Text: Jens Jerndal, fd professor i holistisk medicin

Cancer är en komplicerad sjukdom, inte på grund av fysiologiska karakteristika hos olika cancertyper, utan därför att en avgörande orsak till den ofta är en stor personlig sorg eller besvikelse, som orsakar en djup depression, som i sin tur kvaddar immunsystemet. Och det är immunsystemet som är nyckeln, både i fråga om cancer och de flesta andra sjukdomar.

Tyvärr har vårt ortodoxa institutionella medicinmonopol mycket lite förstånd på hur immunförsvaret fungerar. Kanske därför att den kunskapen inte gynnar dess affärsmodell. Visst kan radioaktiv strålning orsaka cancer utan att man först är deprimerad, och visst kan vissa kemikalier och gifter också göra det. Men den sortens orsaker är något vi borde ha koll på, och kunna hantera. Sorger och besvikelser är svårare att förutse, undvika, och behandla.

Jag har studerat cancerfrågan i många år och kommit fram till att cancer alltid orsakas av någon form av förgiftning, som skadar immunförsvaret. Det finns tre huvudtyper av sådan förgiftning:

Den första av dessa förgiftningar kan kallas kemisk eller metabol, och orsakas av olämplig mat och miljögifter som påverkar metabolismen.

Den andra består i elektrisk eller radioaktiv strålning som skadar de morfogenetiskt laddade energifält som utgör mallar för cellbildningen.

Den tredje är mental-emotionell förgiftning, där de sjuka t.ex. upplever en stark bitterhet eller besvikelse över att livet behandlat dem orättvist och illa med följd att de tappat livslusten eller förtärs av vanmakt.

Här kommer också de djupa depressioner in, som jag nämnde tidigare, t.ex. på grund av en oväntad förlust av en nära anhörig, en make eller ett barn.

Emotionella trauman påverkar direkt hela körtelsystemet, och detta kan snabbt rasera immunförsvaret. När immunförsvaret är starkt och friskt tar det automatiskt hand om de cancerceller som normalt bildas i kroppen under hela livet.

Men oavsett vilka de underliggande orsakerna är till cancer, så är den enda behandling som erbjuds cancerpatienter av alla slag på våra sjukhus, den i särklass värsta tänkbara.

Riskerna med cellgifter och strålbehandling: När problemet är ett försvagat immunsystem, hur intelligent är det då att ge kemiska gifter som bl.a. direkt angriper och förstör just detta immunsystem? Plus åtskilliga av kroppens andra livsnödvändiga cellsystem. Eller att ge strålning som är en välkänd orsak till cancer?

– Vanligt sunt förnuft borde ju säga att detta är fel. Men tyvärr tycks sunt förnuft vara bannlyst inom modern skolmedicin.

Både cellgiftsbehandling och strålbehandling förstör immunsystemet och orsakar mer cancer på sikt. Ett vanligt förlopp är att patienten får cellgiftsbehandling och därefter strålbehandling. Ofta kan patienten då efter några månader eller ett år glädja sig åt att cancern gått tillbaka eller till synes försvunnit, och de tackar läkarna och vetenskapen för att de räddat deras liv. Bara för att kort därpå vid en återkontroll uppdaga att cancern kommit tillbaka med förnyad styrka, och kanske då även på nya ställen. Min åsikt är att dessa nya cancertumörer i många fall orsakats av den första behandlingen. Och då har man ingenting bättre att erbjuda än mer behandling av samma slag, trots misslyckandet första gången.

Tyvärr har patienten nu kommit in i en ond cirkel, där de nya behandlingarna bara hjälper mycket kortsiktigt, om de har någon effekt överhuvudtaget på tumörerna, och där de ackumulerade behandlingarna allvarligt skadar både benmärg och lever, som ingen kan leva utan. Förutom att patienten mår tjyvtjockt av behandlingen.

