Vi har tagit del av och noga läst igenom en artikel om Pandemins psykologi publicerad av Micco Grönholm (Head of Future, City of Helsingborg). Den handlar om fenomenet kognitiv bias något vi brottas med dagligen även i icke-corona-tider. Artikeln är lång och vi har därför valt att dela in den i två delar. Råd om hur att hantera kognitiv bias kommer i del 2. Under coronavirusets utbredning till jordens alla hörn har vi tagit del av de mest häpnandsväckande teorier och påstående i olika medier. Det är därför med stor tacksamhet till Micco Grönholm vi väljer att publicera en sansad artikel som leder till eftertanke. Artikeln ger en förklaring till det vid tillfällen irrationella beteende bland beslutsfattare.

Kognition är en psykologisk term och kan kort förklaras som en samlingsterm för de mentala processer, normalt viljestyrda, som handlar om kunskap, tänkande och information. I klassisk psykologi talas det om kognition, emotion och volition, alltså tänkande, känsla och vilja som de tre begrepp som styr psyket.

Kognition och perception, det vill säga de psykologiska processer som är aktiva då vi tolkar sinnesintryck, är inte två helt skilda områden utan överlappar varandra något. Perception kan också kallas varseblivningsförmåga utan vilken det är svårt att vara förutseende och på så vis undvika missöden.

Motsatsen är emotionellt handlande som exempel när ett elakt mail besvaras innan ilskan hunnit lägga sig.

Vi människor har en kollektiv övertro på vår förmåga att tänka och agera rationellt. I själva verket präglas våra beslut allt som oftast av så kallade kognitiva bias, en slags genvägar till beslut eller kanske mentala tumregler. Under evolutionens gång har vi utvecklat de här beslutsgenvägarna för att de sparar tid och mental kraft; vi kan fatta mängder av beslut snabbt, automatiskt och omedvetet. Men i vissa sammanhang och under vissa omständigheter snedvrider genvägarna vår verklighetsuppfattning, till exempel när vi ska hantera komplexitet, när vi står inför situationer som vi inte har tidigare erfarenhet av och när vi upplever fara. Våra kognitiva bias tar över och utan att vi lägger märke till det blir våra tankar och beslut irrationella och ineffektiva på ett rätt så systematiskt sätt. Det händer alltså att människan överlåter sortering av information till de omedvetna (red.anm.).

Det är den systematiken som beskrivs i den här texten – hur 10 kognitiv bias påverkar våra tankar och beslut under coronakrisen.

1. Belief Bias| Många människor bär på en omedveten övertygelse att stora problem också kräver stora lösningar. Det konstaterar professor Steven Taylor i boken The Psychology of Pandemics. Den här idén om en slags balans mellan problem och lösning kan förklaras med belief bias, alltså människans tendens att utvärdera slutsatser och acceptera dem som sanna eftersom de är trovärdiga, snarare än för att de är logiska eller faktabaserat riktiga.

När Folkhälsomyndigheten berättar för oss att det stora problemet som vi står inför inte ska mötas av stora utan av små och till synes triviala lösningar, som att tvätta händerna, hosta i armvecket och stanna hemma om vi känner oss sjuka, uppstår en mental konflikt. Vi vill ha större åtgärder. Och det viktigaste blir att åtgärden upplevs lika stor som problemet, inte vilka effekter åtgärden leder till – eller inte leder till.

Därför vill vi också göra mer för att skydda våra nära och kära. Alltså agerar vi på det sätt som vi kan och hamstrar ett överflöd av livsnödvändiga varor som toalettpapper, vetemjöl och jäst. Inte för att beteendet är faktabaserat eller logiskt, utan för att det känns rätt.

2. Bandwagon effect| I sociala och ibland politiska situationer tenderar vi människor att anpassa oss till majoritetsuppfattningen. Vi både tror och gör saker bara för att många andra verkar tro och göra på samma sätt. När alla grannar hamstrar livsmedel känner vi oss tvungna att göra detsamma. När börsen börjar falla är det lätt att fångas med och börja dumpa sitt aktieinnehav. När halva Europa stänger skolorna borde så klart också Sverige göra det.

Viljan att göra som alla andra har dock inget att göra med vilken effekt som åtgärden kommer att få. Bandwagon effect handlar istället om en slags grupptänkande och kan härledas till människans tidiga utveckling, när lojaliteten mellan gruppmedlemmar liksom konsensus om vad som är sant och falskt var en överlevdnasfråga för både individ och grupp. “Människan har anpassats till att överleva i grupp, inte för att nå en så korrekt verklighetsuppfattning som möjlig” menar professor Mikael Klintman, författare av Knowledge Resistance: How We Avoid Insight from Others.

Bandwagon effect leder ofta till att lösningar som är enklare för majoriteten att förstå vinner över lösningar som är mer kreativa eller komplexa, även när de lättbegripliga lösningarna är bevisat mindre effektiva.

3. Anchorning bias| Vi människor har en tendens att lägga en överdriven vikt vid den första informationen vi får. Eller uttryckt på ett annat sätt: det första vi bedömer påverkar vår bedömning av allt som följer därefter. Dessutom påverkas vår ursprungliga bedömning inte särskilt mycket av den information som vi får senare.

