Om vi ska tro svenska journalister lever vi som bor i och besöker Thailand farligt för tillfället. Vi kommer att drabbas av allt från inbördeskrig till långa fängelsestraff. I facebookslandet Sverige är det allmänt vedertaget att använda hot, hat och hån i parti och minut. Det ska klickas på tummar upp eller helst på tummar ner. Enligt Niklas Sjögren som kallar sig utrikesreporter på SVT.se kan ett tryck på gillandeknappen på Facebook i Thailand leda till fängelse. När vi ändå nämner Niklas så måste vi nog in med ett citat taget ur en artikel skriven av honom publicerad den 15 oktober 2016 under huvudrubriken ”Thailands kung är död-vad händer nu med frågorna som inget våga ställa”. Niklas text i kursiv stil.

Tror du att du kommer att tycka lika mycket om en ny kung som du tycker om kung Bhumibol, frågade jag den unga thailändska kvinnan mitt emot mig.

Hon spärrade upp ögonen. Flackade förskräckt med blicken. Från mig till tolken och sedan tillbaka igen. Log ett nervöst leende, slog ner blicken och började syna sina slitna sandaler.

Tolken hade först vägrat att översätta min fråga.

– Dum fråga, sa hon.

– Jag ber om ursäkt, var snäll och ställ den, sa jag.

Den unga kvinnan var 31 år. Kung Bhumibol Adulyadej var vid det här tillfället 85 år och redan sjuklig. Möjligheterna att han skulle överleva henne var ytterst små.

Ändå svarade hon så här, när hon samlat sig och tänkt efter en lång stund:

– Om jag kommer att få leva så länge att jag mot förmodan kommer att få ha förmånen att uppleva en ny kung är det möjligt att jag eventuellt kommer att tycka lika mycket om en ny kung som den nuvarande kungen.

-Dum fråga, sa hon, men inte brydde sig modiga Niklas om det, han frågade igen. Hur i hela friden ska det gå att svara på den dumma frågan. Hon tvingades att jämföra två människor varav en suttit på tronen i sjuttio år och en som inte tillträtt vid frågetillfället. Hon spärrade upp ögonen av ren förvåning att en utsänd reporter från Sverige kunde ställa en så dum fråga och att hon flackade med blicken berodde säkert på att hon var på väg någon annanstans. Svaret hon gav var intelligent. Svaret som enligt Niklas ger en bild av hur omöjligt det har varit för vanliga thailändare att föra ett öppet samtal om kungahuset. Att svaret skulle kunna vara ett ärligt svar hade inte Niklas en tanke på.

Frågan är vilken väg Thailand nu kommer att ta efter kung Bhumibols död? Många ser ett starkt kungahus som en garant för stabilitet. Vissa hävdar till och med att Thailand skulle kunna drabbas av inbördeskrig utan den enande kraft ett kungahus har. De kommer att göra allt de kan för att så lite som möjligt ska förändras, skriver Niklas.

Det är den gamla inbördeskrigsspekulationen som kommer upp till ytan igen. De ”vissa” som hävdar nämns inte vid varken namn eller någon form av identitet och inte heller framgår det vilka som kommer att göra allt de kan för att så lite som möjligt ska förändras. Niklas Sjögren kanske var först på NK:s nya avdelning. Det har dock aldrig slagit Niklas att istället för en splittring så kanske kungahuset även fortsättningsvis har en enande kraft. I alla fall är i stort sett alla thailändare eniga om att kung Bhumibol Aduljadets arv av enighet bör vara ett fortsatt rättesnöre för ett enat Thailand inte en splittring som kan leda till inbördeskrig. Alla Niklas påstående och utfästelser faller på sin egen orimlighet.

Det tar oss till DN:s ledare den 15 oktober 2016. Ledarens ord i kursiv stil

Låt oss först konstatera att Thailand är en militärdiktatur. Oppositionella sätts bakom lås och bom, yttrandefriheten är snöpt. Västvärldens politiker glömmer det lätt, och svenskar på soliga stränder ägnar det sällan många tankar.

Generalernas kupp 2014 fick kung Bhumibols stöd, precis som han godkände det övriga dussintalet militära maktövertaganden som skedde under hans tid som regent. Thailand är långt ifrån något enat land, utan djupt splittrat mellan två oförsonliga politiska läger. Och kungahuset har ständigt stått på det besuttna etablissemangets sida. Så är de två också intimt förbundna med varandra.

Det är vidare ett naturligt val för medborgarna att vara överens om kungens förträfflighet, eftersom det är förbjudet att tycka något annat.

