Med dagens blogginlägg känns det som om vi ska sk..a i thailändsk politik eftersom det finns människor som är omhändertagna av svensk åldringsvård som sitter med avföring i byxorna i många timmar. Det verkar inte vara någon skillnad i omhändertagandet vare sig patienten hamnar hos privata vårdbolag eller kommunala åldringsboende. Att ta hand om äldre verkar inte ha någon prioritet överhuvudtaget. Det är viktigare att genomföra ett kontantfritt samhälle, att ligga i framkant när det gäller digital utveckling, på sociala medier är det fullt av barn- och matbilder för att inte tala om integrationsdebatten som slukar allt mediautrymme. Vad vill politikerna förbättra inom åldringsvården, vilka löften ges? Den här sammanställningen har Metro gjort.

Socialdemokraterna vill begränsa vinsterna inom vård och omsorg. Pensionen ska höjas med 600 kronor i månaden för dem med lägst pensioner och på sikt ska pensionen vara 70 procent av en vanlig löntagares lön. Partiet vill göra en satsning på idrott och friluftsliv för äldre. ”Minutschemat” i hemtjänsten ska tas bort.

Miljöpartiet vill begränsa vinster inom vård och omsorg. Alla över 85 år ska ha gratis öppenvård. Fyrdubblat tandvårdsbidrag för personer mellan 65 och 74 år och fördubblat för dem som är 75 år eller äldre, till totalt 600 kronor per år. Garantipensionen ska höjas. Partiet vill fasa ut fossilt innehav i svenska pensionsfonder.

Vänsterpartiet vill begränsa vinster inom vård och omsorg. Partiet vill att pensionssystemet förändras så att det inte cementerar ekonomiska orättvisor mellan män och kvinnor. Pensionssparande som är offentligt kontrollerat ska inte satsa på klimatfarlig verksamhet. Garantipensionen ska höjas och på sikt ska pensionssystemet  förändras så att det inte missgynnar kvinnor, låginkomsttagare och utrikesfödda.

Moderaterna vill att pensionärerna ska få ett höjt bostadstillägg. Biståndsbedömningen ska bli enklare. RUT-avdraget ska utvidgas för personer över 70 år. Det ska ges mer mobil vård till de mest sjuka.

Centerpartiet vill att andelen av befolkningen som har en fast läkarkontakt ska öka till 90 procent på fem år. Mobila team ska vårda patienter hemma. Det ska inte bli svårare för privata vårdbolag inom vården. Äldre över en viss ålder ska automatiskt få rätt till ett antal timmars hjälp. Det ska finnas ett äldrehälsovårdsprogram med förebyggande hälsoarbete för äldre. Pensionen ska höjas för dem som har garantipension eller låg pension.

Liberalerna vill höja bostadsbidragen för dem med låg pension. RUT-tjänster ska i hög utsträckning ersätta hemtjänsten för den som inte behöver hjälp med omvårdnad. Äldre ska få ett högre RUT-avdrag. Liberalerna lyfter även upp satsningar på ny teknik, som trygghetslarm med GPS för dementa, självrengörande toaletter och kameraövervakning i stället för nattpatrull för den som vill.

Kristdemokraterna vill ha en äldreboendemiljard för att få fram fler äldreboendeplatser. Om man är över 85 år ska man ha rätt till en plats på ett äldreboenden när man vill. Det ska införas så kallade hemtagningsteam som hjälper äldre när de åker hem från sjukhuset. Åttahundra miljoner kronor per år ska gå till de vårdinstanser som lyckas begränsa antalet personal per äldre till max tio under en tvåveckorsperiod. Kristdemokraterna vill göra en nationell demensplan.

Sverigedemokraterna vill höja garantipensionerna och sänka högkostnadsskyddet för vård och medicin. Partiet vill införa en matreform så att de äldre får nylagad och näringsrik mat. Partiet vill införa äldrevårdcentraler och ett snabbspår inom akutsjukvården för äldre personer. Det ska finnas ett bindande krav på bemanning dygnet runt på äldreboenden.

