Det finns tre asiatiska länder som lyckats få stopp på spridningen av coronaviruset inom en månad. Det är Japan, Sydkorea och Kina. Från myndighetshåll i de här tre länderna har det framförts fyra åtgärder som anses vara grunden för framgången.

Stänga alla skolor och det gäller också förskolor. I Asien är skolorna för tillfället stängda för att det är terminslut. I andra delar av världen anses det vara ett felaktig beslut eftersom skolbarnen då måste stanna hemma. Föräldrarna kanske måste gå till arbetet eller arbeta från hemmet. Kvar blir att det är mor- eller farföräldrar som får ta hand om skolbarnen. Om barn bär på smitta är det en överhängande fara att de äldre familjemedlemmarna blir smittade och det måste undvikas till varje pris. Barnbarn är viktiga inte minst märks det bland utlandsboende äldre svenskar. På frågan vad de saknar när de inte är i Sverige blir nästan alltid svaret ”barnbarnen”. Att stänga skolor är ett svårt beslut att ta. Oavsett när ett sådant beslut tas bygger beslutet med största sannolikhet på en punkt som nämns senare, social distansering.

Ta prover på om möjligt hela befolkningen eller åtminstone på en så stor mängd människor som det överhuvudtaget är möjligt. Framför allt i Sydkorea anses de många provtagningarna vara nyckeln till framgång. Det har visat sig att många som har smittats inte visar några symptom och då är det helt enkelt bara en möjlighet att få vetskap och det är genom ett test. Om sjukdomen Covid-19, som senare påvisats, dessutom smittas i ett tidigt stadium är det ännu viktigare med en provtagning för att eliminera risken att smittade, som inte känner sig sjuka, fortsätter att umgås med människor istället för att sitta i karantän.

Ständigt kontrollera kroppstemperaturen. I Thailand tas temperaturen på alla som besöker matbutiker (t.o.m. Seven/Eleven), varuhusen har bara en eller ett par ingångar öppna och även där kollas temperaturen. Att kolla temperaturen kanske kan anses som onödigt med tanke på att många smittade inte har några symptom, heller inte feber. Men det är bättre att ta ”tempen” än att inte göra det. Självklart finns det obegränsat med alkoholhaltig handgelé på i stort sett alla platser som har öppet, det gäller även myndigheter.

Social distansering. Det som anses vara den största anledningen till att inte smittan fortsatte att spridas. Folksamlingar förbjöds tidigt i de ovannämnda länderna. När vi ser bilder från uteserveringar i Stockholm där borden står tätt och människor samlas i vårsolen blir vi förskräckta.Tas inte Covid-19 på allvar i Sverige? I många länder i Asien är restaurngerna stängda och bara avhämtning är tillåten. Vid eventuell kö ska ett avstånd på två meter mellan personer efterlevas. De som inte följer direktiven blir uttittade med arga ögon. Att ta ansvar, inte bara för sitt eget välbefinnande, utan för samhället i stort har slagit rot. Man har ingen rätt att inte följa direktiv som kommit till för allas bästa. Med social distansering kommer också att bära munskydd. I Asien finns det en kultur att bära munskydd även i icke-corona-tider. Det är med andra ord ingen som känner sig ”generad” av att bära munskydd. Det har sagts av ledare i västernvärlden att människor som bär munskydd blir mindre försiktiga för att det känner sig skyddade av munskyddet. En helt felaktig slutledning, de som bär munskydd blir ännu försiktigare eftersom de har förstått allvaret med smittorisken. Det finns västerländska ledare som uttalar sig om munskydd i något märkliga ordalag. ”Jag rekommenderar att människor i vårt land använder hemmagjorda munskydd, men jag tror inte att jag kommer att göra det. Jag kan inte se mig själv bära munskydd vid möten med ledare från andra länder. De professionella munskydden måste reserveras för sjukvårdspersonal” slut på citat. Borde det inte i varje land finnas tillräckligt med profesionella munskydd för sjukvårdspersonal, ska gemene man och sjukvårdspersonal tävlas om vilka som ska få den typen av munskydd? Att själv försöka få till ett munskydd leder väl oftast till att inget munskydd bärs och kanske ska möten med andra länders ledare (som kanske bär munskydd) undvikas för tillfället. Och sluta för guds skull att trängas på ett podium vid pressträffar och sluta dessutom att ”skaka tass”. Sättet att hälsa är en form av distansering, inga kramar, inga kindpussar, inga handskakningar. En ”wai” (föra ihop handflatorna och lyfta händerna mot hakan) på lite avstånd är ett artigt sätt att hälsa.

Vi vill också nämna den thailändska traditionen att ta av sig skorna. Om människor lever i ett samhälle, som har en stor mängd smittade människor, finns det med största sannolikhet en mängd virus på allmänna platser. Det är allmänt kännt att vid hostning och nysning hamnar en stor mängd virus i luften och hamnar så småningom på marken och på skorna. Om skorna lämnas utanför hemmet lämnas också virus utanför hemmet. Att mobiltelefoner dessutom är en smittspridare är många medvetna om men det är förmodligen lika många som inte ens tänkt tanken.

Det finns en utbredd skepsis mot de fyra åtgärderna. När samhället återgår till det normala är risken stor att det blir en andra våg av smittspridning, sägs det. Den möjligheten finns naturligtvis men det kan ju också vara så att grogrunden för spridningen har eliminerats. Vi kan inte uttala oss om hur det kommer att se ut i framtiden. Vi besitter inte den expertisen som vi för övrigt inte gör när det gäller att uttala oss om vad som är rätt väg att gå för att stoppa spridningen. Vi följer sociala medier både i västernvärlden och i Asien. Vi försöker ta till oss så mycket kunskap som möjligt och från de perspektivet publicera artiklar som vi anser vara adekvata.