Vid det laget är immunförsvaret vanligen helt knäckt. Och ett effektivt immunförsvar är det enda som verkligen kan rädda en människa från detta slags sjukdom.

Inte sällan anser man sig nu tvungen ta till benmärgstransplantationer – också enormt dyra och komplicerade processer – som kräver ytterligare inaktivering av patientens immunförsvar för att den främmande benmärgen inte skall avstötas. Tala om ond cirkel. Ja, det är inte många som överlever ett sådant protokoll. Men det bidrar till att göra läkemedelsbranschen till den i särklass mest lönsamma av alla branscher.

Varning för mammografi: Och här vill jag passa på att varna för mammogram. Det heter att regelbundna mammogram kan rädda liv. Om de hade varit både ofarliga och tillförlitliga, och om de hade givit möjlighet till preventiv behandling, så kunde detta påstående ha varit sant. Men tyvärr förhåller det sig inte så. Dels kan ofta upprepade mammogram orsaka cancer på grund av den radioaktiva strålning som används, och dels händer det att läkarna ”för säkerhets skull” beordrar kirurgi och behandling när de finner någon misstänkt svulst, som sedan visar sig inte vara cancer och helt ofarlig. Men den kvinna som utsätts för cancerbehandling är redan inne i den onda cirkel som kan leda till mer cancer och slutligen döden. Förutom att hon onödigtvis blir av med en viktig kroppsdel. Erfarenheten har visat att tumörer som läkarna efter ett mammogram tar för cancer, ibland försvinner av sig själva.

Spontan remission – kroppens självläkande förmåga: Den officiella medicinen vill inte acceptera att cancer ibland försvinner utan behandling, s.k. spontan remission. Och de betraktar det som oförklarliga mirakel. Men det är inga mirakel, utan bara bevis på att kroppen är kapabel att bota sig själv, om den får tillgång till rätt resurser och stöd. Ofta finns hemligheten på det psykologiska och emotionella planet, men även kosten spelar här en avgörande roll.

Bäst chans att överleva och bli frisk har man, om man avvisar mammogram och andra riskabla undersökningar, tackar nej till den officiella cancerbehandlingen och i stället använder en av de många alternativa och naturliga behandlingar som finns, och som är helt fria från skadliga biverkningar och därtill bara kostar en bråkdel av den officiellt påbjudna behandlingen. Visserligen är patienten i Sverige oftast inte medveten om den verkliga kostnaden för sin behandling, men jag kan försäkra att den märks på skattsedeln.

Stå emot läkarnas psykologiska press: Men man måste vara synnerligen självständig och modig för att kunna stå emot den psykologiska press som läkarna och okunniga men välmenande anhöriga utövar, med skrämselpropaganda och hotelser, att en säker död väntar om man väljer bort den officiella behandlingen. Sanningen är faktiskt oftast den motsatta. Typiskt inlärt beteende från läkarnas sida är att skrämma patienterna med att de måste omedelbart underkasta sig deras behandling om de vill leva.  I verkligheten är det nästan aldrig så bråttom, men man vill inte ge patienterna tid att tänka eller utforska andra metoder. Läkarna själva vill inte ha varken kemo eller strålning

Vid ett känt universitet i Kanada gjordes en anonym enkät bland läkarna, som tillfrågades om de själva vid en cancerdiagnos skulle undergå den behandling de ordinerar åt sina patienter, och om de skulle ge samma behandling till sin egen familj. Majoriteten svarade nej på båda frågorna.

Även om i Sverige patienten själv inte märker av kostnaden av cancerbehandlingen, så tar läkemedelsföretagen hutlöst betalt för den. I USA har läkare uttalat att det kan kosta flera miljoner kronor att dö av cancer. Alltså inte att botas, utan att dö en plågsam död.

Det finns inga som helst bevis för att cancerpatienter lever längre med den konventionella behandlingen, än om de inte får någon behandling alls. Tvärtom verkar de leva längre och med bättre livskvalitet utan behandling.