Ledaren avfärdar Thailand som en militärdiktatur med allt vad det innebär, oppositionella sätts bakom lås och bom. Nu är det inte riktigt så i Thailand att de vid makten per automatik sätter oppositionella bakom lås och bom eftersom det finns ett fungerande rättsväsende i landet. Varje enskilt fall prövas i civil domstol. Inte heller är yttrandefriheten snöpt, konstruktiv kritik är tillåten däremot inte hat, hot och hån. Om det är den typen av yttrandefrihet som saknas kan vi vara utan den.

Att kungen godkände generalernas kupp 2014 och det övriga dussintalen militära maktövertaganden som skedde under hans tid som regent är ett helt ogrundat påstående. Att Thailand har haft sina politiska motsättningar är allomvittnat men att landet i dagsläget är djupt splittrat är heller inte sant. Försoningsarbete är igång men utanför mediaradarn som förmodligen skulle rapportera arbetet som pågår på fel sätt. Alltså finns inte två oförsonliga läger. De som är oförsonliga är väldigt små grupper av radikala från det ena eller andra lägret. Gemene man i Thailand är stolta över att vara thailändare och anser sig bo i världens bästa land.

Alla välgörenhetsprojekt grundade av kungahuset bevisar också motsatsen till påståendet att kungahuset ständigt stått på det besuttna etablissemanget sida. Att thailändska medborgare är överens om kungens förträfflighet beror på att han är förträfflig, inget annat. Under sina 70 år på tronen reste han konstant land och rike runt alltid med en karta i handen och en kamera runt halsen, alltid redo att lösa människors problem. Alla landsdelar fick besök, nästan alla småbyar på den thailändska landsorten har någon gång fått ett besök av kungen. Han gav människor hopp.

Militären brukar däremot inte vara särskilt flyhänt när det gäller att sköta landets ekonomi. Turismen är det som fungerar, annars är tillväxten närmast obefintlig. De sociala klyftorna består, skriver ledarskribenten.

Så skiver en okunnig. Landets ekonomi sköts av Somkid Jatusripitak som var ansvarig för ekonomin också i regeringar ledda av Thaksin Shinawatra. Inom många områden anlitar den militärledda regeringen erfarna och kunniga människor från tidigare regeringar och näringslivet. Arbetslösheten och inflationen är låg och de sociala klyftorna minskar. Hela 95% av den thailändska befolkningen har fri sjukvård. Turismen är det enda som fungerar upprepar ledarskribenten eftersom andra har sagt det. Sanningen är att många områden fungerar alldeles utmärkt. Exportindustrin växer (bilar, ris, övriga jordbruksprodukter, livsmedel) och utbyggnaden av infrastruktur i landet är i full gång (järnvägar, landsvägar, bevattningssystem m.m.). Sedan ska man inte vara flyhänt med ekonomi, den ska planeras.

Kungen är död och en diskussion om monarkins framtid bannlyst. Militären styr. Och detta land kallar sig modernt, skriver ledarskribenten till slut.

Förmodligen någon form av sammanfattning och uppenbarligen tycker skribenten att ett land inte kan vara modernt om kungen är död, diskussionen om monarkins framtid är bannlyst och med en militär som styr. Hur ordet modernt kan användas i sammanhanget är en gåta. Hur ser ett modernt land ut? Är det ett land där skribenter fortsätter att använda artiklar från 70-talet för att avfärda ett land som en militärdiktatur. Just monarkins framtid behöver inte diskuteras eftersom den följer successionsordningen. Thailand är ett land som bygger på tradition och kultur. Respekten för äldre, familjevärden och Buddhismen är ständigt närvarande. Kontanter används fortfarande eftersom det skapar arbetstillfällen. Låter det omodernt, alldeles säkert. Men om det ovanstående är omodernt behöver inte Thailand vara modernt. Thailand är ingen kopia, det är ett land av mångfald och originalitet. Må det så förbli, det är nämligen därför så många nordbor trivs i landet.

På ledarsidan i Aftonbladet fredagen den 13:e oktober 2016 stod det följande. ”Nu ökar risken för ökad splittring och i värsta fall kan landet stå på randen till inbördeskrig”. Landets befolkning har visat stor enighet i sin sorg över kung Bhumbol Aduljadets död. Vi tror att den enigheten kommer att bestå. Att spekulera i ett lands splittring och att ett land står på randen till ett inbördeskrig är spekulation när den är som värst. Men vad kan man vänta från Aftonbladets ledarsida.

