Icke folkvald PM
Den ena är att en icke vald premiärminister ska kunna tillsättas i särskilda fall när inte riksdagspartier kan enas om en kandidat. Just det här skapade en hel del problem efter valet den 22 mars 1992 när de fem riksdagspartierna (Rassadorn, Justice Unity, Social Action, Thai Citizen, Chart Thai) inte kunde enas om någon kandidat från något av partierna och tillsatte Suchinda Kraprayoon (som inte deltagit i valet på någon sida), till premiärminister.

Kort tid vid makten
Hans tid vid makten blev kortvarig, mellan den 7 april och 24 maj 1992. Chamlong Srimuang (också aktiv i Sutheps demonstrationer mellan december 2013 till maj 2014) och Dr. San Hatthirat ledde demonstrationen bestående till stora delar av univeritetsstudenter som krävde Suchindas avgång. Han vägrade förstås och svarade med att beordra militären att skingra demonstranterna med våld. Det slutade med den officiella dödssiffran 52 men massor försvann spårlöst, hundratals skadades och 3500 arresterades och senare har bevis framkommit om tortyr i fängelserna. För att få slut på bråket beordrade Kung Bhumibol Aduljadet, Suchinda och Chamlong att komma till palatset. I direktsänd television sa han följande till de två kombattanterna.

Visa ord och inga visor
”Nationen tillhör alla inte en eller två specifika människor. Problemet existerar därför att vi inte pratar med varandra och försöker lösa dem. Problemen härstammar från blodtörst. Människor kan tappa förståndet när de hänfaller till våld. Till slut vet de inte varför de slåss eller vilka problem som behöver lösas. Det enda de vet är att de måste vinna över den andra och vara den enda vinnaren. Det är inte vägen till seger,  bara vägen till större faror. Det kommer bara att vara förlorare, många förlorare. De två kombattanterna kommer att vara förlorare och den största förloraren är nationen. Hur kan någon kalla sig vinnare stående på högar av ruiner och skräp”.

Anand för andra gången
Med så visa ord fann båda för gott att gräva ner stridsyxan. Suchinda avgick och ersattes av Vice Premiär Minister Meechai Ruchuphan. De fem koalitionspartierna försökte hänga kvar vid makten men när riksdagens talman Arthit Urairat föreslog  Anand Panyarachun som premiärminister drog landets befolkning en lättnandes suck. Den 14 juni 1992 bildade Anand en regering bestående av tjugo välrespekterade teknokrater. Händelserna i maj 1992 har fått namnet Black May i thailändsk historieskrivning. Efter Suchindas avgång lovades att ingen icke vald premiärminister skulle kunna tillsättas, det skrevs in i grundlagen av 1997 framarbetad av en grupp av 99 kloka människor under ledning av Anand Panyarachun. Just den grundlagen anses vara en ”folkets grundlag” och den ”bästa” Thailand någonsin haft.

Lite bakgrund
Den 23 februari 1991 genomfördes en militärkupp mot den folkvalda regeringen ledd av Chatichai Choonhavan varefter National Peace Keeping Council (NPKC) bildades, med bl.a. Suchinda, dåvarande arméchef, i spetsen, för att styra landet. För att förbättra bilden av en militärledd regering tillsattes Anand som premiärminister. Han deklarerade snabbt att han inte var överens med mlitärjuntan sätt att styra landet och hade för avsikt att agera oberoende. Den interima grundlagen som lästes upp den 1 mars visade klart att NPKC hade för avsikt att tillskansa sig total kontroll. Anand hade fått ganska stor frihet att tillsätta ministrar. Det visade sig att Anand i princip gick emot det mesta som NPKC  ville genomföra. Valet som hölls den 22 mars 1992 var utlovat av NPKC vid militärkuppen.

Krispanel
Den andra kotroversiella sektionen behandlar hur landet ska styras när den sittande regeringen av en eller annan anledning inte längre kan regera. Förslaget att en ”krispanel” ska tillsättas har mött massiv kritik och anses helt odemokratiskt. Frågor som, vilka ska sitta i panelen och hur tillsättningen ska gå till, kommer naturligtvis upp. Man får väl hoppas att svaren på de frågorna är väl genomtänkta av CDC:s medlemmar. Åtminstone vet vi att den sittande premiärministern kommer att vara ordförande. I grundlagen kommer det också att finnas en sektion i vilket en militärkupp förbjuds, i fall när en sådan skulle behövas ska alltså en ”krispanel” kunna ta över tillfälligt.

Handlingsförlamning
Att en krispanel överhuvudtaget övervägs beror till största delen på den handlingsförlamning regeringar hamnar i när demonstrationer går över styr. Visserligen kommer också hur demonstrationer ska gå till, skrivas in i den nya grundlagen, men förmodligen bryr sig inte ”demagoger” om så banala saker som grundlag. Att landet hamnar i en situation där alla samhällsfunktioner upphör att fungera vill undvikas till varje pris. Det som hände under PAD:s (gulskjortorna), UDD:s (rödskjortorna) och PDRC:s (Sutheps gäng) demonstrationer då landets regering upphörde att fungera rationellt är naturligtvis anledningen till en ”krispanel”. 