Ett konkret exempel på anchoring bias är vår benägenhet att bedöma andra människor baserat på det första intrycket. Alla förändringar av vår ursprungliga bedömning gör vi sedan genom att justera det första intrycket, inte genom att göra en ny bedömning.

Anchoring bias påverkar oss i allt från hur vi värderar priser till hur läkare ställer diagnoser. Och, så klart, hur vi bedömer coronaviruset. När viruset initialt presenterades som samma slags virus som orsakade SARS och MERS, vilka hade en dödlighet på mellan 10 % och 40 %, blev det utgångspunkten för vår bedömning av hur farligt Covid-19 är för oss. Alternativt skedde ursprungsbedömningen när WHO:s generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus i början av mars informerade att dödligheten låg på 3,4 % – en siffra som f.ö. angav dödligheten jämfört med rapporterade fall, inte jämfört med antal smittade.

All information som vi därefter har fått gällande Covid-19:s dödlighet har vi bedömt i relation till den första informationen vi fick, och alltså inte som helt ny information. Därför har vi svårt att ta in att dödligheten fortlöpande har justerats nedåt och att en del forskare nu menar att den motsvarar dödligheten hos en vanlig vinterinfluensa.

4. Framing effect| Vi människor fattar olika beslut beroende på om alternativen presenteras med positiva eller negativa konnotationer. Det bevisade psykologerna Amos Tversky och Daniel Kahneman år 1981 med ”det asiatiska sjukdomsproblemet”. En grupp försökspersoner fick föreställa sig att USA förbereder sig för utbrottet av en ovanlig asiatisk sjukdom som förväntas döda 600 människor.

Halva gruppen fick välja mellan Program A som innebar att 200 personer skulle räddas och Program B som innebar en tredjedels-sannolikhet för att 600 personer skulle räddas och två tredjedels-sannolikhet för att inga människor skulle räddas. När alternativen presenterade så här valde 72 % av deltagarna program A.

Den andra hälften av försökspersonerna fick istället välja mellan Program C som innebar att 400 personer skulle dö och Program D som innebar en tredjedels-sannolikhet för att ingen skulle dö och två tredjedels-sannolikhet för att 600 personer skulle dö. Nu föredrog 78 % program D.

Dock är program A och C identiska, liksom program B och D. När programmen presenterades i termer av räddade liv föredrog alltså deltagarna det säkra alternativet A/C, men när programmet presenterades i termer av dödsfall valde deltagarna istället det mer osäkra programmet D/B.

Att olika människor (och olika regeringar) har olika syn på vilka lösningar som är mest effektiva för att skydda befolkningen kan alltså ha att göra med hur de tänker om handlingsalternativen. Är konnotationen positiv (rädda liv, rädda näringslivet, osv.) tenderar nämligen vi människor att undvika risk men är den negativ (undvika dödsfall, undvika arbetslöshet, osv.) tenderar vi att söka risk.

5. Availability heuristic| Det vi har lättast att hämta från minnet och föreställa oss blir viktigare och mer sannolikt än det vi spontant inte kan föreställa oss eller komma ihåg. Det innebär exempelvis att vi är mer rädda för att flyga än för att åka bil till flygplatsen, trots att bilolyckor är långt mycket vanligare än flygolyckor. Vårt bedömningsfel beror på att flygolyckor får stort utrymme i media och är därför mer lättillgänglig information för vår hjärna.

De flesta av oss, inklusive våra politiker, har sett katastroffilmer där ett otäckt moln av smitta tvingar panikslagna människor att ta skydd inomhus. Därför är det lätt att koppla samman det minnet med hur coronaviruset sprids. Men den bilden stämmer inte med verkligheten. ”Luftsmittan överförs bäst inomhus på vintern. Då är inomhusluften torr, andningsdropparna krymper genom avdunstning och kan färdas längre från munnen. Utomhus är risken för luftsmitta mycket liten. Obefintlig om man håller avstånd.” skrev professor Agnes Wold i en krönika i Fokus den 26 mars 2020.

Men allra mest påverkar availability heuristic oss genom att vi varje dag matas med hundratals bilder och berättelser om coronaviruset, ofta med fokus på de mest drabbade länderna och de allra sjukaste människorna. Alla dessa berättelser gör det lätt att föreställa sig pandemin som ännu större, ännu närmare och ännu farligare än vad den är. Eller som WHO:s generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus uttryckte det: ”Coronaviruset är ett dödligt hot. Men rädsla och panik är farligare.”

6. Neglect of probability | När vi människor tvingas fatta beslut under osäkerhet tenderar vår förmåga att värdera sannolikheter att sättas ur spel. Små risker blir enormt överskattade – eller försummade helt. Efter 11 september vägrade exempelvis många amerikaner att flyga eftersom de ansåg att risken hade ökat, trots att det statistiskt sett inte var större risk att flyga än före terrorattacken. Samma gäller den där rädslan som de flesta av oss har upplevt när vi simmat på öppet vatten: att en haj ska attackera oss. Trots att sannolikheten för en hajattack är i det närmaste obefintlig; risken för att drunkna är betydligt större.

