Debatten om att använda munskydd eller inte har totalt spårat ut i Sverige. Folkhälsomyndighetens talesmän påvisar skäl till att inte använda munskydd och omyndigförklarar samtidigt det svenska folket. Redaktörens kommentarer i kursiv stil. I artikeln finns också kommentarer från en forskargrupp i Sverige som svarar på Folkhälsomyndighetens avoghet mot att använda munskydd. Debattartiklarna  vi hänvisar till finns att läsa i Aftonbladet onsdagen den 15:e juli 2020.

1. ”I Sverige har vi strategin att är du sjuk så ska du hålla dig hemma, i stället för att röra sig med munskydd”, sa statsepidemiolog Anders Tegnell efter tillkännagivandet.

Självklart ska en sjuk person stanna hemma eller helst behandlas på ett sjukhus. Det är väl knappast så att sjuka tar på sig ett munskydd och går ut.

2. Munskydden kan ”invagga en i falsk trygghet”.

Varför i hela friden skulle munskydd invagga bärare i falsk trygghet. Det går väl att hålla avstånd även med ett munskydd. Att Covid -19 bör tas på allvar måste det väl gå att informera om i sociala media-landet Sverige. Svensken är väl inte invaggad i falsk trygghet av ett munskydd.

3. ”Den som tar på munskyddet kan få virus på händerna och sprida det.”

Hur svårt kan det vara att ta på och av ett munskydd på rätt sätt och vid varje på- och avtagningstillfälle tvätta händerna. Det finns väl små behändiga handspritsflaskor i Sverige också.

4. Ett munskyddspåbud ”skulle kunna skicka signaler om att det är okej att gå ut då man är sjuk.”

”I Sverige har vi strategin att är du sjuk så ska du hålla dig hemma, i stället för att röra sig med munskydd”, säger statsepidemiolog Anders Tegnell. Gäller inte strategin om ett allmänt användande av munskydd rekommenderas. 

5. Men det viktigaste argumentet, sa han, är ”det extremt svaga vetenskapliga stödet för munskydden … Det finns bara två äldre studier om munskydd från sars-epidemin, men de ger inte tillräckligt vetenskapligt stöd.”

Läs vidare i artikeln om studier som berör munskyddens filtrerande verkan från 2020.

Den 5 juni gick WHO ut med en rekommendation om allmänt bruk av munskydd  ”när man använder allmänna transportmedel, besöker butiker eller vistas på andra platser med många personer samlade”.  Amerikanska CDC utfärdade samma råd två månader tidigare. Många länder har munskyddstvång i offentliga miljöer. Hos svenska myndigheter är dock motståndet mot munskydd fortsatt kompakt.

Man kan fråga sig om det, såsom anges i skäl 3, är bättre att andas/hosta ut viruspartiklarna så att de kan andas in av andra än att de fastnar i ett munskydd. Skäl nummer 2 är också svårbegripligt och att likställa med en avrådan från att använda bilbälte då det skulle kunna få oss att bli fortkörare. Men vi vill i denna artikel fokusera på det fjärde av Tegnells skäl att avvisa munskydd, ”det extremt svaga vetenskapliga stödet”. Det är hög tid att skärskåda detta argument.

Den kanske viktigaste studien där man tittat på munskyddens filtrerande verkan är från i år. Man studerade ett coronavirus, dock inte det som orsakar covid-19. I luften framför de smittade som inte bar munskydd fann man både luftburet och droppburet virus. När patienterna bar enkla munskydd fann man inte virus framför en enda patient. Under den senaste tiden har också flera studier på covid-19 publicerats, där man inte fokuserat på virusfiltreringen, utan på sjukdomsförekomsten hos grupper som burit respektive inte burit munskydd.

Den 1 juni publicerades i den ansedda medicinska tidskriften The Lancet en metaanalys av 44 sådana studier. Även om sambandet inte ansågs säkerställt var författarnas slutsats av denna genomgång att bruk av munskydd ”kan resultera i en kraftig minskning av risken för infektion”, framför allt vid användande av mer avancerade munskydd med ventil. Men, skriver de, även ”munskydd i allmänhet leder till en stor minskning av risken för infektion”.

Det finns också arbeten där man studerat effekten hos hela befolkningar: I den tyska staden Jena infördes den 6 april munskyddstvång i affärer och i kollektivtrafiken, tre veckor innan detta infördes i hela Tyskland. Man kunde därför jämföra utvecklingen. Man fann att spridningen av covid-19 i Jena i princip upphörde efter 6 april, men fortsatte att öka i de andra städerna.

Författarna skriver: ”Vi anser att en reducering av den dagliga ökningen av infektioner med 40 till 60 procent är vår mest tillförlitliga uppskattning av effekterna av munskydd.”

Hur ska detta hanteras?
Vad som torde vara säkerställt är att samhällen som infört munskyddstvång inte, som Tegnell befarar, ser någon ökad incidens av covid-19. Förutom de tyska rapporterna, som talar sitt tydliga språk, har det ofta påpekats att ”de länder som har varit mest effektiva i att minska spridningen av covid-19 har varit de som införde allmänt användande av munskydd, såsom Taiwan, Hong Kong, Singapore och Sydkorea”. I Taiwan tillverkas sen början av april 13 miljoner munskydd per dag.

