Ledarna i de två tungviktspartierna i thailändsk politik, Demokraterna och Pheu Thai, var naturligtvis kritiska till att så erfarna och kloka politiker som de ska behöva svara på frågor om hur de tänker sig framtiden om de blir valda. För en gångs skull var de rörande eniga och t.o.m. Suthep Thaugsuban, numera ledare för en grupp välgörare som kallar sig PDRF, står för People’s Democratic Reform Foundation uttalade sig kritiskt.
Nu gjorde inte det så mycket att alla politiker var kritiska, Suthep har svurit på att inte blanda sig i politiken så han är inte politiker. NCPO med premiärminister Prayuth Chan-ocha som ledare tyckte ändå att det vore bra om politiker kunde få klart för sig att det var dags att tänka på landets bästa istället för sitt eget bästa.
Fråga nummer två. Hur vill ni få slut på det ständiga översvämningarna varvat med torka. Har ni någon plan för att bygga ett hållbart bevattningssystem. Hur ska naturtillgången vatten fördelas på ett rättvist sätt. Ett väl utbyggt bevattningssystem har det funnits en plan för sedan 1993 (framtaget av kung Bhumibol Adulyadet i samarbete med experter från många delar av världen) men ingen regering verkar ha haft kraften att implementera planen. Implementering har oftast stupat på att finansieringen hamnat på fel ställen.
Är ni beredda att acceptera och följa landets lagar. Kommer ni att acceptera ett valresultat utan gatuprotester som vid flera tillfällen spårat ur och där deltagarna tagit lagen i egna händer. Kan ni acceptera att sitta i en konstruktiv opposition utan hat, hot, hån och förtal. En nog så svår fråga att svara på.
Fråga fyra. Har partiet en reformplan för utbildning och hälsovård. Hur står det till med den thailändska kulturen och traditionerna, finns det i ert partiprogram hur ni ställer er till att bevara det unikt thailändska. Finns det en plan för att minska de sociala och ekonomiska klyftorna. En stor fråga, heller inte lätt att svara på men de som ska leda landet bör åtminstone ha en någorlunda genomtänkt strategi.
Eftersom tidigare regeringar har haft en tendens att använda media för sitt eget syfte kommer fråga fem naturligt. Ska media vara neutral och hur tåliga är just ni för kritik. En ständigt pågående debatt om tryckfrihet och yttrandefrihet visserligen under ansvar och med mogen självcensur.
Sedan kommer frågan om förvaltningen av naturtillgångar. Mineraler, gas, olja, kol m.m. Hur ska inkomsterna fördelas. Ska koncessioner ges till utländska exploatörer eller enbart inhemska. Hur har ni tänkt er att elektricitet ska alstras för att kunna tillgodose ett växande behov. Vilken typ av energialstrare vill ni använda, kol, olja, vind, sol, vatten?
Fråga nummer sju gäller landets förhållande till andra länder. Thailand tar emot mängder av arbetskraftsinvandring från Laos, Kambodja och Myanmar. Ska det fortsätta. Hur tänker ni lösa eventuella gränstvister. Förmodar att bråket om vilket land Preah Vihearttemplet, på gränsen mellan Thailand och Kambodja, tillhör ligger färskt i minnet. Diskussionerna om templet pågick både inom landet och med Kambodja. Förhållandet till främmande makt är gott är väl en fras som kommer väl till pass.
Fråga åtta är ett ständigt återkommande diskussionämne. Tillhör ju i mångt och mycket fråga tre, följa lagarna. Det har visat sig att makthavare blir fartblinda när det gäller att sko sig på ett eller annat sätt. Det verkar vara ett bekymmer i hela världen inte bara i Thailand. Sanningen är dock den att det sällan suttit så många korrupta männsikor bakom lås och bom som just nu i Thailand. En hel del har s.k. inaktiv tjänst också. Kom till jobbet i tid sitt kvar hela arbetsdagen men gör absolut ingenting är uppmaningen till de inaktiva. Här krävs det krafttag och kanske är det bra att tänka på lösningar innan regeringsarbetet tar vid.
Vi börjar närma oss slutet på raden av frågor som ställs till blivande politiker. Reformidéer? Nu har ju den redan upplösta NRC gjort sin hemläxa ganska grundligt och de elva områden som anses i behov av reformer har kartlagts noggrant av 250 noggrant utvalda människor med stor erfarenhet och klokskap. Lokal- och nationell administration, politik, utbildning, ekonomi, energi, sociala frågor, massmedia, folkhälsa- och miljö och slutligen rättvisa och lag är förslagna reformområden.
Och vad ska försoning vara bra för om inte olika politiska fraktioner kan samarbeta. Är ni beredda att överge en kortsiktig populistisk politik till förmån för en 20-års plan. Att rösta emot ett bra förslag bara för att det kommer från en politisk motståndare är inte samarbete. Finns det hos just er ett uttalat intresse för att samarbeta både i regeringsställning och i opposition.
Efter att vi fått läst igenom de tio frågorna känns det nog som om förberedelserna för ett val är i full gång. En del politiker har blivit lite sura för att de inte fått en formell personlig inbjudan att delta i försoningssamtalen men det är nog mest tuppfäktning. Det är nu hög tid för politiker att fråga sig vad de kan göra för landet inte vad landet kan göra för dem. Vi får väl förmoda att alla politiska partier kommer att ha ett färdigt partiprogram vid nästa val. Valet kanske blir i år eller i början på 2018. Dom bara förbereder sig och det verkar ju inte vara så bara.