Vad är en muban
För att få lite ordning får vi börja med att bena isär uttrycken muban (moban, mooban, moobaan) tambon och amphoe (amphur). Det är den lokala administrationen som har delat in landet i minsta beståndsdel som är en muban. Administrativa byar har numrerats för att lättare kunna hänvisas till. En moobaan som vi västerlänningar kallar de, många av en mur inhägnade byarna (på landet oftast inte inhängnade), kan vara en del av en större muban. Det kan också vara så att en stor ”by” kan vara indelad i flera muban. Varje administrativ by har en vald byhövding (Phu Yai Ban). Mu står för grupp och ban för hus, alltså en grupp av hus. Förr var det naturligt att byäldsten var Phu Yai Ban. Vid senaste räkningen fanns det 69 307 muban. En muban är den fjärde nivån inom administrationen och ibland är en Phu Yai Ban tillsatt eller fått positionen i arv. Det händer att det bara finns en kandidat vid ett val.

Vad är en tambon
Nästa storlek inom administrationen är en tambon, en del av ett distrikt (sub-district, township). Ofta används uttrycket king amphoe i meningen en gren av huvuddistriktet. King Amphoe hade också en annan mening. Ett område inte tillräckligt stort för att bli en amphoe och inte så litet att det skulle förbli en tambon. Med lite utveckling skulle området med största sannolikhet bli en amphoe. En tambon består alltså av flera muban och är en del av en amphoe. År 2009 fanns det 7 255 tambon och inte många fler har tillkommit. Tambon har rötter från slutet på 1800-talet när Thailands första inrikesminister prins Damrong Rajanubhab bestämde att det skulle finnas tre nivåer på landets lokala administration. En tambon styrs av en vald ledare som kallas Kamnan. Det är alla Phu Yai Ban för de muban som ingår i tambonen som röstar fram en Kamnan, också han sitter tills han fyllt 60 år. Förkortningarna SAO och TAO står för samma sak, Subdistrict Administrative Organization och Tambon Administrative Organization. Det fanns en till förkortning inom administrationen och det är TC som står för Tambon Council. Alla förkortningar kunde bli lite förvillande så från 2001 bestämdes det att TAO skulle vara allenarådande. Det som organization och council förmedlar är att det inte längre är en person, en Kamnan som bestämmer allt. Det finns alltså ett råd av kloka människor som styr en tambon. En tambon tillhör en municipality, kommun på svenska och thesaban på thailändska.

Lokala produkter såldes i London och New York
Kanske har några av våra läsare handlat på en s.k. OTOP-butik. OTOP står för one tambon one product (palittaphan på thailändska). Det var år 1999 som den dåvarande regeringen med Thaksin Shinawatra som premiärminister började marknadsföra OTOP, en by en produkt. Meningen var att varje tambon skulle välja ut en produkt som byns hantverkare ansåg vara signifikativ och byns stolthet. Tambonen skulle få hjälp att utveckla produkten och butiker skull öppnas i varje provinshuvudstad. Det fanns, men kanske inte längre, OTOP-butiker i både London och New York.

Vad är en amphoe
Nästa nivå kallas amphoe eller amphur, översätts ofta med distrikt. Kanske är ordet kommun rättare. En muban styrs av en Phu Yai Ban, en tambon styrs av en Kamnan eller ett råd och en amphoe styrs av en Nai Amphoe. Det finns 878 kommuner i Thailand. Det är alla amphoe som bildar provinser och en amphoe blir som regel provinshuvudstad (Muang Amphoe). Antalet amphoe i en provins varierar från tre upp till femtio (Bangkok). Varje amphoe har normalt ett unikt namn men det finns undantag. Alla fem kommuner som bildades 1996 fick heta Amphoe Chaloem Phra Kiat. Fem amphoe som delades av från stora amphoe. Alla låg förstås i olika provinser. Det var till åminnelse av att Kung Bhumibol Aduljadej hade suttit på tronen i femtio år. Chaloem Phra Kiat betyder just till minne av, i det här fallet den thailändska kungen.

Sjuttiosex provinser och Bangkok
Det finns 76 provinser i Thailand, changwat på thailändska. I många fall får provinsen namn efter den största staden i området. Prachuab Khirikhan heter provinsen och staden kallas Muang Amphoe Prachuab Khirikhan. På andra sidan Bangkokbukten ligger Ban Phe och Laem Mae Phim som båda är muban som ligger i tambon Kram som tillhör amphoe Klaeng som i sin tur ligger i changwat Rayong som också är Muang Amphoe i changwat Rayong. Phuwa Ratchakhan Changwat heter den som styr i en provins, kallas för guvenör och kanske kan landshövding vara rätt uttryck på svenska. En landshövding har två roller, statens företrädare gentemot länet och länets företrädare gentemot staten. Den närmaste översättningen av provins till svenska är förmodligen län.

