En ny ism har tagit över den politiska makten i världen och blir alltmer närvarande. Den har inget namn än men får ett nu, kanske lite tungvrickande att uttala men verklighetsförankrad, missnöjesismen får den heta. Vad människor är missnöjda med är nog hur inkomstklyftorna ökar i världen, hur förmögenheterna fördelas.Ekonomisk revolution
Bernie Sanders, en ”demokratisk” presidentkandidat som nästan vägrade att kasta in handduken i nomineringsracet mot Hillary Clinton pekade ut att 85% av all inkomstökning i landet har gått till den redan rikaste 1% av befolkningen. Han sa också att 10% av de rikaste i USA äger mer än övriga 90% av landets befolkning. Groteska olikheter och orättvisor i inkomst och förmögenhet är inte moraliskt, inte acceptabelt och inte hållbart i längden. Det behövs en ekonomisk revolution, allt enligt Bernie Sanders.
Fel saker diskuteras
Han sa också att årets val inte gällde politiker, inte politiskt koncept, inte insamling av kampanjpengar, inte opinionsundersökningar och heller inte kampanjstrategier, allt det som media spenderar all tid och spaltmeter för att diskutera. Det som borde diskuteras i TV och på ledarsidorna i tryckt press är behovet hos det amerikanska folket. Om det faktum att 47 miljoner av den amerikanska befolkningen lever i fattigdom och många fler strax över gränsen, att nästa generation blir den första generationen att få en sämre levnadsstandard än sina föräldrar.
En bättre kandidat
Kanske är det i dessa fakta missnöjet ligger, kanske hade Bernie Sanders varit en bättre ”demokratisk” kandidat än Hillary Clinton. Bernie Sanders hade med största sannolikhet nått de väljare som nu röstade på Donald Trump utan användadet av hån, hat och hot och plumpa kommentarer om kvinnor. Utan att bygga mentala murar mot invandrare som väl till en del behövs också i USA, ett land där faktiskt alla är av invandrarbakgrund utom väldigt få.
Att inte få sin stämma hörd
Det finns förstås också ett stort missnöje att inte den vanliga människan på gräsrotsnivå kan få sin stämma hörd. Inte ens de andra presidentkandidaterna fick sin stämma hörd. Varför får inte Gary Johnson, Jill Stein och Evan McMullin mer mediatid. Det är uppenbart att institut som genomför opinionsundersökningar inte ens nämnde de andra kandidaterna vid namn. Vem kommer du att rösta på Hillary Clinton eller Donald Trump, så var med största sannolikhet frågan ställd. Sedan är det ju självklart att nästan ingen vet vad de övriga kandidaterna står för eftersom de inte fick något utrymme i media.
Flest röster oviktigt i USA
Nu visar det sig, när alla röster är räknade, att Hillary Clinton fick fler röster än Donald Trump, vilket alltså är helt utan värde i det amerikanska valsystemet. Missnöjet är stort bland PK-människor, hur kunde det amerikanska folket välja Donald Trump till president, frågar sig de etablerade. Det är ju en annan typ av missnöje och kanske är det inte ett missnöje med Donald Trump utan snarare ett missnöje att opnionsundersökningarna slog så fel. Det bästa som kan hända för ett institut som gör opinionsundersökningar är förstås att undersökningen är riktigt gjord och att slutresultatet följer undersökningens förutsägelse. Nu krävs det en viss rannsakning både bland mediarepresentanter och institut och det är ju förstås jobbigt.
Institut eller intestitut
Om ett instituts utsända frågar, ”vem röstade du på” fås med största sannolikhet inget svar. Vem man röstar på är ofta en väl bevarad hemlighet, det är därför röstningen sker bakom skärmar skyddade från insyn. Det är en av människans rättigheter att inte avslöja vem man röstar på. Att opinionsundersökningar inte får fram en riktig prognos kan kanske bero på just det. Om media har utsett en av kandidaterna till en icke önskvärd vinnare ligger förmodligen ett oärligt svar ännu närmare till hands. Varför skulle någon svara mer ärligt på frågan vem skulle du rösta på än frågan vem röstade du på.
Skotta bort snön först
Vi säger som Sven Melander mitt i snökaoset i Stockholm: ”Nu är det ett jävla liv igen, folk är förtvivlade, börserna rasar, dollarn rasar för att Trump blivit vald till president i USA. Men herre Gud det har ju inte hänt någonting än, det är ju två månader tills han tillträder, vi kan väl lugna oss till dess, det stora problemet just nu är det här (pekar på snön), vem fan ska skotta bort det här.
Är namnet taget
Vi vet inte om namnet Trump är taget. Det påminner i alla fall om trumpet som i uttrycket att blåsa i sin egen. Ordet trumpen kommer också upp i tankarna men kanske är det ordet tr(i)ump(h) som ligger hans följare närmast om hjärtat. Problemet dock för både Donald Trump och hans väljare är att han blev vald för att han lovat att ändra inrikespolitiken vilket han har lite möjlighet att göra utan godkännande av högsta domstolen och kongressen. Det han inte blev vald för, utrikespolitiken, har han större möjligheter att ändra utan att rådfråga någon
Till slut ställer vi oss frågan. Sedan när har politiker börjat infria sina vallöften?