Det många undrar över är när det blir val i Thailand. När premiärminister Prayuth Chan-ocha besökte Japan i februari i år (2015) fick han naturligtvis frågan om valdatum. Eftersom Japan är det land som investerar mer än något annat land i Thailand känns det på något vis rätt att den japanska regeringen och Keidanren (Japanska affärsfederationen) fick svar först. Prayuth lovade att Thailand ska återgå till demokratiska principer senast i början på 2016. Det är med utgångspunkt från den utfästelsen den rutinerade redaktören från Bangkok Post Pichai Chuensuksawadi fick en pratstund med Thailands premiärminister på ett höghastighetståg mellan Tokyo och Osaka. Wallenius Vinklar har fått ta del av intervjun i sin helhet via mångåriga relationer med för oss närstående vänner i journalistkretsar. Intervjun är lång och vi har därför valt att korta ner den något. En något ilsken premiärminister svarade ärligt och rakt på sak.
Alla reformer kan inte genomföras före val
De elva områden som behöver reformeras, politik, nationell administration, lag och rättsväsende, lokal administration, utbildning, ekonomi, energi, hälsa och miljö, massmedia, sociala frågor och en mängd övrigt är omfattande. Enligt Prayuth är det inte särskilt troligt att alla nödvändiga reformer kan genomföras innan ett val. Det är därför viktigt att en mekanism eller en kommitté får makten att driva reformarbetet vidare efter valet. Den nya grundlagen, som ska vara färdigskriven i september, bör innehålla klara riktlinjer om hur det fortsatta arbetet ska utföras.
En del är gjort
Det första steget, redan genomfört, är en upprensning av badstränder och ett återtagande av mark som människor tillskansat sig olagligt i nationalparker m.m. Nästa steg är att påskynda införandet av nya lagar som legat som förslag en längre tid men fastnat i en lång kö. När det gäller fundamentala reformer som att rätta till bristerna i poliskåren och den statliga byråkratin måste helt enkelt en ny regering ta det på sitt ansvar att genomföra. Prayuth poängterar vikten av att det skrivs in i den nya grundlagen att reformarbetet fortskrider. Om inte, är det knappast troligt att en ny regering kommer att initiera reformarbetet. -Se till att en reformkommitté skyddas av lagen och får auktoritet att genomföra reformer. Uppenbarligen litar han inte på att riksdagsledamoter kommer att ta sitt ansvar. Reformarbetet bör dock involvera både regering och riksdag.
Alla skyller på mig
Prayuth skräder inte orden när försonings- och reformarbetet kommer på tal. - Att inte försoningsarbetet gett önskat resultat, att reformarbetet går långsamt och att den politiska segregationen fortfarande existerar, allt är mitt fel. Kanske borde de olika deltagarna i arbetet rannsaka sig själva. Han hävdar också att det inte är själva valet som oroar, det är allt som kan hända innan valet som är upphov till bekymmer.
Ett evigt käbblande
Han är tveksam när det gäller den nya grundlagens tidsschema. Att både hinna skriva en ny grundlag och få den passerad genom en riksdag (för närvarande en tillsatt riksdag som fungerar både som riksdag och senat, NLA, National Legislative Assembly) känns omöjligt eftersom de olika fraktionerna i CDC (Charter Drafting Committé) har så enbarmligt svårt att komma överens. Enligt Prayuth behöver inte alla nya, nödvändiga lagar skrivas in i grundlagen nu. Se till att alla som behövs för att genomföra ett regelrätt val finns på plats först. De andra kan vänta. Sedan hoppas vi att de som förlorar valet accepterar resultatet.
Inte svårt att vara PM
Att det skulle vara svårt att sadla om från arméchef till premiärminister håller han inte med om. –Det gäller att tänka efter före och ta hjälp av goda rådgivare, jag kan inte göra allting själv. Det var fel att genomföra en militärkupp men nu är det gjort och då får jag göra uppoffringar för att ställa saker tillrätta. Det gäller att vända en kris till en möjlighet men det går inte att göra på kort tid. Problemen i samhället har byggts upp under en lång tid.
