Den här artikeln är ”tung” att läsa. Att genomföra reformer i ett land som Thailand är ingen ”quick-fix”. Det kommer att ta tid och många duktiga människors energi och entusiasm kommer att behövas de närmaste tio åren. Alltså de närmaste tre regeringarnas insatser.
Straxt efter den militära intervention den 22 maj 2014 bildades National Reform Committé förkortat NRC. Den fick till uppgift att reformera elva sektorer som ansågs i stort behov av reformer. Politik, nationell administration, lag och rättsväsende, lokal administration, utbildning, ekonomi, energi, hälsa och miljö, massmedia, sociala frågor och övrigt som skulle innefatta reformer som inte passade in i någon annan kategori. Efter nästan ett år med hårt och många gånger komplicerat arbete, tror medlemmarna i NRC, att de kommer att presentera den mest genomgripande reformplan Thailand någonsin haft, i slutet på deras period. Den rutinerade ekonomen och ordförande för NRC, Thienchay Kiranandana blev intervjuad av The Nations politiska reporter Piyaporn Wongruang. Tilläggas bör att en del förståsigpåare inom den ekonomiska och politiska sfären är tveksamma till att reformförslagen någonsin kommer att bli genomförda.
Hur såg du på landets problem och vilka lösningar hade du i tankarna innan du accepterade rollen som ordförande för NRC?
De kritiska problemen i vårt land, politiskt, ekonomiskt, socialt och även etiskt existerar fortfarande mest på grund av ingen har intresserat sig på allvar för att tackla dem. Det finns olika anledningar varför problemen fortsatt att existera, ta t.ex politisk stabilitet med påföljande militära interventioner. Det finns ingen anledning att peka finger istället måste vi ta lärdom från det faktum att landets problem aldrig fått en permanent lösning. Det har varit ständiga avbrott i viljan och medlen, som resultat har problemen förstorats och blivit djupt rotade. Intressen, olika tankar och önskningar har skapat konflikter, med tiden har klyftorna vidgats och ofta överdrivits.
När det gäller ekonomin har det ständigt kommit nya lösningar men tyvärr oftast av kortsiktig karaktär. Långsiktig planering har egentligen aldrig existerat. Ett exempel är arvsskatten som funnits på agenda vid flera tillfällen men aldrig på riktigt allvar. Den är en kritisk del för att förbättra den ekonomiska jämlikheten i landet. Istället blir de rika rikare och de fattiga fattigare. Ett flertal åtgärder som skulle förbättra situationen för de fattiga har inte sjösatts av någon tidigare regering. Det som jag tycker är den allvarligaste bristen är avsaknaden av moral, det har gått så långt så den bristen är svår att acceptera.
Är bristen på moral det första problemet du vill tackla?
Det var min intention. Jag blev kontaktad av the Moral Promotion Centre som ville att jag skulle leda NRC. Som ordförande måste jag ge varje arbetsgrupp lika mycket tid och betydelse så vi strävar åt samma håll, d.v.s. löser problemen inom all sektorer. Att inte kunna lägga ner tillräckligt mycket av min tid som moralens väktare är något jag känner frustration över. Moral är grunden för allting, våra liv, våra tankar, våra gärningar. Utan moral kan inte samhället forsätta att vara bra för mänskligheten.
När du tillträdde som ordförande hur styrde du skutan och i vad låg utmaningarna?
Jag började med att bygga en struktur och få ordning på logistiken. Många möten, många människor allt skulle samordnas (NRC består av 250 medlemmar en från varje provins 77 stycken och 173 från olika samhällsfunktioner, red. anm.). Vi har varit för upptagna av parlamentariska procedurer, något som många med mig i NRC är ovana vid. Reformarbete är först och främst djuplodande analyser och samordning av människors kunskap. Vid många seminarier har vi använt akademiska metoder och åsiktsutbyten med högt till tak, idékläckning helt enkelt. Tyvärr har mer tid gått åt till att befinna sig i riksdagshuset och röstat på än det ena än det andra. I reformarbete finns det ingen vinnare och förlorare det är viktigt att nå konsensus och gå vidare, helst framåt. Att genomföra ett reformarbete och ständigt sitta i riksdagen och rösta skulle inte ha löpt parallellt.
Även om medlemmarna i NRC besitter stor kunskap finns det områden där vi behöver kalla in expertis som kan förklara och svara på svåra frågor. I vissa fall har den expertisen saknats.
Åsikter och analys av de ändringar som behöver göras till den tillfälliga grundlagen har tagit mycket av vår tid. Vi har bara några få månader kvar att avsluta massor av reformförslag. Den största utmaningen har varit att vi tolkat ordet reform olika. De olika kommittéerna hade inte tid att samordna arbetet med andra statliga myndigheter. Det hände ibland att olika myndigheter jobbade med olika reformer istället för att koncentrera sig på att ”beta av” en reform efter den andra.