Även i Thailand används munskydd i stor utsträckning med endast 58 dödsfall och inga nya Covid-19 fall de senaste 50 dagarna.

Vi vet att människor med inga eller mycket ringa symptom kan sprida covid-19, utan att de själva vet om det. Även med en total efterlevnad av rekommendationen ”stanna hemma om du känner dig sjuk” kommer alltså många smittsamma människor att finnas ute i offentligheten.

Ansedda Proceedings of the Royal Society publicerade 10 juni en matematisk modell över munskyddens effekt, som beaktar både skyddens och bärarnas egenskaper (risken att man tar på munskyddet, bär det felaktigt och så vidare). Man fann att om munskydd bärs också av personer utan symptom minskas smittspridningen signifikant, och att detta kan bidra till att epidemin släcks ut, även utan nedstängning av samhällen.

Med Sveriges internationellt sett mycket höga dödssiffror finns det inga skäl att hålla fast vid en icke fungerande strategi. Med tanke på att munskyddspåbud i många länder är en självklar del i smittbekämpningen måste man fråga sig: Vad ligger bakom Folkhälsomyndighetens vägran? Munskyddsbruk är en enkel åtgärd, som till skillnad från en total nedstängning inte medför några ekonomiska påfrestningar på samhället. Det är inte längre ursäktligt att avstå från att rädda svenska liv med denna numera tydligt evidensbaserade och mycket billiga metod. Fyrtio till femtio nära och kära tas ifrån oss varje dag. Hur länge ska vi, och hur länge ska regeringen, acceptera att detta får fortgå?

Med studier i åtanke är det ännu underligare att läsa Karin Tegmark Wisells svar.

Kommer Folkhälsomyndigheten aldrig rekommendera allmänt bruk av munskydd?

– Nej, det har vi inte sagt. Men både vetenskapen och WHO säger att det absolut viktigaste för att undvika smitta, det är att hålla avstånd och det är grunden i vår hantering, munskydd kan inte vara en ursäkt för man ska gå ut i samhället när man har symtom. Det kan heller inte vara en ursäkt för att man ska ha ett tätt umgänge, vare sig man har symtom eller inte.  Men det är komplext och vi ser runt om i världen att munskydd används på ett sätt så att man snarare ökar smittspridningen. Man är nära varandra, man tror att faran är över. Och vi ser ju till exempel i Kalifornien, där man haft den mest utbredda munskyddsanvändningen, där vänder siffrorna just nu och går uppåt, säger Karin Tegmark Wisell läkare och avdelningschef vid Folkhälsomyndigheten.

Märkligt att just Kalifornien dök upp i huvudet på Karin, är det kognitiv bias som gör sig påmint. Hur kommer det sig att inga länder där munskydd används och har minskat spridningen av covid-19 dök upp i minnet. Återigen, det går att hålla avstånd även vid bärande av munskydd och om inte avstånd hålls har det visat sig att risken att smittas är mindre om munskydd bärs.

– Myndigheterna har fastnat i att alla som har munskydd missbrukar dem, eller att det kan sprida smittan än värre. Det finns liksom inga sakliga rapporter för det. Snarare tvärtom, säger professor Björn Olsen, en av de 23 nedanstående.

Det ena behöver inte förta det andra, håll avstånd, tvätta händerna ofta, stanna hemma om du är sjuk och använd munskydd kan gå hand i hand. Hängslen, svångrem och säkerhetsnål. Eller kan det vara så illa att det inte finns några munskydd i Sverige om så är fallet slå en signal till Taiwan.

De 23 som opponerat sig
Leif Bjermer, professor i lungmedicin och allergologi, Lunds universitet
Marcus Carlsson, docent i matematik, Lunds universitet
Lena Einhorn, med dr i virologi
Stefan Einhorn, professor i molekylär onkologi, Karolinska institutet
Fredrik Elgh, professor i virologi, Umeå universitet
Andrew Ewing, professor i molekylärbiologi och kemi, Göteborgs universitet
Manuel Felices, med dr i endokrin kirurgi, sektionschef, Norra Älvsborgs länssjukhus
Jonas Frisén, professor i stamcellsforskning, Karolinska institutet
Åke Gustafsson, med dr i virologi, tidigare chef för mikrobiologi och vårdhygien, Region Gävleborg och Region Uppsala
Claudia Hanson, associate professor, Global public health, Karolinska institutet
Stefan Hanson, infektionsläkare, fil dr i internationell hälsa
Thomas Hedner, professor i klinisk farmakologi, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet
Olle Isaksson, professor emeritus i endokrinologi, Sahlgrenska akademin
Anders Jansson, överläkare i klinisk fysiologi, Danderyds sjukhus
Bo Lundbäck, senior professor i lungsjukdomarnas kliniska epidemiologi, Göteborgs universitet
Åke Lundkvist, professor i virologi, Uppsala universitet
Jan Lötvall, professor i klinisk allergologi, Göteborgs universitet
Björn Olsen, professor i infektionssjukdomar, Uppsala universitet
Thomas Sandström, professor i folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet
Gunnar Steineck, senior professor i klinisk cancerepidemiologi, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs universitet
Cecilia Söderberg-Nauclér, professor i medicinsk mikrobiell patogenes, Karolinska institutet
Anders Vahlne, professor emeritus i klinisk virologi, Karolinska institutet
Anders Wahlin, professor emeritus i hematologi, Umeå universitet