Jämförelse
Från att ha varit menig soldat till att nå arméchefsposition krävs anpassning till olika situationer som kan uppstå. Ibland tar man order och ibland ger man order. Det finns massor av olika arbetsuppgifter för en soldat. En befälhavare tar ansvar för sina trupper i strid och ser till att de känner sig trygga. Som administratör ska alla dokument vara korrekt ifyllda så överordnade är nöjda. Om båda arbetsuppgifterna utförs till full belåtenhet blir man befodrad, kanske till arméchef. Det blir man inte utan att ha principer att följa. En stark armé är till för att undvika krig, inte starta krig. Med ett starkt försvar blir man respekterad och motparten lyssnar på argumentation som ska leda till en överenskommelse. De tre grundpriciperna hos en soldat är att skydda landet, utveckla landet och bevara lag och ordning. -Det fanns ingen plan att genomföra en militärkupp, vi var beredda att hjälpa och skydda det thailändska folket. Men när en situation uppstod där människor blev attackerade och regeringen inte kunde upprätthålla lag och ordning, inte administrera landet blev det omöjligt att inte agera. De senaste åtta månaderna av mitt liv har jag läst massor av olika rapporter. Det gäller att försöka hitta vari felen ligger och rätta till dem, ett efter ett. Arméchef eller premiärminister gör ingen skillnad, det gäller att ta rätt beslut.
Låra sig att lyssna
Allt officiella personer gjorde förr var att ge order utan att lyssna på medarbetares förslag. -Det går inte att säga nej till allt som inte passar dig. Eftersom du förmodligen har väl kvalificerade medarbetare måste några förslag vara värda att lyssna till. I sammanhanget bör tilläggas att all form av nepotism bör beivras. I min nuvarande position vill en del att jag ska använda min makt för deras bästa, men bara om det gynnar dem. För tillfället har jag oinskränkt makt men jag använder den inte diktatoriskt. Om det jag gör är till gagn för landet och folket och mina intentioner är goda använder jag min makt på rätt sätt.
Lite osäker
Vid sitt första utlandsbsök, ASIA-Europe Meeting (ASEM) hade inte Prayuth växt in i rollen som statschef. Det var strax efter kuppen och han visste inte hur andra länders staschefer såg på ett militärt övertagande. Det fanns ändå ett visst självförtroende i hans agerande, han hade träffat många av de närvarande ländernas militärattacheer under årens lopp. Det är alltid en massa protokoll, en mängd tal som hålls och förstås handskakande. Men det var viktigt att delta för att visa att militärregeringen var seriös och hade landets bästa som riktmärke. Det var många demokratier närvarande som inte accepterade en miltärregeringen. Både Japan och Kina har dock tagit emot oss vänligt med stor förståelse för att det inte fanns något val.
Ny generation
Japan vill att Thailand ska bli ett land utan politisk delning, ett politiskt stabilt land. Det kan bara ske om alla följer lagarna och de domar som avkunnas i domstolarna. Om du gjort fel acceptera utslaget och ta ditt straff. Att alltid skylla ifrån sig är ingen lösning. Det ser ut som thailändska politiker, som i många andra länder, bara tänker på sitt eget bästa, sko sig själva, utan en tanke på landets bästa. Att ändra på det sättet att tänka, precis som att göra sig av med korruption, kommer nog att ta en generation. Om den nya generation som växer upp har en negativ syn på korruption kanske vi också får politiker som vill delta i politiken av andra skäl än att sko sig själva. Det får inte vara pengar som avgör om man kan vinna ett val.
Vi tackar Bangkok Post för att få tagit del av intervjun och ett extra stort tack till den rutinerade journalisten och redaktören Pichai Chuensuksawadi som vågade ställa raka frågor.