Kopplat till Covid-19 innebär neglect of probability att vi tenderar att ägna största delen av vår uppmärksamhet åt blotta möjligheten att det värsta scenariot kommer att inträffa. Och mycket lite åt den avgörande frågan: Hur troligt är det att det kommer att hända?

7. Negativity bias| Vi människor är mer benägna att uppmärksamma och fokusera på sådant som är farligt eller negativt än sådant som är neutralt eller positivt. Det gör vi för att det har visat sig vara ett vinnande koncept i vår evolution; i människans tidiga historia var uppmärksamhet på det dåliga, farliga och negativa bokstavligen en fråga om liv och död.

I dagens värld påverkar negativity bias oss exempelvis genom att vi fortsätter att gräma oss åt en felsägning som vi gjorde på ett viktigt möte för flera veckor sedan och att vi lägger mer tid och tankemöda på att bearbeta kritik än beröm.

Negativity bias gör oss också mer mottagliga för dåliga nyheter än för goda nyheter. De dåliga nyheterna är så viktiga för oss att vi till och med uppfattar dem som mer trovärdiga och sanna. Därför är vi mycket mer intresserade av negativa nyheter, och därför är negativa nyheter mycket mer intressanta att förmedla.

Vi ägnar kort sagt oproportionerligt stor uppmärksamhet på allt som är dåligt för oss, vilket får det dåliga att verka större och viktigare än vad det egentligen är.

8. Information bias| Vi människor tenderar att tro att ju mer information vi får desto bättre beslut kan vi fatta, även när informationen vi söker inte är relevant för beslutet. Särskilt inför svåra beslut, eller när vi står inför val som vi inte har tidigare erfarenhet av, vill vi gärna ha all information som finns – vi känner att vi behöver all tillgänglig information för att kunna fatta ett bra beslut.

Men mer information leder inte alltid till bättre beslut. Många gånger kan för mycket information distrahera beslutsfattandet från det som verkligen betyder något och ibland kan sökandet efter mer information bli viktigare än både att fatta beslut och att gå till handling. När läget är nytt och det saknas ett facit, som nu under coronakrisen, är det ofta bättre att agera och lära längs vägen än att inte göra något i väntan på den där sista saknade informationen.

9. Dunning-Kruger effect| Dunning-Kruger effect är en förvrängning av vår självuppfattning som innebär att vi tenderar att se oss själva som smartare och mer kompetenta än vad vi egentligen är. Det räcker ofta med endast en liten bit av kunskap i ett ämne för att vi felaktigt ska tro att vi vet allt som finns att veta om det ämnet. När vi har den övertygelsen har vi bestigit Peak of Mount Stupid.

Dunning-Kruger effect förklarar varför det verkar gå tretton självutnämnda coronaexperter på dussinet och varför vi verkar tro att kunskap hämtad från en facebookgrupp räcker för att veta vilka åtgärder som krävs för att på bästa sätt bromsa smittspridningen.

Paradoxen är, enligt psykologerna David Dunning och Justin Kruger, att den kunskap och de färdigheter som krävs för att vi ska bli bra på något ofta är samma egenskaper som krävs för att inse att vi inte är bra på det. Om vi saknar den förmågan förblir vi alltså inte bara dåliga på uppgiften, vi förblir även okunniga om vår egen inkompetens. Av samma skäl har vi ibland också svårt att inse att andra personer är mycket mer kompetenta än vi själva, även när vi vet att de har mer insikt, utbildning och erfarenhet i ämnet.

10. Confirmation bias| Vi människor möter varje fråga, situation och sammanhang med någon form av förutfattad mening. Den här subjektiva sanningen vill vi till nästan varje pris få bekräftad, eftersom vetskapen om att vår förutfattade mening stämmer innebär att vi har koll på världen omkring oss. Eller uttryckt på ett annat sätt: vi passar in nya pusselbitar i det pussel som vi redan börjat lägga, även om bitarna inte riktigt får plats.

Confirmation bias innebär alltså att vi söker information som bekräftar tidigare föreställningar eller fördomar. Det påverkar hur vi samlar in information, var vi samlar in information, hur vi tolkar information och hur vi minns information. De som till exempel är övertygade om att Covid-19 är begynnelsen till världens undergång kommer att söka information och lyssna på människor som stöder deras övertygelse.

Och information som motsäger övertygelsen kommer de antingen inte att vara mottagliga för, eller kommer de att tolka informationen på ett sätt som bekräftar deras befintliga åsikt. Dessutom kommer deras minne att fokusera endast på de detaljer som stärker den ursprungliga övertygelsen.

Alla drabbas av confirmation bias. Även om du tror att du har ett ovanligt öppet sinne och bara observerar fakta innan du kommer till slutsatser är det högst sannolikt att förutfattade meningar och fördomar formar din åsikt i alla fall.

Del två med råd om hur kognitiva bias kan hanteras kommer inom kort.