Krungthep Mahanakorn
Sedan finns Bangkok eller Krungthep Mahanakorn som den heter på thailändska och som dessutom bara är första delen av ett betydligt längre namn. Antalet amphoe i Thailand uppgår till 878 men då är inte alla amphoe i Krungthep inräknade. Där finns det ett 50-tal och kallas khet. De 50 khet i Bangkok är minst till ytan av alla amphoe och de i norra delarna är störst, omvänt är förstås förhållandet när det gäller antalet innevånare.

Föreslagna förändringar
De förändringar som föreslagits går ut på att få ordning och reda och ett mer likriktat system när det gäller Phu Yai Ban och Kamnan. Det har ju ofta sagts att när Thaksin Shinawatra åkte till byarna på valturné sov han ofta över hos byhövdingen och verkade trivas alldeles utmärkt. Vi tror att allt gjordes för att han skulle ha ett bekvämt härbärge. När däremot Abhisit Vejjajiva åkte runt i byarna valde han oftast att bo på ett hotell i provinshuvudstaden. Om han vid något tillfälle valde att bo i en muban, i alla fall i nordöstra och norra Thailand, gjordes nog inte mycket för hans bekvämlighet. Inte oartigt förstås men det finns ju olika grad av gästvänlighet.

Dubbla löner
För tillfället sitter en Phu Yai Ban eller Kamnan, väl vald, kvar på sin post tills fyllda 60 år. Nu vill reformvännerna ha nyval vart femte år. Förr gjordes en utvärdering av arbetsinsatsen vart femte år och nu ska det till en evaluering vart tredje år. Förr var det bara Phu Yai Ban som kunde väljas till Kamnan, det ska ändras till att alla röstberättigade i en tambon ska kunna väljas. De dubbla lönerna är förstås en stötesten, för tillfället kan en Kamnan uppbära lön både som Phu Yai ban och Kamnan, i framtiden ska bara en lön betalas ut. Det har felaktigt framgått i press att NCPO vill avskaffa Phu Yai Ban och Kamnan. I samma veva kritiseras också illviljan mot decentralisering som ju är en av demokratins grundpelare. Nu är nog inte det meningen vilket bevisas genom att de redan valda får sitta kvar tills de fyllt 60 år. Ja under förutsättning att utvärderingen utfaller till belåtenhet förstås.

Local Administration Act
Det finns en lag som reglerar Phu Yai Ban och Kamnanpositionen och den går under namnet Local Administration Act. Att förändringar kommer att ske är nog redan klart för röstetalet blev 91 för och bara 27 emot. Det intressanta var att 32 medlemmar i NRSA la ner sina röster. Det skulle gå att insinuera att 59 stycken faktiskt var emot varav många är f.d. Phuwa Ratchakhan Changwat alltså provinsguvernörer.

En petition
I samband med röstningen hade en stor grupp Phu Yai Ban och Kamnaner tagit sig till Bangkok för att lämna in en petition, från Nakorn Ratchasimaprovinsen kom tre hundra. Det förändrigar som NRSA föreslagit låter vettiga vid en första anblick men det finns också ganska vettiga motargument. En av motståndarna tycker att de föreslagna förändringarna kommer att göra alla bychefer till politiker istället för hjälpredor till den lokala administrationen.

- Vi blir mer intresserade av att vara populära än att implementera nödvändiga reformer, sa han

En del var riktigt irriterade
En annan tyckte att en femårsperiod är alldeles för kort och gör att kontinuitet går förlorad. Det kommer också dela de röstberättigade i olika fraktioner och den tidigare respekten som visades mot byledare skulle gå förlorad. Samma person var riktigt irriterad när han sa att aldrig i the Association of Tambon and Village Heads 127-åriga historia hade någon regering kommit med ett så skamligt förslag. Han sa inte skamligt men menade nog det. Och nu kommer vi till den verkliga anledningen till förändringar. Om en Kamnan kan sitta på sin post tills han fyllt 60 år skulle han ha stora möjligheter att påverka de röstberättigade i sitt område och bli en utmärkt röstfiskare för politiska partier. Just det förnekades som ren och skär dikt.

Kanske en storm i ett vattenglas
Vi får se hur det går men associationens medlemmar bedyrade att de inte kommer att ställa till med några stora gatudemonstrationer för att få sin vilja igenom. All argumentation skulle ske på ett öppet och värdigt sätt. Det slog oss att nästan ingen blir bychef före fyllda åtminstone 40 år. Om vi leker med tanken att en person vid valtillfället är drygt 40 närmare 45, ett femårsmandat gör att han närmar sig 50 efter första fem åren av sin tjänstgöring. Om han blir omvald ytterligare fem år är det inte långt kvar till 60-års gränsen. Det känns lite som om det är en storm i ett vattenglas. Att vi konstant skriver han beror till stor del på att det är väldigt få kvinnor som är Phu Yai Ban eller Kamnan, men de finns och fler kommer.