Jag har lagt min röst i valet 2018 i en valurna i Junsele som ligger i Ådalen. ”So what” kanske den moderna digitalsvensken säger. Då ber vi försiktigt att få påminna att Ådalen 31 är mycket mer än de skott som ändade fem personers liv och skadade fem.
Det är snart 90 år sedan svensk militär sköt ihjäl fem demonstranter i Ådalen, som ligger i Ångermanland. Skottlossningen var kulmen på en orolig tid med motsättningar mellan arbetarrörelse, näringsliv och staten. Det var en händelse som direkt ledde till lagändringar och den svenska modellen.
Depression, instabila minoritetsregeringar och i princip inga rättigheter för arbetare. Lägg till lönesänkningar med hjälp av strejkbrytare, som var tvungna att skyddas av militären, eftersom de ständigt hotades av delar ur fackföreningsrörelsen.
Det är några av anledningarna till att ett demonstrationståg bestående av 3 - 4 000 personer från olika fackföreningar, marscherade mot strejkbrytarnas förläggningsplats i Lunde den 14 maj 1931.
Uppgifterna går isär om varför militären öppnade eld. En tidig förklaring, som senare skulle visa sig vara osann, var att militärernas befäl trott sig sett vapen och hört skottlossning i och från demonstrationståget. Resultatet blev i alla fall att fem personer dog och fem skadades.
Enligt Roger Johansson, professor i historia vid Malmö Högskola, som skrivit boken Kampen om Historien: Ådalen 31, var det inte ovanligt med sådana här konfrontationer vid den här tiden.
– Den konflikt som låg i botten var ju egentligen en konflikt bland 100-tals, 1000-tals vid den här tiden. I samband med att man tar in strejkbrytare tar man också in militären. Samma sak hände i Halmstad bara tre veckor tidigare. Det här händelseförloppet är inte unikt. Det unika är ju att militären öppnar eld och skjuter, säger, Roger Johansson.
Olika grupperingar i samhället använde sig efteråt av händelserna i Ådalen för sina egna politiska syften. Och medierna, vars innehåll på den tiden var mer politiskt färgade än i dag, skildrade händelsen beroende på politisk tillhörighet. På så vis uppstod en hel del myter om vad som egentligen hände den där dagen i Ådalen, trots att man enligt Roger Johansson visste vad som egentligen hänt ganska snabbt efteråt. Det beror helt enkelt på vem man frågar.
– En myt ur ett högerpespektiv, var att det var arbetarna som attackerade militären, och att de i någon mening fick försvara sig. En annan myt är den att de som blev dödade och sårade blev träffade av rikoschetter, men tittar man på obduktionsrapporterna så ser man att merparten blev träffade av direktskott.
Det har även visat sig senare att miltären var fullt införstådda med att det kunde bli nödvändigt att ta till dödligt våld.
– Den bilden militären bar på, rätt eller fel, var att arbetarrörelsen var farlig och att man förväntade sig ett anfall. Och det syns i de förhör man höll efteråt, säger Roger Johansson.
I efterdyningarna av skotten i Ådalen uppstår även det som kallas för den svenska modellen, det vill säga den svenska medelvägen mellan kapitalism och socialism. Året efter, 1932, vinner Socialdemokraterna valet och arbetsgivarna blir mer förhandlingsvilliga och den svenska modellen etableras då på allvar. Ovanstående text publicerades på Radio Sweden på svenska, lördagen den 14:e maj 2011 kl. 06.30.
Vi befinner oss alltså på historisk mark, Ådalen är Ångermanälvens dalgång nedanför Junsele, uppdelad i övre och nedre Ådalen. Här befinner sig också en hel del invandrare bl.a. en stor grupp från Eritrea. Vi har träffat två fastighetsskötare från Eritrea som gör ett alldelse utmärkt arbete. De uppför sig inom det svenska normvärdet och pratar svenska. De kan nog betecknas som laglydiga medborgare men kan väl inte betecknas som svenskar eftersom de inte känner till begreppet Ådalen 31. Det gör heller inte de turk-bulgariska paret som driver en restaurang i Junsele. De är tacksamma för det öppna välkomnande de fått av Junseleborna och pratar även de svenska och beter sig som Junselebor gör mest. För att förstå vad man kan göra och inte kan göra slås sällan den stora boken med Grundlagen upp. Det bästa sättet att veta hur ett beteendemönster ser ut är helt enkelt att iaktta människor i sin omgivning.
Att integrerade invandrare bör gör svensk historia till sin är nog ett rejält klavertramp i SD:s valmanifest. Att människor som kommer till Sverige från andra delar av världen har andra sedvänjor, en annan kultur och andra traditioner är väl en självklarhet som inte behöver skrivas in i något partis valprogram. Vi är helt övertygade att invandrare eller ska vi använda utlandsfödda, kan fungera i ett svenskt samhälle utan att förneka sin egen historia.
Jimmy Åkesson var ju på besök i Thailand, närmare bestämt Phuket runt nyår. Där måste han ha pratat politik med någon thailändsk människa eller blev det bara lite ekonomi. I en utfrågning på TV luftade han idén att det nog skulle fungera i Sverige med en skattefri inkomst upp till 150 000 SEK. Så är det i Thailand med den enda skillnaden att det gäller baht inte svenska kronor. Det finns annat som kan vara lockande i SD:spolitiska manifest men det är inte mycket som inte finns hos andra partier.
