Tisdagen den 28:e juli har vi som bor i Hua Hin fått tillbaks stranden från storstadsborna. Från lördag till måndag kväll var stranden full av mobiltelefonkikande bangkokianer, att det fanns ett hav, en strand, öar som lätt kan fantiseras att se ut som ett lejon och strax intill en sköldpadda gick dem helt förbi. Havet hade vita gäss på vågkammarna, storstadsbor stressar även havet uppenbarligen. Idag tisdag är havet lungt, oljudet från vattenscootrar har tystnat eftersom vi som bor här inte åker bananbåt och skriker.

Dagen började med en tallrik gröt som nästan varje dag gör, även de dagar då storstadsbor stressar havet. I frysen finns det fortfarande ett mellanmjölkspaket fyllt med bär, det sista. Allt färre frusna lingon strös över gröten som tinar dem snällt och vänligt. Men det är inte allt som läggs på toppen av gröten, säsongens frukt skivas för att läggas sida vid sida med lingonen, drakfrukt just nu och så en liten banan modell kort. Några skedar müesli får också plats innan soyamjölken ersätter mjölk från ko. Det är så här morgonmålet görs dag ut och dag in men med variation av bär och frukt. Det händer att sockerfri youghurt rörs ner i gröten för att göra den lenare.

Det är i sanning intressant att se stadsbor ha ledigt på stranden. De är sällan färre än sju i grupp med nästan identiska kläder och frisyr. De badar inte med sin mobiltelefon av rädsla för att den skulle sluta fungera för då slutar ju livet. En del av dem hyr en hästrygg några minuter och för att deras upplevelse ska bli fulländad passar de på att ta en ”selfish” med en häst nästan med på fotot. Vi kallar det ”selfish” och inte selfie för vi tror att det är människor som aktar sig själva högt som tar den typ av bilder.

När vi fått tillbaks stranden, när vi kan gå utan att avståndskryssa mellan fotograferande gruppper, när vi slipper befinna oss på kollisionskurs med människor som inte kan njuta av en naturupplevelse utan att rådfråga sin digitala livsledsagare är det vardag. För stadsbor är natur rent skrämmande, blommor doftar, träden vajar för vinden och molnen på himlen rör sig i samma riktning som vinden eller i motsatt riktning för det kan blåsa åt andra hållet högt uppe bland molnen. Otäcka små krabbor skyndar sig ner i sina hål när stadssandaler klampar fram, flipflop, flipflop.

När gröttallriken är tom och nam-mara har blivit bitter dricks avkoket från bittergurkan för att förbättra matsmältningen (skiva en bittergurka, häll över varmt vatten och låt det dra i fem minuter). Ingefäradrycken som köpts kvällen innan från den utanför sjuelva ständigt närvarande kvinnan med sitt mobila gatukök spetsas med en sked honung och lite kanel. Bra mot inflammationer i lederna. Hon säljer soyamjölk (nam taohoo) också. Det finns mycket att lära från örter och kryddornas värld. Frukter, rotfrukter, nötter av alla de slag, frön från solrosor och pumpa, torkade russin, allt finns i en för matsmältningen nyttig blandning.

Innan bangkokborna lämnar Hua Hin dubbelparkerar de utanför soi 94, kanom måste köpas med till huvudstaden. Butiken i hörnet har alltid funnits tror vi, det finns ingen som hon, hon som rör ihop substansen som det görs thailändsk efterrätt (kanom) utav. Gatan utefter järnvägen har ett restaurangkök där bangkokborna måste köpa kyckling annars har de inte varit i Hua Hin, också här parkerar de där inga parkeringar finns, att gå mer än tio meter från bilen låter sig inte göras.

Långhelgen är över för den här gången, men just den här långhelgen gjorde gott för Hua Hins många näringsidkare. Bangkokmänniskor spenderar pengar när de njuter av paitheao (åka på utflykt). Den inhemska turismen ger åtminstone lite klirr i kassan för hårt drabbade lokaletablissemang. Blir det någon turisttillströmning 2020 frågar sig restaurangägare i Hua Hin.

Men vi ska inte vara elaka mot storstadsbor för det för sig väl. Inga ungdomsgäng bullriga och väsnandes av för stort intag av alkohol , inga spår på stranden efter medhavd förtäring och artigt leende när en motionerande farang frustar fram. Det är ett välartat folk thailändare som nog mest känner lättnad och i viss mån stolthet över att landet av mångfald och förfining blivit utsett till det land som hanterat coronaviruskrisen bäst av alla dokumenterade 184 länder. I alla fall har The Global Covid-19 Index (GCI) kommit fram till det resultatet.

GCI baserar sin mätning till 70% från en stor mängd data och daglig analys från 184 länder och till 30% från The Global Health Security Index som bedömer hälsosäkerhet i 195 länder, indexet är framtaget av John Hopkins Centre. Utav en total på 100 når Thailand 82.06, Sydkorea 81.09, Lettland 80.81, Malaysia 79.37, Taiwan 78.94, Nya Zeeland 78.55 och Australien 77.18 som topp sju. Fram till den 27:e juli hade Thailand 3 297 (inkluderat 360 i karantän) smittade, 128 behandlas på sjukhus, 3 111 har tillfrisknat  endast 58 har dött och det har inte rapporterats några nya inhemska fall de senaste 63 dagarna. Majoriteten av smittade är mellan 20-49 år och arbetande. Flest fall finns i Bangkok med förorter, Phuket, Narathiwat, Songkhla, Yala, Pattani, Chiang Mai och Chon Buri. Över hela världen är det nu 16,6 millioner människor smittade och 10,2 av dem har tillfrisknat med 652 000 dödsfall.