Ibland får walleniusvinklar besök av objudna men inte ovälkomna gäster. När en ekorre kom på besök blev vi som barn på nytt och vad är naturligare när barnasinnet väcks till liv än att leta fram sångtexter till barnvisor. Det blev också naturligt att det blev just Ekorrn satt i granen som vi nynnade på. Om ni som läser har glömt texten så återger vi den här nedan med ett tillägg som gjordes senare. Vi har också återgett en del fakta runt sången under texten.
Ekorrn satt i granen
Ekorrn satt i granen
skulle skala kottar
Fick han höra barnen
då fick han så bråttom
Hoppa han från tallegren
stötte han sitt lilla ben
och den långa ludna svansen
Sprang han hem till mamma
på den gröna ängen
fick han med det samma
krypa ner i sängen.
Beska piller fick han då
plåster på sin lilla tå
och ett stort bandage om svansen
Ekorren med inledningsorden Ekorrn satt i granen är en barnsång med text och musik av Alice Tegnér, publicerad 1892 i häfte 1 av Sjung med oss mamma och sedermera under rubriken Visor om djur och blommor i Nu ska vi sjunga, den svenska folkskolans sångbok från 1943. Spontana tillägg till texten gjordes så tidigt som på 1920-talet där ekorren tas om hand för sin ben- och svansskada på olika sätt, bland annat med beska piller och varmt bandage. I senare versioner med kallt bandage och plåster på tån och svansen. Tilläggen tillhör dock inte originaltexten.
Just den här ekorren som satt i en gran och skulle skala kottar, blev så förskräckt när den fick höra barnen och fick så bråttom att den trots sittande i en gran hoppade från en tallegren. Det är lätt att bli förvirrad när barn hörs. Den ekorren vi fångade på bild när den kom på besök och klättrade omkring i våra krukväxter hörde inga barn och dessutom smög vi fram på tå för att föreviga besöket. En luden svans hade den men så vitt vi kunde se hade den inga plåster på varken tå eller svans. För övrigt kan den nog inte kallas ekorre eftersom vi inte sett till några ekar i Thailand. Däremot finns det ju palmer så kanske palmorre är ett bättre namn.
Andra gäster som en vildhöna och en groda har också varit på besök, grodan bodde i en sko och vildhönan skulle bestämt lägga ägg i en kartong och blev mycket irriterad när vi lät den förstå att den inte kunde häcka hos oss. Den stod med förnärmad syn på biltaket en lång stund innan den bestämde sig för att flyga iväg.
Vi vet inte om den kallas vandrande pinne men de ser definitivt ut som ett djur som satts ihop av tändstickor utan svavel. Den bestämde sig för att åka med ner på byn och bästa platsen ansågs vara framtill i spoilerns luftintag.
I Thailand kallas den ginka. Den går, eller kanske springer definitivt lite roligt. Liksom vaggar fram. Just den här döpte vi till Bobby för den bestämde sig för att flytta in i vårt enda barrträ. Där vilade den lungt och stilla varje eftermiddagen. Viloläget var något underligt med spänd nacke och huvudet i högt läge. Ibland slumrade den dock till och då hängde benen ner på var sida av grenen. Men Bobby måste ha varit aktiv delar av dygnet för plötsligt dök Bobby Jr. upp, en kopia men helt skalenligt mindre. Härliga figurer som drog efter ett par veckor. Det har flyttat in en större ödla som heter och låter som tokkae, kanske var det den som skrämde Bobbysarna..
Som ni förstår händer det saker hela tiden utanför vårt kontor. Kanske är det djurens sätt att demonstrera och framföra sina åsikter för att vi människor inkräktat på deras naturlig tillhåll. Vi vill också beskriva det aktiva djurlivet i Hua Hins ytterområden. Om ni får påhälsning av de ovannämnda se det som en naturupplevelse och för Buddhas skull behandla dem väl.
