Många förvånas över hur få dödsfall från Covid-19 som rapporterats i Thailand. På social media kommer självklart kommentarer om att det inte går att lita på rapporteringen i Thailand. Vi på vinklarna tänker inte kommentera de många kommentarerna på social media, vi gör som vi brukar söker efter fakta.
Det finns 77 provinser i Thailand, Bangkok inräknat, de kallas changwat på thailändska. Phuwat Ratchakan Changwat är benämningen för den högsta tjänstemannen i en provins, guvernör eller kanske landshövding på svenska.
En provins består av en mängd amphoe eller amphur, hänvisas också till som distrikt, kan översättas med kommuner. Det finns totalt 878 amphoe i Thailand och den styrande kallas för Nai Amphoe. En provins kan bestå av allt från tre till femtio amphoe (Bangkok där amphoe kallas khet).
Ett distrikt (amphoe, amphur) består i sin tur av en mängd tambon, det finns totalt 7 255 tambon i Thailand. Som exempel kan nämnas Hua Hin som är både en amphoe och en tambon. En tambon styrs av en vald ledare som kallas kamnan. Det är ledarna för en muban (moban, mooban, moobaan), kallas för Phu Yai Baan, som väljer vem som ska vara kamnan. En muban är den minsta administrativa enheten i uppbyggnaden av den thailändska administrationen. Vid senaste räkningen fanns det 69 307 muban.
Med uppbyggnaden utredd blir det lättar att förstå hur antalet smittade av Covid-19 rapporteras. I tamboner över hela landet finns små kliniker som kallas rongpajabaan song soehm sukhapaap med tillägget tambon Huay Yang som exempel (rongpajabaan är det thailändska ordet för sjukhus och sukhapaap står för hälsa). Det är en doktor, om kliniken är lite större, eller en sjuksköterska på de något mindre klinikerna som leder arbetet. Till hjälp har de volontärer som kallas ah-soh-moh. Volontärerna får en viss utbildning inom sjukvård men har inte rätt att behandla patienter. Volontärernas huvudsakliga uppgift är att hålla kontakt med sina tio familjer de blivit tilldelade i sin tambon. Det finns förstås många volontärer på varje klinik och de är lätta att känna igen på sin ljusblå uniform. I Thailand är det ett ärofyllt uppdrag att få arbeta som volontär på ett rongpajabaan song soehm sukhapaap.
Det är också ah-soh-mohs uppgift att rapportera om förändringar i familjemedlemmarnas hälsotillstånd. För tillfället är det förstås symptom som kan härledas till Covid-19 man är extra uppmärksam på. Om någon familj har medlemmar som kommer tillbaka till Thailand från utlandsarbete rapporteras även de och personen hamnar automatiskt i 14-dagars karantän. Det är alltså från volontärer från tambonkliniker rapporteringen har sin början, informationen samlas upp av klinikföreståndare och skickas vidare till distriktsadministrationen och via provinser till Thailands folkhälsomyndighet.
Det är också viktigt att veta att alla som diagnostiserats med Covid-19 blir behandlade på ett sjukhus av välutbildad personal och hålls under strikt observation dygnet runt. Även de med milda symptom testas och hitills under maj månad har 34 444 personer testats och bara 0,18% var positiva Covid-19 patienter.
Onsdagen 13/05/2020 var det noll nya fall och ingen av de som behandlas har dött. Sedan den 3:e maj har antalet smittade varit färre än tio och redan den 4:e maj kan anses som den första dagen utan nya fall. De 18 fallen som hittades den dagen kom från karantänanläggningar.
Det totala antalet smittade i Thailand är tills den 13:maj 3017 med dödstalet vid 56 och antalet friskskrivna till 2 844. Det är fortfarande 117 patienter kvar på sjukhusen.
Det finns inga rätt eller fel när det gäller olika länders sätt att handha den situation som uppstått p.g.a. corona-viruset. I Thailand använde många munskydd, iakttog myndigheters anmodan att hålla avstånd (social distansering), tvätta händerna ofta och hålla en allmän god hygien i ett tidigt skede av pandemin.
- Att antalet nya fall är noll idag (13/05/2020) innebär inte att vi kan börja slarva med försiktighetsåtgärder, om vi kan fortsätta att hålla oss till de nya-normala praxis kanske vi kan bli ett av de första länderna att lämna de svårigheter som den här sjukdomen fört med sig bakom oss, avslutade Dr Taweesilp sin dagliga bullentin med.
Vi vill också rapportera om det som började med ett nyhetsinslag från något europeiskt land. Människor som ville hjälpa de mindre bemedlade började hänga ut plastpåsar med förnödenheter för behövande att ta för sig av. Några personer i Thailand såg inslaget med kommentarer som ”det skulle aldrig gå att göra likadant i Thailand, någon skulle roffa åt sig allt utan att tänka på andra”. En person ville bevisa att så inte är fallet bland thailändare. Han beslutade sig för att ställa ut fem too-kab-khaow (skåp i vilket tillbehör till ris förvaras) och fylla dem med livsförnödenheter. Ganska omgående började människor, istället för att länsa skåpen, fylla på. De som behövde tog oftast inte mer från skåpen än sitt dagliga behov. Idén spred sig snabbt över hela Thailand och idag finns det hundratals too-kab-kaow och antalet ökar ständigt. Det blir också allt fler som fyller på och skåpen är sällan helt tomma. I början var det meningen att endast ätbart skulle finnas i skåpen men ganska snabbt insåg människor att det är mer än mat som är dagligvaror. Ett härligt initiativ och vill vi påstå väldigt thailändskt i kristider.