Enigt missnöjda
I kritiken mot den nya grundlagen enas plötsligt landets politiker trots att de är just deras ovilja att enas som lett till att CDC kännt sig tvingade att skriva en grundlag med vissa inbyggda ”försäkringar”. Alla politiker vill naturligtvis ha tillbaka sin makt. Abhisit Vejjajiva, Demokraternas ledare, tycker att forma en ”krispanel” kommer att leda till att landet styrs av två regeringar. Han har tydligen inte läst hela utkastet till ny konstitution, bara tolkat det han tycker är fel. Det står klart och tydligt att så länge en regering fungerar till fullo kommer inte ”krispanelen”, som för övrigt döpts till National Strategic Reform and Reconciliation Committé förkortat NSRRC, att ingripa.

Reformer bör bli vallöften
Demokraternas ledare borde veta vad som kan gå fel eftersom det partiet inte vunnit ett val sedan 1992 och aldrig egen majoritet. Vid andra tillfällen, första gången 1997 har Demokraterna kommit till makten via märkliga konstellationer och domstolsutslag som nästan altid gått i partiets favör. För att inte tala om bojkott av val och stödjande av våldsamma demonstrationer. Abhisit är också kritisk till att framtida reformer som bör genomföras av en vald regering inte specifiserats. Uppenbarligen vill han att CDC ska ge riktlinjer. Borde det inte vara så att de partier som deltar i nästa val försöker vinna valet genom att tala om vilka reformer de vill genomföra. Väl vid makten bör de också genomföras.

Svag opposition
Demokraterna är kända för att inte få något gjort dock. Inga andra frågor bör finnas i en folkomröstning som gäller den nya grundlagen. Enligt Abhisit skulle det göra människor förvirrade, han har tydligen höga tankar om den thailändska väljakåren. Frågan som framkommit är om väljarna skulle föredra en nationell enhetsregering. Tanken är att en sådan regering ska sitta i fem år och genomföra alla nödvändiga reformer. Den lösningen förkastar Abhisit, han anser att problemet ligger i ett starkt partis maktmissbruk och en svag opposition, vilket Abhisit borde kunna göra något åt.

Pheu Thai klagar också
Yingluck Shinawatra och ledande politiker i Pheu Thai partiet anser att den nya grundlagen är odemokratisk och kommer att gynna småpartier som kommer att tvingas bilda en svag koalitionsregering. Också Pheu Thai borde veta att det inte är bra när landet styrs av ett starkt parti med ensam majoritet. Det leder ofta till majoritetens diktatur, maktmissbruk och har lett till massiva demonstrationer. Det framförs också från deras håll att bildandet av NSRRC bara är en namnändring av NCPO den nuvarande miltärregeringens namn. Nu är det inte militären som skrivit den nya grundlagen utan 36 oberoende individer. Prayuth Chan-ocha har vid otaliga tillfällen bedyrat att han inte vill vara kvar vid makten och det får vi väl tro på tills annat bevisats. Självklart anser politiker att de gör tjänstefel om de inte gnäller när deras makt inskränks.

NRC medlemmar borde inte uttala sig offentligt
Det märkligaste är att vissa medlemmar av den 250 personer starka NRC som ska rösta om grundlagen den 6 september kritiserar grundlagen öppet. Borde inte de två NRC-medlemmarna Wanchai Sornsiri och Sombat Thamrongthanyawong, nära associerade med Suthep Thaugsuban, hålla tand för tunga (Sombat var en av ledarna under PDRC:s demonstrationer). Istället luftas kritiken i media, bl.a anser duon att den nya grundlagen kommer att klippa vingarna av en ny regering. Båda tycker också att det är bättre med ett regeringsparti som har snudd på egen majoritet så det slipper göra kompromisser med andra koalitionspartier. Att inte kompromissa kallas majoritetens diktatur och det är precis vad den nya grundlagen vill undvika. Mr. Sombat anser att den verkställande makten, d.v.s. regeringens, centrala roll i ett lands styre inte får försvagas. Medlemmarna i NRC får naturlgtvis ha egna åsikter och rösta som de vill men åsikterna borde definitivt inte luftas.

Ingen har läst
Om NRC godkänner utkastet kommer den nya grundlagen att gå för en folkomröstning någon gång i januari 2016. Om NRC inte godkänner utkastet kommer NCPO utse nya konstitutionsskrivare som får 180 dagar på sig att komma upp med ett nytt förslag. Oavsett ett ja eller ett nej kommer NRC att upplösas efter omröstningen. Det som försvårar hela proceduren är att de 285 sektionerna är skrivna i lagspråk. Nog så svårt att förstå för kritiserande poltiker, för att inte tala om allmänheten. Vi på vinklarna är ganska säkra på att ingen av politikerna som yttrat sig har läst hela den nya grundlagen och just därför kanske inte förtått andemeningen med den. Det är en skam och ett underkännande av politikers sätt att styra landet när en grundlag måste fokusera på att inskränka deras makt. Den nya grundlagen är skriven för att undvika samma typ av politiska konflikter som Thailand upplevt de senaste tio åren. Prayuth Chan-ocha är lite lätt irriterad över alla klagomål, han vill följa den utstakade vägen till ett val. Om inte utkastet angående en ny grundlag röstas igenom skjuts valet fram, det blir alltså inget val utan en ny grundlag.

NRC består av 250 medlemmar en från varje provins 77 stycken och 173 från olika samhällsfunktioner, red. anm.