Ny sämre modell
Med PAD kom ett nytt sätt att driva ut en folkvald regering. Må vara folkvald med hjälp av köpta röster, men så såg systemet ut i början på 2000-talet. Det felaktiga i att köpa sig till makten kan aldrig rättfärdigas så det är bara ett konstaterande av faktum. Förenklat bestod PAD av Bangkoks medelklass och människor från södra Thailand med delar av armén som stödtrupper. Redan här och nu stöttade också Demokraterna demonstrationerna. Återkommer till det partiet senare. PAD ledarna Sondhi och Chamlong kände Thaksin sedan tidigare och det kan vara svårt att förstå varifrån Thaksinhatet kom. En förklaring kan vara att Sondhi Limthongkul enligt rykten retat sig på att Thaksin Shinawatra inte ville låna honom pengar för att bygga ett mediaimperium i Asien. Det ryktet får tas med en nypa salt. När det gäller Chamlong Srimuang, ansedd som Thaksins politiska mentor och grundare av  det politiska partiet Phalang Dharma, som han bad Thaksin bli medlem i och så småningom partiledare för är det svårare att förstå.

Militärkupp
PADs protester ledde till en militärkupp 19 september 2006, en civil interimsregering tillsattes med Surayud Chulanont, en pensionerad general, som premiärminister under ett år, då absolut inget genomfördes för att förbättra den politiska splittringen. Det hör till saken att Thaksin hade upplöst parlamentet den 24 februari 2006 p.g.a. allt starkare protester, bara ett år efter att ha blivit omvald. Det var alltså en interimsregering ledd av Thaksin som avsattes vid militärkuppen.

Partireinkarnation
Vid valet 2007 vann People’s Power Party (PPP), en reinkarnation av Thai Rak Thai, ett parti i mångt och mycket Thaksinstyrt från utlandet, med Samak Sundaravej som partiledare och så småningom premiärminister. PAD hade upplösts bara dagar efter att militärkuppen genomfördes 2006 ”mission accomplished” sas det. I maj 2008 var det dags för PAD att börja nya demonstrationer nu med syfte att avsätta Samak som ansågs vara en marionett i händerna på Thaksin. Samak skulle sedermera avsättas av en banal anledning, han hade mot grundlagen, tagit emot ersättning från mer än sitt jobb som premiärminister när han fick betalt från en TV-station där han var gästkock.

Urartad civil olydnad
Det var i samband med de nya demonstrationerna laglösheten (PAD sa civil olydnad) framstod allt tydligare som ett medel att få igenom sina krav. PAD intog riksdagshuset i augusti 2008, stängde flygplatserna på Phuket, Krabi och Hat Yai, satte upp hinder på flertalet riksvägar, tågtrafiken stördes och man hotade att stänga av försörjningen av vatten och el till icke-supportrar. Så småningom urartade demonstrationerna helt. TV-stationer och regeringsbyggnader intogs av ”Srivichai Warriors” PADs beväpnade ”soldater” och det slutade med att flygplatserna i Bangkok stängdes. Demonstrationerna avslutades när konstitutionsdomstolen upplöste PPP och förbjöd ledarna att utöva politik de närmaste fem åren. Samak hade ersatts av Somchai Wongsawat som var gift med Thaksins syster och inte heller accepterad av PAD.

Regeringsvakum
Efter att PPP upplöstes uppstod ett vakum och en ny regering skulle väljas. Med hjälp av att delar av Bhumjaithai, ett koalitionsparti, isället stödde Demokraterna, röstades Abhisit Vejjajiva fram som ny premiärminister den 17 december 2008. Det sägs att den dåvarande arméchefen Anuphong Phaochinda låg bakom övertalningen av Bhumjaithais starke man Newin Chidchob (fotbollslaget Buriram Uniteds grundare och finansiär, ligger även bakom den nya racerbanan i Buriram som ska försöka få Formula 1 till Thailand). Sedan kan det väl tyckas att det inte var så listigt av Abhisit Vejjajiva att utse en av de aktiva talarna från scenen, vid den stängda flygplatsen Suvarnabhumi, Kasit Piromya, till utrikesminister. Precis som om flygplatserna inte hade något med utrikesministeriet att göra. Abhisit blev inte folkvald den här gången heller, han blev mer eller mindre tillsatt.

