Att få följa utvecklingen av Bangkoks transportsystem från 1937 fram till dags dato är en fascinerande resa. En video för alla som tycker om Thailand i allmänhet och Bangkok i synnerhet kom till oss på LINE och vi vill gärna dela med oss.
Från år 1937 och fram till dags dato används floden Chao Phraya med dess förgreningar som transportväg. Båttrafiken var livlig och det intressanta var att husen utefter vattenvägarna hade ingång från sidan som vätte mot floden. Likaså såldes och köptes en mängd produkter från och till småbåtar som roddes fram i båtvimlet. Massor med salustånd placerades på bryggor och verandor byggda på pålar utmed vattenvägarna. Förgreningarna kallas Khlong, det thailändska uttrycket för grävda kanaler. Det fanns 1160 relativt stora farbara khlonger med 521 små avstickare blev det summa summarium 1681 khlonger. Kanske går det att jämföra khlongernas utbredning med dagens soier (sidogator) från de stora genomfartslederna som Sukhumvit, Petchburi med tillägget satmai (nybyggd) och Lad Prao.
Bangkok kallades för Asiens Venedig med full rätt. Båtar med passagerare roddes fram med en åra längst bak som drivkraft. Båtsmannen stod upp för att ha klar sikt i färdriktningen. Bangkoks centrala delar var sammanlänkade med khlonger från ytterområden med stora risfält. Riset var runt slutet på 30-talet en stor exportvara och forslades till hamnarna via khlonger till Chao Phraya flodens mynning. Vattnet i khlongerna och floden var relativt fritt från föroreningar och användes ofta till ett svalkande bad bland både barn och vuxna.
Endast Bangkoks centrala delar var asfalterade och inte särskilt starkt trafikerade. Inte många hade råd med bil men det fanns ändå en någorlunda modern bilpark under 50- och 60-talet. Tuk-tuk fanns redan då och gatubilden blandas upp med trehjulingar både med och utan motor. Som transportmedel fanns också rickshaws dragna av manspersoner som springande såg till att att passagerare kom till rätt adress. Det var en salig blandning av fordon där det pittoreska inslaget av spårvagnar förvånade oss. De gick på räls och drevs fram av elektricitet från kabel hängande över spåret. Det gick inte fort och inte särskilt långt, en rutt gick dock ända från Silom till Sanam Luang och kostade en kvarts satang.
All gatuhandel med stånd som blockerar gående på trottoarerna kom inte till förrän vid slutet på 60-talet. Innan dess bars allehanda produkter i korgar som balanserades på försäljares axlar som helt enkelt förflyttade sitt ”marknadsstånd” med jämna mellanrum för att nå nya kunder. Vi tror att det fanns åtskillaga såriga axlar efter en dags bärande på dubbla korgar fyllda med varor förbundna med en smal ribba gjord av bambu. Det var också under 60-talet och början på 70-talet som butiker började öppnas i ”townhousens” bottenvåningar. Det som stack ut var de många butikerna som sålde guld, oftast mjukt guld av 24 karat.
Att väldigt få västerlänningar hade besökt Thailand fram till början av 60-talet berodde i stor utsträckning på att Bangkoks första flygplats Don Muang inte hade någon större internationell flygtrafik innan dess. Don Muang är visserligen ansedd som en av världens äldsta flygplatser men användes till en början bara av det thailändska flygvapnet. Den öppnades officiellt 1914 men det dröjde ända till 1924 innan det första kommersiella flygplanet landade på Don Muang. Det var flygande holländare som kom med KLM Royal Dutch Airlines. Mellan 1945-46 ockuperade det brittiska RAF flygplatsen och det var inte förrän 1953 som det började komma turister i någon större utsträckning. Ett av de första i flygplatsens nya era var en bjässe från Pan America. Amerikanska dollarmiljonärer sökte alltid nya resmål.
År 2508 (1965) flyttades Bangkoks ”stora” marknad från Sanam Luang till Chatuchak, marknaden hade växt år från år och växt ur sin kostym. Alla som besökt Bangkok har vid något tillfälle tagit ”skytåget” till Chatuchak, marknaden som har allt.
Det kanske inte är välbekant att Bangkok också har en mängd universitet med hög status och med många år på nacken. Chulalongkorn Universitetet grundades redan 1917, Thammasat 1934, Mahidol 1943 och Kasetsart 1966. I början på 70-talet startade hälsoturismen till Thailand på allvar med välutrustade sjukhus för hela världens patienter. År 1972 stod Bangkok Hospital redo att ta emot patienter, år 1976 byggdes Phyathai sjukhuset, år 1979 stod Samitivej redo och kanske de sjukhus som har störst andel utländska patienter, Bumrungrad öppnades 1980.
Den video vi fick oss tillsänt visar hela vägen från 30-talet till dagens pandemidrabbade storstad. Ett 2020-tal med nästan tomma gator. Tiden före ”skytåget” var allt annat än tomma gator. Med en snitthastighet av 2 km i timmen (hur någon kunnat räkna ut det) fanns det inte många andra transportmedel som fungerade, om mötestider skulle passas, än ”motorsaitaxi”. Vi träffade en ung tjej från Sverige som hade fått ett tillfälligt jobb i Bangkok för sådär 25 år sedan och hennes kommentar ringer fortfarande i våra öron.
- Gud vad artiga thailändska män är som skjutsar sina flickvänner till jobbet varje morgon, sa hon.
Den lilla detaljen att mannen hade en numrerad väst på sig och parkerade i en kö i början på en soi bland en mängd andra ”pojkvänner” hade helt ungått hennes varseblivningsförmåga. Tiden efter ”skytågets” ankomst, öppningsdag den 5 december år 1999 Kung Bhumibol Aduljadets födelsedag och framåt i 2000-talet känner nog alla thailandsvänner till och ingår inte i den här historieberättelse. Håll ett öga på bilarna som trafikerade gatorna i Thailand så kommer ni att upptäcka åtminstone en Volvo Amazon.