Det finns inte mycket som tyder på att politikerna bryr sig om de missförhållanden som uppenbarligen finns inom åldringsvården. Socialdemokraterna vill ta bort ”Minutschemat” i hemtjänsten och Liberalerna vill installera självrengörande toaletter och kameraövervakning i stället för nattpatrull men det är knappast till någon hjälp när det gäller mänsklig kontakt. Åtminstone finns det någon form av plan hos Kristdemokraterna och det verkar som om Ebba Busch Thor bryr sig om de äldre som behöver vård. SD tycker att det ska finnas krav på bemanning dygnet runt på älderboenden och eftersom kravet kommit upp får vi anta att så inte är fallet.

Ibland delas det intressantare saker på FB än matbilder och en delning som fångade vårt intresse har gjorts av Göran Fristorp. Vi har förstått att många av våra läsare är lite till åren komna men fortfarande vid full vigör. Det är en artikel i Aftonbladet skriven av Britt Peruzzi som intervjuat Pernilla Andersson Dregen. Den är återgiven i sin helhet nedan.

Om alla vi som är vid full vigör reser oss upp och slår näven i bordet kanske någon enstaka politiker förutom Ebba Busch Thor kommer att reagera. Nu sitter ju KD i opposition och får knappast igenom några av sina förslag så det gäller att nå övriga partiledare men heller inte glömma att stödja Ebba. Vi bör använda alla kanaler vi har för att påverka, vara påstridig är ett krav förstås. Kanske bör hela den svenska åldringsvården flyttas utomlands med statligt stöd, förslagsvis till Thailand.

”Vi måste alla resa oss - nu!”

Pernilla Andersson Dregen om vanvården av hennes pappa och behovet av att vägra dåliga äldreboende. Hon är besviken, förbannad och trött efter flera års kamp för sin alzheimersjuka pappa Kent. Nu hoppas Pernilla Andersson Dregen få med andra anhöriga och personal i landets äldrevård i en lång kampanj.

– Min sexåriga son har frågat varför jag är så mycket med morfar. Vad ska jag svara? För att äldrevården inte fungerar, säger hon.

Servitrisen på den frukostöppna krogen på Södermalm ställer fram två kokta ägg och en juice. Energipåfyllning. Pernilla Andersson Dregen ligger i startgroparna.
Hon gick upp i ottan för att sitta i TV4:s Nyhetsmorgon och prata om den havererade äldrevården. Nu ska vi prata om hur hon ska hålla i frågan, så att den inte förvandlas till att en kändis rasar för dagen.

– Det är så här lätt att bli rättshaverist, säger hon och måttar mellan tummen och pekfingret. Och jag tänker inte hamna i den fällan.

Trodde han blivit galen

Som anhörig till en av landets 120 000 alzheimerdrabbade patienter vet hon, sedan sex år tillbaka, vad begreppet "de anhörigas sjukdom" innebär. När hennes pappa Kent, i grunden en levnadsglad jazzmusiker och estradör, först drabbades av sjukdomen var det som det brukar vara med de kognitiva sjukdomarna. Ingen förstod och tiden gick. År 2016 flyttade han till ett äldreboende.

– Då hade han försökt tejpa igen fönstren när en ruta gick sönder och det hände konstiga saker hela tiden. Pappa hade till exempel alltid varit duktig på teknik och datorer men plötsligt pratade han med en vante. Hans sambo trodde han blivit gale

Hon tar en paus i berättandet. Förklarar att hon sedan länge lärt sig att läsa vad hennes pappa behöver.

– Till slut insåg jag! "Har du lagt den externa hårddisken i en vante?". Det hade han. Där hittade jag en fil med all viktig information om konton, banken, allt jag behövde för att kunna bli god man.

Hon beskriver sin pappa som otroligt klipsk och glad, trots sjukdomen. Och trots situationen han nu hamnat i. I veckan berättade hon i sociala medier om den misär hon i helgen hittade honom i. Han satt då utan inkontinensskydd i ett par byxor som hade både intorkad och ny avföring.

– Personalen hade tvättat det bajsiga täcket men inte pappa. Och när jag skulle ta fram ett par rena byxor ur garderoben var de också nedbajsade. Och det var andra gången på kort tid som det här hände. Första gången lät jag det vara men i helgen var personalens reaktion inte förenlig med det som hänt. Då räcker det. Då tar vi det till en ny nivå.