In på scenen kom UDD
Det krävs ingen raketvetenskap för att förstå att tillsättandet av Abhisit Vejjajiva som premiärminister inte skulle accepteras. I Thailand fanns ju en hel del anhängare till Thaksin Shinawatra inte minst bevisat genom valsegrarna 2001 och 2005. Redan 2006 bildades United Front for Democracy against Dictatorship (UDD) som motvikt till PAD, motståndare till militärkuppen 2006 och förstås mot sättet som  Abhisit blev premiärminister. UDD bestod förenklat av människor från nordöstra och norra Thailand men även Bangkokbor med låg inkomst och en hel del från den nedre medelklassen. Att vi använder ordet förenklat i både PADs och UDDs sammansättning beror på att sympatisörer för båda organisationerna finns i alla samhällsklasser. Med ledare som Jatuporn Prompan, Nattawut Saikua, Veera Musikapong och Weng Tojirakarn och sedermera den kvinnliga ledaren Thida Thavornseth lyckades UDD fånga intresset hos de som var kritiska till PAD, Demokraterna och vad som kallades Ammatayathipatai, aristokratin bestående av royalister, byråkrater och militären.

Demonstrationerna eskalerade
I mars 2009 anklagade Thaksin Shinawatra, Prem Tinsulanonda ordförande för kungens privata råd, för att vara den som låg bakom militärkuppen 2006 och han ansågs också ligga bakom att Abhisit utsågs till premiärminister. I april stördes ett möte mellan ASEANs medlemsländer i Pattaya av UDD anhängare, mötet kunde inte garantera deltagarnas säkerhet så det avslutades abrupt och alla delegater eskorterades till flygplatsen. Abhisits bil attackerades och det finns bilder som visar att ett järnspett hade trängt igenom taket när Abhisit satt i bilen. Undantagstillstånd utlystes och efter bara några månader som premiärminister hade Abhisit hamnat i rejält blåsväder. I april 2009 hade enligt olika källor 100 000 UDD anhängare samlats i Bangkok utanför riksdagshuset och på närliggande Royal Plaza. Regeringen Abhisit svarade med att införa undantagstillstånd också i Bangkok. Abhisit kallade ”rödskjortorna” för nationens fiender. En stor mängd demonstranter hade samlats i Din Daeng korsningen, inte långt från Victory Monument, och blev attackerade av militären som kallats in för att upplösa protesterna. Under resten av året uppstod sporadiska demonstrationer med en stor sammandragning i slutet på augusti.

Krav om nyval
UDD planerade en massiv sammandragning av anhängare till den 14 mars år 2010. Regeringen svarade med att sätta upp militära vägkontroller norr om Bangkok som hade till uppgift att beslagta eventuella vapen hos demonstranter som kom till Bangkok från norr. Anhängare samlades mycket riktigt den 14 mars och allt från 50 000 till 300 000 demonstranter påstods ha deltagit beroende på vem som angav siffrorna. Till en början samlades alla på Phan Fah bron nära riksdagshuset och allt gick fredligt till. Förhandlingar började och kravet på ett nyval framfördes från UDDs håll. Så småningom flyttades demonstrationen till korsningen Racha Prasong i centrala Bangkok där massor med stora varuhus ligger. Under april och maj ökade antalet demonstranter dagligen i korsningen och barrikader byggdes.

Ännu en svart majmånad
Även UDD hade sina ”soldater” som bl.a. sökte igenom ett närliggande sjukhus efter krypskyttar utan att ta hänsyn till patienter. M79 granater användes av båda parter och dödsfall rapporterades dagligen. Förhandlingarna med regeringen om ett datum för ett nyval gick trögt men slutligen kom regeringen Abhisit med ett förslag till försoning och ett valdatum satt till den 14 november. Men någonting gick fel i kommunikationen mellan regeringen och UDD, istället för att avsluta protesterna, omringades hela Racha Prasong korsningen med närliggande områden barrikaderade av UDD, av militärfordon och krypskyttar. Det slutade med att 90 människor dödades, mest demonstranter och det i sin tur ledde till att delar av UDDs anhängare satte eld på ett varuhus och en biograf i närheten. Den 19 maj är ett datum som gjort maj 2010 till ytterligare en svart majmånad i Thailands politiska historia. Något val blev det inte den 14 november 2010, istället upplöste Abhisit Vejjajiva parlamentet i början på 2011 och satte den 3 juli 2011 som nytt valdatum.