NRC har nyligen haft ett långt möte med regeringen där vi kom överens om att regeringen skulle fokusera på att förbättra statliga myndigheters effektivtet medans NRC skulle fokusera på strukturella problem och förbereda åtgärder för framtida förändringar. Genom att gå till roten på problem måste man ha klart för sig att en stor mängd människor kommer att få bekymmer beroende på förändringarnas karaktär. När vi väl börjar röra om i grytan kommer många problem, vars storlek accumulerats under många år, få en lösning.
Hur kommer NRC plan att materialiseras, kommer förändringar verkligen till stånd?
Det är nu bekräftat att det är NRC som jobbar med de fundamentala reformerna och inget annat organ. Arbetet kommer att beröra massor med människor och endast en regering med absolut makt kan förändra det som måste förändras. Att nästa regering måste ta vid där NRC slutar med sitt reformarbete väcker frågor hos mig. Kommer en ny regering verkligen ta tag i problemen, vis av tidigare insatser från politiker är jag tveksam. Centraliseringen av den administrativa makten är ett långvarigt problem i vårt land. Lösningen på det problemet är faktiskt grundläggande och påverkar en mängd andra frågor, om det blir en bra lösning kommer den att sprida sig som ringar på vattnet, den sittande regeringen måste initiera den spridningen. Just det här ärendet är oerhört viktigt, inte på grund av att NRC envisas, det måste beslutas om ärendet ska föras vidare till nästa regering. Att uppnå kontinuitet i reformarbetet kommer att bli en utmaning, om inget är löst innan ett val, är risken stor att Thailand hamnar i samma onda cirkel igen.
Hur bedömer du NRC arbetsinsats?
Vi har försökt åstadkomma fem till sex anledningar för att reformera elva olika områden som angetts i den tillfälliga grundlagen. Med hänsyn till det ramverket har vi åstadkommit vad som krävts av oss. Jag tror dock att allmänheten inte anser att vi lyckats och misströstar. Vi har accepterat att det fanns felaktigheter i vårt inledande arbete, vi hade t.ex. ingen makt att ändra på saker och ting bara en rådgivande funktion. Vi är färdiga med en omfattande reformplan men att åstadkomma vad människor förväntar sig är något för framtiden. För att kunna överlämna ett reformerat land till nästa folkvalda regering krävs en övervakning och mindre justeringar av planens genomförande under kommande år. Hela reformprocessen kommer att ta många år. För tillfället kan inte NRC tänka för långt framåt i tiden, det är många reformer som kan genomföras innan nästa val. Jag kan med stolthet säga att alla medlemmarna av NRC har gjort ett fantastiskt jobb i en svår situation. Det har funnits många hinder på vägen.
Reformprogram på Kanal 5 varje vecka
The National Council for Peace and Order (NCPO), den nuvarande regeringen har bjudit in en mängd prominenta gäster till programmet “Moving Reform Forward” som är initierat av Centre for Reconciliation and Reform (CRR) och sänds på måndagar. Med på generalsekreterarens gästlista är tidigare statsöverhuvuden som Yingluck Shinawatra från Pheu Thai och Abhisit Vejjajiva frånDemokraterna. Idén är inte helt ny och har dammats av därför att mer åsikter och synpunkter ska komma fram. Det är också ett sätt för regeringen att visa god vilja. Därför var det onödigt av utrikesministern i förra regeringen och medlem av Pheu Thai att uttala sig. Om han vore Yingluck skulle han vägra att ställa upp eftersom han är säker på att Prayuth Chan-ocha inte kommer att lyssna på henne nu heller, han gjorde ju inte det när hon var premiärminister. Det är svårt att få till en försoning, alltid är det någon sur kommentar som dyker upp. Om vi på vinklarna vore Yingluck skulle vi definitivt göra vår stämma hörd. De reformer som är ”heta” för tillfället kommer att stötas och blötas av inbjudna politiker och experter inom olika områden. Ett bra initiativ tycker vi.
NRC har kommit upp med ett nytt försoningsinitiativ, som har ett amnestiförslag, för deltagare i demonstrationer de tio senaste åren, som grund. Förslaget har som ofta tidigare tagits emot olika från olika håll. UDD (rödskjortorna) anser att förslaget kommer för sent eftersom de flesta som deltog i UDD:s demonstrationer redan suttit av sitt straff. Pheu Thais representanter står på UDD:s sida och håller med. Demokraterna och PAD (gulskjortorna) tycker att det är bra att ett försoningsinitiativ bygger på en amnesti för den ”vanliga” deltagaren i demonstrationerna. Alla är i alla fall överens om att försoning bör ske men alltså inte hur. Många säger hur det inte ska ske men precis som vanligt är det få som har några bra lösningar.