SLUTKRÖNIKA. Som övergripande frågeställning för hela denna serie krönikor frågar jag: hur mår egentligen svensk hälsovård 2018? Jag vill betona att jag ger ordet hälsovård en mycket vidare och mer förebyggande holistisk innebörd än skolmedicinsk sjukvård, som bara befattar sig med redan sjuka och i normalfallet bara med symptomlindrande behandlingar.

Text: Jens Jerndal, fd professor i holistisk medicin

Jag hoppas ha givit en rimligt klar uppfattning om hur jag ser på den bristfälliga hälsovård vi just nu har i Sverige och mycket viktigare hur den kan och bör inte bara förbättras, utan transformeras i grunden.

Den tekniska, informatiska och organisatoriska sidan av vår sjukvård är på många sätt imponerande, och all den sjukvårdspersonal jag haft personlig erfarenhet av, har varit minst lika imponerande; effektiva, vänliga, omtänksamma och positiva människor, trots ett enormt hårt och stressigt arbete och låga löner. Hatten av för dem!

Trots det utspelar sig en sjukvårdskatastrof i ultrarapid inför våra ögon med början redan på 1990-talet Det finns inte nog med vårdplatser. Akutmottagningarna räcker inte till. Det fattas personal på alla nivåer. Många gamla människor försummas och får ingen adekvat vård.  Från att ha varit ett internationellt föredöme att efterlikna, har svensk sjukvård sakta men säkert glidit ner till en av de sämsta i Europa.

Redan 2014, före invandringstoppen, hade Sverige enligt Läkartidningen bara 25 vårdplatser per 10,000 invånare, det lägsta antalet per capita av samtliga EU-länder. Samtidigt hade vi Europas längsta köer. Alltmedan läkemedelsindustrin och myndigheterna fortsätter att hypnotisera oss med mantrat att vi är bland de bästa i världen. Vakna Sverige!  – Verkligheten knackar på dörren!

Svensk sjukvård står på fel kunskapsgrund

Orsaken till debaklet är att hela vårt gigantiska hälsovårdssystem med alla sina resurser är uppbyggt på fel kunskapsgrund och med fel prioriteringar och administreras av politiker som antingen är inkompetenta eller korrupta. Därför är det ineffektivt både vad beträffar resultat och kostnader. En bidragande orsak till detta är att läkarna tvingas ägna alldeles för mycket tid och energi på administrativa uppgifter, utvärderingar osv. i stället för att behandla patienter, som är vad de är utbildade för.

All administration o.d. bör skötas av särskild personal, typ läkarsekreterare, så att läkarna kan ägna sig åt sin egentliga uppgift. Läkemedelsindustrin har med falsk vetenskaplig auktoritet lurat oss att bli dess lydiga mjölkko, där alla förlorar stort utom Big Pharmas ”bottom line”. Efter vapenindustrin är läkemedelsindustrin den i särklass lönsammaste av alla legala industrier. Och inte på goda grunder.

Svensk sjukvård och hälsovård kan transformeras

Hela vårt hälsovårdssystem behöver läggas om från den centralstyrda auktoritära organisation vi nu har, fokuserad på sjukvård till döds och där Big Pharma, med politikernas hjälp, alltid vinner högsta vinsten. Organiseras om till decentraliserade kooperativa servicecentra fokuserade på holistisk friskvård där patienten skall stå i centrum och lyssnas på. Där beprövade kostnadseffektiva naturmedel utan farliga biverkningar skall prioriteras framför dyra patenterade läkemedel med långa listor av allvarliga biverkningar.

Idag lider vi under en konsekvent censur av vad vi tillåts få del av, där läkemedelsindustrins beställningssydda fuskvetenskap åberopas högt, medan deras vinster i själva verket är det avgörande kriteriet. Patientens liv, hälsa, bekvämlighet och ekonomi offras på girighetens och profitens altare.Under falskt sken av att skydda patienterna, är högsta prioritet i det nuvarande systemet att befästa Big Pharmas skolmedicinska monopol, som alltför länge blockerat den djupaste, mest avancerade och effektiva kunskapen från att komma till användning inom offentlig sjukvård.

Primärvården skall alltid vara holistisk och förebyggande, och målsättningen skall vara att alla skall ha tillgång till en primär, medlemsdriven vårdcentral inom närområdet, som även kan tjäna som samlingspunkt för social gemenskap och inbördes stöd och hjälp. Här skall i första hand erbjudas akupunktur, chiropraktik, homeopati, reflexologi, kinesiologi och liknande terapier som alla är grundligt beprövade, effektiva, och så gott som helt utan risker eller biverkningar. Förutom att de kostar en bråkdel av Big Pharmas skolmedicin. Och samtidigt bör vårdcentralerna rutinmässigt erbjuda psykologisk och praktisk rådgivning i livskunskap.

Att tandvård inte täcks av den allmänna sjukförsäkringen har jag alltid funnit både ologiskt och orätt. Detta vittnar om en bristande förståelse för vad hälsa innebär och kräver. Tandvård är en grundläggande del av förebyggande holistisk hälsovård, då tänderna, käken och munhålan är en vanlig grogrund för bakterier, som sedan kan skapa problem i så gott som alla övriga delar av kroppen, bl.a. hjärtat och hjärnan.

Men skolmedicinens fragmenterade specialistmedicin ser inte sambanden, och den har länge betraktat tandvård som enkel mekanisk reparation av tänderna som tuggredskap. Jag tror och hoppas att vi nu äntligen är på rätt väg i det avseendet, men ännu återstår mycket att göra. Tandvård måste definitivt täckas av den allmänna sjukförsäkringen.

Det handlar om ett radikalt omtänkande grundat på holistisk filosofi med förebyggande som huvudprincip, men med tillgång till både den bästa traditionella kunskapen och erfarenheten, och det senaste och bästa från oberoende medicinsk forskning för att så effektivt och skonsamt som möjligt åtgärda alla uppkommande hälsoproblem.

Kirurgi kommer att fortsätta vara viktig även i framtiden, men i mindre utsträckning än nu, eftersom man kommer att kunna förebygga många av de problem som idag kräver kirurgi. Även när kirurgi behöver tillgripas, skall den ledsagas av holistisk kunskap, som minskar riskerna och påskyndar läkningen, jämfört med nu.

Vad Sverige nu behöver är ett team av holistiska läkare och medvetna politiker med integritet, samt skickliga organisatörer, som tillsammans får uppdraget att med engagemang och empati omorganisera de resurser vi redan har inom sjukvården i holistisk riktning.

Bland det första som behöver göras är att skola om alla läkare i systemet och både bredda och fördjupa läkarutbildningen, utan att denna behöver bli längre än den är idag. Det handlar om omprioritering och uppdatering. Många fler läkare med olika specialiteter kommer att behövas, men med en gemensam, gedigen holistisk bas.

Därtill behöver staten ta ansvar för avancerad medicinsk forskning utan bindningar till kommersiella företag eller ekonomiska intressen av något slag.

Tyvärr måste vi idag, på grund av alliansregeringarnas importerade privatiseringsraseri, betrakta alla universitet och medicinska institutioner som kommersiella företag med ekonomiska intressen. Sist men inte minst behöver vi anställa fler levande och kännande medmänniskor att relatera till i hälsovården, inte robotar, och betala de människorna väl.