Omöjligt att regera
För att summera kan vi konstatera att den interimsregering ledd av Surayud Chulanont som tillsattes efter militärkuppen 2006 och satt från1oktober 2006 till 23 december 2007 kan betraktas som en regering som bara väntade på att anordna ett val. Från den 23 december 2007 fram till 17 december 2008 hade Thailand två premiärministrar och en gul massa på gatorna som omöjliggjorde all form av regeringsarbete. Från 17 december 2008 till 3 juli 2011 hade Thailand en regering ledd av Demokraterna. Inte mycket av reformer genomfördes under den tiden heller. Och så valet 2011 som åter vanns av ytterligare ett inkarnationsparti den här gången hette partiet Pheu Thai och den regering som tillsattes leddes av Thaksin lillasyster Yingluck Shinawatra. Gissa vad hon ansågs vara av oppositionen, jo just det en marionett i Thaksins händer. Kunde hon accepteras som premiärminister. Till en början ja, men ganska snart fick vi ytterligare en galen demonstration på gatorna.

Hatet växte
Den här gången ledd av Suthep Thaugsuban som dessutom satt på Abhisits högra sida från slutet av 2008 till mitten av 2011. Det var han som beordrade militären att slå till mot UDDs demonstrationer i maj 2010. Demonstrationerna från slutet av 2013 till den 22 maj 2014 var en kopia av PADs demonstrationer 2008. Skillnaden var alla hattal av många självutnämnda demagoger från scener upprättade på många platser i Bangkok. PDRC kallades demonstranterna den här gången, stod för People’s Democratic Reform Committé. Deras göranden och låtanden finns beskrivet i många av artiklarna inom kategorin politik på den här bloggen. Dessutom alldeles för färsk i minnet för att återges på annat sätt än fördömande. Män ivriga att vara manliga som totalt missuppfattat sin egen betydelse är nog en bra beskrivning på det som hände i slutet på 2013 fram till den 22 maj 2014. Återigen fick en demonstration stöd av Demokraterna, det hände att Abhisit och andra partimedlemmar dök upp på scener och lyfte Sutheps arm i luften som man gör med en segrare i en boxningsmatch. Demonstrationerna som PDRC genomförde på Bangkoks gator var om möjligt ännu mer odemokratiska än PAD och UDD protesterna. Även PDRC protesterna ledde till en militärkupp den 22 maj 2014 och också då var det en interimsregering som avsattes eftersom Yingluck Shinawatra upplöste parlamentet den 9 december 2013 och fick avgå efter ett domstolsbeslut den 7 maj 2014.

Inte att undra på
Är det att undra på om den thailändska befolkningen har svårt att ta till sig ordet demokrati. PAD (People’s Alliance for Democracy), UDD (United Front for Democracy against Dictatorship), PDRC och förstås the Democrat Party som vägrat delta i två val och kommit till makten genom gatuprotester och domstolsutslag. När ”democracy” finns i samtliga namn på organisationer som alla försökt låta bli att vinna val och göra sin stämma hörd  i riksdagen där en politisk debatt bör försiggå.
Är det att undra på om, som det uttrycks på många forum, att den thailändska befolkningen har blivit ”hårdare” och mindre givmild. Att det äkta leendet för tillfället inte finns får de ovannämnda, självutnämnda ledarna bära skulden för. Det är ledare av den här sorten som förstör ett vänligt folks mentalitet. Kan man inta riksdagshus och flygplatser utan militära eller polisiära åtgärder finns det inte mycket att le åt. Kan man fyra av granater mot människor och anlita krypskyttar som skjuter skarpt och ibland dödar människor som inte ens deltar i demonstrationerna, är det inte konstigt att gemene man tappar respekten för lag och ordning. Blir inte ledarna prövade och bestraffade i domstolar kommer förhoppningsvis den delen av den thailändska befolkningen som inte valt sida att bestraffa dem och omöjliggöra en upprepning.