Också i Aftonbladet får andra NK-besökare utrymme att framföra sin spekulationer och rykten. Med huvudrubriken ”Rädsla för ny kris efter kungens död” får Martin Schori berätta att ”flera bedömare har varnat för politisk kaos om, eller snarare när kungen dör. Spänningarna mellan Bangkokeliten, kallad ”gulskjortorna” och landsbygdsbefolkningen i norr-”rödskjortorna”- har delat landet mitt itu.

Har har vi en skribent som varit nerfryst de senaste åren. Gulskjortorna upphörde med politiska aktiviteter i juni 2009 och bestod inte ens före det av Bangkokeliten. Att landets befolkning skulle vara delat mitt itu är så felaktigt att man baxnar. Det är beräknat att ”gulskjortor” och ”rödskjortor” med anhängare utgjorde maximalt 20% av landets befolkning. Övriga 80% av landets befolkning på 67 miljoner människor deltog inte i någon form av tröjfärgspolitik.

Vi kan konstatera att spekulationer rykten och analyser om Thailands framtid finns i alla dagstidningar och digitala nyhetskanaler. Vi har bara försökt rätta till en bråkdel. Det ska också nämnas att det finns initierade artiklar (Per Liljas i SvD).

Den största kritiken går utan tvekan till lagarna om majestätsbrott som enligt nästan samtliga skribenter används för att undanröja oliktänkande. När det gäller spekulationer är det ekonomin som är på tapeten. Börsens fall och uppgång diskuteras som om det vore ett mått på god ekonomi. Kanske i Sverige men börsen i Thailand är helt ointressant för de flesta thailändare. I Thailand råder småskalighet och det är fler fåmansföretag än småföretag som är den thailändska ekonomins ryggrad. Det spekuleras också vilt om att valet, som är planerat till mitten på 2017, nu kommer att skjutas på framtiden. Självklart är det en fråga som intresserar thailändare i högre grad än svenska journalister så frågan är ställd redan. Svaret är att valet inte skjutits på framtiden.

Sedan tycker svensk kvällspress att det är viktigt att det finns tillgång till alkohol när svenska turister kommer. I Expressen den 13 oktober fick vi veta att en svensk barägare i Pattaya tvingats stänga sin bar i trettio dagar. Inte nog med det Tesco Lotus på Phuket har plastat in alla hyllor med alkohol. Det stod i Aftonbladet söndagen den 16:e oktober. Att det råkar vara en Buddhistisk högtidsdag kanske har något med inplastningen att göra. Det är nämligen Wan Ok Pansa, som infaller den 16 oktober i år, slutet på en tremånadersperiod under vilken thailändska män kan göra sin munktid. Den första dagen heter Khao Pansa och den tre månader långa perioden går under namnet Buddhist Lent. Vi vill tro att Thailand har betydligt mer att erbjuda än alkohol. Vi vet också att de flesta restauranger och barer har öppet men för betydligt mindre oväsen. Öppet eller inte är beslut som tas av bar- och restaurangägare.

Turister är förstås välkomna men ombeds att hedra det thailändska folkets sorg. Bete sig korrekt som sig bör i en sorgeperiod som varar i trettio dagar från den 14:e oktober. Turistattraktioner kommer att vara öppna som vanligt med undantag av Wat Phra Kaeo där kungliga begravningscermonier pågår. Alla transporter, bussar, tåg, minibussar, banker, sjukhus och andra serviceinrättningar för allmänheten är öppet som vanligt. För att visa sin vördnad kommer thailändare att vara klädda i svart eller vitt, det krävs inte av besökare till Thailand men de ombeds att avstå från starka färger. D.v.s. normalbeteende vilket borde vara självklart.

Vi har i viss mån avverkat splittringen men det är också något som i stort sett alla skribenter spekulerar i. Varför det skulle finnas risk för eskalering av osämja mellan de olika politiska fraktionerna förklaras inte. Vi tror, det finns risk för, skrivs det. Vi tror tvärtom att landet kommer att enas därför att alla nu inser att Kung Bhumibol Aduljadet var en enande faktor i livet och det kommer han att fortsätta vara efter sin död. Och så tjatas det vidare om militärdiktatur och den nya konstitution men det har vi avhandlat på annan plats på vinklarna. Alla rykten som omger prins Maha Vajiralongkorn är knappast värda att bemöta. Vi kan bara säga att det thailändska folket kommer att ge honom tid att bevisa sin duglighet. Vi tror att han kommer att lyckas alldeles utmärkt som ny monark.

Vi vill avsluta med premiärministerns tack till alla motorcykeltaxi som transporterade massor med människor från Siriraj Hospital till Wat Prakeo. En fin gest mot den stora mängd äldre som utan tvekan annars hade gått hela vägen. Det är så Thailand fungerar. Alla hjälper varandra. Omodernt?