Det är lite trist att andra länder har börjat se på Sverige med andra ögon. Från att varit ett föredöme finns det nu i både tysk, rysk, engelsk och amerikansk press helt andra omdömen. Vårdköerna verkar vara ett kärt ämne, bristen på sjuksköterskor är med största sannolikhet anledningen till det. Människor får vänta upp till två år för att få behövlig behandling. Skattesänkningar till höginkomsttagare är annat som förvånar. En blek statsminister anses Stefan Löfven vara och Sverige har heller inte klarat av integreringen. I ryska pressen, styrd av Kreml, är skadeglädjen stor när bilbränder i storstadsförorter finns på svenska löpsedlar. Att de finns allt fler fattigpensionärer är annat som höjer ögonbryn. Skolbarns försämrade resultat är förstås något som förundrar. Det var inte länge sedan den svenska skolan ansågs vara bäst i världen.
Det finns annat som kan plussas på bristlistan. Tågtrafiken som inte fungerar, elpriser som skulle sjunka har höjts. Bensinskatten är inte höjd säger Löfven men då ljuger han för det är den. Eftersom vi befinner oss i ett kamintätt område bör väl nämnas att politiker i stora staden ville bestämma att ved inte längre borde eldas för värmens skull i landets norra delar. Vi vet vad människor i Västernorrlands län tycker om det. Fulfinger blev svaret.
Sveriges ekonomi är stark hörs ständigt från regeringshåll. Stark för vem. Storföretag och storfinansen. Privatskolor och jobbcoacher. Apptillverkare och holdingbolag. Banker som inte vill ta i kontanter. Bemanningsföretag kanske. Riksdagsmän och kvinnor ja. ??????
På listan av stark ekonomi finns inte pensionärerna som av någon underlig anledning betalar mer skatt på sin pension än vanliga löntagare. Där finns heller inte sjuksköterskor och de som bor i glesbygden. I Sollefteå finns ett sjukhus som blev ockuperat av demonstranter. Anledningen var att det skulle läggas ner. Det socialdemokratiska sveket kallas det för i Ådalen. Kanske får sjukhuset liv igen efter valet.
Trots alla fel och brister fungerar Sverige. Människor inom servicesektorn är vänliga och tillmötesgående. Myndighetspersoner går det att diskutera med även om det kan ta lång tid för dem att rätta till fel med hjälp av sunt förnuft. Vi träffar många invandrare som har tagit sig ur utanförskapet (hemskt ord) och in i det eftertraktade svenska samhället. Det är i många fall en ny samhällsstruktur som kommit fram. Folk heter inte Berit, Margit, Bengt och Åke i så stor utsträckning längre. Men vad gör väl det om samhället fungerar. Den helt vanliga svenska medborgaren är en vänlig själ, hjälpsam när det behövs (när skogen brann gicks man ur huset och hjälpte till). De verklighetsförstärkande artiklarna i pressen, hoten, hatet och hånen på sociala medier gör ingen människa glad och är heller inte en adekvat bild av verkligheten.
Det finns alldeles för många missnöjda människor som vill måla fan på väggen. Vi har kommit fram till att missnöjda människor sällan tar genomtänkta beslut. Missnöjda människor bygger inte sina åsikter på ideologiska grunder som vi nog tycker att all politik borde vila på. Att plocka ut enskilda händelser tyder på svårigheter att se helheten. I stort sett alla politiker i Sverige idag har insett att integreringen av invandringen 2015 inte gick som oplanerat. Vi använder oplanerat för någon plan A, eller plan B,C,D för den delen, fanns inte. Det börjar ta form nu.
För att röra sig med riktiga siffror har vi besökt Migrationsverkets hemsida. Totalt invandrade 134 240 personer till Sverige år 2015, en ökning med 5,7 procent jämfört med året innan. Det är oftast fler män (55%) än kvinnor (45%) som invandrar. Flest invandrare bosätter sig i någon av de tre storstadskommunerna, Stockholm, Göteborg och Malmö. Ljusnarsbergs kommun har tagit emot flest invandrare i förhållande till sin folkmängd, 384 personer vilket motsvarar 7,8 % av befolkningen. Medborgare från Syrien var vanligast följt av återinvandrande svenska medborgare. Det bör också nämnas att 55 000 personer utvandrade under 2015 och de vanligaste utvandringsländerna var Norge, Danmark och Storbritannien.
År 2015 var 1,6 miljoner personer av Sveriges befolkning födda utomlands, vilket motsvara 16 % av befolkningen. Det är så det nya svenska folkhemmet ser ut vare sig vi vill det eller inte.
År 2017 inkom ungefär 25 000 asylansökningar till myndigheten, jämfört med nära 29 000 år 2016 och omkring 163 000 (skillnad mellan asylsökande och invandrande) under flyktingkrisen 2015.
Flest asylansökningar 2017 gjordes av personer från Syrien, följt av Irak, Eritrea och Afghanistan.
Fram till och med augusti 2018 är det 14 171 personer som sökt asyl.
I inledningen nämndes instabila minoritetsregeringar är det månne där Sverige hamnar efter valet den 9:e september 2018. Slås alliansen och/eller de rödgröna i spillror. Får vi en mittenregering och vem blir statsminister. Kanske det är dags att bli politisk tolerant det är ju trots allt en av demokratins sju pelare.