Begärt ut handlingar

I tisdags startade Pernilla Andersson Dregen en insamling på Facebook. Pengarna nådde redan i går över 100 000-kronorsgränsen. De ska bekosta arbetet för en redan tillsatt grupp bestående av en advokat och två demenssköterskor med lång erfarenhet.

– Vi har begärt ut alla handlingar om anmälda boenden från Inspektionen för vård och omsorg (Ivo). Tanken är att med saklighet få företagen, som driver dessa boenden, att bli bättre men framför allt få landets kommuner att förstå hur dåliga upphandlingar de gör.

I fokus för utredningen står vårdbolaget Vardaga, tidigare Carema, som hon själv försökt ha en dialog med. Men i granskningen finns också flera andra privata aktörer samt boenden i kommunal regi.

– Jag har personligen ingenting emot privata alternativ. Tvärtom. Tänk om till exempel flera engagerade kvinnor inom äldrevården kunde starta egna, bra boenden. Däremot måste det finnas tak för vinstuttag. Men de som ansvarar för kommunernas upphandlingar ser bara till "billigt, billigt, billigt".

Upp på rikspolitisk nivå

Enligt Pernilla Andersson Dregen måste frågan om en värdig omsorg akut upp på rikspolitisk nivå för att företagen i fråga ska sluta kunna gömma sig bakom ursäkter som att de följer regelverket, trots att patienter hittas i intorkad avföring. Det nuvarande systemet med möjlighet att anmäla vanvård till Socialstyrelsen och Ivo är uppenbart uddlös, menar hon.

– Det ligger hundratals anmälningar mot äldreboenden hos Ivo. Ändå får företagen fortsätta att expandera över landet. Varför har vi då ett Ivo? Att man inte skäms som äldreminister och ser detta. "Detta är vad jag är minister för, ett smörgåsbord av skit!" Hur svårt är det att förstå? Hur mycket kan man lägga på människor innan de kroknar?

Under intervjun sköljer mejlen in i Pernillas dator. Det är stöd från andra anhöriga blandat med vittnesmål från personal som går på knäna och tackar för hennes kamp.
Själv undrar hon hur mycket mer hon orkar.

– Jag har en liten son att ta hand om och ett jobb som måste skötas. Och så pappa.
Men svaret på hennes egen fråga är givet, menar hon. Hon kommer att orka. Pappa skulle ju ha tyckt att allt detta är förfärligt. Samtidigt är det tack vare allt mod och jävlaranamma han ingjutit i mig när jag växte upp som gör att jag kämpar nu. Inte bara för honom utan för alla andra som inte har en stark röst som talar för dem. Jag är säker på att pappa kommer ha den renaste ändan fram till sin dödsdag efter det här mediepådraget. Men alla de andra där ute?

⁠ Aftonbladet har sökt Ulla Tansen, affärsområdeschef på Vardaga. Hon har kommenterat kritiken mot bolagets omsorg på Vardagas hemsida.

Pernilla Andersson Dregen om...

• Upphandlingskaoset
  – Kommunerna skriker "billigare! billigare! billigare!". I Stockholm har kommunen klubbat igenom 38 Vardaga-boenden, trots att det ligger drivor av anmälningar mot företaget.
• "Kvalitetsundersökningar"

– Vårdbolagen påstår att de har positiva kvalitetsundersökningar. Men patienterna, som vårdbolagen kallar för "brukare", är oftast demenssjuka och min pappa känner ju ibland inte ens igen mig. Varför talar man då fortfarande om dessa undersökningar?

• Bristen på anknytning
  – Det är inte alla som har den emotionella kompassen att de klarar av att vårda sina föräldrar. Jag vet många som slutat hälsa på föräldrar för att de gråter när man lämnar dem. Äldre och sjuka kan ha samma närvarobehov som min sexårige son. Men i dag är det en sådan omsättning på personal - det premieras aldrig att man stannar kvar. Resultatet är att varken de yngsta eller äldsta och sjukaste i samhället längre har någon att knyta an till. Tre sköterskor på nio avdelningar. Vad tror politikerna att det blir för resultat då?