installera dörrar som utrymningväg. Källarplan, bottenplan och övervåning skulle tas i bruk. El och vatten, även varmvatten, skulle fungera. Och så förstås ventilation och brandlarm, utrymningsvägar, branddörrar (vi fick byta 17 dörrar), eldsläckare, värme, toaletter, duschar, matsal, invägningsbyggnad, brandtrappor. Allt skulle fixas och det var ont om tid. Det jobbades febrilt och tyvärr kom det 100 plockare innan vi blev helt färdiga. Det fanns inget alternativ, de flyttade in under tiden vi färdigställde boendet. Sängar och madrasser fanns på plats och sänglinne hyrde vi från Textilia. Att det blev ont om tid berodde i viss mån på att handhavandet av inkommen ansökan om bygglov besvarades med en viss fördröjning.

Matsalsbyggnaden behövde utrustas med en ramp för rörelsehindrade trots att vi inte hade några plockare i rullstol. Vi hade heller inte för avsikt att öppna upp för allmänheten. Eftersom vi var tvungna att bygga en ramp så byggde vi en veranda också. All utrustning i köket behövdes uppgraderas, stekbord installerades, grillugn sågs över och fler kylskåp och frysar köptes in. Det ledde förstås till att elektriciteten behövdes ses över och säkras upp på ett säkert sätt. Ett förråd som inte användes byggdes om till ett dusch- och toalettrum. Vi ville ha elva duschar och elva toaletter och de ville kontrollanterna också. Fastän vi knappast trodde det själva blev Paraskolan ett väldigt uppskattat boende och allt fungerade så smånngom till belåtenhet. Inte ens att avståndet till kommunal avloppsbrunn var 100 meter från skolan var ett hinder. Renspolning och slamtömning blev gjord och ett stort tack bör framföras till den fantastiska rörmokaren som provtryckte alla vattenledningar, bytte toalettstolar och fick varmvatten att cirkulera i hela skolbyggnaden, den fristående matsalsbyggnaden inkluderad. Som stort plus, i allt skolbyggnaden erbjöd, var den gammaldags jordkällaren som fungerade alldeles utmärkt som grönsaksförråd.

Det fanns ytterligare cirka 180 bärplockare som behövde inkvartering i Junsele området. Edenforsens kraftverk genererar fortfarande elektricitet men de sex husen där anställda på kraftverket bodde tidigare hamnade i Tälje Invest AB:s ägo för några år sedan. Husen har rustats upp, ett har blivit matsal med tillhörande dushrum och tvättmaskiner i källarvåningen. De övriga fem är boende för 110 plockare och de övriga 50 installerades på Kullbergs campingplats och ett tjugotal bodde i lägenheter i Junsele. Vän av ordning har säkert suttit och summerat ihop allt boende och kommit fram till att det fattas 30 plockare. Det är riktigt och rätt av 660 var 30 renspersonal, kockar och assistenter, bilmekaniker, städpersonal och ledare för boenden. Med alla på plats kunde vi äntligen börja tänka på hur bärplockningen skulle gå till. Fanns det bär i och hur skulle plockarna komma ut i skogarna?

Med enkel matematik insåg vi att det skulle behövas en hel del fordon för att plockarna skulle ha möjlighet att hitta bär. Vi beräknade att varje bil skulle forsla cirka sju personer och chauffören skulle vara ansvarig för bil och handkassa. Inalles behövdes cirka 90, mestadels folkvagnsbussar modell Caravelle, för 630 plockare. De skulle vara kördugliga d.v.s. besiktade, skattade och försäkrade. De skulle vara utrustade med första-hjälpen-kuddar, varningstriangel, två reflexvästar domkraft, reservdäck och inte minst viktigt, ett fälgkors. För att plockarna inte skulle köra vilse och dessutom hitta bär behövdes detaljerade kartblad, cirka 60 stycken, över Västernorrlands län finnas i bilarna också.