Ett tåligt folk
Istället för att klaga på sociala media borde den thailändska befolkningen berömmas. Trots allt har de flesta klarat sig någorlunda helskinnade mentalt under 10 år av ständiga demonstrationer och försök till delning av landets befolkning. En mental kollaps kunde ha varit resultatet. Att ytterligare en militärkupp kom till kan kanske bäst beskrivas från reaktionen i en förort till Bangkok. Den 22 maj 2014 firade 25000 människor och drog en lättnandes suck att demonstrationerna äntligen var över. Människor kunde ta sig till jobbet och elever till skolan utan att åka omvägar och utan risk att bli trakasserade av demonstrationsvakter. Den thailändska befolkningen kommer att glömma de här tio åren och inom kort bli de vänliga och givmilda människor de var före 2005. En någorlunda rättvis men inte försiktig general har tagit på sig den uppgiften. Enligt egen utsago tillhör han inget politiskt parti. Han är ledare för ”För landet framåt partiet”. Kanske kan man tillägga att han försöker föra landet bakåt till den tid när  landet inte var delat av tröjfärgspolitik.

Med i rollspelet

Sondhi Limthongkul – självutnämnd mediamogul, grundare av PAD

Chamlong Srimuang – Ex. Bangkokguvernör, grundare av Phalang Dharma partiet,   hängiven buddhist i Santi Asoke sekten, militärgeneral

Thaksin Shinawatra – Grundare av Thai Rak Thai partiet, f.d. Premiärminister och den enda PM som suttit en hel mandatperiod mellan 2001 och 2005 på senare tiden.

Surayud Chulanont – Medlem av kungens privata råd, tillsatt interim premiärminister från1oktober 2006 till 23 december 2007. Militär bakgrund

Yingluck Shinawatra – Premiärminister mellan 5 augusti 2011 och 9 december 2013 (parlamentet upplöstes). Affärskvinna.

Samak Sundaravej – medlem av Demokratiska partiet från 1968 till 1979. Grundare av Prachakorn Thai Party 1979. Suttit i flertalet regeringar. Bangkokguvernör 2000-2004. Blev ledare för PPP och premiärminister mellan 28 januari och 9 september 2008.

Somchai Wongsawat – Gift med Thaksin syster. Ersatte Samak som premiärminister den 18 september 2008 och satt kvar till valet den 17 december  samma år.

Anuphong Phaochinda – Arméchef från 2007 till 30 september 2010. Medlem av Council for National Security som militärjuntan som gjorde militärkuppen 2006 kallade sig.

Newin Chidchob – Ledare för gruppen som kallades ”Friends of Newin Group” sedermera ombildad till Bhumjaithai Party. Han kallas för Mr. Buriram med hänvisning till hans fotbollsintresse och finansering av Buriram United. Var medlem av Thai Rak Thai ledda regeringen mellan 2001 - 2005. Hoppade med sitt parti över till Demokratsidan vid omröstningen i riksdagen 2008 när Abhisit Vejjajiva valdes till PM. 

Abhisit Vejjajiva – Premiärminister från 17 december 2008 till 3 juli 2011. Utbildad i England vid Oxforduniversitetet. Partiledare för Demokraterna sedan 2005.

Kasit Piromya – En av ledarna för PAD och blev som ”belöning” utrikesminister mellan 17 december 2008 till 3 juli 2011

Jatuporn Prompan – Tidig medlem i Chamlongs Phalang Dharma parti (medlem 1996). Medlem av parlamentet under Pheu Thais regeringsperiod 2011-2013. En av tre ledare initialt för UDD.

Nattawut Saikua – Medlem av parlamentet mellan 2011-2013. En av tre ledare initialt för UDD

Veera Musikapong – Tidigare partisekreterare för Demokraterna på 70-talet och har varit medlem av parlamentet i många år. En av tre ledare initialt för UDD.

Weng Tojirakarn – allmänt kallad Mo-Weng eftersom han är doktor. Tidigare medlem av PAD men bytte till UDD när han ansåg att PAD hade blivit en nynazistisk organisation. Stark kritiker av Thaksins ”lagförändring” som möjliggjorda försäljningen av Shin Corp till Temasak Holdings (Singapore) utan att betala vinstskatt. En principfast man.

Thida Thavornseth – Gift med Weng och blev ledare för UDD 1 december 2010. En politisk aktivist i många år.

Suthep Thaugsuban – Partisekreterare för Demokraterna och Abhisits närmaste man under tiden 17 december 2008 till 3 juli 2011. Anses vara involverad i landreformskandalen som ledde till att den dåvarande premiärministern för Demokraterna Chuan Leekpai i juli 1995 upplöste riksdagen då ledd av Demokraterna. Bland de som Suthep delade ut markbitar till på Phuket, som var menade för fattiga bönder, fanns 11 välbärgade familjer. Hans roll som ledare för PDRC har vi redan skrivet mängder av artiklar om.